Så var 2009 några timmar bort...

I skrivandets stund håller jag och min sambo på att göra oss i ordning för att fira nyåret med Anders, en gammal vän, och hans familj. Vi ska laga lite käk, passa på att sitta ner och prata om gammalt och nytt, samt att jag ska få chansen att hålla och leka lite med min gudson Gabriel.

Av olika anledningar har jag inte haft möjlighet att besöka honom och resten av hans familj under halvåret som gått, så jag tänker passa på att kravla runt på golvet och leka med honom så mycket jag bara hinner. Har mjukisbyxor på stand-by, eftersom chinos inte är det bästa plagget att vara lekfarbror i...

Jag kan inte annat än erkänna att jag blev förvånad men också mycket glad och stolt när Anders och hans sambo frågade om jag ville bli lille Gabriels gudfar. Visserligen är titeln numera utbytt mot fadder och fadderbarn, men de namnen får mig att tänka på hjälpgalor, så jag föredrar de gamla benämningarna...de har mer känsla av helighet... Och faktum är att jag ännu inte mött någon som föredrar de nya namnen.

Eftersom jag inte kan låta bli att pyssla på egen hand, så gjorde jag följande kort till Gabriels dop. Jag har här valt att ta bort efternamn och datum från motivet. Trots att detta inträffade i somras, känns det aktuellt att visa det nu eftersom det är med bland annat den lille killen jag ska spendera kvällen. Förhoppningsvis kommer Anna ta lite bilder när jag kravlar runt och leker med honom...

Så vad kan sägas om det gångna året?

Det har varit ett händelserikt år. Förutom att bli gudfar, startade jag Inkdragon Studio i februari och har haft ett bra första år. De målen som sattes upp i samband med starten, har uppfyllts eller genomförts. Det långa samarbetet med FujiColor har visserligen lett till att jag inte arbetat med vissa kunder under lång tid, men har övertygelsen att de efter årsskiftet kommer att ha användning av mina tjänster igen. På tal om FujiColor så var det en kollega därifrån, Victor, som uppmuntrade mig att börja blogga. Något jag nu uppskattar mycket att göra...

Jag och min sambo flyttade till en lägenhet i Bunkeflostrand under sommaren, där vi trivs mycket bra. En mysig och lugn plats där man kan slappna av, när stans ljud och buller blir för mycket. Något jag känner att jag behöver då och då, lite lugn alltså...

Nu när det nya året stundar, bara timmar bort, önska jag alla vänner, bekanta, kollegor, kunder och läsare...

Ett gott slut 2008

och en god start 2009

Skissandes i vinternatten

Trots att jag passa på att ta det lite lugnt och bara njuta av tillvaron, så har jag lyckats få tummarna loss att arbeta med den tatuering jag lovat att designa. Eftersom jag personligen inte har ett hum om hur det faktiskt går till att tatuera, med undantag från det jag sett i Miami Ink och L.A. Ink, så kommer arbetet att stanna vid blyertsbilden.

Som arbetet artar sig hittills är jag inte helt ointresserad av att göra en tuschvariant av bilden senare, men det kommer att bli ett personligt nöje utan väntande deadline...med andra ord bara skoj...

Motivet, som önskat, blir av en vålnad i kåpa som håller ett svärd och sköld, samt att det på dess rygg stiger upp vingar...en ganska komplicerad bild med andra ord. Jag har därför valt att dela upp bilden i två delar, själva vålnaden och vingarna. Främst för att om något blir fel någonstans måste inte hela motivet göras om.

Själva vålnaden är så långt gången att det enbart är små jusetringar här och där kvar att göra. Vingarna kräver lite mer jobb, eftersom jag lagt in för mycket detaljer och måste dra ner på dem för att de ska fungera i helheten...

Jag fick följande svar när jag mailade motivet för godkännande:

"I like your work! Its fantastic! I like what you have done , and I´m surely approveing that one. Its great!"

Bättre kan det faktiskt inte bli... Inom kort kommer arbetet avslutas och så får vi se hur tatueraren arbetar vidare på motivet.

Annandag & avkoppling

Efter all den traditionella julstressen, julmaten och förväntan, så hamnade jag och min sambo Anna i vad som näst intill kan kallas jul-koma. Det är först nu, på Annandagen, som vi börjar komma igång...

Julafton spenderade vi hemma hos mina föräldrar. Olyckligtvis missade vi bussen och fick vänta en stund. Visserligen hade vi inte bråttom så vi småpratade och njöt av allt vi hade framför oss. I bussen som följde satt en stort leende busschaufför som släppte ombord oss utan att betala. Vi tackade stort och passade på att önska honom en god jul när vi steg av. Det är så vanligt att busschaufförer är så vresiga att det var en fröjd att få möta en så upprymd och glad.

Så blev det en traditionell och härlig julafton. Glögg och pepparkakor medan vi såg Kalle Anka, ett lagom stort julbord till familjen och sen att få sitta och njuta av tillvaron innan det var dags för julklappsutdelningen...

Min bror och hans sambo fick ett stort porträtt på dem som jag låtit framkalla hos FujiColor och sedan omsorgsfullt ramat in. Jag vet att de har en förkärlek för de klassiska New York-fotografierna i svart vitt, så deras porträtt blev likaså med enbart en liten sepia-ton för att bibehålla känslan av liv.
Mina föräldrar fick en mindre version av samma porträtt, tillsammans med ett porträtt av mig och Anna...
I år hade Anna den perfekta julklappen åt mig. Hon hade hittat en illustrerad version av The Wee Free Men av Terry Pratchett. Inte nog att det är en av mina favoritböcker, jag har alltid haft en svag punkt för illustrerade böcker...
Särskilt med så fina och välgjorda målningar som i denna.

Anna verkade glad över det genomskinliga smyckesskrin hon fick av mig, men jag visste iallafall att det var något hon verkligen ville ha.
Min bror och hans sambo gav oss en samling av Hayao Miyazakis filmer...så nu kommer vi ha fullt upp de närmaste kvällarna!

Så, några timmar senare, sjönk vi alla ihop och somnade gott.

Nu har vi äntligen vaknat upp och skall försöka återgå till vardagen. Närmast är att avsluta den motivet till den tatuering jag lovat att designa. Men mer om det när jag kommit lite längre...

Julrusch & inramning

Trots att jag hade som ambition att vara ledig resten av december månad, har jag inte haft en lugn stund. Det beror, givetvis, på det sedvanliga julstöket. För varje dag vi kommer närmare dopparedagen, desto större tyck blir det. Om inte annat syns det på massorna av människor som irrar fram och tillbaka, med tom blick och sökandes efter de sista julklapparna... Vi var själv ute i några ärenden, dock inget som hade med julklappar att göra, under dagen och mötte horderna som fanns överallt. Visst hade vi en trevlig dag i centrum i goda vänners sällskap, men när vi såg de till synes på måfå runtirrande människorna var vi tacksamma att vi redan gjort den julhandel vi behövde...

Vi passade istället på att besöka Drewex, en av favoritbutikerna för konstnärsmaterial, och fyllde på med pennor och annan utrustning. Eftersom vi inte är säkra på öppettider i mellandagarna och kring nyår, kändes det skönt att fylla på så att inget plötsligt saknas... Jag är pinsamt nog petig med mina teckningspennor och vill ha reserver liggandes så att jag aldrig drabbas av den stora inspirationen och inte har något att rita med... Pinsamt nog insåg vi att vi slunkit in precis innan butiksägarna skulle äta lunch och vandrade lungt runt mellan hyllorna. Det enda vi märkte var att det var behagligt lungt i butiken, till skillnad från utomhus. Att det berodde på att vi var helt ensamma tänkte vi inte på. Tur att vi är välkända i butiken.

Mellan paketinslagning och annat pyssel, hann jag ordna lite med ramar. Tillsammans med det fåtalet normala exemplar av Pumpkinhead, fick jag ett par stora och fina uppförstoringar. Ett av detta större exemplar lät jag rama in och resultatet blev en riktig höjdare. Mycket bättre än jag föreställt mig att det skulle bli. Det kommer att bli en ren fröjd att få upp den på väggen i studion.

På tal om Pumkinhead, så har jag inte kunnat släppa figuren utan känner att det skulle kunna gå att göra något mer av honom...därför har jag suttit ner och skissat lite för att se vad det eventuellt skulle kunna leda till. Även om han egentligen bara var en illustrationsövning, så känns det som om han har en fantastisk glöd som inte borde få dö ut. Vad som än händer så fick jag till en rolig skiss på pumpan och visst ser han glad ut? Det måste bero på att han börjar få extra uppmärksamhet!

Ny sida och fortsatt avtal

Jag spenderade morgonen med att sitta på ett café tillsammans med en gammal vän från gymnasietiden, Mattias Nilsson, som numera är skicklig webbdesigner och avslutar snart sin utbildning till informationsarkitekt. Som jag förstår det handlar det om att lära sig strukturera information i system med allt från användartestning, databaser, modellering och programmering eller implementering. Exakt vad det innebär har jag som digital lekman inte särskilt bra koll på, men jag vet att han är en digital mästare...han har flera gånger räddat min dator från härdsmälta...

Mattias har lovat att fixa till min webb-portfolio på dannyahrling.nu och vi, förutom att pratade gamla minnen och vardagsäventyr, spånade idéer på hur den färdiga sidan skulle kunna se ut. Resultatet kommer att bli spännande men det kommer dröja lite innan all grafik är färdig.

Så snart vi fikat klart var det hög tid för mig att springa vidare, då jag hade ännu ett möte att ta mig an. Nu med Daniel Carlsson som arbetar vid Egmont Kärnan som Art Director. Det är Daniel som ger mig manusuppdrag och det är alltid nyttigt att ses då och då mer än genom e-post. Främst för att få veta att materialet jag producerar motsvarar förväntningarna.

Givetvis är det alltid lite nervöst, ingen vill höra att de gjort ett dåligt jobb. Men så var inte fallet denna gången heller. Daniel och hans medarbetare verkar mycket nöjda med vårt samarbete hittills, så skrivandet fortsätter under 2009 också.

Dessutom är Daniel, tillsammans med bland annat Ted Stridh (redaktör för DigitalComics.nu) och Tomas Engström (skribent för Loading.se), några av de stolta ägarna till de första exemplaren av Pumpkinhead. Tavlan är egentligen inte i produktion, men lite intresse har visats för den så det kan bli aktuellt inom en inte allt för avlägsen framtid att jag låter den, tillsammans med andra motiv, tryckas upp.

På tal om motiv, så kunde jag inte låta bli att skissa på en cartoon-variant av karaktären Kryten från kultserien Red Dwarf. Som en kul grej tuschade och färglade jag den. Är man ett gammalt fan av denna kultserie så är man...

Digital julhälsning

Varje år händer samma sak. Varje år bestämmer jag mig för att skicka ett par julkort till nära och kära, samt kunder jag haft under året...och varje år glömmer jag fullständigt bort det tills sista stunden att posta dem är kommen.

Åtminstone så brukade det vara så till för ett år sedan...

Lyckligtvis har min sambo Anna den stora sinnesnärvaron att komma ihåg allt viktigt som inte har med att trycka på datorn eller kladda med tusch och färg att göra. Vi gjorde en överenskommelse förra julen att hon skulle göra de verkliga julkorten, så skulle jag ta hand om det digitala. Främst för att de ska postas i tid, tankspridd som jag kan bli på vardagsgöromål när jag fokuserar på ett jobb eller en deadline...

Anna är en sanna förskolefröken och föredrar att pyssla med papper, kartong, klister, pärlor, färgpennor, stämplar, etc. Men så blir det små, trevliga och uppskattade kort.

Årets digitala kort är av den gran som prydde gården vid husen där Annas föräldrar bor, uppe i värmland. Att se den stå och tindra i skymningen gav känslan av att faktiskt leva i en julidyll så stor att jag kunde inte låta bli att fotografera den. När jag idag plockade fram bilden, var den given som julkort. Allt som behövdes var lite justeringar och en trevlig ram.

Nu, efter att ha suttit och mailat majoriteten av de som ska få kortet i år, börjar lite julefrid lägga sig över mig...nu är det bara den sista julshoppingen kvar...

Julmarknad & deadline

Helgen som gick blev innehållsrikare än vad jag hade räknat med. Förutom att det drog ihop sig till deadline för de manus jag skriver åt Egmont Kärnan, var det också julmarknad på S:t Gertrud i Malmö. Även om namnet antyder sjukhus rör det sig om konferanslokaler, restaurang och patisserie...

Så det blev julmarkad tillsammans med sambo och goda vänner. Det var en mycket trevlig upplevelse, även om vi hela tiden fick känslan av att marknaden krympt sedan året innan. Det enda som hade växt och kändes extra juliga var priserna på vad som såldes. Känslan var dock den rätta med tomteluvor, julmusik och många muntra människor.
Vi passade också på att gå en runda på stan, när det för en gångs skull var söndagsöppet, för att klara av lite julklappshandel.

Visserligen har jag och min sambo löst mycket av julklappshandeln på annat vis i år, på vilket vill jag ännu inte avslöja, men det var trevligt att se vad som fanns, eftersom några julklappar fortfarande är kvar att inhandla.

Nu har det mesta ordnats och manusen har skickats iväg, så jag planerar att ta det lite lugnt resterande tid av december. Jag ska istället passa på att färdigställa en tatuering åt en bekant samt börja skissa lite mer på Dean-äventyret med anknytning till vikingarna.

Digital pumpa

Många lär tro att jag personligen har en speciell förkärlek till pumpor, men sanningen är att jag uppskattar den mystik och koppling till det mörka och magiska pumpan ofta har. Eftersom jag hade lite blandade känslor till den pumpamålning jag tidigare gjorde i vattenfärg och akryl, så valde jag att göra ännu en. Jag valde här att tuscha och senare färglägga digitalt. Det här resultatet gav motivet lite mer rättvisa, även om jag lärde mig mycket av målningen.

Tillsammans med mina kollegor och arbetsgivare på FujiColor digitalframkallade vi den nya pumpabilden, som nu fått namnet Pumpkinhead. Resultatet blev en riktigt bra bildproduktion med starka och klara färger.

Om du är intresserad av Pumpkinhead, eller andra befintliga och kommande motiv, så skicka en intresseanmälan till info@inkdragonstudio.nu (skriv Pumpkinhead i ämnesraden).

Finns ett tillräckligt stort intresse i nuläget, är det möjligt att det inom kort finns tavlor eller annat till försäljning.

På tal om försäljning, så har pressen över att hinna julshoppa parallellt med heltidsarbete slagit till. Visserligen var det åter igen födelsedagshandlande (många i familjen har blivit decemberbarn), men jag ser den stress, som är typisk för många småbarnsföräldrar, växa inom mig. Det är tur att det inte finns några små barn i släkten just nu, den enda är mitt fadderbarn Gabriel (eller rättare sagt gudbarn, jag föredrar de gamla titlarna) som ska få sig en liten julklapp..

Nu var det present till sambon och i som vanligt sköts inköpen upp till sista stund. Lyckligtvis har jag en aning om vad hon tycker om så det löste sig...hoppas jag...

Mamma Mia!?

Igår var det dags för den överraskningsupplevelse som jag vann när jag deltog i Skånemästaren. Så både jag och min sambo gav oss av till Radio Malmöhus lokaler för att se vad det var för upplevelse som väntade på oss. Jag kan inte neka till att vi var på sprickningsgränsen av nyfikenhet.


Vi började lite lätt med glögg, mingel och lite småprat kring programmet Skånemästaren med bland annat programledarna Gun Bergbring och Claes Westinger.

Efter mingel och glögg fick vi en rundvandring i Radio Malmöhus lokaler, främst studion där Gun och Claes spelar in programmet. Här ser vi Claes demonstrera radioutrustningen.

Jag passade på att ta en närmare titt på hur det såg ut vid sändningsbordet. För visst har det varit en liten dröm att få göra radioprogram.

När klockan närmade sig 12:30 berättade äntligen Gun (i rött) vad vi skulle få göra. Det blev inget mindre än att få åka till den nya Malmö arenan för både julbord...

...och att se live-föreställningen av Mamma Mia! Här står jag redo att gå ut till de väntande taxibilarna som skulle ta med oss alla.

Både mat och föreställning var fantastisk. Visst tycker jag att själva handlingen i Mamma Mia är lite simpel med den naiva tonårsdottern och den buttre modern, var det fantastiska ligger är i ett fantastiskt framträdande i musik och sång. Det är roligt att så många av ABBAs hits så naturligt passar in i situationerna som uppstår och skådespelarna levererar dem med kraft och finess.

Så det var en riktigt trevlig och härlig upplevelse, vi var så nöjda både jag och min sambo när vi på kvällen vandrade hemåt i mörkret.

Färdig pumpa(d)

Det bästa med en ledig lördag är att man är fri att spendera den hur man vill. Jag passade på, efter en riktigt skön sovmorgon, att måla färdigt Pumpa-målningen jag pysslat med då och då. I den här målningen valde jag, både för att det är en spännande teknik och för att jag pratat om akryl & gouache tidigare, att blanda in akrylpigment i vattenfärgen. Det blir på så sätt lite krångligare och kladdigare under själva arbetet, men samtidigt kan det bli skarpare nyanser och tydligare ytor. Det kändes också att det var länge sedan jag målade motiv större än A4 i akvarell...

Även om jag tycker mycket om traditionellt akvarell-målande, så är det kul att experimentera och se vad för resultat man uppnår genom en teknikblandning...ibland blir det bra och ibland dåligt, men huvudsaken är att du lär dig något nytt.

I Pumpa-målningen ville jag prova att lägga in dimma i efterhand och provade lite olika vis med skiftande resultat. Effekten blev intressant, men jag saknade att inte få tuscha dem som jag gjorde med andra ytor. Dock hade den effekten dimman hade försvunnit i den processen, så för stämningens skull lät jag bli. Men i regel föredrar jag konkreta ytor...

Färgtonen blev lite mörkare och gråare än jag hade tänkt mig, men det blev ett resultat av det dunkla ljuset och den enda ljuskällan jag ville ha i bilden. Vanligtvis har jag mycket skarpare och gladare färger i motiven, men det var intressant att fokusera på det mörka.

Långt innan jag påbörjade Pumpa-målandet gjorde jag följande målning, i samma teknik, som påminnelse till vem som gav mig min plats i Skånemästaren (kvalfrågan gällde som bekant Professor Kalkyl). I Hergés album De sju kristallkulorna, där bland annat Kalkyl kidnappats och hans vänner söker efter honom, finns en målning av professorn med vilken Kapten Haddock skålar (på grund av spriten tror Haddock att Kalkyl tittar ut ur tavlan och pratar med honom).

Jag hade den tavlan som bas när jag började göra mitt eget Kalkylporträtt och tycker att jag fick till det riktigt bra.

Här syns de varmare färgerna jag oftast använder.

Nu håller jag dock på att ta lite lärdomar från John Howe, så nästa gång jag använder vattenfärger kommer jag att prova lite andra tekniker. Jag kanske kommer att visa lite resultat längre fram...

Med en bok i örat!

Även jag just nu inte har många möjligheter att lyssna, så är något av det jag uppskattar mest en riktigt bra audiobok. Visst föredrar jag i de flesta fallen att läsa själv, det är både avkopplande och upplysande. Men sedan jag upptäckte möjligheten att kunna fokusera på tecknandet eller målandet med ögon och händer, samtidigt som en spännande historia läses upp har jag varit såld. Det är egentligen enbart när jag skriver eller funderar som jag låter högtalarna vila.

Den största favoriten här är givetvis också Terry Pratchett, även om hans audioböcker är omständiga att få tag på (åtminstone i laglig form). Så är jag tacksam för att ha vänner som delar samma passion för honom.

Under en kvällslyssning på boken THUD! kunde jag inte låta bli att ta fram skissblocket och rita lite innan det var dags att släcka ljuset. Dagen efter, vid lediga stunder, kunde jag inte låta bli att tuscha figurerna. Pratchett-fans känner säkert igen Corporal Nobbs och Sergeant Colon från the Watch (vakten; namnet på polisen i Discworld-böckerna). Slutresultatet blev ganska kul...så jag kan inte låta bli att visa upp det.

Målandet fortsätter och nu är bakgrunden nästan klar, efter vissa modifikationer... Nästa steg blir att ta sig an Pumpan och hans lykta.

Ju längre processen kommit, ju svårare är det att ta en paus för att låta färgerna torka. Det är spännande när arbetet kommit så långt att det går att se resultat efter varje penseldrag.

Jag hoppas att kunna avsluta arbetet på lördag, då jag planerar att ha en riktigt lång och trevlig målningssession.

Regnig december

Det är tydligt att december har börjat och att den skånska julen närmar sig, för som traditionen lyder regnar det ordentligt. Regn kan vara trevligt...men då bara som bakgrundsljud, smattrades på en ruta, när man är sittandes inomhus och inte måste lämna lägenheten. Måste man däremot ut i ärenden är ett klibbigt regn bara frustrerande...

På DigitalComics.nu såg jag att Ted Stridh idag lagt upp en intervju med tecknaren Johan Wanloo. Kommer att hålla ett öga på hans blogg under den närmaste tiden, det kan bli intressant läsning!

Trots att det fanns mycket att göra ikväll, bestämde jag mig för att sitta ner en stund med målningen. Nu har den mesta av färgen till stenarna lagts, så det är bara bakgrunden kvar innan jag kan påbörja arbetet med figuren i bilden.

Anledningen att jag väntar med att börja med det intressantaste arbetet (dvs. att färglägga figuren) är att jag alltid rekommenderats att göra arbetet med bakgrunden klar först, för att det är lättare att justera figurers färger och ljussättning i förhållande till bakgrund...det motsatta blir en mycket svårare process. Inte omöjlig, men svårare...

Efter att ha läst vidare i John Howes bok fantasy art workshop, blir jag mycket sugen på att arbeta med de transparentare nyanserna i akvarell igen. Det får dock vänta tills arbetet med den här målningen är avslutat. Men det känns skönt att idéer börjat bubbla i bakhuvudet!

Skyltsöndag

Eftersom det var skyltsöndag idag, passade jag tillsammans med sambo och föräldrar på att ge oss av ut på stan för att köpa födelsedagspresenter och annat smått och gott. Presenterna var till min yngre bror som fyller år nu i början av december och då vi alla haft för mycket att göra under november så passade det oss bra att handla nu...vi vill ju inte göra honom besviken!

Nu, efter att i ett par timmar ha kryssat runt i butiker och på gångbanor med dagdrömmande människor irrande kring benen, känns det skönt att vara hemma i lugn och ro. Vi fick tag i allt vi letat efter utan någon större stress, så nu kan vi alla spendera kvällen med att ta det lugnt

Under några timmar igårkväll fortsatte jag arbetet med målningen. Nu har de flesta basfärgerna lagts ut och arbetet med att börja justera nyanser och skuggor börjar. De stadierna brukar ta lite längre tid att få till, men som så mycket annat blir resultatet inte bra om arbetet stressas för mycket.

Förutom att fortsätta basmålninen och skuggor, så ska bakgrunden arbetas till och främst av allt så ska figuren börja få sina rätta färger.

Jag har inte bestämt mig ännu om jag ska låta tuscha konturerna i motivet eller om jag ska göra linjerna med pensel och mörkare nyanser av färgerna. Av flera skäl lutar jag alltid åt tusch alternativet, men tror det är bäst att bestämma det när bilden börjar närma sig slutskedet...

Inbjudan till Sveriges Radio

Idag hade det ramlat ner ett brev från Sveriges Radio i postfacket, kan inte neka till att jag var väldigt nyfiken på innehållet...
När jag deltog och med en gnutta tur vann Skånemästaren på temat Serier (P4 Radio Malmöhus 31/10) fick jag veta att ett av prisen skulle vara en överraskningsupplevelse. Nu fick jag ett schema med datum och tider, men ännu inte ett ord om vad upplevelsen kommer att vara...fast man ska vara propert klädd, så det är nog inte bergsklättring eller paintball iallafall (tack och lov).

Målandet med gouache går segt fram, även om det är roligt att prova på...så är det inte riktigt min typ av teknik. Så jag tänker trots allt lägga gouachen och målningen på is ett tag. Men eftersom jag pratat om målandet nu ett tag så har jag valt att teckna upp samma bild på akvarellpapper (den blev faktiskt snyggare en andra gång) och måla den med vattenfärger istället.
Jag kan erkänna att det händer att jag ibland blandar in akryl-pigment i vattenfärgerna för att ge dem en annan nyans och lyster.

Motivet är inspirerat av en målning av Paul Bonner.
Skissen är gjord på frihand med stiftpenna, 2H i hårdhet, på ett 300g akvarellark i panorama.
Efter några justeringar är det dags att sätta igång och grundmåla...

En kväll med Howe

Ett av dagens intressantare sysselsättningar innebar att retuschera en ung tjej på vilken kamerablixtarna hade reagerat lite udda. Hon hade uppenbarligen smort in ansikte, hals och urringningen med någon form av hudfärgad foundation som, när den utsattes för blixt, inte fick samma nyanser som resten av henne. Den bildade helt enkelt mörka fläckar...
Det är visserligen inget avancerat ingrepp, men det gäller att ha en gnutta fingertoppskänsla så att man inte av misstag "fräter" bort färginformationen så att pixlarna "förstörs".
Den bästa retuschen är när det inte går att se att den är gjord...

Efter dagens huvudsakliga göromål tog jag en promenad genom centrum och hamnade i Science Fiction Bokhandeln. Det måste erkännas att jag gärna hamnar där och går igenom hyllorna efter nya spännande titlar.
Jag fastnade för en bok av illustratören John Howe, en extremt skicklig målare, som jag tittat på ett par gånger. Nu, dagen efter löning, kände jag att det var ett perfekt tillfälle att köpa den.

Boken, fantasy art workshop, lär innehålla Howes egna idéer och uppfattningar om tekniker, referensmaterial, färger, bildkomposition, etc. etc. Visst har jag egna tankar i dessa fält, men att få ta del av en så rutinerad, erfaren och skicklig målare/illustratörs syn på saker och ting kommer med all säkerhet att bli givande. Minst sagt!

Eftersom det blivit en hel del sena kvällar den här veckan, har jag bestämt mig att gå till sängs tidigt i sällskap av Howe. Hoppas nu bara jag får lite sömn också, eftersom jag har en tendens att bli så uppslukad av en bra bok (både fiction och annat) så är det lätt hänt att jag ser upp och inser att halva natten gått...men inte inatt...hoppas jag...

Kladd med gouache...

Även fast jag hann påbörja målandet igårkväll, så blev det bara en timmes jobb innan ögonlocken blev för tunga. Och eftersom det alltid finns en morgondag (måste man utgå från iallafall, annars skulle det blir lite för pessimistiskt) så bestämde jag mig för att det var bäst att fortsätta när jag fått lite nya krafter.

Det var roligare att måla med gouache än jag hade trott. Visst finns det mycket att lära sig, men redan igår kände jag att det fanns en hel del jag snappade upp...så kvällens session i arbetsrummet kommer att se lite annorlundare ut än igår. Det märks tydligt att jag är van vid akvarell när jag lägger på baslager med färg. Men med tjocka pigment kan man unna sig att få ta i lite, resultatet blir bättre och man har mycket roligare.

Slutresultatet kommer nog inte att bli så som jag föreställt mig, men det är viktigt att fortsätta lära sig den viktiga läxan när man arbetar med bildkonst; det kommer aldrig att se exakt ut som man har tänkt sig!

På tal om bilder, så lät jag en av mina nuvarande uppdragsgivare digitalt framkalla några av mina fotografier och montage för att använda i företagsrepresentation samt portfolion. Här är två...

Akryl & Gouache?

Mitt vanligaste medium att arbeta med är papper och tuschpenna. Och hur intressanta bilder det än går att göra med detta enkla material, så känner jag strävan efter att prova och bli bra på något mer än enbart svart och vitt. Detta ledde till att jag började använda akvarell och senare också mer seriös färgläggning digitalt. Jag känner dock suget efter att behärska lite mer klassiska medier... Därför inhandlade jag ett par billiga uppspända dukar för att prova på att måla "på riktigt". Inte bara för nöjets skull, utan för att det är värdefulla tekniker att behärska för en illustratör.

Oljefärger är spännande, men kräver så mycket av min tid...så i nuläget är det akryl och främst Gouache som jag funderar på att prova...men även om de är snabba tekniker så känns det som en dum idé att stressa fram ett resultat. Det är nog bäst att lära sig hantera pigmenten.

Det kom in lite förfrågningar om Dean-följetongen jag skissar på och berättade om igår. Främst har de handlat om när jag kommer att lägga upp sidor för läsning. Jag har planer på att börja skissa och tuscha på allvar under december månad, men det är svårt i nuläget att uppskatta exakt när första delen kommer att vara klar då den tecknas på ledig tid och det inte finns en officiell dead-line.

Manuset är till stora delar färdigskrivet, men jag vill ha möjligheten att se över och justera det efter behov i lugn och ro innan det börjas teckna på allvar, eftersom det är så retligt att behöva ändra i teckningar i efterhand bara för att smådetaljer inte kontrollerades under manus-skrivandet.

För de som är riktigt otåliga lägger jag därför upp ännu en färglagd demonstrationsbild som fångar lite av andan i följetongen (åtminstone så som den är planerad).

Funderingar kring Vikingar

Jag och min sambo spenderade lördagskvällen hemma hos mina föräldrar, vilket innebar god mat och många skratt. En riktigt trevlig kväll, fram till Dansbandskampen började. Missförstå mig inte, jag har inget emot dansband...under premissen att jag inte tvingas lyssna...

Så medan föräldrar och sambo satt som trollbundna, drog jag fram skissblocket ur väskan (jag har det alltid med, både för att jag kan drabbas av en akut idé som måste dokumenteras...och för att ha något annat att göra). Så från toner skrivna av bl.a Vikingarna, började jag funderade på den följetong jag skissar på som kommer handla om min figur Dean och gamla vikingalegender.

Utan att gå in för djupt på historien så kommer Dean att hitta instruktioner till var en gammal relik från vikingatiden finns gömd. Han kommer att följa dessa instruktioner av nyfikenhet och misstänker inte att någon annan också vill veta var reliken finns.

Det är inte fel att säga att jag inspirerats av Dan Browns bok Da Vinci Koden (eller rättare sagt boken som utspelar sig före koden, Änglar och Demoner) men följetongen kommer att följa en helt egen stil och kommer att utspela sig på hemmaplan, vilket vill säga södra Sverige.

Under historiens gång kommer Dean att vara klädd i Vikinga-kläder, om det är en dröm eller verkligen händer återstår att se, så jag passade på att skissa lite och se hur han skulle se ut med hjälm.

Eftersom resultatet såg hyfsat ut, passade jag på att färglägga den nu under söndagsmorgonen.

En gnutta spelnostalgi...

Av olika skäl hamnade jag en kväll i byrålådan där jag förvarar mina gamla dator- och videospel. Grafikutveckling och digitala framsteg i all ära, men jag kan inte neka till att det finns en hel del riktigt bra spel. Specifikt två fångade min blick, bägge två placerade i medeltidsmiljö vilket inte skulle förvåna många av mina vänner.

Det första var den gamla klassikern Simon the Sorcerer. För den som inte spelat eller sett Simon, så är det en fantastisk parodi på sagor, myter och böcker. Simon faller ut från vår värld och hamnar i en värld som påminner om vår medeltid där sagofigurer också existerar För att kunna ta sig tillbaka måste Simon besegra den onde trollkarlen Sordid, till vilken vägen är lång och krokig.

Jag tror att mycket av min kärlek till klassisk sagoillustrationer startade i Simon the Sorcerer, vilket trots sin enkla pixelgrafik har bakgrunder som ser ut att vara hämtade från de vackraste barnböcker. Även om jag inte har med så mycket miljö i Simon-bilden här, så tycker jag ändå att jag fångat Simons attityd. Notera de små snörena som håller upp stjärnor och måne, rena Las Vegas känslan i bakgrunden.

Den andra gamla favoriten jag inte kunde låta bli var Medievil. Man skulle kunna tro att det är Tim Burton själv som ligger bakom spelet, även om så inte är fallet, för känslan i det är som hämtad ur The Nightmare before Christmas. Dessutom har jag alltid haft en svaghet för ofrivilliga hjältar, vilket gäller Sir Dan Fortesque i Medievil och också Simon. Sir Dan är den påstådda hjälten som en gång stoppade den onde Lord Zarok från att överta landet Gallowmere. När Zarok återvänder 400 år senare och väcker upp de döda för att använda dem i sin arme, vaknar av en slump Sir Dan likaså. Han får nu chansen att faktiskt bli den hjälte han omskrivits som och faktiskt besegra Zarok för gott.

Ända sen jag började spela Medievil har jag tyckt att någon borde sätta sig ner och göra en serie av historien, för det skulle kunna bli väldigt effektfullt och underhållande. För skojs skull tecknade jag en testsida.

Jag vet inte om det blir så mycket spelande i helgen, men inspirationen ledde åtminstone till två fanart-bilder...

Söta små sagonallar

En av de stora fördelarna med att frilansa är möjligheten att planera in tid för sina egna projekt parallellt med de uppdrag som man åtar sig. I nuläget har vardagsarbetet dock tagit det mesta av min tid och energi. Trots det har jag fortsatt att fila på en barnboks-idé jag haft liggande ett par månader...oavsett om den kommer att publiceras en vacker dag, eller om det bara blir ett bra tillskott till portfolion, spelar i nuläget inte någon roll.

Den huvudsakliga biten av berättelsen kommer att snurra kring de två huvudpersoner, två björnar med trollkarlshattar. Dessa två kommer att bära stora delar av berättandet, även om jag har för avsikt att lägga grunden för andra huvudkaraktärer om boken skulle bli så uppskattad att en fortsättning blir aktuell...

Jag vill av flera skäl inte avslöja för mycket av handlingen ännu, främst därför att jag kan komma och ändra en hel del innan jag faktiskt sätter mig ner och målar den. Trots det kan jag inte låta bli att lägga upp ett litet smakprov...

Allt har en början...

Av olika anledningar har jag inte varit särskillt pigg på att blogga, för om det ska bli riktigt bra krävs det att bloggaren har något kul, intressant eller givande att säga...

Men när Ted Stridh på Digitalcomics.nu bad mig att kriva några inlägg då och då på deras blogg, blev det plötsligt ett kul tidsfördriv...även fast jag kallade mina inlägg för "krönikor".

Så slog det mig, som ett ton tegelsten från ovan, att det vore en skön avkoppling från vardagsarbetet som frilansare att kunna få skriva av mig lite tankar, funderingar, förvirringar, vansinninga idéspåningar, etc. etc.

Och presto, simsalabim, alakazam...här sitter jag...

Var börjar en historia om inte vid grunden. Vi kan börja med namnet på bloggen, Inkdragon Studio, vad betyder det? Inte rent språkmässigt, då jag utgår från att de flesta är minst lika bra på engelska som jag...snarare, var fick jag idén till ett sådant namn ifrån?

Det korta och enkla svaret är att jag är oerhört fantasyfrälst. Frälst men inte besatt, det kanske krävs en förtydling så att jag inte uppfattas allt för kortsynt eller instängd. Det innebär att jag hellre spenderar en lat sommardag med en volym av Tolkien, Pratchett eller liknande framför en avhandling i socialpolitisk debatt eller en samling essäer om genusvetenskap.

Och eftersom jag är särskillt förtjust i drakar så färgar de mitt val. Som illustratör och tecknare gillar jag att teckna med tusch på papper...

Så tuschdraken, det är jag det...