Nytt i e-bokhandeln

Min vän Andreas, som i februari bad mig att göra omslaget till boken Skaldehav, meddelade nyligen att boken nu äntligen har gått genom Vulkans system och han har fått de författarexemplaren av boken som han väntat på. Tillsammans med detta blev boken också tillgänglig på diverse olika E-bokhandlar som Adlibris, Bokus, etc.

Under vårt samtal kom Andreas att säga att "det är första gången det känns på riktigt, när man håller boken i handen." och det kan jag fullt och fast förstå. Även om digital publicering är både bra, effektiv och uppskattad av de flesta, så finns det fortfarande en vana hos oss att det inte känns 100% på riktigt om det inte går att ta och känna på föremålet.

Varför inte plocka upp ett exemplar av Skaldehav? Eller någon annan bok för den delen, att läsa är nyttigt för hjärnan och avkoppling för kroppen... Jag tänker själv spendera resten av dagen med en god bok...

Passa på att läsa i ljuset från ett stearinljus och delta i Earth Hour 2009, där så många som möjligt släcker alla lampor hemma under en timme...allt för en grönare värld. Många är skeptiska mot evenemanget, som är organiserat av WWF, och åsikter av typen att det inte kommer att göra något skillnad har yttrats här och var.

Men varför inte delta oavsett, det kostar ingenting (elen är ju trots allt avstängd) och det är ju mysigare med stearinljus i vilket fall som helst!

I sjuksängen

Om där finns något jag hatar, så är det att ligga sjuk. Att vara utslagen och i stort sett oanvändbar... Men hur vi än kämpar emot, så hamnar vi alla i den sitsen vare sig vi vill eller ej.

Jag brukar ha tur och inte drabbas av något som inte går över under en dag, eller som bara kräver att jag äter halstabletter någon dag...för övrigt är jag ganska kry. Anna, som arbetar som förskollärare och därför har ständig kontakt med baciller av alla typer och slag, brukar säga att jag har ovanlig resistans mot allt det som hon med all sannolikhet får med sig hem.

Hur som helst, så vet jag inte om det är något jag fått från någon eller om det berodde på vad jag åt i söndags, men mycket tidigt måndag morgon så började cirkusen...

Nu börjar allt kännas bättre igen, men jag skulle ljuga om jag nekade till att det inte varit en pärs. Dock har ett par dagar av bara vatten och blåbärsfil fått mig att uppskatta smaken av något så enkelt som en liten bit gurka. Den euforian försvinner med all säkerhet någon dag efter att jag blivit helt kry igen, men de var ändå mer givande än man kan tänka sig.

Att vara sjuk innebär, till mitt stora förtret, att jag inte orkar sitta längre framför en skärm. Vilket, förutom sätter stora hinder för mitt surfande, gjort att jag ligger efter med den senaste sidan till Astro Oddyssey . Den kommer dock att komma ut snart, det tar bara lite längre tid än vanligt...

Stormarknads hysteri

Förutom att leva långt bort i fantasin och tankarna, som jag gärna gör när jag håller på att försöka skaka fram några roliga idéer, måste man ibland göra mer än att drömma. Man måste göra så vardagliga ting som exempelvis att storhandla och fylla kylen. Det kan kännas vara onödigt, dyrt och tråkigt, men när man står med kurrande mage och stirrar in i den tomma kylen så blir det ett ganska angeläget problem. Personligen försöker jag undvika att komma så långt...

Det dummaste jag kunde göra egentligen var att handla en fredag... För det vet alla som någonsin besökt en stormarknad att det är sämsta möjliga dag. Trötta, sura och frustrerade människor som trängs, knuffas och med flit kör in i varandra med kundvagnar.

Att handla påminner mig om det gamla Labyrint-spelet i trä som var populärt under 80-talet... Där man med två knappar som fick spelplanen att luta fram och tillbaka skulle få en metallkula genom labyrinten utan att falla ner i hålen på planen. Här försöker man istället undvika alla kunder som driver runt som om de var ensamma i butiken, för om man träffar dem blir det många sura miner eller otrevliga kommentarer...

Det kanske skulle vara en idé för Hasbro att slå ihop deras gamla klassiska spel Hungry hungry hippos med labyrint-spelet och skapa Angry angry shoppers.
Att få komma ut från butiken efter 40 minuter blir en en näst intill extatisk fröjd...

En glad nyhet var att en gammal vän, Jenny från Malmö Högskola, hörde av sig idag med ett mail. Bland annat berättade Jenny att hon också bloggar...varav ett av inläggen var om mig, mitt arbete och Astro Oddyssey. Det är, om man ska vara ärlig, en liten egokick att bli omnämnd av någon annan... Ta en titt på Jennys blogg Jennysegenlilla, det kommer jag att fortsätta göra...

Nedräkningen är avlsutad!

Så kom äntligen publiceringen av de första tre sidorna i Astro Oddyssey. I sann deadline anda hade Ted Stridh, liksom jag, lite tekniska problem som var tvungna att lösas innan allt kom upp.

Den delsida som Astro Oddyssey har på DigitalComics.nu är visserligen enkel, men en bra början. Till nästa siduppdatering kommer den färdigkodade webbsidan att vara klar och uppe.

Dessa tre sidor är, vad man skulle kunna säga, en prolog...en inledning som bygger upp miljön innan resan börjar...och vilken resa det kommer bli, det lovar jag.

Varför inte besöka DigitalComics.nu och börja läsa?

Rymdintroduktion färdig

Olyckligtvis har det varit en helg fylld av tekniska problem. En dator som hakade upp sig, program som inte ville fungera helt och hållet, en bråkig scanner, etc. ect.

Lyckligtvis kunde jag hitta felen, och missar inte deadlinen.

För de som inte sett reklamen som legat ute på DigitalComics.nu, så är premiären för Astro Oddyssey nu på onsdag (18/3). Det kommer att vara tre sidor som läggs ut och de kommer lägga upp lite bakgrund till själva historien. Jag vill påminna om att inga sidor är avslutade historier utan kommer att vara som sidor i ett album, där en sida slutar fortsätter nästa...

Det är över ett år sedan jag tecknade serier så här aktivt, så jag känner att jag inte har rutinen riktigt på plats ännu...men så snart jag fått upp ångan ska jag försöka ge mer än en sida i veckan...

Nu återstår bara att se vilken reaktion premiärsidorna får...

Förutom att teckna, tuscha och färglägga dessa sidor till Astro Oddyssey, har jag haft fullt upp med bland annat nya manus. Det är inte en lätt process att parallellt med sitt professionella skrivande till en kund och arbeta på egna projekt, men med lite cola och envishet kan man klara det mesta.

Låt resan börja..!

Jag har varit mycket hemlighetsfull den senaste tiden med vad det är jag jobbar med. Främst därför att jag vill att det skulle vara en så stor överraskning som möjligt för våra läsare. Men väntan har varit länge nog för våra trognaste läsare, så jag väljer därför att publicera följande reklambild...



Den avslöjar inte mycket av handlingen, men ger en känsla för innehållet. Och innan jag får åtskilliga kommentarer eller mail om stavningen, så ber jag er överväga möjligheten att det kan finnas en ordlek involverad...för er som inte ser det direkt, fundera lite så ska ni nog se.

Astro Oddyssey som planeras lägga ut efter helgen, kommer att utökas med minimum en sida i veckan (jag kan dessvärre inte garantera fler i nuläget). Så det kan vara väl värt att besöka DigitalComics.nu då och då för att se om det kommit nytt material. Glöm inte att läsa våra blogginlägg, artiklar, intervjuer och recensioner också!

Fastklämd!

Jag älskar slapstick-komedi. Väldigt mycket. De gamla klassikerna Hot Shots, Rosa Pantern, Top Secret, Nakna Pistolen, Oh vilket party och liknande filmer... Främst därför att de levererade humorn inte enbart i dialogen eller i huvudpersonernas kroppspråk, utan även med små incidenter i scenens bakgrund.

Humorn i att se rollfigurer råka illa ut på scen fick en törn under helgen. Jag skulle ta en busstur för att gå lite ärenden, samt besöka mina föräldrar som hastigast. Vi stannar och jag går av bussen. Åtminstone halvvägs.

Halvvägs ut slår dörrarna igen och jag hamnar i en mänsklig nötknäckare. Vad jag vet ska sådana dörrar reagera på motstånd och öppnas igen, men om så är fallet hade nog inte dessa läst samma manual.

Jag hör hur busschauffören börjar lägga i växel och motorn gå upp i varv. Då upplevde jag verkligen en black out, jag visste inte vad jag skulle göra. Men med två rejäla ryck lyckas jag ta mig ut. Trodde jag åtminstone.
Axelremsväskan satt givetvis fortfarande kvar, så efter några springande steg tar jag sats och rycker ur väskan och dörrarna slår igen med en sugande duns.

Det underliga är att ingen ombord reagerade. Jag misstänker att de skulle vilja ha hjälp om de fastnade, så vad hände med livsmottot "som jag vill bli behandlad ska jag behandla andra"?
Nåväl, jag försöker iallafall själv leva efter det och jag uppmanar alla att göra detsamma...så skulle tillvaron vara så mycket bättre.

Plus att vi lämnar att hänga utanför rullande fordon till tränade stuntmän...de får iallafall betalt för att leva farligt...

Jag tecknade nyligen en fanart-bild av ett motiv i Graham Higgins serieversion av Terry Pratchetts bok Mort. Motivet föreställer karaktären Mort som duellerar med Döden. En av de lärdomar jag tagit med mig från Tony Cronstam är att om man ser något man gillar, prova att rita av det. Som övning kan det ge mycket...

Super Pasta Bros.?!

Alla 80-talister som fick eller skaffade ett Nintendo Entertainment System (NES) lärde snart känna Super Mario och hans bror Luigi. Att de var starka varumärken som blev populära fort märks tydlig även idag. Mario som varumärke är fortfarande starkt och nya spel dyker upp med jämna mellanrum (tillsammans med nysläpp av förbättrade eller bara snyggare versioner av gamla spel). Inte illa för en Italiensk-ättlad rörmokare uppvuxen i Brooklyn.

Jag var själv ett stort fan och hade de flesta Mario-spelen, tillsammans med Zelda, Mega Man och andra populära spelserier. Mitt spelande har på senare år varit mycket mer avslappnat (jag oftast inte tid att engagera mig i nuläget) och återhållsamt (jag har just nu inte råd att betala 600-800kr på en spelkassett/skiva, än mindre att köpa hårdvara). Men för nöjes skull läser jag om nya releaser och försöker hålla mig lite uppdaterad...

När jag och min sambo gjorde något så vardagligt som att veckohandla, upptäckte jag något udda i kundvagnen. När jag stirrade ner var det något jag kände igen där nere mellan konservburkarna och brödet. Min sambo Anna hade plockat upp påsen utan att reflektera över etiketten, utan tyckte de kunde vara värda att prova med tanke på att de var billiga.

Att Mario är Italiensk till ursprunget är vida känt, men inte visste jag att han hade sin egen pastasort?! Visst kan två bolag råka skapa näst intill samma figur i olika sammanhang, men det här är så en så uppenbar plagiering... Undrar om Nintendo känner till det här lilla lånet av varumärke? Super Marco..?

Jag undrar om ingen på stormarknadskedjan Willys spelar eller har spelat videospel...åtminstone inte någon av de ansvariga inköparna iallafall.

Mumsiga mazariner

Det är sällan numera som jag ställer mig i köket av andra anledningar än att laga middag. Oftast hamnar jag i arbetsrummet och hinner ibland knappt att göra annat än makaroner och färdiga köttbullar för att inte svimma av hunger. Så är det iallafall när det kommit in ett jobb med allt för kort tid innan deadline...annars kan jag tycka det är roligt att laga mat. Dock är det Anna som är det stora matgeniet i hemmet.

Idag bestämde jag mig för att laga mazariner. Något jag gjorde första gången en sommar när jag bodde hos Anna i hennes hemort. Det var lyckat och jag har gjort ett flera gånger sen dess. Nu var det länge sedan sist och jag hade suget som brukar förebåda bakning, så alla ingredienser fanns hemma.

Oftast när jag står och ska precis börja så undrar jag alltid varför jag inte gör det oftare. Drygt 10 minuter senare vet jag. Degen smular och vill inte bli smidig, fyllningen klumpar sig och jag står 20 minuter och får klä aluminiumformarna för hand med den smuliga degen. Då kommer tvivlet och jag ifrågasätter varför jag utsätter mig för sådana vansinnes idéer.

Svaret kommer en timme senare när mazarinerna har svalnat och kristyren på dem håller på att stelna. Det är då första smakbiten kommer och man inser att det var väl värt slitet. SÅ saftiga är minsann inte de man köper i förpackningar på storköpen! De är inte lika fina som de fabriksgjorda, men oj vilken skillnad i kvalité på smakupplevelsen!

Att sitta ner med ett kallt glas mjölk, fortfarande varma mazariner och att se ett eller två avsnitt av tv-serien Black Books var en skön belöning efter baket. Jag kan varmt rekommendera det. Både att baka och tv-serien Black Books. Det är länget sedan jag skrattade så mycket.

På tal om att skratta så spenderade Anna och jag gårdagen med att se Rosa Pantern 2. En värdig uppföljare till den nya tolkningen med Steve Martin som kommissarie Clouseau. Trist var bara att jag efter ca 10 minuter gjorde en gissning om vem som skulle visa sig vara skurken och hade helt rätt... Så kanske lite väl uppenbar, men många fantastiska skratt.