Skumma erbjudanden

Sedan jag startade som frilansare har antalet telefonförsäljare och utskick av direktreklam mångdubblats. Men eftersom jag har nummerpresentatör och internet tillgängligt är det lättare att ignorera säljarna, för att svara och tacka nej räcker i regel inte. Det dröjer några dagar, ibland bara timmar, så försöker de igen...

Vad som förvånar mig är direktreklamen som kommer. Många utskick är från seriösa företag av olika typ som erbjuder sina tjänster, allt från revisorer till webbutiker som vill att jag ska handla allt hos dem. De är så mycket enklare, om jag är intresserad handlar jag och om inte så åker de i pappersinsamlingen...betydligt enklare än telefonterrorn.

Men så finns det de skumma företagen som dyker upp. Detta utskick fick jag idag från ett företag som kallar sig Nummerupplysningen.se
Tjänsten var enkel, betala en avgift och ha företagsuppgifterna tillgängliga i deras telefonkatalog på nätet.
Men ju mer man läser, desto fler frågetecken dyker upp.

Klicka för större...

Tydligen finns jag redan i telefonkatalogen med namn, adress, org-nummer och det mest förvånande av allt, mobilnummer. För enkelhetens skull använder jag det nummer jag skaffat för många år sedan, men det är ett kontantnummer och finns inte registrerat någonstans...förutom på min egen hemsida. Vilket antyder att de faktiskt letat upp hemsidan och tagit numret därifrån...

Så vad jag skulle betala för var för att byta branschbeskrivning, lägga till en länk till hemsida, ha epostadress och en egenskriven beskrivning av företaget. Det skulle kosta mig 3711:- och vara aktuellt under 24 månader...vilket känns fullständigt onödigt!

Det är vad jag skaffade en hemsida till, som förvisso är väldigt enkel för tillfället, men fyller sitt syfte och det betalar jag inte många hundralappar för om året. Visst kan man hävda att det är lättare att synas i en katalog, men då är jag fortfarande en av hundratals.

Läser man vidare blir det en ganska obehaglig läsning med hot om krav på förskottsbetalningar, räntor per månad och hot om domstol om inte man följer deras regler eller uppmaningar. Det är också tragikomiskt att det bokstavligen står att om krig, naturkatastrof, stridsåtgärder på arbetsmarknaden, med mera infaller...så befrias företaget från att fullfölja sin del av avtalet.

Jag gissar att anledningen till att de vågar skriva sådant på sitt utskick är just för att de medvetet bryter mot alla typografiska principer, så att du som privatperson inte ska orka läsa allt. Ett svårläst typsnitt i en längre text, dåligt radavstånd och en av de svåraste/jobbigaste bakgrundsfärgerna att läsa längre texter på...

Det här tycker jag känns som ett bluffbolag, den enda anledningen till att folk kommer att betala till tjänsten är att namnet känns bekant. Nummerupplysning är en generell term som används av andra etablerade bolag, så det förvånar mig inte att de valt att använda det...de kommer få så mycket gratis bara därför!
Man hamnar säkert i deras katalog efter att betalat, men till de priset och betala för tillägg som du inte behöver i och med att kontaktuppgifterna redan är där...det är inte värt pengarna!

Själv kommer jag med glädje att både riva det här erbjudandet och slänga delarna i pappersinsamlingen.

Nytt i Portfolion

Trots mycket strul och allmänt krångel, har det hänt en del kul också!
Bland annat gjorde jag ett besök på Fujicolor för att träffa gamla kollegor och småprata lite.

De är intresserade av att jag ska komma och hålla en föreläsning om digital retusch och fotomanipulering för de andra som arbetare där, så jag och arbetsledarna passade på att diskutera vad en sådan skulle innehålla. Själv tycker jag idén är spännande och jag skissar på ett förslag till hur föreläsning och en workshop efteråt skulle kunna se ut.

Samtidigt lät jag lite av mina senare alster framkallas i digitallabbet för att öka på min fysiska portfolio där hemma. Det är en fantastisk syn att se det man suttit med CintiQ-plattan, och målat i datorn, ramla ut ur framkallningsmaskinen. Kvalitén på färger och papper får bilderna att nästan hoppa upp från pappret. Det kostar ju en slant, men det är helt klart värt investeringen! Helt plötsligt blir det ännu roligare att visa portfolion för någon...


På tal om roligt, så är steget inte långt till komiskt eller tragikomiskt. Som nämnt tidigare har ett paket till mig från Ted Stridh hamnat på villovägar och jag fick idag höra att Ted besökt Posten för att fråga vad som hände. I vanliga fall är det ofta lönlöst, hur hittar man ett paket bland tusentals, men den här gången lönade det sig.

Man kan inte påstå att de lokala postkontoren anställer traktens genier direkt! De hade, på grund av att postsäcken varit full, lagt paketet åt sidan. Varpå det hamnat bland inkommande paket som väntar på att någon ska hämta dem... Det hade legat där i flera dagar, tills Ted nu kom och frågade efter det. Om det kommer fram nu återstår att se, men med tanke på hur det hanterats hitintills kan man bara undra och rysa!

Massor av krångel!

De senaste dagarna har varit minst sagt olustiga!

Förra helgen gjorde vi en beställning hos Discshop.se på några DVD-boxar med varierat innehåll, för att muntra upp en ganska tafflig tv-tablå som vi har framför oss den närmaste tiden. I mitt fall var det en säsong av The IT Crowd och samlingen med alla tv-avsnitt av Black Adder. Samtidigt tyckte Anna att det var på tiden att hon skaffade den fullständiga samlingen av Sex and the City, eftersom hon tröttnat på att bara få se sporadiska avsnitt på tv.

När paketet anlände häromdagen tyckte jag att det var ovanligt litet för att innehålla över 20 skivor. Dessvärre var så också fallet, för det visade sig innehålla en samlingsskiva med expansioner till The Sims 2 istället för Sex and the City. Kundtjänst var givetvis stängt så det blev att skicka ett argt mail istället.


Lyckligtvis fick jag responsen och ett nytt paket dök upp med den saknade boxen. Returlappen till spelet fanns, men inget att lägga det i...så det blev att tejpa ihop deras egna paket och slänga på lådan. Det enda som irriterar mig fortfarande är att på både Ordersedel och Retursedel stavade de mitt namn fel...trots att mina kontaktuppgifter hos dem är rättstavade. Vem som än gjorde utskickat måste ha haft huvudet under armen...

På tal om post så har ett paket från Ted Stridh, med blandat innehåll, spårlöst försvunnit i posthanteringen. Jag väljer att hoppas att det bara kommit på avvägar, men ett redan skakigt förtroende för Posten håller på att rasa...

Som grädde på moset var internet oåtkomligt större delen av dagen, tillsammans med att både digitalboxen till tv:n och telefonanslutningen varit stendöda. Även om internet är tillbaka. är fortfarande både tv och telefon utslagna. Tydligen, enligt Aftonbladet, rör det sig om en felaktig uppdatering till McAffe-antivirus som gjort att programmet attackerar systemfiler och på så vis får datorer att haverera. Tydligen är Telia, vår leverantör, värst drabbad i Sverige. Själv kan jag, bortsett från att vara utan tv och telefon, skatta mig lycklig...eftersom vi använder F-secure.

Komisk IT-support

Under en tid har Ted Stridh uppmanat mig att leta upp och titta på en brittisk tv-serie som han är mycket förtjust i, med motivationen att jag också kommer älska den. Övertygelsen var tydligen så stark att den skulle falla mig på läppen, att han skickade ner ett exemplar av seriens första säsong till mig. Tydligen hade Ted valt att ersätta sin samling med en box och donerade därför skivan vidare...

The IT Crowd utspelar sig i källarvåningen på Reynholm Industries där de båda IT-ansvariga Roy och Moss, två minst sagt patetiska och asociala nördar, håller till om dagarna. De får sällskap av Jen, vars IT-kompetens är att kunna skicka epost. Tillsammans försöker de lösa de vardagssituationer som uppstår och försöker hålla sig på god fot med den alltid lika oförutsägbara chefen.

Jag kan inte förneka att Ted hade rätt. Jag har sett igenom den första säsongen och skrattat så innerligt. Även om karaktärerna i serien är udda och egensinniga så är det omöjligt att inte kunna känna sympati för dem och ändå skratta när de gör bort sig.

Det var inte förvånande att se att det var Graham Linehan, samma manusförfattare som varit med och utformat Black Books, som låg bakom denna succé.

Har du en chans att se ett avsnitt eller två, ta den...är det något britterna kan, så är det sannerligen humor.
Det är tråkigt att vi aldrig når samma kvalité i våra komediserier, vi har en tendens att hålla dem för nära verkligheten istället för att utforska möjligheterna i det absurda eller överdrivna.

Ett möte med Mortimer

Jag hade den stora turen att få vara med och delta i en fortbildning om manusarbete på Egmont Kärnan idag. Tanken var att ge oss som jobbar med manus, vilket jag gör lite då och då för dem, lite mer och varierad kunskap i ämnet.

När det gäller ämnen som jag genuint är intresserad av är det oerhört roligt att få ta del av sådana föreläsningar och idéer. Bjuds det dessutom på fika är frågan inte att få mig att komma utan snarare hur de ska få mig att gå igen! Skämt åsido så är nya perspektiv alltid givande, även om man som kreatör fortsätter med liknande arbete som tidigare så har man nya vyer att se på arbetet ifrån.

Även om vi alla deltog i samtalet så var det ingen annan än Lars Mortimer, främst känd som skaparen av serien Hälge, som drog i trådarna och berättade om sitt arbete. Nu är jag sedan tidigare förtjust i Mortimers arbete, men även om så inte varit fallet skulle det ändå funnits massor att lära. Hälge har publicerats i drygt tjugo år och det har tecknats över 5000 seriestrippar, så arbetsrutin och berättande visste han en hel del om.

När vi var färdiga så kunde jag inte låta bli, barnslig som jag är, att be om en autograf. Vissa ränder går inte ur och jag tycker det är roligt att ha ett litet minne från ett sådant möte. Mortimer var väldigt trevlig och visst ställde han upp på att skriva en liten signatur.

Så fortbildningen, det trevliga pratstunden med Mortimer och att för första gången på länge besöka Drewex för att passa på och köpa lite nya pennor och block rundade av denna fredagen på ett otroligt trevligt vis.

Death Jr. fanart

Ibland kan jag inte låta bli att göra en fanart. Det lockar så mycket att göra när tid finnes...

Sedan jag köpte Death Jr volume 2 har jag älskat omslaget. Också serien och de andra omslagen som finns tryckta i ett galleri inuti, men det var något med det här omslaget som fick mig att plocka upp albumet och bläddra i det.

Så jag passade på att göra det som en övning på CintiQ-plattan. Slutresultatet blev förvånansvärt bra. Min linjeföring är något annorlunda, men det är alltid bra att försöka träna upp lite mångsidighet i sitt arbete. Och som med alla tekniker, så behöver man hitta sina styrkor och svagheter. När man väl vet var de sitter så kan man justera arbetet för bästa möjliga resultat!



Jag har också passat på att recensera albumet hos DigitalComics, så varför inte ta en titt och få reda på vad som döljer sig bakom dessa pärmar? Den recensionen hittar du här.

Dylan Moran, live!

För några dagar sedan ringde telefonen med en ovanligt ivrig ton.
I andra änden fanns en mycket exalterad Andreas som ivrigt berättade att han hade skaffat en biljett åt mig till en stand up med den Irländske komikern Dylan Moran som skulle hållas i Malmö.

I vanliga fall vill jag veta i förväg när vänner lägger ut pengar på dyra biljetter åt mig...men i det här fallet var det en mycket glad överraskning! Jag är ett stort fan av tv-serien Black Books där Moran spelar den mycket udda bokhandlaren Bernad Black, så att få gå och se honom live, praktiskt taget runt hörnet, kunde jag inte säga nej till!

Så idag var det äntligen dags för Andreas och mig att mötas upp utanför Konserthuset för att ta plats för två timmars skrattfest, förhoppningarna var utan att överdriva mycket höga!
Lyckligtvis levde Dylan upp till våra förväntningarna och gick ut från föreställningen med träningsverk i både mun och mage.


Dylan Moran har en fantastisk förmåga att både vara saklig, fundersam och väldigt udda i sitt framförande, men hur extrem han än framställer sig så går det att känna igen sig själv i allt. Och hur han, tillsammans med sitt vanliga material, träffsäkert kunde prata om både Malmö, Sverige och vår kultur gjorde att föreställningen kändes mer äkta och underhållande. Det upplevdes inte som om det bara var samma show som han gjort överallt, utan som en monolog till oss personligen.

Om du har en chans att se honom, live eller på annat sätt, gör det. Han är värd att se och höra!

Ömma fötter

Ibland är det dumt att vara snål...det kommer inget gott ur det...

Jag var tvungen att åka förbi Revisorn, inför årets deklaration och annat pappersarbete, för att lämna ytterligare en bunt papper. Främst för att se till så att allt blir rätt och därför glädja Storebror i form av Skatteverket, men också för att jag ska slippa tänka på det ett tag...varför har man annars en revisor?

För att passa på att njuta av besöket i Centrum så smet jag in på Science Fiction bokhandeln. En bok jag rekommenderats, The Way of Shadows av Brent Weeks, fanns tillgänglig och eftersom jag längtar efter något nytt att läsa plockade jag upp den. Om jag kommer tycka om den så mycket att jag köper de två andra delarna i serien återstår att se. Jag för börja med denna först.

Så tog jag ett, i efterhand, klumpigt beslut. Eftersom det varit en hel del stillasittande på sistone så tog jag beslutet att passa på att njuta av en långpromenad från Gustav Adolfs torg i Malmö. Och dessutom spara busspengarna.

Så det blev en hel del traskande.

Utan att överdriva så var jag väldigt öm i fötterna när jag försiktigt drog av mig skorna när jag väl kommit hem. Nog för att man ska vara hurtig och försöka röra på sig så mycket som möjligt, men jag tror det blev lite för bra.

Och allt detta för att spara lite busspengar?
Nog ska man vara sparsam, men kanske inte fullt så dum. En liten tröst är i alla fall att jag har något att läsa medan jag vilar fötterna...

Påsk 2010

Jag fick idag veta att en trailer till filmatiseringen av Terry Pratchetts bok Going Postal, som jag ivrigt väntar på, hade lagts fram på hemsidan till kanalen Sky1. Den är i nuläget tillgänglig att se här.

Vad kan jag säga? Än så länge så ser det mycket lovande ut!

Det är uppenbart att de gjort förändringar på historien, men det är ju för att anpassa innehållet så att det fungerar på film. Att flytta något rakt över från ett medium till ett annat är sällan bra.
Jag hör ofta folk klaga på att filmatiseringar av böcker blir dåliga, för att de utelämnar massor av detaljer. Men vilka detaljer som skulle tagits med är dock ingen överens om, så liksom mycket annat så är det en fråga om personlig smak. Ingen kan göra en film som kommer tillfredsställa alla smaker.

Som det ser ut i nuläget är jag mycket nöjd och spänd över att få se slutresultatet. Det blir en otålig väntan från och med nu.
Så snart jag har möjlighet till att se den kommer jag kasta mig med en duns ner i soffan med en stor skål popcorn och tindrande ögon...


Påsken, som nu är i full gång, firar vi med familjen som vanligt och som högtid är den som vanligt väldigt behaglig.
Det är kanske för att helgen har sitt ursprung i Kristi död och uppståndelse som gör att den inte blir lika stressig, utan snarare en tid för begrundan och att vara tillsammans med sina närmaste. Kristen eller ej, det finns inget som är bättre än att spendera tid med sin familj.

Och så vill jag passa på att önska alla en riktigt Glad Påsk!