Snabbvisit i Stockholm

För några dagar sen blev jag tillfrågad om jag inte kunde komma upp till Egmont Kärnans kontor i Stockholm, för att träffa lite medarbetare och diskutera lite inför kommande uppdrag. Givetvis tyckte jag det lät intressant och kul. Men eftersom jag behövde vara där tidigt på dagen fanns bara två alternativ, att åka upp en dag tidigt och bo på något svindyrt hotell...eller ta nattåget.

Jag tycker att åka tåg kan vara väldigt tillfredsställande, så länge jag inte tvingas åka baklänges. Men att åka tåg liggandes har jag inte provat och tyckte det var ett fantastiskt tillfälle. Så onsdag kväll hoppade jag på tåget och bekantade mig med det finska medelålders par och den australiensiske tågluffare jag skulle dela kupé med. Det fanns en ung tjej också, som försvann upp i överkojen utan ett ord.

Sängen var...ingen höjdare. Jag kan förbise att det både var trångt och lurigt att ligga där, det var ju inte ett lyxhotell direkt. Men något jag aldrig kommer förstå är den stenhårda upphöjning som fanns mitt i madrassen. Min rygg uppskattade den verkligen inte, men några timmars sömn fick jag...det är fantastiskt vad man kan vänja sig vid.

När jag steg upp och smet iväg till tvättrummet ombord, såg jag i spegeln att jag liknade Kramer från Seinfeld i håret. Ett tag funderade jag på om madrassen varit strömförande också, det skulle inte förvånat mig. Men några rejäla nävar vatten fick håret på plats och det blev att byta om.

Att stiga av och se skylten att jag nu var i Stockholm var ovanligt upplivande. Så blev det att leta reda på något ätbart innan det var att ragga upp en taxi.

En lugn och behaglig taxiresa senare stod jag utanför kontoret och blev insläppt. Jag fick en chans att bara slappna av och landa ordentligt innan dagen började. Så jag passade på att gå runt i lokalen.

Väldigt vackra akvareller till omslag, tillsammans med de tryckta motiven till andra titlar, fanns upphängda här och där. Själv fastnade jag för de här väldigt fina 91:an motiven och kunde inte låta bli att ta en bild eller två.

Ett mötesrum innehöll, förutom delar av den inbundna seriesamlingen, massor av kuriosa som gjorts i samband med serierna. Det var väldigt roligt att se, i och med att mycket av föremålen har jag sett på ett eller annat sätt under barndomen. Favoriten bland föremålen här var nog den asiatiska utgivningen av en samlingsvolym med 91:an.

Mötet gick väldigt bra och jag fick en chans att delta i arbetet på redaktionen. Vi besökte också Egmont Kärnans arkiv där de förvarar original och tryckfilmer. Att få ta del i hur arbetsprocessen varit och blivit var en lärorik upplevelse, men jag ska erkänna att det var svårt att lägga ifrån sig de serieoriginal av Patrik Norrman (Bacon & Egg) som jag hittade där. Patrik har en fantastisk stil som länge inspirerat mig, så det var mycket spännande att titta närmare på hur originalen ser ut. Kanske en dag får jag chansen att äga en originalteckning...

Vi blev ovanligt fort färdiga, något jag nog fick oförtjänt mycket beröm för, så jag kunde tillbringa en stund med att småprata med de andra på redaktionen och visa min portfolio, innan det var dags att ta en taxi tillbaka till centralen.

Så efter en mycket lång och utdragen tågresa hem stod jag äntligen i Malmö igen. Jag skulle verkligen inte ha något emot att åka upp igen, gärna med mer tid att inte bara jobba utan att få gå runt på stan igen, men för en första arbetsrelaterad resa kändes den mycket lyckad.
Och om inget annat var det skönt att sova i min egen säng, utan upphöjning i mitten...

Språkval med drake

Jag och Ted Stridh har under lång tid förberett och arbetar med att ge DigitalComics en engelsk sida där vi ska översätta artiklar och delar av intervjuer. Främst därför att vi tycker det är lämpligt därför att vi arbetar med ett ämne som har många intresserade, men som är engelskspråkiga eller åtminstone har engelskan som ett andra språk.

Detta innebär inte att DigitalComics uteslutande kommer publiceras på engelska, den huvudsakliga delen av materialet kommer fortfarande att skrivas som nu men med tillägget att vissa större texter översätts.

Ted föreslog därför att det skulle varit passande med att ha två enkla bilder av sidans maskot, som vi kallar Dex, iklädd ikoniska kläder för Svenska respektive Engelska att ha där läsaren väljer vilken inriktning han eller hon vill ta.

Så när jag satt med skissblocket och funderade, slogs jag av hur liten skillnad det var på hur vi klär oss. Även om jag kunde komma på vissa plagg jag förknippar med England eller USA, så var det helt blankt med de svenska.

Slutligen blev det två kulturikoner istället, en viking tillsammans med en cowboy... Kanske lite typiskt, men samtidigt enkelt och rent.

På tal om Drakar så finns nu en krönika om filmadaptionen av serien Dragon ball att läsa i DigitalComics blogg. Du hittar krönikan här.

Andra nyheter är att det bär av till Stockholm för att besöka Egmonts huvudkontor. Det blir möten och samtal med andra medarbetare. Något som jag ser fram emot att få göra.

Förvisso innebär det att behöva ta ett nattåg upp, då jag behöver vara där tidigt...men det ska bli avkopplande. Jag sover ändå när jag åker tåg, så det kommer inte bli så stor skillnad jämfört med att åka dagtid. Det stora avslappnande faktorn är att inte behöver byta tåg, utan bara åka upp och anlända. Tydligen står tåget kvar en lång stund efter ankomst, så vi trötta får en stunds extra stund innan det blir att stiga av och leta efter något öppet café för att få lite frukost.

Dessvärre är min trogna mp3-spelares batteri nästan uttjänt, så det blir intressant att se hur många timmars musikstimulans jag får innan den lägger av... Blir det över 5 har jag tur. Jag kan inte neka till att jag verkligen längtar efter en ny...

Gudsonen 2 år

Något av det roligaste jag varit med om var att bli gudfar åt lille Gabriel. Och eftersom avstånd och åtaganden i vardagen gör att det blir sparsmakat med spontana besök, så blir de speciella tillfällena så oerhört mycket viktigare.

Ett sådant var nu i helgen, då vi firade att Gabriel nu fyllt 2år. Så vi packade iväg med presenter, kamera och vattenflaskor... Vatten blev nödvändigt eftersom försommarvärmen visade sig från sin bästa sida...och så gav vi oss iväg uppåtlands.

Paketöppning var både rolig och spännande, men flera gånger släppte han paketen för att rusa till dörren i festlokalen...ifall det var fler gäster på väg... När han försäkrat sig att ingen mer kom, fortsatte han ivrigt att slita presentpapper i stycken och undersöka innehållet. Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv när klädpaket öppnades och han drog ut kläderna som om det var omslagspapper till annat och sedan besviket stod och tittade i den tomma lådan...
Jag var exakt likadan...

När alla paket noggrant öppnats så skulle presenterna undersökas. De färgglada platsbåtar, bilar och flygplan som var en del av presenterna från mig och Anna kontrollerades noga och verkade falla den lille herren i smaken.
Bokstavligen.


Men att smaka på plastbilar väcker lätt en liten herres aptit och det var dags att njuta av lite smörgåstårta tillsammans med resten av gästerna. När gaffeln inte räckte till insåg Gabriel att han hade ett utmärkt redskap att hjälpa till med; vänsterhanden!


Och så blev det äntligen fika och tårta. Gabriel tyckte det var bäst att ta ordentligt från början, så att risken att bli utan var så liten som möjligt. De små glädjetjuten Kaka! som kom från honom mellan tuggorna kunde få vem som helst att le ett varmt leende.

Roligast var dock när han stod och tittade på läskflaskorna en lång stund för att sen säga Saft! och direkt efter Pappa! Man kan ju undra om Gabriel tycker pappa Anders dricker så mycket "saft". Eller så tycker han bara att pappa är snål på att bjuda, men ett litet glas Fanta fick han minsann och sken upp som en sol.

Under ängelns blick

Det har varit en tid med mycket att göra och skriva. Men eftersom jag hade en stund över utan större åtaganden, kunde jag inte låta bli att passa på att roa mig med skissen av ängeln som jag la upp för ett tag sedan. Visserligen valde jag bara att tuscha en del av den, men det var mest som underhållning och för att jag tyckte det var en kul utmaning. När mer tid finnes kanske den får en gnutta färg också.

På tal om färg så träffade jag en kollega idag och vi delade med oss av lite erfarenheter över en lunch. Jag fick lite intressanta färgläggningstips som det kliar i fingrarna att få prova på... Cecilia, som hon heter, är en talangfull tecknare och har en hel del projekt på gång. Jag kan bara vänta med spänning på att få ta del av det hon hemlighetsfullt arbetar på... Vad det än blir, är jag säker på att det kommer vara lysande.

Ta en titt på hennes deviantArt-galleri här.

Pojke bland ruiner

Jag gjorde nyligen en konceptbild till berättelsen om Martin som jag arbetar på. Mest för att se hur figuren ser ut tillsammans med ett potentiellt landskap och scenario. Enkelt sett är det Martin som försöker gömma sig i ruinerna av en ödelagd stad.

Varför vet jag inte, men jag har alltid tyckt det är fantastiskt spännande med ruiner av olika slag. Det finns något romantiskt över dem som gör att lätt att börja fantisera över hur byggnaden eller byggnaderna såg ut en gång och vad de användes till.

När jag en gång såg dokumentären John Howe, there and back again om illustratören som är känd för att göra målningar kring Sagan om Ringen och andra fantasy-berättelser, så var det ett uttalande som fångade min uppmärksamhet. Det var illustratören Gerry Embleton som sa följande:

Archeologists and historians have a scientific approach to the past, and when they find an object they take it out of the ground very scientifically and very carefully, and record everything. But then someone picks it up and says I wonder what it was and who used it and what it was for, and there fantasy arrives immediately at that point. Because you have to guess.

Vad som är så stimulerande med Embletons uttalande är att vi kan inte veta och därför måste gissa vad saker är och till vad de användes. Bara för att det känns rätt och verkar rätt, så är det inte en garanti för att sanningen är densamma som känslan. Så finns det ju, givetvis, olika nivåer av fantasi och uttalande som är mer eller mindre jordnära. Men det var kul att veta att mina funderingar kunde vara lika nära sanningen som en historikers...

Om realism är en viktig faktor i ditt berättande, i dina illustrationer eller i ditt filmarbete, så är det en god idé att faktiskt se
på historien. Det betyder inte att det konstnärliga försvinner, men blir en stadig bas för fantasin att stå på.

Men de ruiner jag valt att lägga in min konceptmålning rörande Martin är, ska jag erkänna, helt fiktiva och bara spontant skissade. Jag har lite idéer som jag skulle vilja ge liv i den här berättelsen, men jag har en del efterforskningar kvar att göra i den svängen. Mest för att jag vill att det ska kännas äkta, även om historien i sig inte har något med verkligheten att göra...

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

Mega Man fanfilm

Jag kan inte förneka att ett av mina små nöjen, under micropauser i jobbandet, är att småsurfa och leta efter nya roliga sidor. Det var så jag en gång hittade ScrewAttack eller främst Angry Videogame Nerd som de visade. Det tog ett tag innan jag hittade nördens egen hemsida, så ScrewAttack hade fler regelbundna besök av mig tills.

Men ibland släpps en pärla och en av de mest ambitiösa jag sett är den filmatisering av tv-spels ikonen Mega Man som nyligen lagts ut. Om du är sugen att se den över 90 minuter långa filmen, så är det bara att ordna lite popcorn och titta på den här!


Vilka är mina reaktioner på den?Förutom att en del repliker och skådespeleri drar åt det löjliga hållet och att vissa scener tillsammans med känsloyttringar framkallar lite träsmak, vill jag faktiskt påstå att det är en av de absolut mest imponerande fanfilmerna och amatörfilmerna med sci-fi tema som jag sett.
Det är tydligt att filmskaparen Eddie Lebron och hans team är stora Mega Man-fans, det tanke på den kärleksfulla återgivning av grundhistorien till spelserien.

Det är fullt möjligt att gå in på detaljnivå och klanka på datorgrafik eller tolkningar, men då missar vi poängen. Det är en ingen stor Hollywood-studio som producerat den och som ligger bakom effekterna, det är en liten grupp ambitiösa filmskapare som gjort något de verkligen ska vara stolta över. Om Hollywood hade varit så trogna ursprungsmaterialet som det här gänget varit, skulle många spelfilmer vara betydligt bättre.

Iron Man 2

Marvelhjältar på bio är en trend vi sett mycket av och kommer få se ännu mer av i framtiden... Captain America och Thor är två av de som är på väg och en ny version av Spider-man är tydligen också i startgroparna.

Jag ska erkänna att jag inte läst särskilt mycket med och om Captain America och Thor, men jag vet en del om dem och det är med mycket blandade känslor jag tänker på filmatiseringar. Kanske är det just för att jag inte läste dem som barn eller tonåring som gör att intresset är svalt...vi får helt enkelt se. Mot alla odds kan de bli riktigt bra...även om chansen är liten...

Iron Man är inte heller en av de figurer jag läste aktivt som barn, men jag hade åtminstone läst något enstaka och gillat det. Det sköna med den här hjälten är att, i likhet med Batman, så är det inga övernaturliga fenomen inblandade. Det är istället en oerhörd intelligens som framställer utrustning med otrolig kapacitet som används för att göra gott.
Även om jag gillar det fantastiska och magiska, kan jag inte låta bli att känna en extra uppskattning för någon som får en idé och lyckas genomföra den.

Tony Stark, mannen bakom masken, har erkänt för världen att det är han som är Iron Man och har som ambition att njuta av uppmärksamheten det ger. Dessvärre arbetar flera mot honom, inte minst den Amerikanska Senaten som kräver att Tony ska överlämna Iron Man-tekniken till dem som representanter för folket. Tony vägrar och avslöjar att flera, bland annat Senatens vapenexpert Justin Hammer, försöker plagiera tekniken. Men trots att Tony lyckas hålla tekniken för sig själv, blir det uppenbart att kraftkällan han byggt för att driva dräkten och hålla honom vid liv, förgiftar honom.

Kraftkällan, nyckeln till Tonys framgång, visar sig inte vara omöjlig för andra att reproducera. Tonys far, som skapade ursprunget till kraftkällan, gjorde framsteget tillsammans med en Rysk forskare som han lät deportera. Forskarens son, Ivan Vanko, bestämmer sig för att använda Tonys egen teknik mot honom för att hämnas allt Vanko-familjen utsatts för. Även om Ivans försök är misslyckat, finns andra som vill ta del av hans kunskap för att krossa Tony.

Iron Man 2 är en bra actionfilm med högt tempo och en jämn kvalité på specialeffekterna. Manuset är inte ett mästerverk, men håller jämna steg med föregångaren och är därför en värdig uppföljare. Även om Tony Stark, spelad av Robert Downey Jr., är en excentrisk och egocentrisk karaktär, finns något hos honom som gör att tittaren sympatiserar med honom. Att han långsamt bryter samman och lever ett ännu destruktivare liv nu än tidigare, är en tydlig del av att han är medveten om att han redan håller på att dö och att det därför inte spelar någon roll längre. Men så snart ett alternativ uppdagas lägger han ner all sin uppmärksamhet till att både rädda sig själv och att se till att de som missbrukar hans teknik stoppas.

Skådespelarprestationerna är allmänt bra igenom hela filmen, med undantag för James Rhodes, spelad av Don Cheadle, som ska föreställa Tonys vän och huvudsakliga kontakt med militären. Även om han får ta hand om mycket av de problemen som Tony orsakar, skall han fortfarande föreställa en vän. Att han slutligen därför har en närstrid med Tony och sedan stjäl en av dräkterna känns fel i förhållande till deras relation i den första filmen. Detta är såklart för att en bra grund ska läggas för att James kan bli Iron Mans kollega War Machine, men konflikten känns ansträngd och bara där för att driva en del av historien vidare.

Om inget annat kan sägas, så är det en bra popcorn-film. Gillar du action och högt tempo så är det en film för dig. Är du en som föredrar tyngre manus och fler sociala bekymmer som skall lösas, så är detta helt fel film. Detta är något för de med barnasinnet och äventyrslustan kvar.

Internetåtkomst otillgänglig

Karmamässigt måste jag gjort något oerhört dumt, eftersom allt verkar sluta fungera som det ska för tillfället. Eller så har jag bara oerhörd otur just nu. Är det inte posten eller elektroniken som inte fungerar som den ska, så är det Internet som inte vill att jag ska koppla upp mig mot resten av världen...
Ganska länge nu har vår Internetuppkoppling valt att fungera eller sluta fungera utan uppenbar anledning. Det kan vara utslaget en liten stund eller flera timmar, vilket av dem det blir återstår att se... Om det leder till tanken att jag kan fördriva tiden med att titta lite på tv eller ringa någon trevlig medmänniska och småprata bort tiden, så är det inte hellre möjligt.

När lägenheten byggdes sattes det in uttag som är gjorda för Telias så kallade Fiberlan. Det betyder, enkelt sagt, att tv, telefon och internet är kopplat genom samma dosa gömd i klädkammaren och ska leverera dessa tre lika snabbt och smidigt. Eller inte alls som nu.

Attityden har varit lite arrogant hos Telia när vi har felanmält detta, meddelanden vi fått har gått i stil med men det funkar ju nu! och hänvisningar till att de inte kan se att det skulle varit något fel i systemet över huvud taget. Efter några riktigt vassa kommentarer har de nu lovat att de ska ha tekniker som övervakar systemet de kommande dagarna. Jag hoppas de noterade att det var fullständigt utslaget under kvällen igår och större delen av natten till idag...

Lite av tiden offline passade jag på att använda till att skissa vidare. Man måste ju fördriva tiden på något vis...


En liten tröst, trots allt strul, är att både Anna och jag, tillsammans med gott sällskap, ska gå och se den senaste superhjältefilmen på bio, Iron Man 2. Det ska bli skönt att bara sätta sig ner och njuta av filmen, oavsett hur den artar sig. Vi tyckte mycket om den första och förhoppningarna är höga, men i slutändan så kommer det att bli en härlig kväll med trevligt sällskap och förhoppningsvis många skratt.
Kan det bli bättre än så?

Lite från skissboken...

För inte så länge sedan, medan jag gjorde min kollega Ted en tjänst och plockade upp lite konstnärsmaterial åt honom, passade jag på att plocka upp ett nytt skissblock. Egentligen föredrar jag limmade block eller sådana som är bundna med en stålspiral så att sidor går att riva ut om slutresultatet blir otillfredsställande, men samtidigt är det något förföriskt med ett bunden bok.

Även om ryggen på en bunden skissbok är mer opraktisk jämfört med en du bara kan vika runt, som med limmade eller spiralbundna, så känns det mer "äkta". Givetvis sitter det i huvudet, men om det leder till att tecknandet blir roligare och mer stimulerande...varför inte? Det är inte så att man över allt annat till förmån för en typ.

Trots att vi har släktbesök uppifrån landet, så har jag hunnit skissa lite i alla fall...


Överväger att scanna in den för att antingen tuscha eller färglägga. Vilket som det än blir, så blir det för nöjes skull och när tid finnes. Men det känns alltid kul att ha något man gör för sitt eget nöjes skull, när man är färdig med allt annat som väntar.

På tal om Ted, så har det omtalade paketet från honom ännu inte anlänt. Vi misstänker därför båda att det slarvats bort och innebar en stor förlust för mig som inte fick de filmer och annat som paketet innehöll, och för Ted som betalat för kalaset.

Givetvis kunde vi inte låta bli att reklamera förlusten, om inte av någon annan anledning än att de måste bli tillsagda att försvinnandet ägt rum. Inte för att vi hade någon förhoppning om ersättning, men åtminstone en halvhjärtad ursäkt. Svaret, som faktiskt kom fram genom posten, löd som följer:

Tack för din reklamation.

Vi beklagar att ditt brev/paket inte har kommit fram.
Den information du har lämnat är till stor hjälp för oss i vårt kvalitetsarbete.
Enligt Postens gällande villkor ersätter vi inte försenade, förlorade eller skadade 1:a-klassbrev eller ekonomibrev.

Om brevet saknade avsändaruppgifter och var försett med felaktig eller ofullständig adress kan du söka brevet hos Post & Telestyrelsen. På deras hemsida, www.pts.se finns mer information.

Detta ärende är nu avslutat.

Kunde det kännas mer som en mall? Det är en obehaglig tanke om de får in så mycket reklamationer på brev och paket som de slarvat bort att de behöver ett generellt svar att skicka ut.

Tänk på det nästa gång du postar något viktigt, de du betalar för att ta hand om det bryr sig inte alls om ifall det kommer fram, annars hade de inte varit så noga med att understryka att de inte har något ansvar.
Men vad kan man vänta sig av en tidigare stolt institution som numera drivs i en skrubb i mataffärerna? Bara att de skriver kvalitetsarbete i ett brev om tabbar i tjänsten känns lite som ett hån.