Airbrush och komik

Det har länge varit en önskan hos mig att få prova på att arbeta med Airbrush. Inte bara för att om det används rätt så kan det ge en fantastisk känsla i ett motiv, utan också för att det känns som ett både sofistikerat och mångsidigt verktyg.

Kruxet med att vilja prova på något är i regel kostnaderna kring att börja...vill man prova på att måla med Akvarell finns det i regel prova på paket med billiga färger och ett par förtryckta motiv nybörjaren kan prova att fylla i. Men Airbrush kräver lite mer, som en luftkompressor och givetvis det pennformade verktyget med reglage och färghållare. Inget man direkt köper bara för att prova.

Lyckligtvis är pappa en stor beundrare av Airbrush när det gäller motivlackering på bilar och liknande. Eftersom han, som den bilmeckare han är, har en kompressor och jag har några Airbrushverktyg jag fick av en kollega som slutade i illustratörsbranschen...så beslutade vi att idag prova på tillsammans.

Färger införskaffades och vi hade en mycket trevlig eftermiddag med mycket skratt under målandet. Det ser mycket enklare ut än det är, men samtidigt är det väldigt roligt.

Dessvärre slutade den kamera vi hade tillgänglig att fungera, men förhoppningsvis kommer jag att kunna visa något från dagen här inom kort. Om inte annat lovar jag att använda min egen för att fotografera något av våra målningsförsök.

På kvällen var det dags att tvätta bort färgen, för då drog Anna och jag, tillsammans med några av Annas kollegor, på Stå-Upp-Kväll på restaurang Elephanten. Det blev många skratt och applåder. Den som jag främst fastnade för var en ung kille som hette Niklas Persson, bara 15år gammal lyckades han fånga hela publiken...en enorm prestation som var värd en eloge. Vi kommer säkert att få höra mer av honom i framtiden, hoppas jag iallafall.

I övrigt var Elephanten en riktigt mysig liten restaurang och väl värd att besöka, även när det inte är Stå-Upp föreställning.

Halvblodsprinsen

Jag var inte en stor Harry Potter-fantast i samma stund som första boken publicerades. Det var först när det började bli dags för en svensk version av den tredje boken (Fången från Azkaban) som jag började läsa dem.

Det vore dumt att förneka att jag blev mycket fäst vid historien, karaktärerna och de nya världar som J.K. Rowling öppnade upp för läsaren. Tyvärr kan jag känna att böckerna allt eftersom de publicerades blev vattnigare, mer utspädda med handling som inte för historien vidare. I det här fallet berodde det nog på att ju större J.K. Rowling blev, ju mindre inflytande vågade hennes redaktör ha över henne.
Böckerna är mycket bra, men hade behövts kortas ner en del där den stillastående handlingen känns frustrerande. Främst i den sista boken.

Så idag blev det en tripp till biografen för att sen den sista filmen på Annas och min lista över sommarens biofilmer. Den försenade sjättefilmen i serien om pojktrollkarlen med blixtärret; Harry Potter och Halvblodsprinsen.

Harry och hans vänner ska just inleda det sjätte året vid Hogwarts. Tiderna är bistra och lord Voldemorts influenser är överallt att finna. För att avslöja Voldemorts hemlighet, varför han överlevde, börjar Albus Dumbledore och Harry att forska i Voldemorts förflutna.

En ny lärare har anlänt till skolan, den egentligen pensionerade Horace Snigelhorn, som har till hobby att vara på god fot med elever han tror skall få betydande positioner i Trolldomsvärlden. Horace bär på många av de svar som Harry behöver för att rusta sig för den slutgiltiga kampen. Men inte nog med att Harry måste få svar på sina frågor, han måste samtidigt tackla alla utmaningar och problem som vardagen har för en tonåring.

Den sjätte filmen är både mörkare, sorgligare och innehåller åtskilliga lösa trådar som skall knytas samman med den sista filmen i serien. Som egen historia vacklar Halvblodsprinsen något, jämfört med de tidigare filmerna och böckerna. Som historia är det tydligt att det är en startsträcka inför den avgörande finalen i Harry Potter och Dödsrelikerna.

Filmen i sig var underhållande, alla relevanta delar fanns med och mycket av det som klippts bort saknades inte märkbart. Scenen i havsgrottan kändes dock som om de tjuvlånat rekvisita från Stålmannens fästning, kvadratiska kristaller i massor...
För ett Harry Potter-fan är filmen ett givet måste och för alla andra som uppskattar en magisk historia berättad bra, är den fullt tillfredställande.

En mer utförlig recension kommer inom kort på DigitalComics.

Arg spelnörd och pyssel

Att sitta och slösurfa är en favoritsysselsättning, det kan jag inte neka till...det är en av de anledningarna till att jag har ett Facebook-konto, för att bara kunna svara på meddelanden och spela diverse olika frågesporter andra kontoanvändare har snickrat ihop. Men bäst är att bara klicka runt på diverse sidor och plötsligt stöta på något som omedelbart känns som en ny favorit i din bokmärkeslista.

När jag stötte på The Angry Videogame Nerd på Cinemassacre var ett sådant ögonblick.


Karaktären Angry Videogame Nerd, som spelas av James Rolfe, är essensen av alla arga spelare som stött på riktigt dåliga videospel. Men trots svordomar och andra grafiska effekter, är de recensioner som presenteras ytterst genomtänkta och välgjorda. Många gånger kanske det bästa försvinner i skriken och svordomar, men som parodi på de frustrerande känslor som alla spelare haft när de spelat svåra tv-spel är det ytterst träffande. Jag ska erkänna att jag kände igen mig.

James Rolfe, som sig själv, pratar också om gamla och nya filmer, samt har diverse annat material på sidan. Värt att kolla in om du gillar skräck, science fiction och tv-spel.

På tal om hemsidor, så är steget till bloggar inte långt. Främst därför att allt fler väljer att starta en blogg istället för en hemsida. Mest för att det är gratis, men också för att det är lätt att hålla sidan uppdaterad jämfört med en riktig hemsida...så det är ett bra alternativ.

Min sambo Anna har nyss tagit steget ut i bloggvärlden med sin blogg Made by A.J. Både jag och andra har länge frågat henne varför hon inte haft en blogg, eller något konto på en sida som exempelvis deviantART, för att visa upp de vackra kort hon gör med scrapbooking-tekniker.


Tonvis av det hon gjort är nu försvunnet, eftersom det använts som födelsedagskort och liknande, men Anna säger att hon nu gör en fräsch start och kommer att lägga ut bilder på vad hon gör. Tillsammans med fotografier, teckningar och länktips. Det ska bli spännande att se vad hon hittar på...

Turtlepower!

I samband med att familjen besökte Limhamns kyrkogård, passade vi på att gå en tur runt området. Det kan kanske tyckas som en udda plats att gå en promenad, men ortens kyrkogård är en mycket vacker plats. Särskilt under sommarmånaderna där blomster av olika slag är i full blom, gräset är grönt och himlen är blå...

Medan vi gick längs den vackra Minneslunden och passerade en liten ornamentarisk damm, lade jag märke till det jag trodde var en mycket vacker och naturlig staty av några sköldpaddor. I samma stund jag tänkt den tanken, vände den största på huvudet och såg upp på mig.


Jag hade ingen aning om att de hade levande sköldpaddor där, men de kändes väldigt passande trots allt. Personligen är jag mycket förtjust i sköldpaddor och kunde inte låta bli att ta några bilder på dem, där de lungt och stilla solade medan de betraktade kameran.

De är verkligen fantastiska varelser...

Spegel, spegel

I skrivandets stund har jag äntligen avslutat och skickat iväg min senaste uppsättning manus till Egmont Kärnan. Hur roligt jag än tycker att det jobbet är, och jag tycker det är mycket roligt, så blir det ändå lite svettigt på slutet varje gång... Varför? Jo jag vill ju givetvis att det jag skickar ska ha kvalité.

Lyckligtvis har jag en bra kvalité kontroll, det vill säga att jag låter min sambo Anna läsa igenom rubbet. Vanligtvis kan jag urskilja på hennes leende hur bra eller dåligt saker och ting är...och lyckligtvis för mig är det mycket sällan hon låter mungiporna falla. Den här gången höll de sig uppe, så jag har stora förhoppningar på denna uppsättningen.

Så nu, i väntan på kommentarer från Egmont, förbereder jag mig inför ett specialuppdrag... Anna inhandlade en spegel av modell större vid ett av hennes besök på Ikea. Tanken är att den ska sitta i hallen så att vi kan se hur oborstade vi ser ut när vi ger oss av...

Problemet är bara att spegeln är både mycket stor och ganska tung...så jag har bett den händigaste personen jag känner att komma över och hjälpa mig sätta upp spegeln idag, dvs att min pappa ska komma över och hjälpa oss. Jag är visserligen kapabel att slå in en spik i väggen och sätta upp tavlor eller skruva ihop möbler från ovan nämna varuhus, men till en så stor spegel och på en gipsvägg...väljer jag att inte förlita mig på den tummen jag har mitt i handen.
Det skulle bli för dyrt att köpa nya speglar hela tiden...

Besök gärna Digitalcomics, sidan har genomgått en makeover...den ska nu både vara effektivare och roligare att besöka. Klicka här och läs bland annat om Malin Biller, Ice Age 3 och Den nya 3D-tekniken...

Ice Age 3(D)

Anna kom med önskemålet att vi skulle gå på bio idag. Jag var inte sen att instämma och vilken film var vi rörande ense om. Vi har båda gillat Ice Age sen den första filmen kom.

Saken var klar, det var Ice Age 3 som vi skulle gå och se. Men eftersom jag hört en hel del positivt om den nya 3D-tekniken och de nya 3D-glasögonen, föreslog jag att vi skulle prova den också. Dyrare var det, men om man inte provar kan man inte veta om den nya tekniken är bra... Plus att det gav oss en ursäkt att gå till Entré, det nya varuhuset som inhyser stans enda biograf med 3D.

Så vad handlar Ice Age 3 om?

Mammutarna Ellie och Manny väntar tillökning och ser fram emot det lugna familjelivet. Sid, sengångaren, vill så gärna vara en aktiv del i Ellie och Mannys familjeliv, men eftersom Manny inte tycker Sid är passande som varken barnvakt eller förälder ger sig Sid av för att sura. Han hittar då tre ägg som han väljer att adoptera.

Genom en serie omständigheter försvinner Sid ner i en underjordisk värld där dinosaurierna fortfarande existerar. Resten av gruppen måste därför ge sig av ner för att hitta honom. Till sin hjälp har de vesslan Buck, vildmarksexpert.

Det var länge sedan vi skrattade så mycket och så ofta. Av naturliga skäl är man alltid orolig vid uppföljare, eftersom risken är stor att mycket av charmen skall ha försvunnit och inget nytt och originellt finns. Men Ice Age 3 var verkligen värd att se. Allt som gjorde de andra filmerna bra finns kvar, tillsammans med att mycket nytt och passande har lagts till så att det blir en naturlig utveckling av historien från de tidigare filmerna.

Hur var då 3D-tekniken? Direkt när vi kom in i lokalen fanns en liten hemmagjord skylt vid glasögonen där det stod 3D filmen ses bäst med 3D-glasögon...som, när filmen startade, kändes ganska onödig. Du kunde inte se filmen utan glasögonen helt enkelt, den var mycket suddig. Av naturliga skäl, för med glasögonen på blev allt kristallklart och faktiskt mycket imponerande!

Min senaste 3D-erfarenhet med glasögon var de gamla med en röd och en grön lins som man skulle titta på bilder i en tidning med...som jag tyckte var grötig och huvudvärksframkallande. Mellan den upplevelsen och denna nya kändes tekniken ha rest ljusår framåt. Med undantag från för hastiga rörelser i filmen, som kändes lite flimrande i bilden, var upplevelsen kanon och mycket givande.

Den enda stora nackdelen är den oerhört fula designen AV glasögonen...som ser ut att vara hämtade från den mörkaste glasögonperioden under 80-talet. Hela salongen såg ut att vara kopior av Roy Orbison eller Göran Persson...


Men står du ut att se lite fånig ut en stund (som vi gör här), har ett par kronor extra...prova att se en film med den nya tekniken. Det är faktiskt en intressant och spännande upplevelse. Man kan bara undra vart den här utvecklingen kommer att leda..?

Friden efter stormen

Det är visserligen en lite väl dramatisk titel, med tanke på att det var väldigt trevligt att ha släkt på besök. Särskilt det senaste lilla tillskottet till familjen, fyra månader gamla Emil...

Men trots att det är trevligt med sällskap, är det också skönt att bara få ta det lugnt ett par dagar.
Det har varit ett antal dagar med mycket utflykter och sightseeing blandat med shopping av större sort, så lite vila och lugn känns helt rätt nu...även om jag har svårt att släppa skissblocket. Men vad tusan, det är ganska avslappnande att bara slörita lite då och då...

Släktbesök & värmebölja

Vilken värmebölja det är som dragit in över Skåne de senaste dagarna. Diverse termometrar har skvallrat om stunder då värmen varit över 30-strecket. Nu är det visserligen något många längtat efter, men själv försöker jag hålla mig i skuggan så gott det går...
Det blir lite för bra om vi säger så.

Förutom att jag känt mig som en smältande snögubbe de senaste dagarna, så har vi fått släktbesök. Annas bror med fru och fyra månader gamla Emil har kommit ner för att umgås ett par dagar. Det innebär många utflykter och besök på diverse orters outlet-butiker (fabriksförsäljning).

Eftersom Anna och hennes svägerska är oerhört pyssel-intresserade, har det nog varit Panduros outletbutik i Malmö som vi spenderat mest tid i...hittills... Andra butiker på listan är bland annat IKEA-Malmö och Höganäs outlet, samt en sväng till Panduro...igen...

Som en liten kupp smet jag iväg från gänget för att plocka upp lite material på Drewex och för att köpa ett nummer av Imagine FX. Det var tur att jag gjorde det då, butiken skulle i princip stänga för sommaren ett par veckor. Tanken på att sitta utan pennor i sommar fick det att rysa längs ryggraden... Nu klarar jag mig nog, men kommer likväl att längta efter 27 juli när de öppnar igen.

Men oavsett allt spring i butiker och utflykter, så är det bästa att få umgås och prata om diverse ting som hänt sedan man sågs sist. På grund av olika omständigheter hade jag inte fått se eller träffa Emil förrens nu...det var en lång väntan, men väl värd den... Han är verkligen ett litet charmtroll.

Med Sommar i P1 på radion

I skrivande stund hör jag Joe Labero göra sitt program på Sommar i P1. För den som inte känner till programmet, så erbjuds artister, konstnärer, stjärnor av allehanda slag, etc etc. att berätta om sitt liv och sina erfarenheter. Så är det upp till var person hur han eller hon vill använda sitt program, vill de berätta om något spännande, något underhållande, en svår bedrift, en sorg eller vad som känns bäst.

Att Joe Labero berättar om sitt liv som trollkarl är givet...han är, förutom en skicklig illusionist och underhållare, faktiskt en riktigt bra radiotalare.
Passa på att lyssna lite på radio i sommar, det är en hel del intressanta personer som kommer tala i sommar...

Vi har blivit tvugna att omarbeta Digitalcomics helt, främst på digitala problem. Exakt vilka de var och vilka effekter de skulle ha på sidan har jag ingen aning om, men de skulle innebära långsammare visning och att artiklar eller funktioner skulle sluta fungera.
Eftersom ingen av vare sig jag eller Ted Stridh vill att det ska hända, så bestämdes att vi skulle bygga om sidan, för att förebygga liknande problem igen...

Det kommer också att bli som så att vi får fokusera på artiklar kring serier och närbesläktade ämnen...eftersom ingen av oss hinner teckna själva för att fylla den kvot som skulle komma att behöva täckas... Jag kommer att teckna, men vad och hur återstår att se. Jag vill givetvis komma igång med Astro Oddyssey igen, men väljer att ligga lågt med den för tillfället. Den kommer tillbaka, men inte just nu...

Om någon skulle vilja att vi visade upp era serier, strippar eller skämtbilder, maila till danny.ahrling@digitalcomics.nu med ett par exempel så återkommer vi inom kort.