Räkna prickar...

Min sambo Anna kom idag och berättade att hon funderat på en kul idé till ett lärohjälpmedel hon kan använda i sitt yrke som förskollärare. Som pedagog till de yngsta åldrarna, så har hon ofta funderingar kring hur hon och hennes kollegor ska göra tillvaron så rolig och lärorik för barnen som möjligt...

Idén handlade om att använda nyckelpigor som hjälp när barnen lär sig räkna. Tanken var att tio nyckelpigor skulle representera räkneskalan 1-10, där varje skalbagge hade olika antal prickar på ryggen.

Jag tyckte det lät som ett kul räknesätt och kunde inte låta bli att prova att rita upp ett enkelt förslag.
Anna tyckte resultatet blev så bra att vi satte ihop hela räkneskalan och skrev ut den.

Så imorgon kommer hennes barn på förskolan att få räkna prickar med fröken Nyckelpiga...

Snooze!

En av de stora fördelarna med att vara frilansare är att lägga upp sitt eget schema. Att själv välja var, när och hur arbetet ska genomföras... Om man nu inte skall skriva en artikel och behöver prata med eller intervjua någon, vilket händer mig ibland. Men i det stora hela är timmarnas disposition på dygnet något jag bestämmer över själv!

Men inte alltid, ska erkännas...vissa åtaganden eller uppdrag, som det jag har genom Fuji nu, är ett sådant där samarbete är i fokus. Något som kräver att man sitter i samma lokal som alla andra medarbetare. Nu har jag inga problem med det, jag är ytterst social och tycker om människorna jag arbetar tillsammans med... Problemet ligger i dygnsrytmen som kommer helt ur fokus...

Jag, liksom flera jag känner, är typiska kvälls eller nattmänniskor. Vi sitter gladeligen uppe långt in på småtimmarna; skrivandes, plitandes eller tecknande...och njuter av att sova på förmiddagen. Det är en lugn och fridfull tid med få distraktioner.

Problemet kommer när man måste byta rytm, av någon anledning.
Jag är ingen morgonmänniska, hur mycket eller lite jag än sover. Så det tar en stund innan jag verkligen kvicknar till...och varje morgon ställer jag inombords den förtvivlade frågan Varför?

Men efter lite frukost, ett par låtar på mp3:spelaren, att komma på plats och få småprata lite med trevliga och härliga människor...så känns svaret ganska uppenbart.
Även om det också är skönt att få trycka på Snooze-knappen ibland...

Four creeps and a lady

I samband med att jag förbereder inför att påbörja årets uppdrag som fotoredigerare åt Fuji, så passade jag på att besöka mina föräldrar för en fika. Det var några ärenden jag behövde göra i deras hemtrakter, så det vore synd och slöseri att inte passa på att njuta av den sommarsol och värmen vi har kvar. Så vi flyttade ut bord och stolar på deras gräsmatta för att göra dagen så njutningsfull som möjligt.

Av en slump la jag då märke till att det fanns ovanligt mycket spindlar i buskarna och snåren. Det är klart, de har haft gott om mat tillgängligt...eftersom det varit ett år med extremt mycket nyckelpigor överallt (vid vattendrag i stan har det suttit stora orangefärgade drivor). Naturligtvis kunde jag inte låta bli att ta ett par bilder...eftersom kameran lämpligt nog fanns tillgänglig. Tänk vilka gynnare som gömmer sig i trädgården...

Här spinns ett nytt nät, mycket flitigt och omsorgsfullt. Det är en fantastisk syn att se en spindel spinna sitt nät, snabbt och omsorgsfullt.


En fluga som fastnat i ett nät blir snabbt omhändertagen. Ett snabbt bett och det är över...


Det var först efter att jag tagit det här fotot som jag insåg hur tydligt det gick att se gaddarna. Både vackert och skrämmande på samma gång.


Den här gynnaren satt på lur och väntade på sina offer i utkanten på ett imponerande stort spindelnät.


Slutligen kunde jag inte låta bli att ta en bild på en till synes fullständigt fridfull nyckelpiga. Lustigt att den kunde ta det så lugnt, med tanke på vilka grannar den hade...på bara centimeters avstånd.

Återvunnen: "Revisorerna"

Det är ingen nyhet att jag är ett stort Fantasy fantast, för att inte tala om Science fiction... Och som jag nämnt förr är Terry Pratchett och hans bokserie om Skivvärlden (Discworld) en av de största favoriterna, främst på engelska.

När jag satt och rotade bland en mängd gammalt material så hittade jag en tuschteckning av Revisorerna (the Auditors) som har blivit några återkommande antagonister till några av Pratchetts populära rollfigurer.

Exakt VAD Revisorerna är blir svårt att förklara, eftersom de aldrig själva avslöjar det. Men de kallas Universums underhållsskötare som ser till att naturlagarna följs, att planeterna snurrar i sina banor, etc. De är med andra ord nödvändiga för att Universum ska fungera. De har nästan inga former av personligheter, tror de åtminstone.

De har dock blivit negativt inställda till organiskt liv, som Revisorerna tycker bryter mot sina levnadsmönster och är därför oförutsägbara. Därför vill de ta kontrollen över allt levande och göra det förutsägbart.
En solklar parodi på byråkrater och byråkrati.

Eftersom jag tyckte det trots allt var en hyfsad teckning, valde jag att lägga på lite färg och en enkel bakgrund, hämtad från boken Svinvinternatt (Hogfather). Ett spännande resultat tycker jag, det är intressant att blanda tekniker och se hur det blir.

På tal om Böcker så fick jag av Ted Stridh veta att DigitalComics alla läsare får fri frakt på beställningar från Staffars serier resten av året (2009). Detta beslut kom i samband med en intervju med Staffan, drivkraften på Staffars serier. Staffan uppskattade uppmärksamheten och intervjun så mycket att han erbjöd den fria frakten. Så det kan vara en bra idé att besöka webbutiken och se om det finns något du vill ha.

Tryck HÄR för att få veta mer.

Äventyrslystnad

Efter att ha haft Indiana Jones i tankarna ett tag så slog det mig att jag ville göra en liten hedersbetygelse till en av 80-talets största filmsuccéer. De innehöll alla de rätta elementen; spänning, skatter, jakter, goda hjältar, onda skurkar och inslag av det övernaturliga.

Och trots att man försökt spinna vidare på Indiana Jones som koncept, med tv-serier och den nya filmen från 2008, så är det 80-talets tre filmer som är de bästa och mest underhållande.



Så hur valde jag att göra bästa möjliga hedersbetygelse? Jo genom att jag låta min figur, draken Dean, klä sig i Jones jacka och hatt för den rätta känslan.

Dessutom tänkte jag passa på att inte enbart visa den färdiga bilden utan också skissen och den tuschade versionen. Hela arbetscirkeln, skulle man kunna kalla det.





Det slog mig under arbetet att Dean verkligen passar i hatt. Man kanske skulle spinna vidare på det här konceptet...hade kanske varit spännande läsning? Kan vara något att ha i åtanke...

Nu när bilden är avslutad så kanske man skulle gå och unna sig en filmkväll...något med äventyr och skattjakt...jag blev så sugen igen av någon anledning...

Hett hett hett!

Under sommarens lopp skaffade mina föräldrar en liten trädgårdsfontän. Något att ha som bubblar och skvalar rofyllt medan de sitter och slappnar av mot slutet av dagen.

Efter gemensamma ansträngningar fick vi få ordning på elektroniken och kunde premiärnjuta av bubblandet. Lamporna var också bättre än jag trodde, något som syntes bättre senare på kvällen.

Naturligtvis tog vi några bilder på fontänen, med föräldrarnas digitalkamera, för att fira inköpet.

När jag säkerhetskopiera deras minneskort och fick då se bilderna för första gången, kunde jag inte låta bli att undra om det kunde gå att göra något roligt fotomontage eller annat med någon av bilderna.


Idag kunde jag inte låta bli att prova och tillverkade denna. Kanske inte perfekt, men den ger tillräckligt mycket känsla för att man ska undra när Indiana Jones ska titta fram i någon av kanterna av bilden. För visst skulle det kunna vara en av scenerna ur Temple of Doom?

Bibelparodi

Trots att filmen Year One inte fanns med på min och Annas sommarlista, var den en given film att se så fort vi såg att den skulle komma. Av en slump fick vi en biosalong för oss själva, förvisso inte en enorm salong...men likväl bara vi i ett helt rum ensamma. Det är nog en av få gånger som jag vågar kommentera en film på bio utan att vara rädd för publikens vedergällning.

Vi tycker båda bra om Jack Black och de flesta av hans filmer, även om han har en tendens att spela ungefär samma roll i alla...en variant på sin rollfigur i Tenacious D.

Year One inleds med att jägaren Zed och hans kompis Oh bannlyses från sin primitiva stam för att Zed har trotsat byns enda regen, att inte äta av kunskapens träd. Eftersom Zed nu tror sig ha all kunskap värd att ha, ger han och Oh sig av för att upptäcka vilket stort öde Zed är ämnad för.
På vägen stöter de på Abel och Cain, Abraham och Isak för att slutligen hamna i Sodom och Gomorra...

Year One är gjord i samma anda som Monty Pythons film Life of Brian, den använder de klassiska bibelhistorierna och låter Zed och Oh vandra mellan de olika historierna som om de inträffade strax efter varandra. Till skillnad från Monty Python, är Year One högljuddare och vulgärare, men sällan utan en direkt anledning som har relevans för situationen.

Som exempelvis när Zed och Oh lämnar Abrahams lägerplats.
Var är vi påväg?
Till Sodom.
Sa inte Abraham att stan skulle förstöras av himmelsk eld?
Jo, men glöm inte att det är samma kille som vill skära av en bit av allas penisar för att han tror gud sagt det...

Slutresultatet är kanske inte lika välgjort eller välskrivet som Life of Brian, i frågan om Bibelparodier, men har trots det en charm och lockar till många skratt. Det bästa man som besökare kan göra när det gäller att besöka en film av den här humortypen är att släppa alla förväntningar och bara titta. Allt blir mycket roligare då...

En trailer som fångade mitt intresse var för en film kallad District-9, någon slags science fiction-film som jag inte ens visste var på väg...men verkade mycket intressant.

Försvunnen leverans anländ

Jag har länge gått och tittat i postfacket i hopp om att ett efterlängtat packet skulle komma. En väntan som blev mycket lång. I början av Juli fick jag ett tips om en webbutik som sålde bland annat DVD:filmer, CD WOW.

Eftersom den efterlängtade Red Dwarf: Back to Earth nyss släppts, tänkte jag att det kunde bli ett perfekt inköp...både prova tjänsten och få skivan till ett lägre pris.

Vad man missar är att det är kring 10 arbetsdagars leveranstid, något CD WOW inte skyltar med direkt. Det kan man ha överseende med om man vill tjäna lite på affären och är villig att vänta ett par dagar...men då ska paketet komma fram i slutändan...det gjorde det inte.

Så efter att ha brevväxlat med kundtjänst (på engelska) ett par dagar så lovades jag i slutet av juli en ny skiva. Jag hade trots allt tvingats att betala i förväg, så någon slags resultat förväntade jag mig.


Idag gjorde sig äntligen CD WOW förtjänta av sitt namn, för jag utbrast WOW skivan kom fram! Kvällen var åtminstone räddad och jag kände mig nöjd i slutändan.

Jag ska ärligt säga att jag inte vet om jag kommer att handla där fler gånger. Det här incidenten kan vara undantaget som annars bekräftar regeln med säker leverans, men jag vet inte om jag orkar med mer ofrivillig brevväxling, hur trevlig kundtjänsten än är...

Airbrush; resultat

I måndags, för en vecka sedan, provade jag att måla med Airbrush för första gången. Under helgen passade jag på att göra ännu ett försök. Den här gången fick vi också kameran att fungera så att jag nu kan visa bilder av de två huvudsakliga målningarna som jag gjorde.

Visst gick det åt många ark papper för att testa och lära känna hur färgen rörde sig och hur verktygen reagerade, men när det började kännas att jag hade lite kontroll över situationen valde jag att försöka göra något riktigt.

Det är ingen hemlighet att jag tycker ödlor och reptiler är intressanta, så det var inte underligt att det var ett draköga som blev mitt första motiv. Det målades på fri hand, dvs. att jag inte skissade något innan, och blev förhållandevis bra... För att vara något helt oplanerat och en ingivelse i stundens hetta, blev jag nöjd med resultatet.

Faktum är att jag målade ett liknande öga efter detta, medan kameran inte fungerade, som var större, mer centrerat och där ögat var grönt med rödaktig hy. Denna målning gav jag dock bort i ett infall av givmildhet.

Till den andra målningen valde jag att göra schabloner. Därför gjorde jag ett motiv jag är väl förtrogen med, min Dean-figur, och skar fram honom ur kartong.

Dessvärre, på grund av en liten olycka, hade den Airbrush jag fått slutat fungera...så att jag istället fick använda en äldre, som visade sig vara oförutsägbar och svår att använda. Den sprayade ojämnt och spottade ibland färg i stora klickar, något som var svårt att rätta till...färgen torkade mycket snabbare än jag hade trott den skulle.

Trots missöden tyckte jag att resultatet blev lyckat...
Jag sitter här och tecknar en konturlinje i den färdiga målningen med en stålrörspenna, även kallad arkitektpenna. Tanken här var, förutom att prova att måla med schabloner, att se hur akrylfärgerna reagerade tillsammans med tusch.

Det är en svårt teknik att bemästra, men jag tyckte det var väldigt roligt och ser fram emot att prova igen. Dock vill jag se om den trasiga sprutan går att reparera eller om jag måste ordna fram en annan, för det spottande eländet jag använde sist undviker jag helst.