Pumpalykta 2010

När Halloween och Allhelgonahelgen står för dörren så tycker jag och Anna om att skära till en Pumpa att ha stående på uteplatsen.

Vi vet att det inte ingår i våra normala traditioner och är en anammad sysselsättning från USA, men samtidigt tycker vi både det är en rolig och mysig tradition att ha. Dessutom ser det spännande ut i mörkret när ljuset brinner ur Pumpans ansikte. Myskusligt på högsta nivå!

Även om det tar en stund och att vissa moment både är kladdiga och hårda att försöka skära till, så är tillfredsställelsen stor när lyktan står färdig. Och ju mer man gör det, ju bättre blir man på det...

Det finns ju de som gör väldigt kreativa och fantasifulla lyktor, vid en Google-sökning kan man hitta många idéer och förslag på motiv man kan försöka skära fram. Men även om det är lockande att göra något riktigt udda, slutar det alltid med att vi drar åt det vanliga hållet.

Kanske är det så att hur kreativt det än är med landskapsmotiv och mönster som man kan skära, så finns det inget så läskigt och mysigt som ett elakt leende som lyser mot en i mörkret.


Och årets pumpa blev väldigt härlig där den står i skrivande stund och brinner på uteplatsen. Med lite tur så lyser den upp våra grannars kväll lika mycket som vår...

Paranormala äventyr

Nu när Halloween och Allhelgonahelgen närmar sig, kunde jag inte låta bli att titta med ett halvt öga på filmen Constantine...

För att göra en lång historia kort, Keanu Reeves spelar det slitna mediet och paranormala detektiven John Constantine som under större delen av sitt liv arbetat med att fördriva demoner och onda andar från människornas värld. Nu är han ytterst sjuk, efter att ha rökt alldeles för mycket och kommer därför gå en för tidig död till mötes. Trots sitt arbete i ljusets tjänst, är han dömd att hamna i helvetet...ett öde han inte ser fram emot med tanke hur många demoner han förpassat dit. Men en incident rörande tvillingsystrar fångar hans intresse och han bestämmer sig för att göra ett sista uppdrag innan hans liv tar slut en gång för alla...

Urpsungligen kommer Constantine från de tecknade albumen i Hellblazer-serien, utgivna av Vertigo förlag. Album som nyligen börjat hamna i min ägo och som jag nu läser med stort intresse.

Inspirerad av Hellblazer och Constantine kunde jag därför inte låta bli att mellan arbetsuppgifter och besked skissa på följande parodi som jag bara valt att kalla ConstanDean.

Även när man har mycket att göra, måste man unna sig lite skoj och chansen att göra något annat en stund...

Jag hade redan lite funderingar på att låta Dean agera i en liknande miljö, med mysticism och det paranormala, så det var en intressant övning för framtiden...

Ett riktigt ljushuvud

Jag vet inte om jag mer rätta kan påstå att jag är händig! För att göra en lång och krånglig historia kort, jag är ingen hantverkare när det kommer till att fixa hemma.

Med det sagt brukar jag vara en bra person till att fixa småsaker som strular eller inte fungerar som de ska.
Så kommer vi till glödlampor, dessa ligger i en kategori mellan hantverk och elektronisk support. En vanlig glödlampa eller lågenergilampa är inget problem, man skruvar ur föregångaren och skruvar i ersättaren...allt klart och man kan lägga sig på soffan.
Så finns det lamporna som är något mer komplicerade, svårmonterade eller bara udda. Till dessa måste halogenlampor och spotlights räknas in...

Efter att ha stigit upp mitt i natten under helgen för att utföra lite nattliga behov, smällde det till i spotlighten på toaletten, en arg gnista blixtrade till och allt blev mörkt. Jag vet inte hur andra reagerar i den situationen, men som halvsovande kunde jag inte låta bli att stå och stirra, prova att trycka på strömbrytaren och stirra lite mer...
När tillräckligt många hjärnceller vaknat var det bara att fixa till proppen i proppskåpet, så återvände ljuset överallt. Utom i den nu stendöda halogenlampan förstås.

Lättjefullt gjorde jag en felanmälan i hopp om att en så udda lampa skulle de byta ut. Den tron slocknade när jag väcktes av mobiltelefonen i ottan där en tekniker uppmanade mig att byta själv.

När jag vaknat något mer bestämde jag mig för att prova att plocka ur lampan, det kan ju inte vara svårare än att någon som jag skulle klara det. Och lampan kom ut efter lite lirkande. Inga problem. Så det var bara att stoppa tillbaka den och passa på att köpa ny när möjlighet gavs. Men så lätt slutade det inte. Lampan, påpressad av kablarna i taket, hamnade på snedden och det krävde både lite våld och svordomar för att den skulle komma loss. Numera spräckt och kanske inte så lämplig att låta sitta kvar. Samtidigt hängde nu också en stor och svart sladd ner i duschen, som ett omen att nästa dusch skulle kunna bli hetare än vanligt. Åtminstone om strömmen stod på...

Det var bara att sopa upp splittret, stoppa lampresterna i en jackficka och ge sig av ut på dagens uppdrag, för att på hemvägen springa kors och tvärs i jakt på en ny. Prata med säljare, vända och vrida på resterna. Fundera över ljusstyrka och sedan springa till bussen.

Med silkesvantar och ett tålamod stort som Småland gick det att pilla in en ersättningslampa och utan att våga andas trycka på strömknappen. Och se, ljuset strömmade ut.
Nu i efterhand kan det tyckas vara något av ett i-landsproblem, men om jag ska ta en morgondusch för att vakna...vill jag gärna undvika en smärre elchock också. Jag hade förmodligen piggnat till, men jag hade aldrig fått ordning på frisyren igen.

Oväntat paket i brevlådan

I samma stund som jag återupptagit arbetet med att skriva recensioner till DigitalComics, så verkar också materialet trilla in...

När jag tittade i min postfack låg där minsann ett paket, vilket förvånade mig eftersom jag inte hade någon beställning ute. Adressaten visade sig vara Ordbilder Media, ett förlag i Göteborg, vars mangaböcker Eater vol 1 och En kopp kaffe till vol 1 jag recenserade för ett tag sedan.

Jag hade, på deras hemsida, sett att de nya böckerna varit på väg och därför funderat på om man skulle höra av sig till förlaget och prata om möjligheten att få recensera dessa. Men nu hann förlaget först, paketet innehöll de nya delarna av Eater och En kopp kaffe till.

Personligen ser jag fram emot att ta mig an de här två volymerna och se vad Ordbilder Media har att bjuda på. Intrycket av de förra har varit mycket positivt för mig, något som alltid är en bra grund till att läsa uppföljare...recensioner dyker säkerligen upp inom kort!

Nytt till DCX!

Det är ett tag sedan jag skrev något till DigitalComics, men det är snarare en fråga om tidsbrist än lättja. Okej, lättjan har också infunnit sig...men lite fritid behövs mellan ansträngningarna! Jag behöver iallafall ett andetag mellan uppdragen...nu är det lugnare och vi kan åter fokusera på vår favorittidning online.

Eftersom DigitalComics är, och lär förbli, en gratissida att läsa...så är den budget Ted Stridh och jag har för att driva den något begränsad. Det finns inte utrymme för att lägga beställningar på album eller tidningar för tusentals kronor, om inte vi är beredda att bekosta det ur egen ficka. Till viss del är detta inget problem, då vi älskar serier och gärna provar nytt, men att fylla ut med ett antal recensioner i veckan blir fort dyrt! Såvida det inte rör sig om webcomics, det är en ekonomiskt väldigt tillfredsställande genre att recensera.

Men eftersom jag tagit emot en donation av lite nya spännande album, från en donator som vill vara anonym, så är det bara att tuta och köra igen! Något jag ser mycket fram emot!

Det är viktigt att påpeka att när förlag eller privatpersoner väljer att donera material till oss blir vi mycket glada, men huruvida det påverkar vårt omdöme när vi bedömer och recenserar är svaret Nej. Vi är tacksamma, men om albumen i sig är bra eller dåliga förändras inte. Vi kommer fortsätta berätta ärligt om deras fördelar och nackdelar, oberoende varifrån vi fått dem. Vad är annars vitsen med att recensera?

Först ut blir en crossover mellan Superman och Batman i The Search for Kryptonite!

På expedition i Afrika

När en stor deadline just klarats av, var det istället dags för en ny utmaning: gäster!

Annas bror med familj kom ner för att spendera några dagar i Malmö och få komma bort från vardagen hemma. Det var också en chans för Anna att umgås med sin brorson tillika gudson Emil.

Förutom att spendera mycket av tiden att snacka, berätta, laga mat, diska och umgås...så går en hel del tid åt till att leka med och underhålla Emil, som är en oerhört lång och energirik 1½ åring. Därför besökte vi den mycket omtyckta Afrikaparken här i faggorna.

Förutom att vara en lekplats och ett område där barnen kan springa runt som de vill, har parken ett antal olika Afrikanska djur i naturlig storlek placerade här och där. Något barnen verkar vara mycket förtjusta i. Emil själv var en aning nervös och osäker i början, men vande sig snabbt.


Elefanterna stod Emil och såg på en lång stund. Han verkade gilla dem, men var inte särskilt sugen på att rida på elefantungen.


Sköldpaddan var bara spännande en kort stund, sen blev det roligare att sitta och klappa gräs.


Krokodilen var först väldigt läskig! Men efter en stund vandrande runt...runt...vågade Emil minsann gå fram och klappa den på nosen.

Mera klotter

Även fast det finns en hel del att göra, behöver jag koppla bort en liten stund då och då... Det kan ibland innebära att läsa några sidor i en bok, att bläddra lite på tv:n eller hoppa mellan videoklipp på YouTube, men i regel innebär det att jag behöver arbeta med något annat för att ha en färsk syn på det jag måste göra.

Att arbeta oavbrutet med detsamma är aldrig bra, man blir så kallat hemmablind ganska snart och ser snart inte alla de brister, stavfel och annat som inträffar. Det bästa är att göra något annat, hålla hjärnan och händerna aktiva och sedan vända tillbaka.

Något jag tycker är stimulerande är att teckna lite smått då och då, något som påminner om vanligt telefonklotter...men där man tillåter sig att utveckla motivet mer. Ofta kan idéer och annat som föds vid det klottrandet användas till andra projekt.
Alla som ritar eller har ritat känner igen konceptet, man börjar med att rita något...och så lägger man till något annat, något mer...osv osv...till slut har man ett fullt papper.

Det jag skissade ner under mina raster, var helt enkelt ett litet hopkok med olika figurer jag har i bakhuvudet.

Även om den inte kan användas till något specifikt var det en väldigt givande bild att teckna, både skissmässigt och sedan tuschmässigt. Det är aldrig slöseri på tid att öva, nån gång har man nytta av det.
Plus att det är kul att se resultatet...kanske...

Klicka på bilderna för att göra dem större.

En komisk faktura...

När jag fyllde 20 ringde en mycket nära vän för att gratulera, men som den elakt skämtsamme typ han är blev det han sa; Grattis, du vet att senildemensen utvecklas vid 20 va?
Och eftersom jag är vad vid hans gliringar kom det rappa svaret; Tack, min enda tröst är att du är tre månader äldre...

Idag, flera år senare, undrar jag om det inte är sant...
Jag gjorde en beställning för en tid sedan från CDON.com, varpå ett sms kom idag att paketet fanns att hämta. Det var på med skor och jacka för att kila ner och hämta paketet. Trodde jag. Jag insåg när jag stod utanför butiken att ID:kortet låg hemma. Muttrande fick jag därför vända om för att hämta kortet, vilket förvånar mig eftersom jag sällan brukar glömma det. Jag måste haft annat i tankarna.

Jag kom tillbaka, hamnade i kön som gud glömde, visade mitt sms och fick paketet i handen. Damen ville inte ens se ID:kortet. Vissa dagar är ordet ironi extra relevant.


Oavsett var paketets innehåll en fröjd att se, eftersom jag sett fram emot att läsa samtliga av titlarna ganska länge nu. Men det mest underhållande var fakturan på 1 :-


För att förtydliga, nej det är inte fysiskt möjligt att köpa tre album för en krona. För en tid sedan fick jag ett öppet presentkort i present av en god vän, där jag själv skulle avgöra vilken butik jag ville kunna handla från. Och som all annan byråkratisk verksamhet tog det några dagar att få ut, för att sedan vänta på den ibland ganska långa leveranstiden hos CDON.com. Men sitter man inte i sjön och behöver sakerna fort så har de bra priser, så jag klagar inte.

Men det är, trots allt, väldigt underhållande att slutsumman stannade på så lite som 1 :-. Jag kan inte låta bli och undra vad som hänt om man låtit fakturan gå vidare till Inkasso, om herrar i svarta rockar och med bryska röster knackat på för att inkassera enkronan...

Hur lustigt det än vore att ta reda på, så har jag betalt fakturan. Det kändes som en ekonomisk ansträngning jag kunde klara av...

Monster Madness!

Internetprofilen James Rolfe, också känd som the Angry Videogame Nerd, har dragit igång sin årliga höstspecial.
Som mycket kunnig filmintresserad har James en förkärlek till allt som faller under monster, äventyr, skräck och splatterfilm. Genrer han själv också provat att filma inom.


Varje höst bjuder James på en Monster Madness där han pratar om olika filmtitlar från olika tidsepoker och stilar, med massor av klipp och kommentarer.
Varje dag under oktober månad kommer ett nytt klipp att läggas upp och finnas tillgängligt i sidans arkiv.

Gillar du gamla filmer, monster och annat kusligt, är det en rekommendation att ta en titt på James sida Cinemassacre.com för att se dagens monsterfilm!

Passa också på att se sidans arkiv med andra Monster Madness-avsnitt eller andra höjdare som filmrecensioner, Angry Videogame Nerd eller Board James.