Kommande på DCX

Besöksantalet till DigitalComics, där jag själv är med och bidrar med recensioner, ökar ständigt med nya besökare. Det är väldigt roligt och måste bero på sidans höga kvalité på innehållet. Allra främst Ted Stridhs intervjuer med olika tecknare.

Under en tid har många av Sveriges mest kända profiler i serievärlden synts till, men nu blickar vi utåt och försöker också få utländska förmågor att ställa upp. Ted har redan fått tag på Norm Feuti som tecknar Butiken (Retail) och har fått positiva reaktioner i Sverige. Den finns redan upplagd och redo att läsas!

På gång är en intervju med Adrian Raeside, tecknaren av Fel sida (The Other Coast), som verkar bli spännande enligt Ted.

Själv planerar jag att lägga upp recensioner om webbserien The Wormworld Saga och The Amulet of Zamarkand - The graphic novel, bland mycket annat som är på gång.

Besök DigitalComics med jämna mellanrum och ta del av det nya materialet som är på väg!

Händerna fulla!

Det närmar sig en period med händerna fulla av både det ena och det andra. Visst är det alltid bättre att ha saker och ting att sysselsätta sig med...men det är aldrig bra när två deadlines av helt olika typ krockar.

För många olika slags bollar i luften brukar bli lite för spännande. Inte för att jag inte kan ha många järn i elden, i regel har jag en hel del...men det kan lätt bli kortslutning någonstans.
Än så länge är det för tidigt att avslöja vad det är jag har på gång, men lovar att jag kommer berätta om det här så snart som möjligt!

Men det är alltid detsamma med nya projekt, det är sällan start och fullföljande är helt smärtfritt. Jag tror inte jag varit med om ett projekt som inte på något vis kärvat lite under uppstart. Med lite tur och olja på de gnisslande hjulen, så ska saker och ting nog...rulla på!

Inget besök på bokrean!

Jag valde att ta ett, för mig, ganska radikalt beslut...
Jag undviker bokrean i år...

Personligen har jag aldrig varit särskilt förtjust att behöva knuffa mig fram i stora folkmassor, av en eller annan anledning. Förutom känslan av att vara en elefant i en porslinsaffär, som jag ofta känner, så finns det inget nöje i att försöka röra sig i en större grupp människor. Det enkla svaret är att jag vantrivs i massan, men till det får vi lägga till hur otrevliga vi som människor är mot varandra där vi stampar runt och armbågar oss fram utan hänsyn till vad vi gör mot andra...

Bokrean brukade vara ett undantag till min önskan att hålla sig borta från packade butiker eller stora folksamlingar, främst därför att jag älskar böcker och hur mycket njutning några timmars bli trampad på fötterna och armbågad över hela kroppen kan leda till i slutändan...
Men när jag kastade ett öga på utbudet, så var det full back i maskin!

Det är inte så många år sedan det kunde finnas en hel del intressant på bokrean, böcker värda att i alla fall ta en närmare titt på för att se om de var något att satsa på. På senare tid tycker jag utbudet har varit ett och detsamma varje år. Det enda som förnyas, om jag ska vara generös och använda det ordet, är Kokböcker och liknande. Vad som kommer tätt efter är deckarna. Allt därefter känns mer eller mindre "obetydligt" för vem det än är som planerar bokrean.

Nu vet jag att vi är ett deckarfolk, vi Svenskar, men det blir mer än gärna lite löjligt när det är en av de enda genrerna som verkar tas på allvar (längre funderingar kring svenskt deckarintresse finns här). Jag har inget emot en deckare ibland, men om det var den enda litterära kosten som fanns, så som den svenska marknaden verkar agera, skulle jag svälta ihjäl på ett par veckor.
Är vi verkligen ett så skönlitteratur-strypt land att inget annat verkar tas på allvar?

Men med den vetskapen om utbudet var det inte ett svårt beslut att ta. Jag hade dessutom, från den i min mening betydligt intressantare Science Fiction Bokhandeln, plockat upp några titlar så att jag klarar suget efter nytt att läsa.

Tillägg: Anna besökte bokrean på egen hand och bekräftade mina misstankar när hon kom hem. Det enda av värde hon hittat var ett par barnböcker hon planerade att ge bort. Jag får verkligen hoppas utbudet är bättre när nästa bokrea kommer, annars kommer jag inte ha några större problem att bojkotta den också.

Ny blå dino!

Ted Stridh, min kollega på DigitalComics DCX, håller på att designa om tidningens hemsida lite, för att förbättra läsvänlighet och menyer tillsammans med att uppgradera grafiken lite. Några av förändringarna han har visat har varit väldigt spännande, lite mer passande för ämnena vi tar upp medan vi bibehåller den luftighet som sidan haft.

Jag vet inte hur andra tycker eller känner, men för mycket tätskriven text i ett för litet typsnitt är bara frustrerande att läsa. Att tidningar, som har begränsad yta att arbeta på, tvingas göra så kan jag acceptera, men när webbtidningar och andra internetsidor gör så blir jag bara förvånad...online är ytan näst intill obegränsad...så länge scrollen på datormusen fungerar kan man enkelt bläddra neråt utan att sidan behöver ta slut, även om det kanske kan vara klokt att vara koncis och inte för broderande i sina artiklar och recensioner. Oavsett finns det ingen ursäkt för mikroskopiska typsnitt på nätet, där det är betydligt enklare att göra text läsarvänlig.

Tillsammans med sidans uppdatering föreslog jag att vi skulle uppdatera sidans maskot Dex, den blå lilla dinosaurie som funnits här och där. Ted tyckte det var en bra idé och jag svängde ihop ett förslag på hur den nya versionen skulle kunna komma att se ut...

Min tanke var att göra honom så lik ursprunget som möjligt, eftersom han var en uppskattad figur, men göra honom enklare att framställa och mer passande med den nya layouten. Även om färgerna kan komma att behöva justeras.
Men vi var båda nöjda, Ted och jag, så den nya Dex kommer att dyka upp på sidan snart.

Varva ner lite

Det har varit ett par tuffa veckor på sistone, med mycket jobb och annat som ätit upp alla dygnets timmar. Jag har varit tacksam om jag hunnit sitta ner en timme eller två i tv-soffan på kvällarna för att slappna av.
En sak är säker, jag har sovit som en stock den senaste tiden... Hårt arbete har den fördelen, förutom att leda till löneutbetalningen i slutet på månaden, att man inte behöver oroa sig för att ligga och stirra i taket på grund av sömnlöshet...sånt har man inte tid med!

Mycket av det som hittats på är månadernas vanliga samling uppdrag och åtagande, men det finns lite nytt som kommer att bli roligt att avslöja när tiden är redo.
Nu planerar jag istället att ta några dagar med mer humana arbetstider. Det kan jag tycka jag behöver...man kanske skulle ta och läsa lite igen så att det kan skrivas en ny recension till DCX snart...

Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult

I samband med att fira en födelsedag med den närmaste och käraste, så kom ett förslag från familjen: varför inte gå på bio tillsammans?
Det var ett utmärkt förslag, tyckte jag...varför köpa onödiga ting när man kan köpa en upplevelse som alla kan njuta av. Och filmvalet var inte svårt heller...alla ville se den nya Åsa-Nisse filmen: Wälkom to Knohult

Ett perfekt förslag, tyckte jag. I och med att jag arbetar mycket med figuren, genom mitt arbete med Humorklassiker, så kändes det inte mer än rätt att se hur man valt att tolka denna ikoniska Smålänning. Biobesöket kom och gick, min spontana reaktion var...att det var värt varenda krona.

Tillvaron står still i det lilla samhället Knohult, där få av det moderna samhällets influenser sätter spår på tillvaron. Åsa-Nisse, tillsammans med grannen och vännen Klabbis, spenderar hellre dagarna med tjuvskytte, uppfinnande och att ligga på soffan. Sedan en tid tillbaka har vattnet slutat komma hemma hos Åsa-Nisse, vilket gör hustrun Eulalia frustrerad till den grad att hon köper Champis för att tvätta sig och vattnar gräset med hembränt. Detta tvingar Åsa-Nisse till handling och han bygger en dunderpump för att tillfredställa vattenbehovet. Det visar sig dock att pumpen istället hittar olja och hela bygden ser chansen att bli oljemiljonärer... Men inblandning från ett Skånskt oljebolag och Sveriges stadsminister gör situationen mer än komplicerad...

Mycket av kritiken som hörts i media mot filmen har handlat om att buskis är en dålig humorform. Men komikern Henrik Dorsin, som varit med och skrivit manus till filmen, har påpekat att man snarare inspirerats av amerikanska komedier från 80-talet som Nakna Pistolen eller Rosa Pantern, vilket jag tyckte syntes. Det finns en lekfullhet i vad som händer och i hur karaktärerna interagerar med varandra. Andan filmen bygger upp gör det fullt möjligt för de mest bisarra och skrattretande situationerna att uppstå och locka tittarna till skratt.
Jag föredrar personligen den här formen av humor i film och på tv, jämfört med svåra och mer storstadsorienterad humor som i Vuxna människor eller Solsidan.

Naturligtvis finns moment som inte känns helt genomtänkta eller som inte leder dit man ser att manusförfattarna hoppades, men det är ett problem som finns i alla filmer jag någonsin sett. Inget är perfekt. Att det använda grova sex-relaterade ord ett par gånger kändes både fel och onödigt, med tanke på att det är en familjefilm...bortsett från dem så var det en film hela familjen kunde njuta av.

Något jag kan, personligen, känna ett agg mot är när Skånska porträtteras som det svarta fåret bland svenska dialekter, en fördom flera i landet har och gärna bibehåller. I filmen framställs en väldigt stereotypisk bild av Skånska och Skåningar, men som jag personligen snarare tolkade som ett slag mot fördomarna än en porträttering av hur det verkligen är. Den som ser på Åsa-Nisse och tror vad som visas är en sanningsenlig representation av Skåne bör nog se över sina förutfattade meningar...själv skrattade jag gott.

Över lag var det en väldigt rolig och käck film som samtliga skådespelare kan vara stolta över. Det är sällan det görs en komedi här som faktiskt är en komedi, snarare än snorkiga storstadsbor som fäller syrliga kommentarer eller inte tänker innan de agerar.
Personligen skulle jag inte ha något emot att det gjordes en till...kan man göra, till synes, oändliga Beck och Mankell-filmer, så borde det inte vara svårt att göra lite komedi med nu när de hitta rätt.

Mytologiskt porträtt

Jag har alltid älskat mytologi...det är ett litet hobbyintresse jag hade i många år! Även om jag numera inte läser in mig på ämnet lika mycket längre, så är det en förkärlek jag bibehåller. Särskilt den Nordiska mytologin är något jag är mycket förtjust i... Förmodligen för att många element från modern Fantasy har rötter härifrån.

Kalevala, det Finska nationaleposet och deras motsvarigheten till den Nordiska mytologin, har tillsammans med berättelserna om Asagudarna inspirerat den välkända J R R Tolkien till att skriva Sagan om Ringen och alla andra böcker som bygger på samma legender Tolkien skapade.
Även om jag inte hunnit läsa in mig mycket på Kalevala, är det ett epos jag är mycket intresserad av att läsa.

För övrigt har jag under många år varit förtjust i Peter Madsens tolkning av Asatron i sina seriealbum Valhall. Mycket kärleksfulla återgivningar av klassiska berättelser från mytologin, uppblandade med Madsens egen stil och karaktärstolkningar. För den som inte läst någon av hans album, rekommenderar jag dem varmt...

Mitt intresse fick mig att för någon dag sedan spontant leka lite med ritplattan och när tid funnits har jag arbetat vidare på motivet. Ett litet porträtt av den välkände åskguden Tor.


På tal om Tor så har jag sett att premiär för filmversionen av förlaget Marvels superhjälte-tolkning av Tor och Asagudarna närmar sig. Även om jag inte kan påstå att jag läst dem, eftersom det vore en ren lögn, så är jag nyfiken och kommer med stor säkerhet att söka mig till biografen när den kommer. Det kan ju bli intressant att se...

Miljöfraktat paket

Lagom till helgen dök ett mycket efterlängtat paket upp. Jag har under en tid varit sugen på att beställa ett specifikt album och bestämde mig för att plocka det tillsammans med lite annat smått och gott som jag hittade hos AdLibris. Så efter lite över en vecka ramlade paketet in på den lokala paketinlämningen.

Jag har länge försökt göra de små förändringarna i tillvaron som vi uppmanas göra för att belasta miljön mindre. Som att inte lämna lampor på i onödan, inte ha vatten rinnande i onödan, etc. Så att ta miljöfrakt kändes som ett naturligt val. Kostnaden var mer eller mindre densamma, men värd att prova. Lika bra att göra det till en vardagsrutin att förespråka bättre alternativ...

Förvånande nog, när aviseringen kom, hade Posten inget med leveransen att göra...det var ett privat bolag som skötte leveransen. Att det var en annan butik jag fick gå till för att hämta ut paketet var ett mindre besvär, tvärt om var det kortare väg hem än från det lokala "Postkontoret", men det väckte ett och annat frågetecken.

Varför har vår statliga postverksamhet inte miljövänliga alternativ? Ska det verkligen behövas en privatägd konkurrent för att en statlig verksamhet ska vakna upp? Men med tanke på hur skakig och osäker posten varit de senaste åren ska man kanske inte belasta den med att vara miljövänlig också...den pressen skulle säkert göra chansen att man får sina brev, tidningar eller paket ännu sämre. Lustigt nog kommer aldrig räkningar på villovägar...


Innehållet i paketet motsvarade i alla fall alla mina förväntningar och jag ser fram emot att få sätta tänderna i dem under helgen. Även om större delen av helgen planeras användas till att rensa ut gammalt skräp från lägenheten, har jag satt kravet att få chansen att sitta och läsa lite åtminstone!

Särskilt serieversionen av The Amulet of Samarkand ser jag fram emot att läsa, eftersom jag tidigare läst romanen av Jonathan Stroud. Jag blev väldigt nöjd med serieversionerna av de två första böckerna i Artemis Fowl-bokserien, så därför hoppas jag att denna ska hålla samma kvalité. Ursprungsboken var spännande och underhållande, så det ska bli intressant att se hur historien tolkas...

Jag passade också på att skaffa de två första albumen om Zorn & Dirna, en serie jag sett bilder från men ännu inte läst. Det är, vad jag sett, en solklar Fransk/Belgisk seriestil...något jag alltid tycker är väldigt tilltalande...så vi får se om innehållet lever upp till det intryck och den stil bilderna hade som lockat mig att köpa dem.
Några album med Fox Trot av Bill Amend passade jag också på att beställa...den serien får mig alltid att skratta och le, så de kändes som en bra investering! Skratt garanterat i helgen!

Inkdragon Studio fyller 3 år!

Det kommer som en förvåning varje gång att ännu ett år har passerat, men det är förmodligen för att det funnits både mycket att göra och mycket roligt att uppleva på vägen. Min verksamhet växer fortfarande och samarbetet med mina huvudsakliga uppdragsgivare är bättre än någonsin.

Och även om att driva eget medför mycket jobb och många extra regler att ha i åtanke, så har jag alltid tyckt att fördelarna uppväger nackdelarna. Att vara överens om en deadline med en kund och fördela tiden på bästa möjliga vis för att både må bra och leverera bästa möjliga resultat.

Jag är tacksam att kunna fördela mitt arbete på de dygnets timmar jag tycker fungerar bättre...snarare än att pressa ner ett kreativt flöde och strypa det med att jobba 07-16 prick!
Jag är också tacksam för allt det stöd och den uppmuntran som jag fått under årets lopp...det är det som gör att man stiger upp glad varje morgon med viljan och glöden att fortsätta skapa.

Inkdragon Studios tredje år har passerat...
...och det kommer bli många fler! Det garanterar jag!
Och ett stort tack till alla er som gör tillvaron här i studion så otroligt roligt, givande och stimulerande!