Ritandes i sommarvärmen

Efter att ha nyligen tittat i ett par gamla Marvel-tidningar, fick jag lusten att experimentera med en bild med mycket skuggor i. Där man verkligen tog i med tuschet och fick fram dramatiska ljussättningar. Egentligen föredrar jag mer tydliga ytor och skuggning i färg, men varför inte passa på att experimentera mellan arbetet med texter och annat som måste göras först.

Resultatet blev en variant på Martin-bilden bland ruiner. Visserligen med nya vinklar och ambitionen att få fram en mer brinnande effekt med färgerna...till skillnad från nattmotivet i den förra versionen. Jag kan inte låta bli att få vibbar av 80-talets tidningar när jag ser den...

Det var ett roligt experiment att göra, men trots det är nog den klara linjen fortfarande den stil jag kommer att fortsätta föredra. Inte till den utsträckningen att jag inte kommer göra fler med dramatiska skuggor och mycket tusch, men de tar mycket längre tid att göra och passar inte som standardstil i mitt arbete. Men när jag får i uppdrag att göra sådana gör jag det med glädje.

Midsommar offline

Det är varken första eller sista gången jag klagar på att nätet inte fungerar, men stora delar av Midsommarhelgen spenderades med avsaknad av Internet, TV och fast telefon. Nu hade jag den stora turen att få spendera den tiden med min familj, men det får mig att undra hur det skulle varit om jag var helt ensam.

De problemen jag har med min uppkoppling kan inte vara unika, det måste finnas andra som lider av samma sak. Att då föreställa sig någon som är helt ensam en sådan helg, att inte kunna spendera tiden med att se på TV, kunna ringa någon eller ha någon form av kontakt online, känns väldigt obehaglig. Jag var så tacksam att ha min familj nära då, annat skulle vara ytterst deppigt!

I duellen med Telia står vi på följande plats just nu; de skickade en ersättningsbox till den som sköter signalfördelningen mellan de olika tjänsterna. De tror att boxen är orsaken till felet, även om jag på teknikers uppmaning provat att koppla förbi boxen för att komma åt huvudsignalen med datorn och att se om den fanns där...vilket den inte gjorde.

Konstigt nog var det, trots vad vi fått veta per telefon, ingen ny box vi fick utan en gammal, nött och dammig sådan. Men vi lydde deras uppmaning att ansluta den "nya" och skicka den gamla för att tas isär.

Trots detta, som enligt kundtjänst, skulle lösa alla våra problem...ledde till att nästan hela helgen var urkopplad. Jag undrar vad deras resonemang om detta kommer att bli.

Kruxet ligger i att de vill inte vill erkänna att felet finns. Men när nästan alla sätt att ta kontakt med dem, via Internet eller fasta telefon, inte är möjliga medan felet pågår så blir det svårt. Att ringa med mobil gillar de inte, då kopplar de bort samtalet innan man hinner prata med någon. De kanske ogillar att man har en annan leverantör på den...men tur är väl det, för annars hade väl mobilen också varit helt obrukbar.

Trots detta blev det en mycket trevlig helg med god mat, marknad och trevligt sällskap. Det är tur att det är enklare och trevligare att umgås i verkligheten än i cyberspace!

Tecknartips på video

Jag älskar att läsa Scott Kurtzs serie PVP online, det är något jag gör i princip varje dag.

Det var en ren slump att jag hittade ett exemplar av en av hans album medan jag besökte Fantask i Köpenhamn, en av de butiker jag regelbundet besöker när jag är över sundet. Jag bläddrade igenom det, tyckte det såg lovande ut och har sedan dess varit ett fan.

Scott är också känd för att vara väldigt aktiv på internet, inte bara med serier utan också med egna åsikter och podradio i olika sammanhang. Även om man inte uppskattar hans attityd, är han intressant att läsa eller lyssna på.

Vad jag upptäckte på sistone var att han mycket frikostigt spelat in sig själv berättandes hur han arbetar, tips på lösningar med hur man tuschar eller färglägger digitalt och annat. Efter att ha tittat sett några av hans videos hade jag lösningarna till problem jag försökt lösa själv länge och som oftast var lösningen så enkel att den var svår att lista ut på egen hand.

För de som tecknar är hans konto på Ustream en bra inspirationskälla, även om du inte uppskattar hans stil och teknik, finns det en hel del att hämta från hans arbete. Om så bara rena tekniska lösningar. Du hittar hans videos här.

På tal om teckningar så tuschade jag klart den skiss jag visade nyligen. Den är fortfarande en trevlig konceptbild och vi får se vad jag kommer göra med den.

Kungligt bröllop

På tv har det varit Bröllopsbevakning för hela slanten där att fått följa kronprinsessan Victoria och Daniels stora dag. Även om mitt intresse för både bröllopet och monarkin i sig är något svalt, är det intressant att se och följa. Det är ju sannerligen en historisk händelse som är värd att minnas. Kungens, Olle Westlings och Daniels eget tal var trevliga och personligt samtidigt som det höll sig inom de formella ramarna.Dessutom ser Victoria och Daniel ut att passa mycket bra tillsammans.

Så ett stort grattis till dem båda på deras dag.

Tv:n har stått på och det har varit intressant att höra om de gamla traditionerna, vad som sker och varför, uppblandat med intressanta kommentarer från inbjudna experter. Det är alltid lika roligt att se Herman Lindqvist och höra honom berätta. Hade han varit min historielärare är jag ganska säker på att mitt generella historieintresse varit betydligt större. Främst därför att han berättar på ett vis som får även den enklaste historia att bli intressant och spännande.

Men samtidigt är det mycket väntan och annat prat som får en långsamt att försvinna bort i egna tankar, som hur servetter ska vikas eller upprepningar rörande gästernas kläder. Dessutom kliade det i fingrarna att få göra någonting, i och med att det är många timmar det här höll på. Så jag hade skissblocket nära till hands och passade på att skissa lite mellan de intressantare inslagen under kvällen. Det ledde till ett spontant Martin-motiv som jag kommer arbeta vidare på.

Som konceptmaterial var det inte dumt. Är det något jag lärt mig så är det att inte ha för bråttom i skisstadiet, man kan undvika mycket huvudbry och problem om man tänker igenom bilden ordentligt här istället för senare i processen. Man får inte ha för bråttom.

Fanart: Iron Man

I och med att jag tvingats fokusera på skrivandet den närmaste tiden, så har det kliat i fingrarna att få teckna något. Vad som helst!

Men nu har jag nått min stora deadline och hade lite dötid att fylla, så var det ett bra tillfälle att sträcka på tecknarmusklerna. Det blev lite Marvel-fanart med Iron Man.
Jag såg lite trevliga teckningar av honom online, blev sugen och kunde inte låta bli att hämta lite inspiration där till min egen.

Klicka för att se bilden större.

Deadline & tjejfilm

Det värsta som finns är att få skrivkramp...och det var något som jag lyckades få i dagarna. Så nära en deadline. Att sitta och stirra på ett tomt ark utan att ha en aning om vad det ska fyllas med, är en mardröm som man dessvärre står inför ibland. Oundvikligen...

Lyckligtvis lossnat det alltid, som om det undermedvetna behöver stänga av en stund för att begrunda vad som ska göras och sedan starta upp med full fart. Under dagens lopp haglade det idéer och det var snarare ett bekymmer att fånga alla på papper innan de försvann.

Så det var med extra gott humör jag gick iväg tillsammans med Anna för att i efterskott gratulera en god vän, med att besöka biograf Royal och titta på
Sex and the city 2.

Jag kunde inte låta bli att le när jag insåg att vi var näst intill de enda killarna i salongen. Inte för att jag är ett stort fan av serien som ligger till grunden för filmen, men det är en serie jag inte har några problem med att se. Den har många gånger bra poänger, även om den också har en hel del idéer som jag inte ställer upp på...men så är jag inte målgruppen.

Carrie, igenom vars ögon historien utspelas, har uppnått sitt drömmål att gifta sig med sina drömmars man och har levt i äktenskapet i två år. Nu oroar hon sig att de håller på att förvandlas till ett tråkigt par utan gnista. Väninnorna har i sin tur egna problem, juristen Miranda får ingen igenkänning för sitt arbete och slutar, konstintendenten Charlotte är hemma mamma men håller på att bryta ihop av pressen och PR-agenten Samantha försöker kämpa emot klimakteriet.

Samantha får genom sitt arbete chansen att besöka ett lyxhotell i mellanöstern, med allt betalt, och tar med sig väninnorna för att de ska få en chans att få tillbaka äventyrslustan. Men inget blir som de hoppades...

Vad som gör Sex and the City sevärd, förutom en hel del bra humor, är vänskapen mellan huvudrollerna. Deras sammansvetsade vänskap är, om än för Hollywood-perfekt, något vi alla skulle vilja ha. Några som ställer upp för en oavsett vad som händer eller görs.

En del inställningar är dock lite för stereotypt och känns som hämtade från Svenska Hollywoodfruar, om det inte är lyxigt eller dyrt så är det inte värt att tala om. Även om många utav lärdomarna som serien lär ut är att du inte kan köpa lycka, så är det något de ständigt försöker med. Märkesvaror, dyra smycket, etc etc. De mer subtila och fina ögonblicken, främst i filmen, faller undan till förmån för längtan efter lyxen. Helst den som erbjuds gratis.
Men inget är gratis, vilket tjejerna också påminns om.

Trots det var filmen mycket underhållande, främst i gott sällskap. Det är en bra balans karaktärerna emellan och manus är, tros sina brister, bra skrivet. Filmen är inte gjord för att främja de djupa tankarna, den är till för att alla ska för en stund vara med om ett glamouröst äventyr. Så länge man minns att det bara är fiktion så är det en trevlig historia att sitta igenom.

Manusarbete och recensioner

Nu är det, igen, en sådan tid där det till synes finns hur mycket att göra som helst. Främst så närmar sig månadens stora deadline för manus och det tar upp mycket av min tid. Samtidigt drar jag i trådarna och förbereder lite för andra uppdrag som jag är involverad i och som kommer vara mycket roliga att få göra...men mer om dem när det händer saker.

Men allt det är skrivjobb och det är aldrig kul att gå för länge utan att ha en chans att teckna lite, men när det gäller nöjestecknande så måste jobbet gå före...men så fort det kommer en lucka kan jag garantera att skissblocket åker fram med en smäll!

Jag fick med posten, för ett litet tag sedan, ett paket med recensionsexemplar av två nya mangatitlar. Det är förlaget Ordbilder Media som sett att vi pratat om mognare manga på DigitalComics och som därför skickade material att recensera om intresse fanns. Och efter att ha småbläddrat i dem båda så ser jag fram emot att skriva några rader om dem. Om allt material som kommer från deras förlag har samma kvalité, måste jag hålla ett öga på dem och se vad som kommer i fortsättningen.

Det är på tiden att jag kommer igång med läsandet så att recensionerna kan publiceras. Men det blir också skönt att blanda upp skrivandet med lite läsande också de närmaste dagarna...

På tal om DigitalComics, fyllde min kollega och vän Ted Stridh i dagarna år. Det har, sedan Ted kontaktade mig för några år sedan, varit ett nöje att samarbete med honom och att skriva för DCX.
Ännu ett stort grattis till dig Ted!

Efterlängtat äventyr

Ett av mina stora intressen, när jag har tid över, är fantasy och science fiction. Och i dessa genrer är min otvivelaktiga favorit Terry Pratchett och hans böcker om Skivvärlden, helst lästa på engelska såklart.För en tid sedan fick jag vet att boken Going Postal, min personliga favorit, bearbetats och filmats som "tv-film" för att visas på brittiska Sky1. Som noterats tidigare har jag följt arbetet med intresse fram till dess visning i Maj.

Vi har tyvärr inte själva tillgång till den brittiska Sky1, men då är det tur man har vänner med liknande intressen, abonnemang på vissa utländska kanaler och en digitalbox med hårddisk! Därför hade Anna och jag det stora nöjet idag att äntligen få sätta oss ner och se båda delarna i ett sträck...

Moist von Lipwig är en bedragare och förfalskare som spenderar sin tid med att lura människor på pengar. Men allt det får ett abrupt slut när han ertappas och fängslas under ett av sina alias. Han hängs och det svartnar för ögonen... När han återfår medvetandet, erbjuds han chansen att sona sina brott. Staden Ankh-Morporks härskare Lord Vetenari ser något värdefullt i Moist och ger honom ett ultimatum; att återställa det förfallna postverket eller hängs på riktigt.

Tillsammans med sin övervakare Mr Pump, den iskalla Adora Belle Dearheart och en pensionerad grupp brevbärare försöker han få igång verksamheten. Men det framgår snart att det inte bara är en fråga att återställa postverket utan också att tampas med deras konkurrent det hänsynslösa Semaforbolaget med dess hänsynslöse VD Reacher Gilt.

Vad som fångar mig så i den här historien är hur någon med vad som ses som negativa egenskaper, i det här fallet att kunna lura och bluffa, byter sida för att använda det för folkets goda och för att besegra en tyrannisk motståndare.
Mycket av berättandet, som gör boken så oerhört intressant, är att den fokuserar på Moist tankar och funderingar, hur han försöker hitta en utväg och göra det bästa av situationen. Att följa hans förvandling från en skurk till hjälte. Även om detta inte är möjligt på samma vis i en filmversion, återberättas Moist inre konflikt tillfredsställande.
Manuset är oerhört annorlunda jämfört med ursprungsmaterialet, men som behåller essensen av det som gör historien värd att läsa eller se som film.

Richard Coyle gör en mycket tillfredställande porträttering av Moist von Lipwig. Även om karaktären inte följer boken helt och hållet, eftersom det är uppenbart att rollen anpassats för att spela till Coyles skådespeleri, så är det en mycket bra framställning av huvudrollen.
Samma goda skådespeleri gäller samtliga skådespelare, med extra betoning på Claire Foy som Adora Belle Dearheart och David Suchet som Reacher Gilt.

Miljöerna och kläder är slående och så passande för den värld Pratchett målar upp i sina böcker. Det är tydligt att de lagt ner tid på att hitta bra inspelningsplatser och ägnat mycket tid till att få dem att synas från sin bästa sida.

En av de stora rollerna faller på Mr Pumps karaktär, som skall föreställa en två meter hög varelse av lera, skulle vanligtvis numera digitalanimeras. Istället väljer man här, i likhet med Döden i den första adaptionen av en Pratchettbok, att istället använda en skådespelare iklädd en dräkt. Många skulle tycka det ser löjligt jämfört med hur en oerhört påkostad animerad figur skulle kunna se ut, men det är en onödig utgift i det här fallet. Mr Pumps utseende är fullt tillräckligt och har en fantastisk närvaro i alla scener han deltar i. Och till skillnad från datoreffekter som inte alltid ser övertygande ut, ser Mr Pump alltid lika "äkta" ut som de andra rollfigurerna.

Även om vissa relevanta detaljer kommit på avvägar i adaptionen mellan medierna, är jag oerhört nöjd med hur Going Postal blev. Även om boken alltid kommer att vara den jag föredrar, är filmversionen ett garanterat inköp när DVD:erna släpps i handeln och jag uppmanar alla som gillar Pratchett att se den...

Ännu mer nätproblem

Det är alltid tråkigt att låta som en repig skiva och upprepa saker, men ännu en gång blev jag sittande utan internet eller telefon. Oftast har det bara varit ett mindre problem, ett slag för den personliga underhållningen, men det har mer och mer påverkat mina uppdrag som frilansare.

Att sitta med manusmaterial och annat som enligt överenskommelse skulle skickas under dagen och så sitta utan tillgång till internet i drygt åtta timmar är minst sagt frustrerande... Om inget annat känner man sig inte särskilt professionell när man försöker förklara varför materialet inte skickas som avtalats. Det var kanske ingen katastrof, men samtidigt en så onödig incident.


Vi har kontaktat vår leverantör, Telia, flera gången genom mail och per telefon men utan större framgång. De flesta gångerna kopplas vi ur telefonkön flera gånger att jag tappar hoppet och försöker reparera skadorna frånvaron orsakat.

Idag var måttet rågat, då efter de dryga åtta timmarna såg Anna och jag att vi fått ett svar på vår senaste felanmälan som kunde summeras till; Vi har ingen aning, du får prata med någon annan...

Så jag ringer upp, kopplas bort ett par gånger och kommer slutligen i kontakt med en människa. Förmodligen var jag något extra frustrerad och irriterad då så mitt tonfall var nog inte mitt vanliga trevliga. Jag försökte vara civiliserad, men efter att killen i andra änden suckat ett par gånger och svarat nonchalant, måste jag säga att allt förtroende för Telia och deras kundservice är näst intill borta...

En tekniker ska nu dyka upp och kontrollera vår utrustning, eftersom det måste vara hos oss det är fel. Om det, efter detta, fortsätter att strula, så blir det att ta sig an en annan leverantör...