29 november 2010

RIP Leslie Nielsen

Jag fick under dagen höra att Leslie Nielsen, en av mina favoritskådespelare i komedigenren, har gått bort i sviterna av en lunginflammation. Det var, givetvis, en mycket sorglig nyhet...

Ända sedan jag som barn såg Nakna Pistolen-filmerna har jag älskat Leslie Nielsens komik och rollprestationer. Givetvis har inte alla produktioner han varit en del av varit lysande, men hans närvaro har alltid satt en specifik prägel på innehållet. Få komiker är beredda på att bjuda på sig själv så mycket som han var villig att göra...och det gav hans humor en särskild klass.

Vi har sett Nielsen i så många titlar under årens lopp att det är svårt att minnas dem alla utan en fusklapp. Inte bara filmer utan lådvis med tv-serier har han satt sin prägel på som gästskådespelare... För någon som arbetat med skådespeleri sedan 1950 har sannerligen hunnit med en hel del sin livstid.

Jag kommer sakna honom och hans komik, men han lämnar ett arv till alla de som följer hans fortspår eller bara vill njuta av hans humor. Tack för allt Leslie!

(Foto: IMDB.com - Airplane - 1981)
Leslie Nielsen
11 Februari 1926 - 28 November 2010

"Cheer up, Ed. This is not goodbye. It's just I won't ever see you again."
Lt. Frank Drebin, Naked Gun 33 1/3: The Final Insult (1994)

26 november 2010

Ode till YouTube

Är det någon som är medveten om hur mycket vi använder YouTube numera?

Jag kan bara tala för egen del, men min konsumtion av videoklipp är ganska enorm numera. Inte för att jag sitter och letar roliga klipp, men de når mig på så många olika vis... På bloggar jag läser, i statusinlägg på Facebook, bifog i mail och meddelanden jag får i diverse inkorgar...listan kan fortsätta länge...

Men det kan här låta som om jag är negativ till denna trend. Så är det verkligen inte! Det är många långa sittningar med manusarbetet, skriverier av annat slag och teckningsjobb som rotts i hamn just därför att jag unnat mig en stunds avkoppling med ett underhållande videoklipp...att få skratta och le en stund är en fantastisk mirakelkur för såväl moral som själ.

Nu finns det, naturligtvis, en hel del skräp också på YouTube...men det fina är att det finns något för oss alla att le och skratta åt där. Det är bara en fråga om att titta...

Så se, njut, skratta...ta en paus och njut av tillvaron. Jag vet hur det är att sitta i en monoton arbetsmiljö där inget nytt eller spännande händer, en sådan video kan rädda en hel dag. Tänk vilken kraft ett par ynka minuter av ens tillvaro kan ha...

22 november 2010

Klotter!

En ny vecka...
Massor att göra, som vanligt...

Men med det sagt blev det lite skissat under helgen. Förvisso inget konkret utan snarare rent klotter för att prova på pennan och dess möjligheter. Man kan tro att en mindre pennspets skulle fungera sämre, men det var det precis vad jag behövde just nu!
(Klicka på skissen för större)

Än så länge är jag väldigt nöjd! Jag tror det här kan vara början på en mycket vacker vänskap! Att ha suttit och kluddrat utan mål har gett mig en härlig och varm känsla inombords...något som behövs nu när snön yr ner utanför fönstret!

Om det fanns tvivel att vintern var här, så är de numera bortfrusna...

19 november 2010

Shoppingsuget stillat!

Jag har äntligen haft tid och möjlighet att lägga arbetet åt sidan för att ta en tur på stan i jakt på nya pennor och block!

Det kanske låter som något som inte borde vara svårt att få till, det är ju bara att gå ner till butiken inte sant? Men när man har händerna fulla så börjar man automatiskt att prioritera!

I vanliga fall, när man inte är i djupa behov av ett paket nya stift till pennan eller inte ett uns av nytt papper står att finna och måste ersättas pronto, så räknas det som nöjesshopping...och vem har tid med sånt egentligen?

Jo jag...och nu...

Så jag åkte över till Drewex och hittade lite bra och lämpliga inköp att bära hem. Bara att prova den nya 0.3-stiftpennan, stående utanför butiken, kändes rätt! Så det var att hitta lämplig buss som kunde frakta mig och inköpen hem igen för testning...


De småprover jag gjort sedan hemkomsten har varit lovande. Nu har jag en hel helg full av skissande framför mig, vilken lycka! Bäst att passa på innan en massa annat arbete dyker upp och kräver min odelade uppmärksamhet igen!

16 november 2010

Ni kan kalla mig Redaktör...

Då var det officiellt! Jag har, inte ens här på bloggen, kunnat avslöja vad som var i på gång bakom kulisserna...

Men det gör det officiella tillkännagivandet så oerhört mycket roligare att göra!

Jag är numera Redaktör för Egmont Kärnans tidning Humorklassiker! Mitt första nummer släpps i butik idag och finns att köpas, för de som känner sig sugna, i välsorterade tidningshyllor runt om i vårt avlånga land.
Svensk kultur garanteras!

Det kom lite som en överraskning när jag fick en inbjudan till redaktionen för att ha möte med de ansvariga för titeln, men de ville helt enkelt se och höra om jag var lämplig att ta över. Ingen konstig begäran, ingen vill lämna över något viktigt till en medarbetare de inte vet om de kan lita på.

Tydligen tyckte de att jag hade en ärlig och skötsam uppsyn vilket ledde till att jag fick åka till Stockholm i somras och ta del av hur materialet sätts ihop, plus en hel del annat intressant. Dessutom fick jag, som nämnts tidigare, träffa en hel del nya och trevliga medarbetare.

Så nu gäller det att balansera allt annat med de deadlines som har med Humorklassiker att göra. En utmaning jag ser fram emot att fortsätta ta mig an! Även om titeln huvudsakligen tar sig an reprismaterial, tycker jag det är både spännande och intressant. Hur man än ser på titeln i sig, så är att gå från att skriva manus till att också ha hand om en tidningsproduktion ett stort steg.

Jag kommer att arbeta för att leverera en så bra tidning som möjligt! Vad är annars meningen?

12 november 2010

Nytt i skissblocket; Dean

Trots att jag har en del att göra för närvarande, så har jag unnat mig att sitta och slappna av lite med skissblocket ibland. På sistone har det blivit lite mer Dean, främst därför att jag har lite kul idéer som jag funderar på. Får jag bara lite tid och möjlighet ska jag försöka se om det kan leda till något spännande...


...men för närvarande får det räcka med skisserna. Men bara att arbeta med min favoritdrake är upplyftande, så lusten att göra egna berättelser ökar igen!

Men hur jag än vänder och vrider på skisspennorna jag har, så känns de ovanligt grova. Det är en udda känsla att ha för stiftpennor, särskilt med stift som inte är större än 0,5. Nästa gång jag har möjlighet att besöka konstnärsbutiken Drewex igen, oasen för oss tecknare, så ska jag passa på att plocka upp en tunnare variant. Det är sällan något sådant hjälper, men vem vet? Kanske är det precis vad jag behöver?

Hur den känns och hur eventuella resultat blir, får vara något att rapportera om så snart jag hunnit handla...

6 november 2010

Humorn som försvann

Är det något jag älskar så är det Brittisk humor. Med det sagt ska det erkännas att det konsumeras både en och annat Amerikansk humorserie och film emellanåt, men det är något speciellt med det Engelska sättet att leverera skämt eller annan komik som faller mig på läppen. Dagar med mycket jobb är ett par avsnitt riktigt torr humor det som får mig att möta mina deadlines med ett leende, hur sent det än blir...

Med olika mellanrum försöker ju också Amerikanerna lägga beslag på Brittiska humorserier, mestadels genom att försöka göra en egen variant på programmen. Och det allmänna resultatet är...inte bra.

Några exempel på serier som jag sett Amerikanarna försöka omvandla är Couplings, The IT Crowd, Fawlty Towers, Dad´s Army, Red Dwarf och många fler finns... Nu måste jag påpeka att det inte är särskilt ovanligt att licenser på programidéer säljs mellan bolag och länder, det skulle vara väldigt magert i svensk tv om så inte skedde. Majoriteten av de program som produceras är inköpta, ofta från England.

Men det finns en mentalitet i USA att vilja göra om olika medier, inte bara TV-serier utan också böcker är vanligt att de arbetas om för en amerikansk publik. Främst därför att de inte innehåller referenser som Amerikanarna kommer kunna relatera till, vilket låter udda men tydligen är ett stort problem. Den generella amerikanaren bryr sig bara om...Amerika...tydligen.

Därför måste allt material tydligen omarbetas. Eller, vilket förmodligen är närmare sanningen, måste verka komma från amerikanarna själva. För i regel, när det gäller ovan nämnda serier, är många gånger manusen överlag identiska med sina ursprungsversioner med ett fåtal ändringar, den stora skillnaden är att det är nya skådespelare. Problemet, som jag ser det, är att ersättningsskådespelarna sällan har lika mycket kemi och komisk talang jämfört med de som gjorde serien från början. Amerikanarna är bara stiligare, vackrare och, det viktigaste för producenterna, Amerikaner.

Ibland görs en så enorm omskrivning att serien tappar det sting den hade ursprungligen. Serien hade kanske överlevt något sådant, chanserna är små där, ifall de då valt att byta titel. Men då är frågan varför en licens köptes eller förhandlades från början?

Lyckligtvis dör de flesta sådana försök redan med pilotavsnittet och kommer i regel aldrig ut på marknaden. Så var fallet med bland annat IT Crowd och speciellt Red Dwarf, där pilotavsnittet läckte ut och finns att se om man vet var man ska leta. Som kuriosa är det kul att få se, men att producenterna trodde att den versionen skulle bli jämbördig originalet och förhoppningsvis trumfa den, är skrattretande.

Observanta har säkert, vid det här laget, noterat att jag inte nämnt en serie som faktiskt överlevt sin översättning från brittisk till amerikansk; The Office. Den är undantaget som bekräftar regeln och var en glad överraskning. Här insåg produktionsbolaget att det inte var en idé att bara byta ut skådespelarna och ändra några skämt, här behövdes en smart makeover där de faktiskt lyckades överföra essensen av serien mellan de två kulturerna. Huruvida man föredrar den ena versionen över den andra blir en smaksak. Den brittiska versionen är mer verklighetsorienterad i sin fejkad dokumentär, medan den amerikanska kör i en mer traditionell humorstil. Man får ta den som känns bäst personligen.

Det som slår mig, när jag sitter här och skrattar, är att originalutförandet alltid har något särskilt som gör den speciellt. Ska man arbeta om det, till en annan språkversion eller till ett annat medium, måste man förstå vad som gör ursprungsversionen bra och populär. För missas den biten i översättningen...är mycket tid, pengar och ansträngningar bortkastade!

4 november 2010

Skrivkramp...

Det har varit lite svårt att hinna med blogginläggen den senaste tiden. Ofta hinner jag bara påbörja dem för att sedan tvingas avbryta innan det är färdigskrivet...

Jag vill att det ska finnas något att berätta i varje inlägg, hur stort eller litet det än kan vara så vill jag att det ska vara relevant. Något som inte alltid är så lätt att åstadkomma när de kreativa flödena måste ägnas till annat. Det är en del stora deadlines i antågande som tar mycket av min tid och energi. Men jag kan inte förneka att jag drabbats av lite skrivkramp på grund av allt som händer omkring mig just nu...särskilt den incident som drabbade min vän och kollega väger tungt fortfarande.

Att prata med honom och höra hur han mår har blivit en prioritet nu och en tid framåt. Som vän vill man vara tillgänglig och en stötta, även om det också innebär att man får ta del av något som gör ont.

Hur ont det än gör så är det viktigt att ta del av detta...om inget annat än för att vara en stötta och krossa den illusion vi gärna har att allt är ofarligt och vänligt. Världen kan vara en mycket vacker plats, men liksom hos den vackra rosen finns det taggar man kan skada sig på om man inte är försiktig...

(Tack till Ted Stridh som låter mig använda ett av hans fotografier)

Men för att inte sluta på en för dov ton, så är både glädje och humor på väg tillbaka. Min vän och jag skämtar mycket och glatt nu, trots allt. Och med den känslan vet jag att tillvaron snart kommer att bli bättre och gladare. Vem vet, jag kanske klarar min deadline felfritt igen? Man ska ju vara optimistisk, inte sant?

2 november 2010

En allvarlig incident!

Vissa saker som händer på nyheterna i radio och tv, är saker som de flesta av oss tror inte kommer hända oss eller någon av de vi bryr oss om. Det är saker som händer andra människor, sådana som bor i andra städer eller orter än de man personligen tycker är säkra...trygga...

Så händer något som får den världsbilden att ruskas om rejält, antingen mot en själv eller mot någon man håller av. En sådan omruskning av tillvaron blev jag medveten om ikväll...när jag fick veta att en mycket god vän och kollega tvingades genomleva ett överfall, en misshandel och ett rån på en och samma gång.

Att bli stoppad av två män som stiger ut från en trappuppgång, tydligt påverkade av någon drog, som sedan slår och sparkar honom över hela kroppen...allt för en ynka mobiltelefon. En telefon är för vissa mycket värdefullare än en medmänniskas hälsa och välmående, så mycket att allt lidande de orsakar för att lägga händerna på den är värt det...för mig är den tanken så främmande och skrämmande.

Ett strimma av glädje är att Polisen hittills agerat föredömligt och har både hjälp min stackars vän till sjukhus och har på bara timmar lyckats hitta förövare och telefon. Det är, faktiskt, imponerande...nu återstår bara att hoppas att rättvisa skipas.

Till min vän vill jag bara säga...vi finns här för dig...