Så var 2009 några timmar bort...

I skrivandets stund håller jag och min sambo på att göra oss i ordning för att fira nyåret med Anders, en gammal vän, och hans familj. Vi ska laga lite käk, passa på att sitta ner och prata om gammalt och nytt, samt att jag ska få chansen att hålla och leka lite med min gudson Gabriel.

Av olika anledningar har jag inte haft möjlighet att besöka honom och resten av hans familj under halvåret som gått, så jag tänker passa på att kravla runt på golvet och leka med honom så mycket jag bara hinner. Har mjukisbyxor på stand-by, eftersom chinos inte är det bästa plagget att vara lekfarbror i...

Jag kan inte annat än erkänna att jag blev förvånad men också mycket glad och stolt när Anders och hans sambo frågade om jag ville bli lille Gabriels gudfar. Visserligen är titeln numera utbytt mot fadder och fadderbarn, men de namnen får mig att tänka på hjälpgalor, så jag föredrar de gamla benämningarna...de har mer känsla av helighet... Och faktum är att jag ännu inte mött någon som föredrar de nya namnen.

Eftersom jag inte kan låta bli att pyssla på egen hand, så gjorde jag följande kort till Gabriels dop. Jag har här valt att ta bort efternamn och datum från motivet. Trots att detta inträffade i somras, känns det aktuellt att visa det nu eftersom det är med bland annat den lille killen jag ska spendera kvällen. Förhoppningsvis kommer Anna ta lite bilder när jag kravlar runt och leker med honom...

Så vad kan sägas om det gångna året?

Det har varit ett händelserikt år. Förutom att bli gudfar, startade jag Inkdragon Studio i februari och har haft ett bra första år. De målen som sattes upp i samband med starten, har uppfyllts eller genomförts. Det långa samarbetet med FujiColor har visserligen lett till att jag inte arbetat med vissa kunder under lång tid, men har övertygelsen att de efter årsskiftet kommer att ha användning av mina tjänster igen. På tal om FujiColor så var det en kollega därifrån, Victor, som uppmuntrade mig att börja blogga. Något jag nu uppskattar mycket att göra...

Jag och min sambo flyttade till en lägenhet i Bunkeflostrand under sommaren, där vi trivs mycket bra. En mysig och lugn plats där man kan slappna av, när stans ljud och buller blir för mycket. Något jag känner att jag behöver då och då, lite lugn alltså...

Nu när det nya året stundar, bara timmar bort, önska jag alla vänner, bekanta, kollegor, kunder och läsare...

Ett gott slut 2008

och en god start 2009

Skissandes i vinternatten

Trots att jag passa på att ta det lite lugnt och bara njuta av tillvaron, så har jag lyckats få tummarna loss att arbeta med den tatuering jag lovat att designa. Eftersom jag personligen inte har ett hum om hur det faktiskt går till att tatuera, med undantag från det jag sett i Miami Ink och L.A. Ink, så kommer arbetet att stanna vid blyertsbilden.

Som arbetet artar sig hittills är jag inte helt ointresserad av att göra en tuschvariant av bilden senare, men det kommer att bli ett personligt nöje utan väntande deadline...med andra ord bara skoj...

Motivet, som önskat, blir av en vålnad i kåpa som håller ett svärd och sköld, samt att det på dess rygg stiger upp vingar...en ganska komplicerad bild med andra ord. Jag har därför valt att dela upp bilden i två delar, själva vålnaden och vingarna. Främst för att om något blir fel någonstans måste inte hela motivet göras om.

Själva vålnaden är så långt gången att det enbart är små jusetringar här och där kvar att göra. Vingarna kräver lite mer jobb, eftersom jag lagt in för mycket detaljer och måste dra ner på dem för att de ska fungera i helheten...

Jag fick följande svar när jag mailade motivet för godkännande:

"I like your work! Its fantastic! I like what you have done , and I´m surely approveing that one. Its great!"

Bättre kan det faktiskt inte bli... Inom kort kommer arbetet avslutas och så får vi se hur tatueraren arbetar vidare på motivet.

Annandag & avkoppling

Efter all den traditionella julstressen, julmaten och förväntan, så hamnade jag och min sambo Anna i vad som näst intill kan kallas jul-koma. Det är först nu, på Annandagen, som vi börjar komma igång...

Julafton spenderade vi hemma hos mina föräldrar. Olyckligtvis missade vi bussen och fick vänta en stund. Visserligen hade vi inte bråttom så vi småpratade och njöt av allt vi hade framför oss. I bussen som följde satt en stort leende busschaufför som släppte ombord oss utan att betala. Vi tackade stort och passade på att önska honom en god jul när vi steg av. Det är så vanligt att busschaufförer är så vresiga att det var en fröjd att få möta en så upprymd och glad.

Så blev det en traditionell och härlig julafton. Glögg och pepparkakor medan vi såg Kalle Anka, ett lagom stort julbord till familjen och sen att få sitta och njuta av tillvaron innan det var dags för julklappsutdelningen...

Min bror och hans sambo fick ett stort porträtt på dem som jag låtit framkalla hos FujiColor och sedan omsorgsfullt ramat in. Jag vet att de har en förkärlek för de klassiska New York-fotografierna i svart vitt, så deras porträtt blev likaså med enbart en liten sepia-ton för att bibehålla känslan av liv.
Mina föräldrar fick en mindre version av samma porträtt, tillsammans med ett porträtt av mig och Anna...
I år hade Anna den perfekta julklappen åt mig. Hon hade hittat en illustrerad version av The Wee Free Men av Terry Pratchett. Inte nog att det är en av mina favoritböcker, jag har alltid haft en svag punkt för illustrerade böcker...
Särskilt med så fina och välgjorda målningar som i denna.

Anna verkade glad över det genomskinliga smyckesskrin hon fick av mig, men jag visste iallafall att det var något hon verkligen ville ha.
Min bror och hans sambo gav oss en samling av Hayao Miyazakis filmer...så nu kommer vi ha fullt upp de närmaste kvällarna!

Så, några timmar senare, sjönk vi alla ihop och somnade gott.

Nu har vi äntligen vaknat upp och skall försöka återgå till vardagen. Närmast är att avsluta den motivet till den tatuering jag lovat att designa. Men mer om det när jag kommit lite längre...

Julrusch & inramning

Trots att jag hade som ambition att vara ledig resten av december månad, har jag inte haft en lugn stund. Det beror, givetvis, på det sedvanliga julstöket. För varje dag vi kommer närmare dopparedagen, desto större tyck blir det. Om inte annat syns det på massorna av människor som irrar fram och tillbaka, med tom blick och sökandes efter de sista julklapparna... Vi var själv ute i några ärenden, dock inget som hade med julklappar att göra, under dagen och mötte horderna som fanns överallt. Visst hade vi en trevlig dag i centrum i goda vänners sällskap, men när vi såg de till synes på måfå runtirrande människorna var vi tacksamma att vi redan gjort den julhandel vi behövde...

Vi passade istället på att besöka Drewex, en av favoritbutikerna för konstnärsmaterial, och fyllde på med pennor och annan utrustning. Eftersom vi inte är säkra på öppettider i mellandagarna och kring nyår, kändes det skönt att fylla på så att inget plötsligt saknas... Jag är pinsamt nog petig med mina teckningspennor och vill ha reserver liggandes så att jag aldrig drabbas av den stora inspirationen och inte har något att rita med... Pinsamt nog insåg vi att vi slunkit in precis innan butiksägarna skulle äta lunch och vandrade lungt runt mellan hyllorna. Det enda vi märkte var att det var behagligt lungt i butiken, till skillnad från utomhus. Att det berodde på att vi var helt ensamma tänkte vi inte på. Tur att vi är välkända i butiken.

Mellan paketinslagning och annat pyssel, hann jag ordna lite med ramar. Tillsammans med det fåtalet normala exemplar av Pumpkinhead, fick jag ett par stora och fina uppförstoringar. Ett av detta större exemplar lät jag rama in och resultatet blev en riktig höjdare. Mycket bättre än jag föreställt mig att det skulle bli. Det kommer att bli en ren fröjd att få upp den på väggen i studion.

På tal om Pumkinhead, så har jag inte kunnat släppa figuren utan känner att det skulle kunna gå att göra något mer av honom...därför har jag suttit ner och skissat lite för att se vad det eventuellt skulle kunna leda till. Även om han egentligen bara var en illustrationsövning, så känns det som om han har en fantastisk glöd som inte borde få dö ut. Vad som än händer så fick jag till en rolig skiss på pumpan och visst ser han glad ut? Det måste bero på att han börjar få extra uppmärksamhet!

Ny sida och fortsatt avtal

Jag spenderade morgonen med att sitta på ett café tillsammans med en gammal vän från gymnasietiden, Mattias Nilsson, som numera är skicklig webbdesigner och avslutar snart sin utbildning till informationsarkitekt. Som jag förstår det handlar det om att lära sig strukturera information i system med allt från användartestning, databaser, modellering och programmering eller implementering. Exakt vad det innebär har jag som digital lekman inte särskilt bra koll på, men jag vet att han är en digital mästare...han har flera gånger räddat min dator från härdsmälta...

Mattias har lovat att fixa till min webb-portfolio på dannyahrling.nu och vi, förutom att pratade gamla minnen och vardagsäventyr, spånade idéer på hur den färdiga sidan skulle kunna se ut. Resultatet kommer att bli spännande men det kommer dröja lite innan all grafik är färdig.

Så snart vi fikat klart var det hög tid för mig att springa vidare, då jag hade ännu ett möte att ta mig an. Nu med Daniel Carlsson som arbetar vid Egmont Kärnan som Art Director. Det är Daniel som ger mig manusuppdrag och det är alltid nyttigt att ses då och då mer än genom e-post. Främst för att få veta att materialet jag producerar motsvarar förväntningarna.

Givetvis är det alltid lite nervöst, ingen vill höra att de gjort ett dåligt jobb. Men så var inte fallet denna gången heller. Daniel och hans medarbetare verkar mycket nöjda med vårt samarbete hittills, så skrivandet fortsätter under 2009 också.

Dessutom är Daniel, tillsammans med bland annat Ted Stridh (redaktör för DigitalComics.nu) och Tomas Engström (skribent för Loading.se), några av de stolta ägarna till de första exemplaren av Pumpkinhead. Tavlan är egentligen inte i produktion, men lite intresse har visats för den så det kan bli aktuellt inom en inte allt för avlägsen framtid att jag låter den, tillsammans med andra motiv, tryckas upp.

På tal om motiv, så kunde jag inte låta bli att skissa på en cartoon-variant av karaktären Kryten från kultserien Red Dwarf. Som en kul grej tuschade och färglade jag den. Är man ett gammalt fan av denna kultserie så är man...

Digital julhälsning

Varje år händer samma sak. Varje år bestämmer jag mig för att skicka ett par julkort till nära och kära, samt kunder jag haft under året...och varje år glömmer jag fullständigt bort det tills sista stunden att posta dem är kommen.

Åtminstone så brukade det vara så till för ett år sedan...

Lyckligtvis har min sambo Anna den stora sinnesnärvaron att komma ihåg allt viktigt som inte har med att trycka på datorn eller kladda med tusch och färg att göra. Vi gjorde en överenskommelse förra julen att hon skulle göra de verkliga julkorten, så skulle jag ta hand om det digitala. Främst för att de ska postas i tid, tankspridd som jag kan bli på vardagsgöromål när jag fokuserar på ett jobb eller en deadline...

Anna är en sanna förskolefröken och föredrar att pyssla med papper, kartong, klister, pärlor, färgpennor, stämplar, etc. Men så blir det små, trevliga och uppskattade kort.

Årets digitala kort är av den gran som prydde gården vid husen där Annas föräldrar bor, uppe i värmland. Att se den stå och tindra i skymningen gav känslan av att faktiskt leva i en julidyll så stor att jag kunde inte låta bli att fotografera den. När jag idag plockade fram bilden, var den given som julkort. Allt som behövdes var lite justeringar och en trevlig ram.

Nu, efter att ha suttit och mailat majoriteten av de som ska få kortet i år, börjar lite julefrid lägga sig över mig...nu är det bara den sista julshoppingen kvar...

Julmarknad & deadline

Helgen som gick blev innehållsrikare än vad jag hade räknat med. Förutom att det drog ihop sig till deadline för de manus jag skriver åt Egmont Kärnan, var det också julmarknad på S:t Gertrud i Malmö. Även om namnet antyder sjukhus rör det sig om konferanslokaler, restaurang och patisserie...

Så det blev julmarkad tillsammans med sambo och goda vänner. Det var en mycket trevlig upplevelse, även om vi hela tiden fick känslan av att marknaden krympt sedan året innan. Det enda som hade växt och kändes extra juliga var priserna på vad som såldes. Känslan var dock den rätta med tomteluvor, julmusik och många muntra människor.
Vi passade också på att gå en runda på stan, när det för en gångs skull var söndagsöppet, för att klara av lite julklappshandel.

Visserligen har jag och min sambo löst mycket av julklappshandeln på annat vis i år, på vilket vill jag ännu inte avslöja, men det var trevligt att se vad som fanns, eftersom några julklappar fortfarande är kvar att inhandla.

Nu har det mesta ordnats och manusen har skickats iväg, så jag planerar att ta det lite lugnt resterande tid av december. Jag ska istället passa på att färdigställa en tatuering åt en bekant samt börja skissa lite mer på Dean-äventyret med anknytning till vikingarna.

Digital pumpa

Många lär tro att jag personligen har en speciell förkärlek till pumpor, men sanningen är att jag uppskattar den mystik och koppling till det mörka och magiska pumpan ofta har. Eftersom jag hade lite blandade känslor till den pumpamålning jag tidigare gjorde i vattenfärg och akryl, så valde jag att göra ännu en. Jag valde här att tuscha och senare färglägga digitalt. Det här resultatet gav motivet lite mer rättvisa, även om jag lärde mig mycket av målningen.

Tillsammans med mina kollegor och arbetsgivare på FujiColor digitalframkallade vi den nya pumpabilden, som nu fått namnet Pumpkinhead. Resultatet blev en riktigt bra bildproduktion med starka och klara färger.

Om du är intresserad av Pumpkinhead, eller andra befintliga och kommande motiv, så skicka en intresseanmälan till info@inkdragonstudio.nu (skriv Pumpkinhead i ämnesraden).

Finns ett tillräckligt stort intresse i nuläget, är det möjligt att det inom kort finns tavlor eller annat till försäljning.

På tal om försäljning, så har pressen över att hinna julshoppa parallellt med heltidsarbete slagit till. Visserligen var det åter igen födelsedagshandlande (många i familjen har blivit decemberbarn), men jag ser den stress, som är typisk för många småbarnsföräldrar, växa inom mig. Det är tur att det inte finns några små barn i släkten just nu, den enda är mitt fadderbarn Gabriel (eller rättare sagt gudbarn, jag föredrar de gamla titlarna) som ska få sig en liten julklapp..

Nu var det present till sambon och i som vanligt sköts inköpen upp till sista stund. Lyckligtvis har jag en aning om vad hon tycker om så det löste sig...hoppas jag...

Mamma Mia!?

Igår var det dags för den överraskningsupplevelse som jag vann när jag deltog i Skånemästaren. Så både jag och min sambo gav oss av till Radio Malmöhus lokaler för att se vad det var för upplevelse som väntade på oss. Jag kan inte neka till att vi var på sprickningsgränsen av nyfikenhet.


Vi började lite lätt med glögg, mingel och lite småprat kring programmet Skånemästaren med bland annat programledarna Gun Bergbring och Claes Westinger.

Efter mingel och glögg fick vi en rundvandring i Radio Malmöhus lokaler, främst studion där Gun och Claes spelar in programmet. Här ser vi Claes demonstrera radioutrustningen.

Jag passade på att ta en närmare titt på hur det såg ut vid sändningsbordet. För visst har det varit en liten dröm att få göra radioprogram.

När klockan närmade sig 12:30 berättade äntligen Gun (i rött) vad vi skulle få göra. Det blev inget mindre än att få åka till den nya Malmö arenan för både julbord...

...och att se live-föreställningen av Mamma Mia! Här står jag redo att gå ut till de väntande taxibilarna som skulle ta med oss alla.

Både mat och föreställning var fantastisk. Visst tycker jag att själva handlingen i Mamma Mia är lite simpel med den naiva tonårsdottern och den buttre modern, var det fantastiska ligger är i ett fantastiskt framträdande i musik och sång. Det är roligt att så många av ABBAs hits så naturligt passar in i situationerna som uppstår och skådespelarna levererar dem med kraft och finess.

Så det var en riktigt trevlig och härlig upplevelse, vi var så nöjda både jag och min sambo när vi på kvällen vandrade hemåt i mörkret.

Färdig pumpa(d)

Det bästa med en ledig lördag är att man är fri att spendera den hur man vill. Jag passade på, efter en riktigt skön sovmorgon, att måla färdigt Pumpa-målningen jag pysslat med då och då. I den här målningen valde jag, både för att det är en spännande teknik och för att jag pratat om akryl & gouache tidigare, att blanda in akrylpigment i vattenfärgen. Det blir på så sätt lite krångligare och kladdigare under själva arbetet, men samtidigt kan det bli skarpare nyanser och tydligare ytor. Det kändes också att det var länge sedan jag målade motiv större än A4 i akvarell...

Även om jag tycker mycket om traditionellt akvarell-målande, så är det kul att experimentera och se vad för resultat man uppnår genom en teknikblandning...ibland blir det bra och ibland dåligt, men huvudsaken är att du lär dig något nytt.

I Pumpa-målningen ville jag prova att lägga in dimma i efterhand och provade lite olika vis med skiftande resultat. Effekten blev intressant, men jag saknade att inte få tuscha dem som jag gjorde med andra ytor. Dock hade den effekten dimman hade försvunnit i den processen, så för stämningens skull lät jag bli. Men i regel föredrar jag konkreta ytor...

Färgtonen blev lite mörkare och gråare än jag hade tänkt mig, men det blev ett resultat av det dunkla ljuset och den enda ljuskällan jag ville ha i bilden. Vanligtvis har jag mycket skarpare och gladare färger i motiven, men det var intressant att fokusera på det mörka.

Långt innan jag påbörjade Pumpa-målandet gjorde jag följande målning, i samma teknik, som påminnelse till vem som gav mig min plats i Skånemästaren (kvalfrågan gällde som bekant Professor Kalkyl). I Hergés album De sju kristallkulorna, där bland annat Kalkyl kidnappats och hans vänner söker efter honom, finns en målning av professorn med vilken Kapten Haddock skålar (på grund av spriten tror Haddock att Kalkyl tittar ut ur tavlan och pratar med honom).

Jag hade den tavlan som bas när jag började göra mitt eget Kalkylporträtt och tycker att jag fick till det riktigt bra.

Här syns de varmare färgerna jag oftast använder.

Nu håller jag dock på att ta lite lärdomar från John Howe, så nästa gång jag använder vattenfärger kommer jag att prova lite andra tekniker. Jag kanske kommer att visa lite resultat längre fram...

Med en bok i örat!

Även jag just nu inte har många möjligheter att lyssna, så är något av det jag uppskattar mest en riktigt bra audiobok. Visst föredrar jag i de flesta fallen att läsa själv, det är både avkopplande och upplysande. Men sedan jag upptäckte möjligheten att kunna fokusera på tecknandet eller målandet med ögon och händer, samtidigt som en spännande historia läses upp har jag varit såld. Det är egentligen enbart när jag skriver eller funderar som jag låter högtalarna vila.

Den största favoriten här är givetvis också Terry Pratchett, även om hans audioböcker är omständiga att få tag på (åtminstone i laglig form). Så är jag tacksam för att ha vänner som delar samma passion för honom.

Under en kvällslyssning på boken THUD! kunde jag inte låta bli att ta fram skissblocket och rita lite innan det var dags att släcka ljuset. Dagen efter, vid lediga stunder, kunde jag inte låta bli att tuscha figurerna. Pratchett-fans känner säkert igen Corporal Nobbs och Sergeant Colon från the Watch (vakten; namnet på polisen i Discworld-böckerna). Slutresultatet blev ganska kul...så jag kan inte låta bli att visa upp det.

Målandet fortsätter och nu är bakgrunden nästan klar, efter vissa modifikationer... Nästa steg blir att ta sig an Pumpan och hans lykta.

Ju längre processen kommit, ju svårare är det att ta en paus för att låta färgerna torka. Det är spännande när arbetet kommit så långt att det går att se resultat efter varje penseldrag.

Jag hoppas att kunna avsluta arbetet på lördag, då jag planerar att ha en riktigt lång och trevlig målningssession.

Regnig december

Det är tydligt att december har börjat och att den skånska julen närmar sig, för som traditionen lyder regnar det ordentligt. Regn kan vara trevligt...men då bara som bakgrundsljud, smattrades på en ruta, när man är sittandes inomhus och inte måste lämna lägenheten. Måste man däremot ut i ärenden är ett klibbigt regn bara frustrerande...

På DigitalComics.nu såg jag att Ted Stridh idag lagt upp en intervju med tecknaren Johan Wanloo. Kommer att hålla ett öga på hans blogg under den närmaste tiden, det kan bli intressant läsning!

Trots att det fanns mycket att göra ikväll, bestämde jag mig för att sitta ner en stund med målningen. Nu har den mesta av färgen till stenarna lagts, så det är bara bakgrunden kvar innan jag kan påbörja arbetet med figuren i bilden.

Anledningen att jag väntar med att börja med det intressantaste arbetet (dvs. att färglägga figuren) är att jag alltid rekommenderats att göra arbetet med bakgrunden klar först, för att det är lättare att justera figurers färger och ljussättning i förhållande till bakgrund...det motsatta blir en mycket svårare process. Inte omöjlig, men svårare...

Efter att ha läst vidare i John Howes bok fantasy art workshop, blir jag mycket sugen på att arbeta med de transparentare nyanserna i akvarell igen. Det får dock vänta tills arbetet med den här målningen är avslutat. Men det känns skönt att idéer börjat bubbla i bakhuvudet!