3 mars 2010

Barnaglädje & pappersarbete

De närmaste dagarna har jag spenderat till att få ordning på den nya datorn. Det är en blandning av att lägga in alla program jag använder och alla drivrutiner som behövs för att förenkla arbetet.

Även om den nya hårdvaran är extremt snabb och kraftfull, tar det ändå en bra stund att få ordning på allt. Man glömmer lätt vad man hade eller inte hade...men blir bryskt påmind när något inte vill fungera som det ska. Inget dramatiskt fel, bara onödigt...

Parallellt med programinstallationen är det dags att få alla papper i ordning inför deklarationen. Inget mer märkvärdigt än att man ser över allt och kollar så att det stämmer. Problemet är bara att det är så fruktansvärt tråkigt att göra!

Det finns de som tycker papper och siffror är jättekul, härligt jag är så glad för deras skull...själv är jag bra på siffror, men får inte ut någon kick av dem alls! Vilket är anledningen till att jag har en revisor i slutändan som tar hand om de riktigt påfrestande bitarna!

Så för att slippa papperna en stund och få lite frisk luft, tog jag en lång promenad och hamnade hemma hos mina föräldrar. Mamma är dagmamma några dagar i veckan, så för att roa barnen hade jag förra helgen gett henne en av provutskrifterna på Dean när han sover vid en lägereld. De uppskattade tydligen fyrverkeribilden väldigt mycket, så jag tyckte det kunde vara roligt att höra vad de hade sagt om den nya.

När jag frågade, kunde jag inte låta bli att spricka upp i ett stort leende åt svaret. När barnen hade fått syn på bilden, hade de stått och tittat på den en stund. Sen ville en av pojkarna omedelbart leka Dino! Och de andra var tydligen också med på noterna.
De byggde en eldstad av Lego, turades om att sova och tända elden. Tydligen höll de på med detta väldigt länge...

Varför var det en kick att höra? Jo, med tanke på den överstimulering de flesta barnen har idag med enorma mängder tecknade filmer som visas nästan dygnet runt på specifika kanaler, videospel av olika typer och sagoböcker...så är det en fantastisk känsla att höra att en enda av mina bilder inspirerade dem till att härma den och leka att de var med i bilden...

Jag vet inte vad du tycker, men för mig var det ett av de bästa betygen jag kunde få på det motivet...

1 kommentar:

ConraDargo sa...

Underbart roligt att höra hur barnen kunde påverkas så av den bilden ^^