2009; uppvaknandet

Det är fel att säga att man startar det nya året med ett skutt ur sängen... Sanningen är snarare, för mig iallafall, att man ligger i halvdvala på förmiddagen och undrar om det är fel att börja det nya året med att sova till fem på eftermiddagen. Men med all rätt ska erkännas att det är så jag inleder alla mina mornar, oavsett hur tidigt eller sent jag lagt mig eller ska stiga upp. Jag är helt enkelt ingen morgonmänniska, men med en arbetsmoral som ändå får mig att resa mig med ett ryck när väckarklockan ringer (fast inte utan stön och önskningar efter evig lördag)...

När jag och min sambo vaknade på det nya årets första morgon, insåg vi ganska snabbt att vi var ensamma i lägenheten. Min gamle vän Anders hade, som alltid, tagit emot och bokat arbetspass innan han tänkt efter vilken dag eller tid passet gäller...han hade därför en extra tidig morgon efter den sena kvällen...som var mycket trevlig.

Vi tog därför god tid på oss att äta frukost och läsa tidningen innan Anders sambo Tina kom hem, med lille Gabriel samt deras lilla tax, efter några morgonärenden. Jag passade då på att sitta lite med Gabriel.

Det märktes att det varit ett par månader sen han såg mig, för han blev först mycket gnällig...men tinade snart upp och gurglade av skratt större delen av kvällen. Den speldosa han fick i försenad julklapp, tillsammans med lite kläder och sagoböcker, fascinerade honom tydligen för var gång den började spela låg han tyst och trollbunden.

För att inte spendera de båda första dagarna på året med att inte åstadkomma särskilt mycket, gav jag mig ut och träffade en annan Anders, som faktiskt är kusligt lik Gabriels pappa... Denna Anders är en mästare på interaktionsteknik, samt en hejare på fotoredigering, och jag har bett honom om lite tips för att komma vidare i Adobeprogrammet Illustrator...

Det är pinsamt att medie-utbildningen, när jag läste på medieprogrammet, inte ger någon vidare utbildning i något redigerings eller teckningsprogram. Visst fick vi delvis utbildning i PageMaker, som numera kallas InDesign, men introduktionen till Photoshop och Illustrator blev i princip "Det där är Adobes Photoshop och Illustrator, några frågor?".

På högskolan senare förväntades man redan kunna dessa...

Anders var vänlig nog att ge mig en crash course i hur verktygen faktiskt fungerar och kan användas, eftersom resultaten av dem inte är fullt desamma som i Photoshop. Det känns som att det bara var den lilla knuffen som behövdes, för plötsligt blev allt "självklart".
Tack för boosten, Anders...

Jag har haft idéer och motiv som krävt att jag använder Illustrator. Nu har jag kapaciteten att genomföra dem.

För att prova vingarna, så att säga, gjorde jag följande fan-art bild av en cartoonigare Transformers-figur...

Någon annan än jag som minns hans namn?