Nintendo nostalgi

En av barndomens största glädjeämnen har återupptäckts för mig... Omotiverad att göra något produktivt idag, rotade jag i den låda där vi lägger våra kära men undanplockade saker och hittade mitt gamla NES, Nintendo Entertainment System, tillsammans med några av kassetterna. Belåtet har jag därför insett vad dagen kommer innehålla, en lång och trivsam färd längs minnenas allé.

Det är mycket prat om grafik och att få datorspel att se så verkliga ut som möjligt numera. Jag kan fullständigt sympatisera med det, eftersom jag själv ständigt arbetar med att förbättra stilen och utseendet på mitt eget arbete...det är en naturlig strävan att förbättra.
Men samtidigt, när jag tittar på de här gamla fyrkantiga spelen, så var det något som bara blev fruktansvärt rätt ändå. Så nära perfekt det bara kunde bli...

Självklart blev de gamla Nintendospelen långsamt bättre och när hoppet till Super Nintendo kom fanns det ingen tvekan om att datorspel kunde bli oerhört estetiskt tilltalande, men samtidigt var det viktigt att innehållet var något särskilt. Det är helt klart därför som det är Nintendos figurer med Super Mario, Link, Megaman och Samus i spetsen som fortfarande är de ledande i branschen.
Varför? För att de har något extra. Vi 80-talister visste det när vi var barn...och vi vet det fortfarande...

Så jag tänker åter igen sjunka ner i mitt soffhörn, med en flaska cola vid min sida, för att med Svärd och Eldblomma ge mig ut på äventyr... Visst är det härligt med lördag lite då och då?