Tjugoåtta...

Födelsedagar är inte längre särskilt märkvärdiga...åtminstone inte nu sedan man passerat 20-år. Där stannar, för ett tag, det speciella med att fylla år. Man får lov att köra bil, man får handla på systemet och allt annat som verkar så avlägset i början på tonåren...allt livsnödvändigt (då jag inte kör bil och dricker väldigt sällan).

Så att fylla 28 kändes inte särskilt dramatiskt...jag vaknade idag och kände mig hyfsat detsamma som dagen innan, men med den lilla ändringen att jag hoppat ett steg längre på min livsstege.

Och jag tycker det är något för tidigt för att börja känna 30-års krisen, den får vackert vänta ett tag till. Istället fick jag en fantastisk känsla av barndom och nostalgi...

Dagen i stort var ytterst trevlig med många lyckönskningar från vänner och kollegor.
Under kvällen bjöds föräldrar och småsyskon över på en liten familjemiddag för att fira dagen. De hade, tillsammans med Anna, samlat ihop och köpt en present som fick mig att skratta när presentpappret veks undan.

Jag har sedan jag var liten älskat Transformers, både som tecknad serie och som serietidning. Det är kanske lite nördigt att gilla något sådant, men för mig är det ett sätt att behålla barndommen nära. Därför var det en härlig känsla av nostalgi och barnaglädje när jag öppnade paketet och hittade en mycket fin samlarfigur av karaktären Starscream.


Visserligen är det en prynadsfigur, men i sann Transformers-anda kan den byta form från robot till flygplan. Nu är bara frågan var jag ska ställa den för att kunna njuta och påminnas om att vara lekfull tillsammans med barnslig...det tål att funderas noga på.