Rivostens hämnd

Sketcher och uppgjorda situationer i all ära, men visst är det när en vardagssituation går åt skogen som den verkligt sanna humorn dyker upp. Då man som människa bara kan skratta allt vad man orkar... Hur roligt det är i efterhand...ja, det kan variera...

Vi skulle iallafall laga till en stor sats med Lasagne när vi kom hem efter att ha veckohandlat och var därför båda två utmattade. Det tar på krafterna att brottas med tanterna på Willys.

Jag står och skär till en sallad i lugnan ro medan Anna steker köttfärsen, kvällsfriden känns fullständig. Så vrålar Anna till;
Neeej! Jag glömde köpa rivost!
I ett pastasammanhang som detta är en sådan miss en smärre katastrof i hennes ögon. Rådig utropar jag då Det är lugnt! Jag river lite vanlig ost.

Sagt och gjort, det var bråttom så en bit hushållsost skars av från ostbumlingen i kylen och Anna plockade fram rivjärnet åt mig. Rivjärnet vi har är ett av Annas inköp från IKEA och har en burk som skärplattan fästs på för att slippa stänk och kladd. Trodde jag åtminstone. Det tog inte många tag innan osten började krypa upp igen. Envist vägrade ostremsorna att försvinna ner.

Efter en stunds svärande och hetsrivande, drog jag bort rivjärnet, stirrade ett par sekunder och kunde sedan inte sluta skratta. Locket, som är till för att det rivna i burken ska kunna förvaras, satt fortfarande kvar direkt under rivjärnet. Anna hade, i all hast, glömt ta bort det, vilket ledde till en kladdig ostsituation...
Men det blev dock både bra och gott till slut.