Nya PLUS är mest minus!

Har någon tittat på den nya versionen av PLUS som går på SVT?

Jag kan förstå att man tyckte programmet började bli lite gammalt och stelt, redo för en förändring i och med att Sverker Olofsson valde att gå vidare för att göra annat.

Men då ställer man sig den enkla frågan...vad är skillnaden på en liten förändring och en extrem makeover? Till att börja med brukar inte en förändring förstöra helhetsintrycket. Det här nya varianten av PLUS är inte en förbättring, det är en radikal försämring...tyvärr.

Sverker Olofsson i PLUS (bild © SVT)

Vad jag gillade med konceptet till PLUS var att det inte var ett underhållningsprogram, det var ett program om konsumentupplysning. Syftet var att varna för bristfälliga produkter, oseriösa företag, informera om rättigheter, etc. Inget man skrattar åt, men saker som kan vara viktiga att veta. Programmet var uppdelat i små segment där varje segment tog upp ett ämne, gick igenom det och avslutades. Dessutom var Sverker Olofsson en, lämpligt nog, ettrig journalist som alltid krävde raka svar utan att bli otrevlig eller ta till skamgrepp.

Finns det verkligen i det nya PLUS? Ärligt talat tycker jag inte det...

Att programmet är en timme långt och istället har tre programledare stör mig inte alls. Det ger dem ju möjligheten att både ta upp fler och större frågor. Tyvärr är det inte så jag upplever att de gör. Istället är det tydligt att SVT tjuvkikat på betalkanalernas "infotainment" program och försökt göra ett eget.

Charlie Söderberg, Åsa Avdic och Mathias Andersson (bild © SVT)

Extra tydligt att det verkar vara precis vad som hänt, är att de tagit in Mathias Andersson och Charlie Söderberg från Lyxfällan på tv3. Inget dåligt val, eftersom de båda gjorde ett bra jobb i Lyxfällan, problemet är att de för över exakt samma programidé till ett program som ska tipsa sina tittare om olika faror och ge råd.

Charlie Söderberg gör en fullständigt upprepning av sin roll från Lyxfällan och hjälper en utvald familj eller person i varje avsnitt att uppnå något mål. Frågan jag ställer mig är "varför just dem?"
Inte för att de inte förtjänar att få hjälp, självklart...men vad som särskilde dem från alla andra som sitter i samma situation och behöver samma hjälp? Det är samma slöseri av resurser på en när samma kunnat hjälpa många, en tanke som ofta slår mig när man ser program som Extreme Home Makeover, där en familj får hjälp värd x antal miljoner.
Personporträtt var vanliga i gamla PLUS, men där handlade det om att de fick berätta sin egen historia och varna andra. Nu går istället programledaren in och ska ställa saker till rätta personligen.

En vanlig programpunkt var när varor och produkter testades för att det skulle utrönas vilka som faktiskt levde upp till vad som utlovats, en punkt som fortsätter nu med Mathias Andersson. Denna punkten har tappat en stor del av sin seriösa ton, att testerna faktiskt gjorts i laboratorium och av forskare, snarare än av en självutnämnd expert i dennes garage. Det är inte den värsta punkten i programmet, men ger en känsla av att resultaten bygga på åsikter snarare än fakta.

Värst punkt är, tyvärr, den Åsa Avdic sköter om...att konfrontera tillverkare eller försäljare av bristfälliga produkter, ta upp rena svindlerier, etc. Det är inte en fråga om att inte försöka, eftersom det gör Åsa, men hon har inte riktigt kraften att faktiskt ställa någon till svars för ett fel.
Hon virrar bort sig i sitt eget resonemang och verkar inte riktigt lyssna på svaren hon får för att kunna klämma åt sitt "offer". Istället verkar hon ha ett manus hon ska följa, men inte riktigt kan minnas, som hon därför tragglar sig igenom med en hel del "öööh" och "eeeh". Att bland annat stå och rita på en vit tavla för att visa sitt resonemang, ha med sig ett gosedjur hon tycker representerar företaget, eller sitta nästan hela programtiden i en bil för att låtsas vara på "polisspaning" gör att åtminstone jag tappade en hel del av den seriösa tonen i programmet.

Att inget segment är fullständigt utan det ska hoppas fram och tillbaka mellan de tre är också ytterst frustrerande...och också något som lånats från betalkanalerna, som i regel sköter det bättre.

Det tråkiga är att i det gamla och i mångas ögon torra PLUS, hann Sverker gå igenom betydligt fler problem, ta upp dem konkret, konfrontera eller intervjua ett par gäster samt ha ett par givande personporträtt. Att på dubbel programtid åstadkomma mindre och inge en betydligt lägre ton av att vara allvarlig eller seriös, är på sätt och vis en bedrift.
Förmodligen är det ett försök att locka publiken som tycker fakta är förbaskat tråkigt och tycker mycket mer om pseudovetenskap och programledarnas personliga åsikter...

Det är inget fel på infotainment, men man måste kunna läsa mellan raderna. Jag uppskattar personligen Penn & Tellers Bullshit, som är ett tydligt pseudovetenskapligt och åsiktsbetonat program. Den stora skillnaden är att de inte nekar till det.
Tvärt om är det en stor del av programidén. Och vet man var de står, så är det lättare att sålla på begreppen.

Men för ett svenskt program som ska syssla med information till konsumenter, så känns det inte riktigt som rätt riktning att gå.