15 september 2010

Nästan 30

Det är ingen idé att förneka det...det är idag bara ett år tills jag passerar gränsen in i livet som 30-åring. Nu har jag visserligen ett härligt år kvar innan detta definitiva steg in i vuxenlivet, där jag egentligen spenderat åtskilliga år redan...

Vad är det med talet 30 som skrämmer så många så mycket? Visst är det en indikator på att man inte längre klassas som ungdom, men finns det någon anledning att se det som en brist? Visst, jag kan acceptera att det finns en hel del som försöker bevara sin ungdom därför att den hjälper dem i sina respektive yrken, fotomodeller och filmstjärnor ser vi främst i denna grupp. Men också vanliga människor följer samma hysteri...
Vad är det som är så hemskt med att bli gammal?

Jag känner mig inte ett dugg annorlunda idag jämfört med gårdagen, då jag fortfarande var 28...och som jag känt mig varje dag dessförinnan. Inom oss är vi alltid den vi alltid varit, det enda som skiljer är att vi varje dag lär oss nytt och bygger på erfarenheterna vi bär med oss för framtiden.

Antagligen är det en inneboende rädsla för att bli grå och tråkig, att man ska sitta som en pensionär och bara vara rynkig.
Ska inte att bli pensionär vara en form av belöning, att man dragit sitt strå till stacken och nu kan sitta ner och njuta av frukterna från det arbete man åstadkommit. Nu behandlar vi inte våra pensionärer särskilt bra, så det är kanske därför de flesta lever i skräck för att bli gammal... I den falska förhoppningen att slippa behandlas så själv.

Men den rädslan springer också ur att alla idag vill vara någon, en kändis som alla känner till, helst utan att behöva göra något. Och det är lättast om man då är ung, vacker, charmig och beredd att göra vad som helst för att stå i rampljuset. Så länge det inte är för påfrestande.

Så vill inte jag bli någon? Självklart vill jag vara någon...och är redan någon...som numera är 29 år. Men om jag ska bli omtalad, så är det sannerligen inte för att jag är snygg eller gjort bort mig i tv...det ska vara för att jag åstadkommit något bra. Och jag jobbar på det.

1 kommentar:

Anonym sa...

Kloka ord. God inställning. Det skålar jag för! /Andreas