Att betala med kort...

Jag har alltid tyckt bankkort är en bra idé. Till skillnad från kontanter så är ett kort inte omedelbart användbart för någon annan än ägaren, så om det skulle försvinna på något vis är det oerhört svårt för någon annan att använda det.

Nu vet jag att det förekommer så kallad skimming, där osympatiska grupper med kortpirater kopierar all din information på kortet samtidigt som de läger vantarna på din pin-kod. Det är ett stort problem, men inte omöjligt att göra något åt... Ser bankomaten udda ut på något vis så är det kanske klokt att inte använda den utan en annan istället.

Även om det finns små problem så är argumentet klart, du kan inte använda någon annans bankkort lika lätt som du kan använda hans eller hennes kontanter.

Med det sagt så finns det ett vardagsproblem man kan stöta på...som ibland får en att längta tillbaka till tiden då du alltid hade kontanter; betalautomaten!

Dessa återfinns i alla möjliga storlekar, former, färger och utföranden. Ibland har de bara uttag för magnetremsan, ibland för bara chip, ibland både magnetremsa och chip men butiksbiträdet har tejpat över den ena av dem. Remsan ska dras åt höger, eller vänster...upp eller ner...baklänges eller någon annanstans... Kortet får inte dras eller tryckas i före betalningen, eller måste dras innan man börjar, vikas dubbelt eller skulle dragits innan du kommit in i butiken...


...kort sagt så finns det ingen generell standard, alla leverantörerna gör lite som de själva vill och kan helt ändra designen mellan modellerna. Än värre blir det när man också ska dra rabattkort!

Även om det kan vara ett oförberett problem att inte spontant veta hur maskinen ska användas, så brukar det lösa sig förhållandevis fort, du får betalat och kan gå därifrån. Ibland är det inte lika lätt...

Värst är när maskinen, av någon anledning, får för sig att kortet inte fungerar. Man drar och drar...kassören skickar tålmodigt om summan och maskinen fortsätter envist att anklaga köparen för bedragare. Det räcker ofta att hoppa till kassan intill eller att gå till närmsta bankomat för att inse att betalautomaten måste drabbats av senilitet.

Ett annat problem som inte är allt för ovanligt är den "dåliga uppkopplingen" till banken. Allt går smidigt och du vill snabbt och enkelt betala för att du har annat du måste göra. Betalautomaten känner av denna iver att komma vidare och saktar därför ner radikalt. Som längst har jag personligen väntat 10 minuter på att apparaten skulle få kontakt med banken, under pressad tystnad där det enda som hörs förutom automatens skorrande, är de andra i köns frustration över vilken tid idioten längst fram tar.
Detta har en tendens att oftast hända runt juletid, då alla glada köpare redan ligger på minus i humöret och bara vill bli färdiga.

Trots alla dessa problem, så är det i-landsproblem. Vi kan vara tacksamma att vi både har teknologin som gör korten möjliga och pengarna på banken som gör det möjligt att använda dem. Iallafall till nästa gång maskineriet krånglar och du har bråttom till bussen...