Efterlängtat äventyr

Ett av mina stora intressen, när jag har tid över, är fantasy och science fiction. Och i dessa genrer är min otvivelaktiga favorit Terry Pratchett och hans böcker om Skivvärlden, helst lästa på engelska såklart.För en tid sedan fick jag vet att boken Going Postal, min personliga favorit, bearbetats och filmats som "tv-film" för att visas på brittiska Sky1. Som noterats tidigare har jag följt arbetet med intresse fram till dess visning i Maj.

Vi har tyvärr inte själva tillgång till den brittiska Sky1, men då är det tur man har vänner med liknande intressen, abonnemang på vissa utländska kanaler och en digitalbox med hårddisk! Därför hade Anna och jag det stora nöjet idag att äntligen få sätta oss ner och se båda delarna i ett sträck...

Moist von Lipwig är en bedragare och förfalskare som spenderar sin tid med att lura människor på pengar. Men allt det får ett abrupt slut när han ertappas och fängslas under ett av sina alias. Han hängs och det svartnar för ögonen... När han återfår medvetandet, erbjuds han chansen att sona sina brott. Staden Ankh-Morporks härskare Lord Vetenari ser något värdefullt i Moist och ger honom ett ultimatum; att återställa det förfallna postverket eller hängs på riktigt.

Tillsammans med sin övervakare Mr Pump, den iskalla Adora Belle Dearheart och en pensionerad grupp brevbärare försöker han få igång verksamheten. Men det framgår snart att det inte bara är en fråga att återställa postverket utan också att tampas med deras konkurrent det hänsynslösa Semaforbolaget med dess hänsynslöse VD Reacher Gilt.

Vad som fångar mig så i den här historien är hur någon med vad som ses som negativa egenskaper, i det här fallet att kunna lura och bluffa, byter sida för att använda det för folkets goda och för att besegra en tyrannisk motståndare.
Mycket av berättandet, som gör boken så oerhört intressant, är att den fokuserar på Moist tankar och funderingar, hur han försöker hitta en utväg och göra det bästa av situationen. Att följa hans förvandling från en skurk till hjälte. Även om detta inte är möjligt på samma vis i en filmversion, återberättas Moist inre konflikt tillfredsställande.
Manuset är oerhört annorlunda jämfört med ursprungsmaterialet, men som behåller essensen av det som gör historien värd att läsa eller se som film.

Richard Coyle gör en mycket tillfredställande porträttering av Moist von Lipwig. Även om karaktären inte följer boken helt och hållet, eftersom det är uppenbart att rollen anpassats för att spela till Coyles skådespeleri, så är det en mycket bra framställning av huvudrollen.
Samma goda skådespeleri gäller samtliga skådespelare, med extra betoning på Claire Foy som Adora Belle Dearheart och David Suchet som Reacher Gilt.

Miljöerna och kläder är slående och så passande för den värld Pratchett målar upp i sina böcker. Det är tydligt att de lagt ner tid på att hitta bra inspelningsplatser och ägnat mycket tid till att få dem att synas från sin bästa sida.

En av de stora rollerna faller på Mr Pumps karaktär, som skall föreställa en två meter hög varelse av lera, skulle vanligtvis numera digitalanimeras. Istället väljer man här, i likhet med Döden i den första adaptionen av en Pratchettbok, att istället använda en skådespelare iklädd en dräkt. Många skulle tycka det ser löjligt jämfört med hur en oerhört påkostad animerad figur skulle kunna se ut, men det är en onödig utgift i det här fallet. Mr Pumps utseende är fullt tillräckligt och har en fantastisk närvaro i alla scener han deltar i. Och till skillnad från datoreffekter som inte alltid ser övertygande ut, ser Mr Pump alltid lika "äkta" ut som de andra rollfigurerna.

Även om vissa relevanta detaljer kommit på avvägar i adaptionen mellan medierna, är jag oerhört nöjd med hur Going Postal blev. Även om boken alltid kommer att vara den jag föredrar, är filmversionen ett garanterat inköp när DVD:erna släpps i handeln och jag uppmanar alla som gillar Pratchett att se den...