Inlägg
Lyckligtvis lossnat det alltid, som om det undermedvetna behöver stänga av en stund för att begrunda vad som ska göras och sedan starta upp med full fart. Under dagens lopp haglade det idéer och det var snarare ett bekymmer att fånga alla på papper innan de försvann.
Så
det var med extra gott humör jag gick iväg tillsammans med Anna för att i efterskott gratulera en god vän, med att besöka biograf Royal och titta påSex and the city 2.
Jag kunde inte låta bli att le när jag insåg att vi var näst intill de enda killarna i salongen. Inte för att jag är ett stort fan av serien som ligger till grunden för filmen, men det är en serie jag inte har några problem med att se. Den har många gånger bra poänger, även om den också har en hel del idéer som jag inte ställer upp på...men så är jag inte målgruppen.
Carrie, igenom vars ögon historien utspelas, har uppnått sitt drömmål att gifta sig med sina drömmars man och har levt i äktenskapet i två år. Nu oroar hon sig att de håller på att förvandlas till ett tråkigt par utan gnista. Väninnorna har i sin tur egna problem, juristen Miranda får ingen igenkänning för sitt arbete och slutar, konstintendenten Charlotte är hemma mamma men håller på att bryta ihop av pressen och PR-agenten Samantha försöker kämpa emot klimakteriet.
Samantha får genom sitt arbete chansen att besöka ett lyxhotell i mellanöstern, med allt betalt, och tar med sig väninnorna för att de ska få en chans att få tillbaka äventyrslustan. Men inget blir som de hoppades...
Vad som gör Sex and the City sevärd, förutom en hel del bra humor, är vänskapen mellan huvudrollerna. Deras sammansvetsade vänskap är, om än för Hollywood-perfekt, något vi alla skulle vilja ha. Några som ställer upp för en oavsett vad som händer eller görs.
En del inställningar är dock lite för stereotypt och känns som hämtade från Svenska Hollywoodfruar, om det inte är lyxigt eller dyrt så är det inte värt att tala om. Även om många utav lärdomarna som serien lär ut är att du inte kan köpa lycka, så är det något de ständigt försöker med. Märkesvaror, dyra smycket, etc etc. De mer subtila och fina ögonblicken, främst i filmen, faller undan till förmån för längtan efter lyxen. Helst den som erbjuds gratis.
Men inget är gratis, vilket tjejerna också påminns om.
Trots det var filmen mycket underhållande, främst i gott sällskap. Det är en bra balans karaktärerna emellan och manus är, tros sina brister, bra skrivet. Filmen är inte gjord för att främja de djupa tankarna, den är till för att alla ska för en stund vara med om ett glamouröst äventyr. Så länge man minns att det bara är fiktion så är det en trevlig historia att sitta igenom.
2 kommentarer:
Håller med. Vissa saker var bra, vissa inte men alltsomallt en underhållande film som görs bäst i att inte tas på alltför stort allvar.
Gillade att detta var en amerikansk film men som på många punkter gick in för att bryta ner fördomarna som kanske framförallt USA har om mellanöstern, t.ex. att kvinnor är mer fria i västvärlden, att alla raber är tjuvar och banditer eller inblandade i olja, att det är fattigt och smutsigt överallt...
Dock gick den ju helhjärtat in med andra fördomar (som dock måste ses som lite mer positivt laddade) som t.ex. den exotiska öknen, de mystiska mörka männen, lawrence of arabia-mytbilder och så vidare.
Sen trashades ju det hela litet av att karaktärerna ÄNDÅ upptäcker att USA är "bättre" på alla punkter och att det är en socialt outvecklad kultur som till slut sparkar ut dem m.m. Men det görs med glimten i ögat och inte utan självironi och en spark mot karaktärerna själva också, så det är inte så farligt. Det är nog snarare att överanalysera. :-)
Håller också med om sällskapet.
Jag kände att det var ett porträtt av mellanöstern målat genom amerikanska fördomar, eller åtminstone deras perspektiv. I det finns ju naturligtvis positiva fördomar, som den exotiska öknen, etc. Men de negativa fanns ju också där.
Platsen de hamnade på var ett paradis med lyx och flärd...men så fort de ville leva, så skulle de stoppas (att kvinnor inte får visa upp sig, agera sexuellt, etc.)
En av de poänger jag reagerade på (spoiler!) var att när de flyr från de upprörda traditionalisterna och räddas av kvinnor i burkor, bara för att de senare tar av sig dessa för att visa att de är klädda i det senaste New York-modet blev för mycket. Jag är sannerligen inte för kvinnors frigörelse ur religiösa tvång, men vad de (medvetet eller omedvetet) sa med den scenen var ju att de i mellanöstern innerst inne vill vara som Amerikanerna, kändes lite magstarkt.
Det var ju en kul scen, men det den antyder var lite för mycket "Heja Amerika!" för min smak.
Men den var väldigt rolig att se och det är som du säger "en underhållande film som görs bäst i att inte tas på alltför stort allvar".
Sällskapet var bra som alltid :-)
Skicka en kommentar