Ost på villoväg

Det tar inte lång tid innan vardagen kommer tillbaka efter helger, ledighet och annat kul. Visserligen är det en skönt att vara aktiv, men samtidigt önskar åtminstone jag att det kom tillbaka lite skonsammare...istället för att kännas som att bli överkörd.
Men så känner ju de flesta...

De senaste dagarna har varit ganska hektiska. Anna har långa dagar på sitt arbete och jag har deadlines och annat som knackar på dörren.

I en sådan situation är jag tyvärr inte den som äter på regelbundna tider, utan lägger snarare inte märke till hungern förrän den slår till som väst...vilket leder till att resterna gårdagens middag hamnar i micron och äts medan jag tar en kort paus, för att sedan återgå till jobbet. Det händer förvisso att jag gör en traditionell frukost med, men inte särskilt ofta under perioder där det är mycket på gång.

Så när jag stod och förberedde dagens middag, la jag märke till en förpackning pulversås stått kvar sedan gårdagen och skulle ljust ställa tillbaka den i skafferiet när jag gjorde en udda upptäckt.
Där, stående mitt i skafferiet, stod vår hushållsost och stirrade förebrående tillbaka.

Hur man än vänder och vrider på saken så är en ost inte det man väntar sig att hitta bland sina torrvaror och det tog därför en ganska lång stund innan hjärnan faktiskt registrerade att den stod där. Ibland, när man ser något oväntat eller något oberäknat inträffar så blir det som om hjärnan låser sig och man kan bara stå och stirra...vilket har gett upphov till många komiska situationer.

Hur den har hamnat där har vi ännu inte kunnat lista ut.
Så arbetsfokuserade och lite distanserade vi har varit om morgnarna så är det svårt att gissa vem av oss som ställt osten där. För visserligen sägs ost vara levande, men om det innebär att den kan ge sig av ut på äventyr i lägenheten så är det sista gången jag handlar i ostdisken.

Jag funderar på att se om den ger sig av på fler promenader innan jag slänger den, för att vetenskapligt bevisa ostens egna migration ur kylen. Vem vet, imorgon hittar jag den kanske valvvägs genom korridoren på väg mot spiraltrappan...varpå vi båda kan känna oss oskyldiga till att ett halvt kilo ost stått och blivit dåligt.

Oddsen ser dåliga ut, men jag tycker det är värt att chansa!
Allt för att slippa dåligt samvete!