I pumpans sken

Är det något jag tycker är det bästa med att ha anammat Halloween från de amerikanska traditionerna, som bihang till vår egen Alla helgons dag, så är det att skära pumpa. Som barn tyckte jag det var så spännande med Pumpalyktorna, eller Jack O´lanterns som de kallas.

Som tonåring fick jag vara med om mitt första riktiga firande när mina föräldrar, som har en särskild förkärlek till det Amerikanska, köpte en stor pumpa och vi dekorerade huset så gott vi kunde. Detta var långt innan det började dyka upp Halloween-grejer i stormarknader och liknande, men det gick bra ändå. Och så fick jag skära min första pumpa...det var inte så lätt som det såg ut, men vi var alla nöjda. Jag själv var nu ordentligt biten.

I år hade vi den stora oturen att inte hitta någon stor och trevlig pumpa att skära ut. Trots att både jag och min sambo Anna letade på vars ett håll, hittade vi inget. Inget värt att köpa åtminstone. Men man tager vad man haver och Anna hade hittat två riktigt fina små pumpor. Vilket kanske var lika bra, eftersom vi inte har en så stor uteplats...

Efter mycket funderande, skissande på pumporna, försiktigt lirkande med filékniven och gröpande med en sked, stod de två´pumporna redo att ställas ut.


Innan vi gick iväg för att fira kvällen hos mina föräldrar, som liksom jag fortfarande älskar denna tid, tände vi upp de båda lyktorna. Och synen kändes som tagen ur en film, mycket stämningsfullt...


Under bussresan hem, kunde jag inte låta bli och undra om vi skulle stöta på någon gast eller vålnad under vår promenad i mörkret... Om man bortser från alla de som vinglade hem efter diverse fester av olika slag, så klarade vi oss helskinnade...denna gången...