Miljövett och humor

Om du är som jag, så njuter du med stor sannolikhet av de bekvämligheter och möjligheter vårt samhälle har. Du slår upp ett glas cola till och plinkar på den drygt året gamla datorn, funderandes på hur fränt det skulle vara med en ny. Det är lätt hänt att det slarvas lite i sopsorteringen och påsen för hushållssoporna blir några hekto tyngre än den behövde.
Så fort de stora larmrapporterna skanderar om miljökatastrofer och global uppvärmning, slås dövörat till med motivationen att en man inte kan göra någon skillnad...

Problemet är att vi som privatpersoner närmar oss miljöproblemen från fel håll. Även om katastrofrapporterna i media främst är för att försöka övertyga politiker om att de måste göra något, så har de också en panikeffekt på folket som sedan övergår i en håglös inställning att det inte spelar någon roll för allt kommer att gå åt fanders ändå. Svårmodigt frågar man sig vad en privatperson kan göra och fortsätter sedan i samma gamla hjulspår.

Jag lyssnade nyligen på audioboksversionen av Peter Erikssons intressanta bok Ursäkta, hur dags går jorden under? och vill varmt rekommendera alla, särskilt de som inte förstår eller vet vad som faktiskt håller på att hända, att läsa eller lyssna på den. Peter Eriksson är en oerhört skicklig humorist, samtidigt som han är ytterst kunnig i miljöfrågor. Vad han helt enkelt levererar är sanningen, men förklarad på ett vis som inte framkallar den sedvanliga ångesten eller osäkerhetskänslan miljödebatten i vanliga fall ger sina deltagare och tittare.

En av de huvudsakliga anledningarna till att vi inte förstår vår egen påverkan på naturen, menar Peter, är att vi har svårt att se den konkreta effekten vi har på klimat och miljö. Siffrorna är helt enkelt för stora för att kunna betyda något för oss på annat än en intellektuell nivå. Därför väljer Peter att jämföra Jordens levnadshistoria (4.5 miljarder år) med en resa mellan Stockholm och Luleå på ca 100 mil. I följande utdrag närmar sig resan sin destination:

Om vi tar oss vidare till Öjebyn - som ligger 4 mil, eller 200 miljoner år, från målet - då har det hänt en hel del på Jorden. De små organismerna har växt, skaffat ryggrad, kravlat upp ur vattnet och delat upp sig i djur och växter. På det här stället hittar vi skogar, insekter och dinosaurier. Enligt vissa arkeologiska fynd var det även nu som Rolling Stones började turnera. […]

Nu närmar vi oss slutet på vår resa, och det börjar bli svårt att räkna i mil och kilometrar. Som gammal Luleåbo har jag bestämt att målet, vår nutid, ska representeras av det första rödljuset efter Bergnäsbron (den bro man passerar när man åker in i Luleå söderifrån). För enkelhetens skull har jag avrundat dess längd till 1 km. När vi börjar rulla på den befinner vi oss 5 miljoner år tillbaks i tiden och de första människoaporna har börjat grymta omkring. Rolling Stones anställer dem genast som roddare och säkerhetspersonal vid sina konserter. […]

När det bara är 2 meter kvar, dvs. för 10 000 år sen, behärskar vi mycket mer än bara elden[...]

Tanken att vår överskådliga tid på den här planeten, ca 10 000 år, bara är 2 meter av "resan" blir svindlande med tanke på vad vi hunnit åstadkomma. Mycket gott, det ska inte försummas, men samtidigt många förändringar som i vanliga fall skulle tagit åtskilliga millennier om de skett naturligt.

Förutom att ge tips på små förändringar i vardagen som kan betyda mycket, ger Peter tips på vad vi bör ha i åtanke för att behålla jorden grön och vacker även i framtiden. Jag tänker iallafall ta till mig så mycket som möjligt, så att jag kan göra min del...