Grillad tv-underhållning

Efter en hård dag, med dagliga bestyren tillsammans med både städdag och tvättdag, hamnade jag en stund i tv-soffan för att slappa av en stund innan jag fortsatte att arbeta en stund in på nattimmarna...

Jag hamnade då i början av reprisen av programmet Grillad som visats på SVT under våren, den här gången med Robert Aschberg som objekt. För de som inte är bekant med begreppet "att bli grillad", eller Roasted, så är det främst en modern Amerikansk tradition där hedersgästen eller en av andra skäl utvald person ska hyllas genom att dit bjudna gäster, personliga vänner, ect. ska berätta historier, minnen och pinsamheter på den utvaldes bekostnad.

Grundtanken är att även om det är pinsamheter, dumheter och ibland skelett i garderoben som är materialet till talarnas grillning av huvudpersonen, så görs det med glimten i ögat och med mycket självironi.

Som så många gånger innan tar vi som svenskar gärna till oss nya programidéer och annat utifrån, helst från England eller USA, men vi tappar också gärna en del av essensen på vägen från utländsk tv till svensk. Glimten i ögat och självironin försvann i översättningen, så att det känns som om den svenska varianten bara går ut på att prata så mycket illa om varandra det går.

Just programmet om Robert Aschberg hade den stora turen att Hasse Aro och Gert Fylking var med som talare, då de alltid måste ha med två personliga vänner i den svenska produktionen. Skillnaden på Aros och Fylkings grillning av Aschberg, i förhållande till de andra komikernas, var enorm. De fokuserade på att leverera historier, som kunde vara grova, men på ett smakfullt och intelligent vis...något jag tycker är mycket intressantare och roligare än dåligt levererade och enkla skämt.

Som jag förstått det hoppade flera komiker av efter det första programmet, om Per Morberg, just därför att det blev bara en enda stor pajkastning. Så jag hoppas inte på en ny säsong av Grillad, iallafall inte om de skulle behålla formatet som det är nu.

Andra program som är aktuella just nu, som är rena kopior på sina Brittiska original, är Rent Hus och Ballar av Stål. Till skillnad från Grillad har de två åtminstone behållit delarna och essensen som är bra...även om programkvalitén produktionsmässigt och innehållsmässigt är mycket högre på Rent Hus än Ballar av Stål.

Plus att det skulle behövas en bättre översättare till Ballar av Stål. Exempelvis är "Kaninkokaren" (här en tjej som försöker röva bort andra tjejers pojkvänner) som visserligen är en direktöversättning av Bunny Boiler, men kanin är inte en uppenbar omskrivning för kvinna här...så Killsnattaren eller Killjägaren skulle funkat bättre. Och att behålla The Fuckers (ett par som på allmänna platser låtsas ha sex) när exempelvis Pökssons skulle kännas mer naturligt.

Varför köper SVT och de andra tv-bolagen bara in andra länders program/programidéer? Är det så banalt att det är bara för att vara säkra på att de funkar? Vad hände i så fall med entreprenörsandan i Svensk tv?