Fastklämd!

Jag älskar slapstick-komedi. Väldigt mycket. De gamla klassikerna Hot Shots, Rosa Pantern, Top Secret, Nakna Pistolen, Oh vilket party och liknande filmer... Främst därför att de levererade humorn inte enbart i dialogen eller i huvudpersonernas kroppspråk, utan även med små incidenter i scenens bakgrund.

Humorn i att se rollfigurer råka illa ut på scen fick en törn under helgen. Jag skulle ta en busstur för att gå lite ärenden, samt besöka mina föräldrar som hastigast. Vi stannar och jag går av bussen. Åtminstone halvvägs.

Halvvägs ut slår dörrarna igen och jag hamnar i en mänsklig nötknäckare. Vad jag vet ska sådana dörrar reagera på motstånd och öppnas igen, men om så är fallet hade nog inte dessa läst samma manual.

Jag hör hur busschauffören börjar lägga i växel och motorn gå upp i varv. Då upplevde jag verkligen en black out, jag visste inte vad jag skulle göra. Men med två rejäla ryck lyckas jag ta mig ut. Trodde jag åtminstone.
Axelremsväskan satt givetvis fortfarande kvar, så efter några springande steg tar jag sats och rycker ur väskan och dörrarna slår igen med en sugande duns.

Det underliga är att ingen ombord reagerade. Jag misstänker att de skulle vilja ha hjälp om de fastnade, så vad hände med livsmottot "som jag vill bli behandlad ska jag behandla andra"?
Nåväl, jag försöker iallafall själv leva efter det och jag uppmanar alla att göra detsamma...så skulle tillvaron vara så mycket bättre.

Plus att vi lämnar att hänga utanför rullande fordon till tränade stuntmän...de får iallafall betalt för att leva farligt...

Jag tecknade nyligen en fanart-bild av ett motiv i Graham Higgins serieversion av Terry Pratchetts bok Mort. Motivet föreställer karaktären Mort som duellerar med Döden. En av de lärdomar jag tagit med mig från Tony Cronstam är att om man ser något man gillar, prova att rita av det. Som övning kan det ge mycket...