Rovdjuren

Spontanbio är ett kul inslag i vardagen, främst därför att det kommer just så oväntat...

Anders, en av mina äldsta vänner och pappan till min gudson, dök upp på en oväntad snabbvisit under dagen. Han hade en dag utan jobb och sambon med barn var på annat håll, vilket han tyckte var ett lysande tillfälle att gå på bio...
Borta i Malmö.

Det är en bit att åka, från Helsingborg, med kollektivtrafiken för att göra...men så hade han siktat in sig på att ha med mig som sällskap. Att bli medtagen till bio är aldrig fel, särskilt eftersom jag spenderat större delen av tiden att sitta med mitt onda öra eller jobba, så jag var inte svårövertalad. Filmen Anders siktat in sig på var en av de
uppföljare han längtat efter att få se; Predators.

En brokig grupp av soldater och yrkesmördare vaknar upp och inser att de är på väg ner i en okänd miljö med fallskärm. Även om deras första impulser är att ta kol på varandra, sluter de fred för att tillsammans försöka få reda på var de är, hur de hamnade där och vem som tagit dit dem. De inser snart att den tropiska miljö de hamnat i inte stämmer överens med någon annan och att solen inte rör sig i den takt den ska.
Oförberett anfalls de av till synes vilda djur som de med nöd och näppe lyckas oskadliggöra. De inser då att varelserna är motsvarande till drevhundar och att något jagar dem för att ta kol på dem en och en. En eller flera okända jägare är dem på spåret...

Även om jag inte är ett stort fan av Predator-universumet och filmerna, så tycker jag de kan vara väldigt underhållande och sevärda. Detsamma gäller för den här filmen i serien. Även om storyn är förhållandevis tunn, finns det inget behov av att den ska vara mycket tyngre. I och med att Predator-arten nu är ett så etablerat kulturfenomen så finns inte den skräck eller osäkerhet inför dem numera som fanns när den första filmen kom 1987. Det är därför logiskt att filmen övergår från skräck till action, som är fallet med Alien (1979) och Aliens (1986).

Det är visserligen sant att det förekom djupare karaktärsutveckling i Aliens, men där erbjöds karaktärerna också andrum att samtala. I Predators är jägarna ständigt hack i häl och även om gruppen tar en vilopaus är deras fokus snarare hur de ska ta sig ur den situation de hamnat i. Huruvida valet av skådespelare eller de militära grupper som representeras är ett gott val är en subjektiv åsikt, personligen tycker jag de fyller den funktion de är där för.

Det finns självklart en del löjliga scener, som den samurajstrid som förekommer, och även om de drar ner filmen något så är slutresultatet fortfarande en tillfredsställande film om en grupp som flyr från en förföljare. Vill du ha ut mer av en film är detta förmodligen inte filmen för dig...