Små klåfingrar...

En av de roliga aspekterna av att arbeta med barnfoton just nu, i mitt samarbete med Fuji, är att man får vara delaktig i barnens framtida minnen. Vilken bild och vilket ansiktsuttryck som ska representera barnet just nu...det är en varm och rolig tanke, samtidigt som man känner ett ansvar för att göra ett så bra jobb som möjligt.

Vad som ofta får mig att båda skratta och frustrerat trumma med fingrarna i skrivbordet, är alla små pekfingrar och händer som tycks få eget liv under en fotografering... Barn är härligt spontana, de säger vad de tycker och känner utan omskrivningar eller ursäkter. Bara ett barn, som inte lider av vuxenlivets ångest inför att göra något pinsamt när man fotograferas, kan tycka det är en utmärkt idé att börja peta i näsan sekunden innan fotot tas.

Det ser väldigt roligt ut, men är kanske inte motivet som stolta föräldrar senare ska dela ut till far- och morföräldrarna som stolt minne av det lilla barnet.

Enklast är det så klart med bara ett barn på bild, det går hyfsat enkelt att försiktigt dra ut barnets finger och sedan ta en ny bild. Men det måste gå fort, fingrarna har en tendens att snabbt vilja tillbaks in i värmen...

Värre blir det när det är en barngrupp. Hur en bra fotograf än gör, är det lätt att missa någon av barnen som bestämmer sig för att titta på något annat, dra lite i kompisen som sitter intill eller stoppa fingrarna i främst munnen eller näsan.
När det på varje fotografi av en grupp med barn är någon som gör någonting de inte borde, som det inte är roligt att vara den som skall välja fotografi. Hur man än gör, i ett sådant fall, kommer någon förälder att bli besviken.

Det är också lätt att se, när det finns många
tagningar på en barngrupp, vid vilken tidpunkt
det kollektiva tålamodet tar slut och samtliga barn får myror i brallan. Då kan man skratta gott åt spontanitet, under förutsättningen att det togs ett bra kort innan tålamodet tog slut...

Men trots allt är det ett roligt uppdrag och något jag uppskattar att ta mig an då och då. Att se alla de nyfikna, glada och busiga blickarna från förskolebarnen, skänker en varm och glad känsla varje gång...något man behöver i höstkylan som råder...men bara under förutsättningen att det iallafall togs ett bra kort på barnet!