Inlägg
Jag har under veckan, när jag bläddrat i gratistidningen City, kunnat läsa en artikelserie kring attacken mot Skånskan. Nu kan jag tycka att ordet artikelserie inte känns särskilt korrekt, eftersom artiklarna i fråga inte gått nämnvärt djupt in i de intervjuer och i den information som tidningen säger sig ha tagit del av.
Likväl tyckte jag det har varit ett intressant tema att ta upp, just därför att Skånskan som dialekt är medialt mobbad och stora delar av befolkningen ser ner på den som en grötig oförståelig ordmassa. Det intressanta är här att det är en kollektiv form av mobbning som är socialt accepterad, som den mot feta människor, rökare, etc.
Det är en av få ämnen som kan få mig riktigt irriterad i samma stund som någon tar upp det.
Var kommer då detta rikshat från? Är det verkligen så att Skånskan är så illa som folk påstår, eller är det bara en uppfattning som ärvs vidare genom en form av muntlig tradition? En tradition som dessutom späs på av media?
Huvudanledningen sägs vara att dialekten innehåller svåra lokala ord som ingen utomstående förstår. Som jag ser det finns samma problem i alla län och på alla orter. Jag har hört äldre värmlänningar säga till min sambo det är väl skönt att vara hemma där folk pratar på riktigt? med en så tjock dialekt att den skulle kunna tjäras tak med...
Att den är bondsk tycker många, men frågan är om den verkligen är det. Visst finns det fortfarande lantbruk i Skåne, men inte mycket mer än på andra platser i Sverige. Ändå har jag stått öga mot öga med en gänglig man i keps, hängselbyxor, enorm prilla under läppen och en folköl i handen säga på Göteborgsmål att Skåningarna är redia bönner...
Var ligger problemet? Som oftast i att en majoritet tycker eller tror att Stockholmskan och Uppsalamålet är de korrekta. Att dessa två är den så kallade rikssvenska, som i verkligheten bara existerar i Akademiska ordlistan. Ju längre bort från Stockholm man kommer, ju mer udda verkar åsiktstrenden peka på att man är.
Det är ingens fel att det finns dialekter, det är en intressant språkutveckling som skett under många hundra år...däremot är det tv och radios fel att den framstår som udda.
Detta är för att en liten dialektgrupp, som både Stockholmskan och Uppsalamålet är, som blivit normen för vad som anses vara det rätta.
Skulle någon form av rättvisa finnas, skulle mer av Sveriges olika dialekter höras i rikssändmedia av olika sort. Förmodligen skulle SVT, SR och alla andra produktionsbolag få mycket klagomål i början...men det handlar i ärlighetens namn inte om att de inte förstår, det handlar om att lyssnaren och tittaren inte orkar lyssna eller titta. Det är, helt enkelt, ovanan som gör en dialekt svårförstådd.
För nog, i ett modern Sverige som talar om jämlikhet, förståelse, öppenhet och intresse för nytt, ska inte ett område hängas ut. Främst inte för något så banalt som en dialekt...är verkligen uttalanden som man borde tvångssätta hela skåne hos talpedagogen verkligen ett tecken på öppenhet mot medmänniskor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Håller delvis med i diskussionen men jag håller inte med om att skånskan skulle vara extra utsatt eller extremt mobbad. Dialekter omges kort o gott av fördomar. En del av dessa finns där för att de funnits i alla tider, nedärvda som du säger. Andra för att de spelar en roll, viktig eller oviktig, som förstärkare av stereotyper. Och då kan man ju istället fråga sig varför vi använder oss av stereotyper fortfarande i vårt moderna samhälle? Det finns många skäl till detta. Ibland för att det är roligare så. Men det säkraste skälet är förmodligen att stereotyper gör det lätt för oss att förstå ett visst sammanhang, när någon förklarar eller berättar om någonting de upplevt. Vill man få så många som möjligt i ett rum att förstå vad man pratar om så använder man sig av stereotyper. Så är det ju. Det har förstås sina nackdelar, men människor med insikt har som regel rätt lätt för att se det som just förenklingar av verkligheten/verkliga individer och tar det med en nypa salt.
Skånskan är inte ensam om det. Göteborgskan dras med positiva fördomar om att det skulle vara ett enda stort leende och att man blir definitionen av glad bara man anammar blott en bit av denna "härliga" dialekt. Det stämmer givetvis inte.
Östgöta-dialekten. Talar man denna anses man, enligt regelns alla fördomar, vara lite bakom, lite trögtänkt, naiv och sävig.
Gnällbältet. Här finns ju en del att plocka och Sveriges omtalade självmordsstatistik har säkert många rötter i dessa dialekter.
Det finns inte en enda dialekt i Sverige, inklusive Stockholmskan och Uppsala som inte dras med fördomar.
Däremot håller jag med om att det i regeln verkar som att Stockholm är Sverige och resten av landet är bara ett bihang. Detta stämmer dock inte och det vet alla, utom kanske stockholmarna själva.
Till sist vill jag bara avsluta med att säga att jag tycker de flesta av skånskans variationer är riktigt sköna att lyssna till.
"När en flicka talar skånska. Ett språk som jag förstår..."
Det är roligt att få kommentarer och väldigt ovanligt med en i den här storleken...det tackar jag glatt för.
Jag har inte för avsikt att påstå i mitt inlägg att alla andra dialekter på något vis skulle vara oberörda av fördomar eller stereotyper av olika slag, för det skulle vara naivt att påstå. Och i vanliga fall skulle jag ta en sådan diskussion mer i avslappnad och resonlig ton, men just Skånskans smutskastning träffar en öm nerv.
Men det beror på en livslång, så långt jag hittills kommit, resa där just antiskånskan varit mycket tydlig. Och de förekommer i större omfattning än man tror.
Förutom arga insändare, foruminlägg eller liknande när någon av våra tv-kanaler visat ett program med skånska medverkare som visats otextat. Ett typexempel är "Grannfejden" som bara textas vid ett tillfälle, när skåningar är med. Något Robert Aschberg ska ha kommenterat med "det var så jävla oförståerligt".
Eller bioaktuella "Flickan som lekte med elden" där den Skånska knutten dubbades om till Stockholmska med motiveringen "han lät inte tillräckligt hård". Men på frågan varför inte samma skådespelare fick dubba om rösten, fanns inga kommentarer att ge. Spekulativt fick regissören för mycket kritik för att ha med en skåning.
Och i den svängen, är det inte lustigt att få talar Ystadsmål i Ystad? Iallafall enligt Wallander-filmerna, där de flesta talar Stockholmska eller annat.
Du har mycket relevanta poänger i din kommentar. De positiva och negativa fördomarna du nämner stämmer tydligt, men att det skulle vara en motivering till att Skånskan är i gott sällskap håller jag inte med om. Men det är ett personligt ställningstagande från mig att jag tycker Skånskan är utsatt.
Och jag är tydligen inte helt ensam om det eftersom nämnda tidning (City) valde att göra en artikelserie om "Attacken mot Skånskan". Att artiklarna sedan inte var djupgående och att City är en gratistidning i kaliber med Metro, gör ju att det djupare värdet kan ifrågasättas.
Det är tråkigt att många väljer att se fördomar och stereotyper som "sanningar" som inte ska ifrågasättas utan är som det är, vilka de än gäller. Tack och lov finns det, som du påpekar, de som tar dessa förenklingar med en nypa salt och försöker se bortom fördomen. Men vare sig vi gillar det eller ej, de människor som har den insikten är färre än vi tror.
Och avslutningsvis, även om det inte är min genre av musik...Danne Stråhed är riktigt skön att lyssna på :-)
Skicka en kommentar