Vilse i översättningen

Medan jag och Anna såg dagens avsnitt av Söndagsparty med Filip & Fredrik, stötte vi på en språkklyvning... Mikael Persbrandt var en av gästerna och som specialinslag kom James Lipton, programledaren i Inside the Actors Studio, dit och skulle intervjua Persbrandt. En av de nu klassiska Inside the Actors Studio-frågorna är vilken är din favoritsvordom? till vilken Persbrandt berättade att han som halvfinsk tycker om den finska svordomen Voi vittu, men att den är svåröversatt. Det närmaste han kom var Smörblomma.

Eftersom amatöröversättande i min omgivning glatt översatt svordomen till Smörfi**a, tänkte jag gå till botten med begreppet och frågade Anna som också har finskt påbrå. Hon förklarade att översättningarna inte stämmer, för tekniskt sett finns inte kombinationen av ord på Svenska. Det är ett uttryck så rotrat i den Finska kulturen att det behövs en eller två längre meningar bara för att förklara meningen med orden.

En korrekt översättning skulle istället bli att ersätta Voi vittu med ett utryck som finns på svenska och som motsvarar vad finnarna menar. För helvete blev det vi slutgiltigen stannade på.

Intressant nog tittade vi på den mycket varma filmen Juno tidigare på kvällen, vari vi fick se en hel del udda översättningar på vanliga engelska ord och uttryck. Det absolut mest tydliga exemplet var ordet Bag, som de flesta vet betyder väska. Vi börjar i och för sig bli mycket vana vid att använda engelska uttryck istället för våra egna, men nog hade översättaren begrepp nog att inse att om han eller hon ska översätta en film från engelska så gäller det allt utom det omöjliga, som namn eller liknande.

Att lämna halva textraden på engelska känns som en billig undanflykt. Detsamma gällde en del uppenbara stavfel... Nu var inte Juno ett undantagsfall, detta blir allt vanligare i svensk textning. Frågan är om översättarna utgår från att vissa begrepp är så allmängiltiga att alla kan dem...men jag tycker det ser ut som lättja i arbetet.

Förutom att reta sig på översättningsmissar, en sysselsättning jag upptäcker jag gör oftare och oftare ofrivilligt, hade Anna och jag en mycket trevlig helg.
Bland annat hade Annas kollega Maria och hennes make Dan bjödit in på en mycket trevlig inflyttningsfest, med många trevliga och nya ansikten. Jag har aldrig kunnat säga nej till god mat, god dryck och gott sällskap, det är något av det bästa som finns.

Vi har också hunnit mötta upp med Andreas (Skaldehav) för att spendera Lörsdagskvällen med god mat, åtskilliga avsnitt Black Books och slutligen Det levande slottet. För Anna och mig var det säkert åttonde gången vi såg den, men Andreas håller på att introduceras till Hayo Miyazakis fantastiska värld, film för film...