Blixtbaciller

Är det inte lustigt att saker och ting ibland inträffar med en uppenbar skiftning mellan då och nu? Där saker och ting förändras sker så omedelbart att man kan få den diffusa känslan att någon just tryckt på en knapp någonstans.

Vanligtvis brukar saker som sjukdomar och liknande krypa sig på, så att det dröjer lite innan man inser nämen, jag är ju förkyld! och undrar när tusan det hände.
I måndags drabbades jag av den motsatta varianten. Det kändes som att bli träffad av blixten. Och efter ett par sekunder senare var näsan täppt och halsen full av taggtråd.

Jag drabbas oftast just av halsont när jag blir sjuk, så det är inte ett främmande tillstånd för mig att vara i. Men vad som förvånar mig vare gång...är hur mycket vi använder rösten dagligdags. För att kommunicera med varandra, fick Anna och jag snabbt utveckla ett teckenspråk så att jag slapp den smärtsamma rosslingen...

Lustigt nog bestämde sig Anders, pappan till min gudson Gabriel, att telefon var just det medium som han ville ta kontakt med mig på. Jag sms:ade och förklarade att jag var hes och hade ont i halsen, så det var inte det bästa sättet för oss att prata. Senare på MSN förklarade han att det gällde Gabriels födelsedag och han ville boka lite tider. I sann Anders anda, hade han inga av tiderna klara så han skulle återkomma senare. Varpå samtalet gick ungefär såhär:

"Okej, men jag kollar upp det så ringer jag dig sen."
"Men jag har fortfarande ont i halsen...smsa eller skicka mess på MSN"
"Meh, jag når inte datorn då...hemtelefonen är närmare..."

Och så var de oroliga att den nya tekniken skulle göra oss latare...jag vet inte om det är möjligt.