20 maj 2009

Bland änglar och demoner

Min första kontakt med Dan Brown som författare blev ganska ljummen. Jag hörde inte talas om honom förren Da Vinci Koden publicerades och då blev boken så uppmärksammad att jag inte orkade ta den till mig. Det blev att man bläddrade i den som hastigast i en bokhandel, innan den åkte tillbaka på hyllan.

Så fick jag Änglar & Demoner av en god vän och bestämde mig för att ge Brown en ärlig chans. Jag hade ju boken oavsett, resonerade jag, så vad kan hindra? Än i dag tycker jag att Änglar & Demoner är överlägset bättre än Da Vinci Koden som, när hysterin lagt sig, också visade sig vara en mycket bra bok.

Om man ska ge Dan Brown någon kritik, är det att hans böcker i likhet med Jan Guillou är till bredden fulla med detaljer som mer stjälper än hjälper läsningen. Det blir helt enkelt för mycket emellanåt. Med det sagt är de fantastiska författare bägge två.


Tidigare ikväll gick jag i sällskap med min sambo Anna för att se Ron Howards filmatisering av Änglar & Demoner med Tom Hanks som Robert Langdon. För den som inte känner till historien så är huvudkonflikten följande:

Robert Langdon, symbolforskare vid Harvard, kommer till Rom under Konklaven för att dela med sig av sin expertis kring brödraskapet Illuminati. En grupp som påstår sig vara Illuminati har stulit en prototyp-energikälla kallad Antimateria och har placerat den som en bomb innanför Vatikanens murar.

Illuminati har sett den Katolska kyrkan som sin fiende under hundratals år och skall nu ta ut sin hämnd för kyrkans handlingar, genom att offra fyra kardinaler på vetenskapens altare och vid midnatt kommer bomben utlösas, varpå Vatikanen förintas.

För att hitta de fyra kardinalerna och stoppa bomben måste Robert Langdon hitta vägen till Illuminati, dold i hemliga ledtrådar runt omkring i Vatikanen.

Som väntat, i likhet med filmatiseringen av Da Vinci Koden, är historien kraftigt reducerad. Och ärligt sagt tycker jag det var en bra förkortning och modifiering av historien. Tonvis med detaljer och annat har ändrats, men till det bättre. Inte för att förringa innehållet i boken, men de komplexa karaktärsrelationerna som finns i originalet hade inte bara försvårat filmandet utan också gjort det svårare för tittaren att hänga med. Alla relevanta detaljer i historien behölls och det är det viktigaste.

Så det var en fartfylld och spännande filmupplevelse som jag varmt rekommenderar.

1 kommentar:

ConraDargo sa...

Ja någon dag ska väl förhoppningsvis även jag få tummen ur och göra mer än bara _bläddra_ i ett exemplar av Da Vinci Koden ^^