Skrivkramp...

Det har varit lite svårt att hinna med blogginläggen den senaste tiden. Ofta hinner jag bara påbörja dem för att sedan tvingas avbryta innan det är färdigskrivet...

Jag vill att det ska finnas något att berätta i varje inlägg, hur stort eller litet det än kan vara så vill jag att det ska vara relevant. Något som inte alltid är så lätt att åstadkomma när de kreativa flödena måste ägnas till annat. Det är en del stora deadlines i antågande som tar mycket av min tid och energi. Men jag kan inte förneka att jag drabbats av lite skrivkramp på grund av allt som händer omkring mig just nu...särskilt den incident som drabbade min vän och kollega väger tungt fortfarande.

Att prata med honom och höra hur han mår har blivit en prioritet nu och en tid framåt. Som vän vill man vara tillgänglig och en stötta, även om det också innebär att man får ta del av något som gör ont.

Hur ont det än gör så är det viktigt att ta del av detta...om inget annat än för att vara en stötta och krossa den illusion vi gärna har att allt är ofarligt och vänligt. Världen kan vara en mycket vacker plats, men liksom hos den vackra rosen finns det taggar man kan skada sig på om man inte är försiktig...

(Tack till Ted Stridh som låter mig använda ett av hans fotografier)

Men för att inte sluta på en för dov ton, så är både glädje och humor på väg tillbaka. Min vän och jag skämtar mycket och glatt nu, trots allt. Och med den känslan vet jag att tillvaron snart kommer att bli bättre och gladare. Vem vet, jag kanske klarar min deadline felfritt igen? Man ska ju vara optimistisk, inte sant?