24 juni 2009

Den Fallnes återkomst

I skrivande stund har jag just återvänt efter att ha spenderat dagen med att träffa några kära vänner, tillsammans med vilka jag sett"premiären" av Transformers; Revenge of the Fallen.

Jag kan inte neka till att jag känner ett lyckorus efter att ha sett den, trots att jag hört många negativa kommentarer från de lyckliga som gått på smygpremiären eller på andra skumma vis har sett filmen.

Handlingen är som följer;

Fler Autobots har anlänt till jorden och arbetar nu, under ledning av Optimus Prime, tillsammans med en grupp från den amerikanska militären för att hitta och oskadliggöra Decepticons som finns på planeten. Regeringen och Pentagon är däremot skeptiska mot samarbetet med Autobots och anklagar dem för att vara orsaken att fler Decepticons verkar anlända.

Sam Witwicky, som tidigare hjälpt Autobots, ska nu lämna hemmet för att börja plugga på universitet. Hans avfärd hemifrån blir explosiv och Sam inser snart att Decepticons letar efter honom. De vill åt de hemligheter, gällande Transformers ursprung, som gömts i Sams huvud och kan leda till världens undergång i fel händer. Inte nog med att samtliga Decepticons letar efter honom, bland dem den återuppståndne Megatron, de hemligheter han bär på eftertraktas främst av the Fallen (den Fallne).

Tillsammans med sin flickvän Mikaela, rumskompisen Leo, f.d. agent Simmons, Bumblebee, samt tvillingarna Skids och Mudflap måste Sam nu lösa de hemligheter han bär på och hitta ett sätt att stoppa den Fallne innan det är för sent.


Det ska erkännas att vi alla är stora Transformers-fans sedan barndomen och flera i gruppen var smått tveksamma till hur Michael Bay skulle välja att göra denna uppföljare...så det var mycket intressant att sitta ner och över en pizza diskutera slutresultatet.
Över lag var vi alla nöjda, det har blivit en klart godkänd film som bara de kräsnaste Generation 1 fantaster kan klaga på...

Några av de punkter vi ogillade handlade mest om klyschor som används i allt för många andra Amerikanska filmer. Exempelvis så hade the Docktor, klassisk galen forskare/läkare, en allt för uppenbar tysk brytning som kändes stulen från någon WW2-film...flera av scenerna i Egypten kändes som kopierade från Indiana Jones-filmerna...alla scener där militären var i fokus kändes alldeles för mycket som alla andra krigsfilmer med samma uttryck och dramaturgiska struktur som gjorde dem för förutsägbara. Plus en förvånansvärd dålig översättning till svensk text.

Dialogen, de nya karaktärerna och det djupare relationen mellan de olika karaktärerna (både bland robotar och människor) uppskattades mycket och kändes som som om den innehöll sann G1-anda. Även humorn uppskattades, för det mesta, av oss alla...som visserligen var rå och amerikansk "street-wise", men likväl fick hela salongen att brista ut i skratt. Det var dessutom fantastiskt ögongodis i form av snygga effekter och välgjorda robotar.

Jag rekommenderar den varmt och var själv mycket nöjd efteråt.

Inga kommentarer: