Asagudar och gröna rymdpoliser

Jag tycker det är kul när serietidningar eller grafiska romaner, också kallade serieromaner, görs om till film. Och det finns ju en del positiva exempel på att det är möjligt att genomföra.
De solklara exemplen är de nya Batman filmerna, Batman Begins och The Dark Knight, men också Tim Burtons filmversioner. Det samma gäller filmversionen av Watchmen som jag tycker är så nära en perfekt adaption som det fysiskt är möjligt.

Två nya hjältar är på väg att göra sitt första framträdande på vita duken, Thor redan den 27 april och Green Lantern den 29:e Juli.
Spontant är jag kluven till dem båda redan från början.

Thor, som är Marvels adaption av den nordiska mytologin, läste jag aldrig som barn. Jag vill minnas att han åtminstone dök upp någonstans i min barndoms tidningshylla i det lokala snabbköpet, men han fångade aldrig mitt intresse. Att dessutom ha läst Peter Madsens mycket genomarbetade och väldigt ursprungstrogna serie om Asagudarna, Valhalla, så känns det svårt att ta till sig den amerikanska och något svulstiga version av gudarna.



Det har inte med att de blandar magi och vetenskap, den blandningen kan snarare bli spännande och underhållande om den görs rätt. Förmodligen är det för att allt som har med gudarna att göra här känns...sterilt. Inga av de scener som visas från gudarnas hemvist känns som om de var verkliga...och med det menar jag att de känns ologiska. Ett tydligt fall av att design och ambitionen att göra en "tuff" värld att visa har blivit viktigare än att skapa något som faktiskt ser ut att fungera. Detsamma gäller kläder och utrustning.

Skådespelarinsatserna och karaktärerna går inte att säga för mycket om ännu, en trailer säger ingenting och kan få även det sämsta att verka vara något episkt.

Green Lantern läste jag inte heller som barn, men fick ett par av de nyare albumen i gåva och har uppskattat dem mycket. Kanske för att konceptet, med en organisation av utomjordlingar från hela universum som tillsammans försöker hålla lag och ordning, kändes spännande och förhållandevis nytt.



Filmversionen verkar lika lovande som den verkar skrämmande. Bara i trailen kan man se att man förlitar sig enormt mycket på CGI, något jag kan förstå och respektera när det är ett effektivt sätt att få saker som inte finns att "existera"...men oddsen är att det kommer överdoseras i stora mängder. Med tanke på att mycket av handlingen kommer utspelas på en annan värld, så är lockelsen stor att med datorgrafikens hjälp gå ett par steg för långt och göra den värld tittaren ska besöka allt för långsökt. Det är en tradition att amerikanarna är allt för svulstiga med sina effekter, men ibland kan det lite lugnare och subtilare vara det kloka valet.

Båda filmerna är givna att se, på ett eller annat sätt. Om de är garanterade biobesök eller om det blir att hyra filmerna senare återstår att se. Även om de kanske inte lever upp till sina föregångare, vilket oddsen är stora för, så kommer de säkerligen att bli underhållande. Vi får helt enkelt vänta och se.