Olja & Akryl vs Pixlar

Jag har alltid beundrat illustratörer och målare som behärskar olja och akryl. De som får dessa enkla pigment att bli så levande att de får verkligheten att verka som en grå reproduktion. Det är verkligen en talang att få pannåer och dukar att spraka av liv och rörelse, något som får målaren att lysa som en lampa i mörkret.

Jag har vid flera tillfällen försökt ta mig an både olja och akryl. Akvarell kan jag måla med och det är ett mycket tilltalande medium, men det finns något i de andra två som är så oerhört lockande. Men båda två kräver oerhörd skicklighet och ett tålamod stort som Småland för att få ett tillfredsställande slutresultat.
Och jag har varken tiden eller tålamodet i nuläget...

Men med det sagt så fuskar jag i målandet genom att istället använda min CintiQ-platta och imitera oljefärg digitalt. Det är inte samma sak, men det ger ändå en viss tillfredsställelse. Jag har sedan ett bra tag insett att datorn är mitt sanna medium och försöker hellre se fördelarna än nackdelarna med det.

Men med det sagt så tar också det digitala en hel del tid att få målningar gjorda så att de ser bra ut. Det kräver också en hel del tid och övning, men att slippa vänta på att färgen ska torka mellan lagren är oerhört skönt. Och skulle jag behöva så utlopp för den förlorade väntetiden, kan jag alltid sitta och blåsa på ritplattan lite. Det kommer inte åstadkomma någonting, men det gjorde det å andra sidan inte heller när jag satt och blåste på akrylen och oljan!
Tänk så mycket dumt man hittar...

Spraymålad ängel

Efter att ha spenderat en hel del tid hemmavid, med undantag från den lilla avstickaren till bion, så var jag ganska rastlös och ville göra någonting annorlunda. Något roligt och kreativt.

Sedan ett par veckor tillbaka har jag funderat på att prova på airbrush igen, eftersom jag tyckte både om tekniken och resultatet av den...så jag tog mig hem till mina föräldrar för att tjuvlåna den kompressor pappa har stående. Utan den skulle det inte bli mycket luft i rören, i alla fall jämfört med om jag skulle behöva stå och blåsa i slangen själv...

Den här gången hade jag inget specifikt motiv jag ville få målat, jag ville bara känna på airbrush-redskapet igen och experimentera med tekniken. Om det experimenterandet skulle leda till något mer än bara fler
erfarenheter, så var det en bonus.

Jag hade en gammal utskrift av Martin och Ängeln liggande, så jag bestämde mig för att återanvända den som mall.

Airbrush är en sådan teknik jag kan tänka mig att använda mer av. Jag har haft funderingar på att skaffa mig en liten kompressor till studion, men jag har än så länge låtit bli. Främst på grund av lukten från kemikalier, men eftersom jag inte behöver sådana längre vid rengöringen så kanske jag överväger att göra en investering igen. Om ingen annan anledning än att det är ett roligt tidsfördriv...

Tanken var bara att ge Ängel och bakgrund en lätt nyans, men allt eftersom målandet pågick fick jag impulsen att försöka få det att se ut som marmor. Som om Ängeln var målad direkt på ett stycke... Slutresultatet var förhållandevis bra. Det enda som återstod var att sitta ner och försiktigt teckna in linjerna, för hand eftersom jag är lite för ny på airbrush för att göra sådana detaljer med den tekniken.

Den slutgiltiga bilden har numera fått en hedersplats i studion.

En färglad överraskning

För ett tag sedan tecknade jag en bild på min figur Martin när han sitter på en stock vid sidan av vägen. Bilden var ännu ett litet prov jag arbetade fram för framtida små projekt jag pysslar med.


Cecilia, vars Steampunk-bild jag färglade, såg den och tyckte det var ett så spännande motiv att hon ville prova att färglägga honom. Eftersom jag gillar hennes arbete, kunde jag givetvis inte låta bli att skicka över mitt bildmaterial...bara för chansen att få se hur hon skulle tolka motivet i sin färgläggningsstil.


Resultatet var över min förväntan. Jag måste erkänna att jag tycker hennes himmel och bakgrund fungerar utmärkt och verkligen förhöjer den sago-känsla jag eftersträvat i motivet.

Efter det här är oddsen stora, hoppas jag, att vi kommer att försöka göra något mer tillsammans...vad, hur och när vet jag inte, men något kommer vi att göra. Hoppas jag!

Ritandes i sommarvärmen

Efter att ha nyligen tittat i ett par gamla Marvel-tidningar, fick jag lusten att experimentera med en bild med mycket skuggor i. Där man verkligen tog i med tuschet och fick fram dramatiska ljussättningar. Egentligen föredrar jag mer tydliga ytor och skuggning i färg, men varför inte passa på att experimentera mellan arbetet med texter och annat som måste göras först.

Resultatet blev en variant på Martin-bilden bland ruiner. Visserligen med nya vinklar och ambitionen att få fram en mer brinnande effekt med färgerna...till skillnad från nattmotivet i den förra versionen. Jag kan inte låta bli att få vibbar av 80-talets tidningar när jag ser den...

Det var ett roligt experiment att göra, men trots det är nog den klara linjen fortfarande den stil jag kommer att fortsätta föredra. Inte till den utsträckningen att jag inte kommer göra fler med dramatiska skuggor och mycket tusch, men de tar mycket längre tid att göra och passar inte som standardstil i mitt arbete. Men när jag får i uppdrag att göra sådana gör jag det med glädje.

Tecknartips på video

Jag älskar att läsa Scott Kurtzs serie PVP online, det är något jag gör i princip varje dag.

Det var en ren slump att jag hittade ett exemplar av en av hans album medan jag besökte Fantask i Köpenhamn, en av de butiker jag regelbundet besöker när jag är över sundet. Jag bläddrade igenom det, tyckte det såg lovande ut och har sedan dess varit ett fan.

Scott är också känd för att vara väldigt aktiv på internet, inte bara med serier utan också med egna åsikter och podradio i olika sammanhang. Även om man inte uppskattar hans attityd, är han intressant att läsa eller lyssna på.

Vad jag upptäckte på sistone var att han mycket frikostigt spelat in sig själv berättandes hur han arbetar, tips på lösningar med hur man tuschar eller färglägger digitalt och annat. Efter att ha tittat sett några av hans videos hade jag lösningarna till problem jag försökt lösa själv länge och som oftast var lösningen så enkel att den var svår att lista ut på egen hand.

För de som tecknar är hans konto på Ustream en bra inspirationskälla, även om du inte uppskattar hans stil och teknik, finns det en hel del att hämta från hans arbete. Om så bara rena tekniska lösningar. Du hittar hans videos här.

På tal om teckningar så tuschade jag klart den skiss jag visade nyligen. Den är fortfarande en trevlig konceptbild och vi får se vad jag kommer göra med den.

Kungligt bröllop

På tv har det varit Bröllopsbevakning för hela slanten där att fått följa kronprinsessan Victoria och Daniels stora dag. Även om mitt intresse för både bröllopet och monarkin i sig är något svalt, är det intressant att se och följa. Det är ju sannerligen en historisk händelse som är värd att minnas. Kungens, Olle Westlings och Daniels eget tal var trevliga och personligt samtidigt som det höll sig inom de formella ramarna.Dessutom ser Victoria och Daniel ut att passa mycket bra tillsammans.

Så ett stort grattis till dem båda på deras dag.

Tv:n har stått på och det har varit intressant att höra om de gamla traditionerna, vad som sker och varför, uppblandat med intressanta kommentarer från inbjudna experter. Det är alltid lika roligt att se Herman Lindqvist och höra honom berätta. Hade han varit min historielärare är jag ganska säker på att mitt generella historieintresse varit betydligt större. Främst därför att han berättar på ett vis som får även den enklaste historia att bli intressant och spännande.

Men samtidigt är det mycket väntan och annat prat som får en långsamt att försvinna bort i egna tankar, som hur servetter ska vikas eller upprepningar rörande gästernas kläder. Dessutom kliade det i fingrarna att få göra någonting, i och med att det är många timmar det här höll på. Så jag hade skissblocket nära till hands och passade på att skissa lite mellan de intressantare inslagen under kvällen. Det ledde till ett spontant Martin-motiv som jag kommer arbeta vidare på.

Som konceptmaterial var det inte dumt. Är det något jag lärt mig så är det att inte ha för bråttom i skisstadiet, man kan undvika mycket huvudbry och problem om man tänker igenom bilden ordentligt här istället för senare i processen. Man får inte ha för bråttom.

Pojke bland ruiner

Jag gjorde nyligen en konceptbild till berättelsen om Martin som jag arbetar på. Mest för att se hur figuren ser ut tillsammans med ett potentiellt landskap och scenario. Enkelt sett är det Martin som försöker gömma sig i ruinerna av en ödelagd stad.

Varför vet jag inte, men jag har alltid tyckt det är fantastiskt spännande med ruiner av olika slag. Det finns något romantiskt över dem som gör att lätt att börja fantisera över hur byggnaden eller byggnaderna såg ut en gång och vad de användes till.

När jag en gång såg dokumentären John Howe, there and back again om illustratören som är känd för att göra målningar kring Sagan om Ringen och andra fantasy-berättelser, så var det ett uttalande som fångade min uppmärksamhet. Det var illustratören Gerry Embleton som sa följande:

Archeologists and historians have a scientific approach to the past, and when they find an object they take it out of the ground very scientifically and very carefully, and record everything. But then someone picks it up and says I wonder what it was and who used it and what it was for, and there fantasy arrives immediately at that point. Because you have to guess.

Vad som är så stimulerande med Embletons uttalande är att vi kan inte veta och därför måste gissa vad saker är och till vad de användes. Bara för att det känns rätt och verkar rätt, så är det inte en garanti för att sanningen är densamma som känslan. Så finns det ju, givetvis, olika nivåer av fantasi och uttalande som är mer eller mindre jordnära. Men det var kul att veta att mina funderingar kunde vara lika nära sanningen som en historikers...

Om realism är en viktig faktor i ditt berättande, i dina illustrationer eller i ditt filmarbete, så är det en god idé att faktiskt se
på historien. Det betyder inte att det konstnärliga försvinner, men blir en stadig bas för fantasin att stå på.

Men de ruiner jag valt att lägga in min konceptmålning rörande Martin är, ska jag erkänna, helt fiktiva och bara spontant skissade. Jag har lite idéer som jag skulle vilja ge liv i den här berättelsen, men jag har en del efterforskningar kvar att göra i den svängen. Mest för att jag vill att det ska kännas äkta, även om historien i sig inte har något med verkligheten att göra...

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

I en grotta...

Efter att ha avslutat lite pappersarbete, hade jag den impulsiva känslan att bara få måla något... Vad eller hur spelade ingen roll!

Nyligen, efter att ha bläddrat lite i barnböcker ute i de bokhandlar jag brukar besöka, fick jag inspiration till en lite enklare och vektor-inspirerad stil. För de som inte känner till vektor, så är det i det här fallet illustrationer som görs baserat på "matematiska formler". De mest kända programmen som sådana illustrationer görs i är Corels Draw och Adobes välkända Flash eller Illustrator.

Jag har tidigare experimenterat med bland annat Illustrator, men det är något i det sättet att teckna som inte tilltalar mig. Tankesättet är helt annorlunda och jag föredrar att teckna i pixelbaserade program som Corels Paint Shop Pro, Painter eller Adobes Photoshop.
Men det hindrar inte att man inspireras av den stil och känsla man kan skapa med vektorerna.

Så jag skissade samman spontant och målade. Motivet är kanske inte lämpat för barnboksindustrin, men som gav min en chans att verkligen utforska stilen.


Resultatet blev förhållandevis bra och jag lärde mig en hel del. Parallellt med allt annat man gör kanske jag skulle använda den här och sätta ihop de riktiga barnböckerna jag funderar på? Vars stämning och miljö är både mysigare och trevligare än den situation stackars Martin hamnat i här...

Meditation vid tvättmaskinen?

Som de flesta, så är jag inget fan av att tvätta. Det är inte en så fruktansvärd syssla, som jag hört vissa säga, men den är knappast något man längtar att ta tag i efter en lång dags arbete... På något vis känns det som om arbetsdagen fortsätter, men sysslorna förändras. Att tvätta är visserligen inte så ansträngande syssla, istället är den monotom och tråkig.
Trots det borde vi alla vara tacksamma över dagens tvättmaskiner, tänk att stå och koka sin tvätt...det är inte för länge sedan egentligen.

I vanliga fall, när jag inte samarbetar med någon som har fasta tider utan planerar dagen själv, kan tvättandet bli ett underhållande och avslappnande tillfälle. Jag laddar min mp3-spelare med lämplig musik eller audiobok och sitter sedan i ett meditativt tillstånd i tvättstugan och bara slappnar av mellan maskinerna. Finns möjligheten så prova, det är bättre än att springa in och ut ur tvättstugan...

Alternativt så har jag haft ett anteckningsblock och skissat på manusidéer och andra texter under tiden maskinen sveper runt med klädesartiklarna. Det är många bra idéer som snickrats samman i tvättstugan, trots bullret från maskinen.

Ikväll finns det dock inte tid för sådant, vilket leder till att man far in och ut ur tvättstugan för att göra allt annat som också måste bli gjort. Istället får jag meditera lite senare, när huvudet träffar kudden...som jag planerar att göra tidigare ikväll än vanligt.

Nyligen provade jag, dock utanför tvättstugan, att skissa ihop en annorlunda stil till min figur Martin som jag håller på att utveckla. Resultatet blev tilltalande och jag funderar på att anamma stilen mer permanent...trots att det finns mycket utvecklingsarbete kvar, var resultatet väldigt tillfredställande. Det har dock inte funnits mycket tid att arbeta vidare på stilen, men det kommer lite lugnare tider att syssla med utvecklingsarbete.

Baklänges segnälkaB

Av någon anledning har min blogg bestämt sig för att det är baklängesdagen idag. Vad jag än skrev, blev det spännande nog spegelvänt. Får vänta och se om detta lilla fel fortsätter...för då lär jag behöva maila supporten. Om de kommer att förstå baklängestexten vill säga.
Tack och lov att Anteckningar (Notepad) finns, så jag kan skriva lite oavsett...

Efter att ha tuschat, färglagt och punblicerat den gamla skissen på Martin här för några dagar sen, så kom suget tillbaka att teckna honom i den version jag alltid föredragit. Så jag skissade loss, medan jag småtittade på Söndagsparty med Filip och Fredrik. Om det är någon som vet hur man gör vansinniga tv-program så är det de två...och jag hade ingen aning om att Torsten Flinck var så oerhört dålig på engelska...
Oavsett vilket blev skissen klar, jag förstorade upp den, tuschade den igår och har under dagen färglagt honom...

Visserligen syns inte mycket av honom, eftersom jag fick den spontana idén att låta honom gömma sig. Och inte utan anledning kan jag lova... Men om inget skulle förändras radikalt, så kommer jag inom en snar framtid att göra något med Martin och hans berättelse tillgängligt online. Det är bara att vänta och se...

Nytt liv i gammal skiss

Efter de senaste längre och tyngre blogginläggen tänkte jag att det var dags att lätta upp stämningen. Eftersom det varit många dead-lines som skulle nås samtidigt, fanns det svårt att hitta tid till Astro Oddyssey...som färdigställdes häromdagen och har skickats till Ted Stridh på DigitalComics. Anledningen att den ev. inte kommit upp ännu är tydligen fortfarande tekniska problem.

Nu när allt är ivägskickat och senaste sidan väntar på att läggas upp, passade jag på att bara nöjesrita lite. Jag hittade en skiss på en favoritfigur som jag fortfarande håller på att utveckla; Martin.

Martin är en figur jag håller på att skriva och skissa upp en serie album om, ett utkast till det första ligger och väntar på att ses över, modifieras och slutföras...men eftersom det inte finns tid för ett så stort arbete just nu så får det vänta lite. Dock kunde jag inte låta bli att tuscha och sedan också färglägga skissen på honom... Mycket nöje.