Papegojor, Universum och Allting

En av min tonårstids största favoriter, Douglas Adams, är inte bara känd för att bara skriva udda rymdhistorier i Liftarens Guide till Galaxen-bokserien eller underliga deckargåtor med Dirk Gently...

Douglas hade en allvarligare sida också, även om han även där kunde visa sitt sinne för humor. I sin bok Last Chance to See, som i likhet med Guiden ursprungligen var ett radioprogram, berättar Douglas om hur han blev erbjuden att följa med på en resa till Madagaskar där en grupp skulle se om de kunde hitta den mycket sällsynta Aye-aye, en typ av Lemur på gränsen till utrotad.

Resan gick bra och blev starten på flera resor av liknande typ där Douglas, tillsammans med bland annat Zoologen Mark Carwardine, försöker hitta och dokumentera arter som står på gränsen till att utrotas. Som Komodon, Kakapon och Bergsgorillan.

Även om jag inte haft möjlighet att lyssna på radioprogrammet och upptäckte boken förhållandevis sent...var det en oerhört intressant läsning, underhållande och oerhört gripande. En bok värd att läsa!

Douglas höll också föreläsningar om de resorna som de gjorde, varav en dokumenterades av University of California och har gjorts tillgänglig online för alla som vill ta del av den.
Trots låg den låga inspelningskvalitén är det en video värd att se, där Douglas personligen berättar om sina resor, vad de upplevde och fantastiska fakta om djur som vi inte trodde var möjliga. Vem kunde tro att det fanns fågelarter som i så många generationer levt utan hot från rovdjur att de inte känner rädsla inför människor?

Fängslande omslag

Det är sällan jag verkligen faller för ett omslag...inte på ett sätt som gör det oundvikligt för mig att köpa boken...eller filmen...eller albumet... Vanligtvis kan det få min blick att fastna, men frågan om jag kommer att köpa produkten i fråga är fortfarande ovisst.

Men jag måste erkänna att jag trollbands nyligen på ett sätt som det var väldigt länge sen sist... Jag passerade Science Fiction-bokhandeln på väg genom stan och har alltid väldigt svårt att bara gå förbi, i regel är det mycket roligare att unna sig en sväng in och se vad som tillkommit i sortimentet.

Det var då jag fastnade i hyllan för de nyaste titlarna. Vad det var som gjorde det har jag svårt att förklara, det var bara något som talade till mitt inre. Det var den perfekta blandningen av mystik, fantasi, steampunk och så mycket annat som fick något i mitt innersta väsen att låta ping!


Incarceron är den första boken av två av författarinnan Catherine Fisher om en artificiell och inspärrad värld där alla hålls fångna. Men det finns de som längtar efter att få se utsidan...

Det slog mig när jag stod i kassan och kassörskan redan börjat slå in boken att jag inte ens tittat på prislappen. Lyckligtvis var det på en prisnivå jag kunde överleva, men jag bävar för dagen då något mycket dyrare fångar och trollbinder mig på samma vis...

Jag tror jag måste skaffa en större plånbok..!
Eller åtminstone hitta en lucka i min tillvaro som tillåter mig att hinna läsa boken i lugn och ro innan det är dags för nya sysslor!

Harry Potter och ödlan Verner

Efter att ha förhalat det ett tag, med tanke på jobb och andra åtaganden, så gick Anna och jag till slut för att titta på den senaste filmen om Harry Potter. Jag ska erkänna att jag var skeptisk, främst därför att jag hört en hel del negativt om filmen i sig, men främst därför att jag inte tycker att den sjunde boken som filmen bygger på är en av de bättre i serien.

Att de också valt att bryta upp handlingen i två delar kändes spontant som en dåligt idé och ökade ointresset för att faktiskt se filmen på bio.

Handlingen i filmen är följer tätt inpå händelserna i den förra filmen/boken:

Harrys 17:e födelsedag närmar sig och då blir han myndig enligt reglerna i Trolldomsvärlden. Då kommer också det skydd han haft över sig under hela sin barndom att försvinna, så han måste förflyttas hemifrån i god tid för att inte vara en lätt måltavla för Voldemort och hans Dödsätare. I säkerhet inser Harry att han måste ge sig av på egen hand för att hitta de Horrokrux som Voldemort skapat för att göra sig odödlig, därför att så länge de existerar kan han aldrig besegras. Trots vissa tveksamheter tar han med sig Hermione och Ron och påbörjar den svåra vägen att hitta de gömda horrokruxen. Medan de söker faller Trolldomsvärlden i fullständigt kaos och Voldemort tar över. Under hans inflytande börjar därför alla leta efter Harry. Trots jakten på Horrokrux dyker ideligen en symbol upp som Harry tvingas undersöka närmare, symbolen för de artefakter som kallas Dödsrelikerna.

Jag måste erkänna att jag var hårdare mot den här filmen än vad som kanske varit nödvändigt. Den mycket utdragna och sega historien i boken, som förvisso fortfarande är mycket utdragen, har kortats ner avsevärt. Det genialiska med att dela upp boken är att historien blir mycket enklare att ta till sig.

Som med alla övergångar från ett medium till ett annat, så fanns det en hel del som fallit bort. Mestadels på gott, men också några detaljer som jag tyckte var viktiga för handlingen. Huruvida de kompenseras i nästa del eller ej kan jag inte avgöra, eftersom det dröjer ett tag innan jag kommer få se den.

Det stora pluset, som tog mig med både storm och förtjusning, var den lilla sekvens då sagan om Dödsrelikerna återberättas. Här har man, istället för att använda skådespelare, valt att återspegla historien med dockor i samma anda som exempelvis Nightmare before Christmas eller Coraline. Bara den sekvensen gjorde att filmbesöket kändes berättigat, även om den inte varade särskilt stor del av filmen. Ibland kan det lilla göra det stora värt så mycket mer.

Jag ser fram emot den sista delen och att få avsluta den resa genom Harry Potters magiska värld som jag påbörjade för så många år sen.

Det enda som satte ett litet krokben på en annars mycket trevlig dag...var att få veta att Verner, en liten ödla som både jag och Anna kommit att både tycka mycket om och uppskatta, efter ett par dagars försämrad hälsa idag hade lämnat oss.


Att följa Skäggagamen Verners liv och vardag har varit ett litet vardagsnöje för oss. Kanske kan det tyckas ointressant eller oviktigt för utomstående, men alla som har husdjur eller på annat sätt umgås med ett...inser snart hur mycket personlighet djur har. Och hur fästa man blir vid dem, på så många sätt och vis.
Verner var lite av en spjuver och kunde hitta på mycket små, oskyldiga hyss som nästan uteslutande framkallade jätteleenden hos oss när vi fick höra om dem.

Ett av de ögonblick som fastnat hos mig...är då han, efter ett tårtbak, bjuds på en enorm jordgubbe och inte hade en aning vad han skulle göra med den. Han älskade jordgubbar, men för alla utan reptiler i sitt liv kan jag avslöja att de blir oerhört förvirrade om frukten är så stor att de kan se den med båda sina ögon. Det enda han kunde göra var att nicka den som en fotboll fram och tillbaka över golvet tills någon skar den i mer lämpliga bitar.

Verner är och förblir alltid med oss, även om han nu vilar den eviga sömnen. Och även om vi saknar honom, kan vi med värme minnas de glada stunder han bjöd på.

Vila i frid, lille Verner, i ditt eget himmelska terrarium.

Efterlängtat äventyr

Ett av mina stora intressen, när jag har tid över, är fantasy och science fiction. Och i dessa genrer är min otvivelaktiga favorit Terry Pratchett och hans böcker om Skivvärlden, helst lästa på engelska såklart.För en tid sedan fick jag vet att boken Going Postal, min personliga favorit, bearbetats och filmats som "tv-film" för att visas på brittiska Sky1. Som noterats tidigare har jag följt arbetet med intresse fram till dess visning i Maj.

Vi har tyvärr inte själva tillgång till den brittiska Sky1, men då är det tur man har vänner med liknande intressen, abonnemang på vissa utländska kanaler och en digitalbox med hårddisk! Därför hade Anna och jag det stora nöjet idag att äntligen få sätta oss ner och se båda delarna i ett sträck...

Moist von Lipwig är en bedragare och förfalskare som spenderar sin tid med att lura människor på pengar. Men allt det får ett abrupt slut när han ertappas och fängslas under ett av sina alias. Han hängs och det svartnar för ögonen... När han återfår medvetandet, erbjuds han chansen att sona sina brott. Staden Ankh-Morporks härskare Lord Vetenari ser något värdefullt i Moist och ger honom ett ultimatum; att återställa det förfallna postverket eller hängs på riktigt.

Tillsammans med sin övervakare Mr Pump, den iskalla Adora Belle Dearheart och en pensionerad grupp brevbärare försöker han få igång verksamheten. Men det framgår snart att det inte bara är en fråga att återställa postverket utan också att tampas med deras konkurrent det hänsynslösa Semaforbolaget med dess hänsynslöse VD Reacher Gilt.

Vad som fångar mig så i den här historien är hur någon med vad som ses som negativa egenskaper, i det här fallet att kunna lura och bluffa, byter sida för att använda det för folkets goda och för att besegra en tyrannisk motståndare.
Mycket av berättandet, som gör boken så oerhört intressant, är att den fokuserar på Moist tankar och funderingar, hur han försöker hitta en utväg och göra det bästa av situationen. Att följa hans förvandling från en skurk till hjälte. Även om detta inte är möjligt på samma vis i en filmversion, återberättas Moist inre konflikt tillfredsställande.
Manuset är oerhört annorlunda jämfört med ursprungsmaterialet, men som behåller essensen av det som gör historien värd att läsa eller se som film.

Richard Coyle gör en mycket tillfredställande porträttering av Moist von Lipwig. Även om karaktären inte följer boken helt och hållet, eftersom det är uppenbart att rollen anpassats för att spela till Coyles skådespeleri, så är det en mycket bra framställning av huvudrollen.
Samma goda skådespeleri gäller samtliga skådespelare, med extra betoning på Claire Foy som Adora Belle Dearheart och David Suchet som Reacher Gilt.

Miljöerna och kläder är slående och så passande för den värld Pratchett målar upp i sina böcker. Det är tydligt att de lagt ner tid på att hitta bra inspelningsplatser och ägnat mycket tid till att få dem att synas från sin bästa sida.

En av de stora rollerna faller på Mr Pumps karaktär, som skall föreställa en två meter hög varelse av lera, skulle vanligtvis numera digitalanimeras. Istället väljer man här, i likhet med Döden i den första adaptionen av en Pratchettbok, att istället använda en skådespelare iklädd en dräkt. Många skulle tycka det ser löjligt jämfört med hur en oerhört påkostad animerad figur skulle kunna se ut, men det är en onödig utgift i det här fallet. Mr Pumps utseende är fullt tillräckligt och har en fantastisk närvaro i alla scener han deltar i. Och till skillnad från datoreffekter som inte alltid ser övertygande ut, ser Mr Pump alltid lika "äkta" ut som de andra rollfigurerna.

Även om vissa relevanta detaljer kommit på avvägar i adaptionen mellan medierna, är jag oerhört nöjd med hur Going Postal blev. Även om boken alltid kommer att vara den jag föredrar, är filmversionen ett garanterat inköp när DVD:erna släpps i handeln och jag uppmanar alla som gillar Pratchett att se den...

Scanner & Skiss

Som tidigare nämnt så valde scanner och kopiator-delen av min multiskrivare att ge upp för några dagar sedan. Lyckligtvis visste jag att den jag använt tidigare stod någonstans i mitt och Annas förråd, men som alla tråkiga uppgifter så tenderar man att skjuta upp den.
Tyvärr blir en scanner ganska oumbärlig fort, särskilt om man vant sig vid att ha den tillgängligt...

Så mellan allt annat som skulle göras en lördag, så tog jag mig an att gräva mig in genom förrådet. Jag vet inte hur många som minns slutscenen från Indiana Jones och Jakten på den försvunna skatten, där man ser då den heliga arken föras in i ett jättemagasin med ett till synes oändligt antal lådor...ungefär så såg det ut när jag stirrade in genom dörren och med en suck började rota.

Lyckligtvis hittade jag scannern hyfsat fort och kunde koppla in den. Alla system funkar och även om den är en hel del långsammare så har den en uppenbar fördel; den fungerar!

Tidigare under dagen, när jag plockade undan lite papper som låg och skräpade på arkivskåpet, hittade jag en skissövning jag pysslade med under hösten. Tanken var att, med en tuschpenna, sitta och spontant försöka teckna något med ambitionen att få det att se bra ut. Just tanken med att använda tuschpennan var att inte kunna använda suddgummi, drog du en linje fick du leva med den.

Det är en kul övning och jag rekommenderar den varmt för alla som är sugen på att prova...men det är inte en teckningsteknik jag skulle vilja använda permanent.
Eftersom den dök upp lagom till att scannern kopplades och och skulle provköras, så var det para att trycka in den och trycka på knappen.

Motivet är figurer från boken Going Postal av Terry Pratchett. Jag har tidigare lagt upp en digital målning jag gjort med motiv från boken här på bloggen ...det är svårt att inte rita saker ur den boken, den har hamnat i kategorin de bästa böcker jag läst och eggar ständigt min fantasi.
Det skulle vara mycket roligt om man fick chansen att göra något officiellt som hade med boken att göra, men är kanske lite väl ambitiöst i nuläget. Just nu nöjer jag mig med att skissa...för tillfället...

Meditation vid tvättmaskinen?

Som de flesta, så är jag inget fan av att tvätta. Det är inte en så fruktansvärd syssla, som jag hört vissa säga, men den är knappast något man längtar att ta tag i efter en lång dags arbete... På något vis känns det som om arbetsdagen fortsätter, men sysslorna förändras. Att tvätta är visserligen inte så ansträngande syssla, istället är den monotom och tråkig.
Trots det borde vi alla vara tacksamma över dagens tvättmaskiner, tänk att stå och koka sin tvätt...det är inte för länge sedan egentligen.

I vanliga fall, när jag inte samarbetar med någon som har fasta tider utan planerar dagen själv, kan tvättandet bli ett underhållande och avslappnande tillfälle. Jag laddar min mp3-spelare med lämplig musik eller audiobok och sitter sedan i ett meditativt tillstånd i tvättstugan och bara slappnar av mellan maskinerna. Finns möjligheten så prova, det är bättre än att springa in och ut ur tvättstugan...

Alternativt så har jag haft ett anteckningsblock och skissat på manusidéer och andra texter under tiden maskinen sveper runt med klädesartiklarna. Det är många bra idéer som snickrats samman i tvättstugan, trots bullret från maskinen.

Ikväll finns det dock inte tid för sådant, vilket leder till att man far in och ut ur tvättstugan för att göra allt annat som också måste bli gjort. Istället får jag meditera lite senare, när huvudet träffar kudden...som jag planerar att göra tidigare ikväll än vanligt.

Nyligen provade jag, dock utanför tvättstugan, att skissa ihop en annorlunda stil till min figur Martin som jag håller på att utveckla. Resultatet blev tilltalande och jag funderar på att anamma stilen mer permanent...trots att det finns mycket utvecklingsarbete kvar, var resultatet väldigt tillfredställande. Det har dock inte funnits mycket tid att arbeta vidare på stilen, men det kommer lite lugnare tider att syssla med utvecklingsarbete.

Upprättelse!

Med tanke på att jag berättade om det trasiga paketet och de skadade böckerna jag fick på posten, så tycker jag det inte är mer än rätt att ge en uppföljning...

Eftersom jag var både arg och frustrerad så bestämde jag mig att det var inte mer än rätt att skriva några rader till AdLibris och klaga. De två tidigare beställningarna jag hade gjort hos dem kunde vara ren otur med pakethanteringen, men när detsamma inträffade med en tredje...då börjar iallafall jag att se ett mönster.

Så började jag och supportavdelningen att brevväxla med varandra. Jag kunde inte låta bli att känna vissa likheter med problemen jag hade hos CDWOW, eftersom det blev ett fasligt utbyte av ordernummer, kollinummer, husnummer, skonummer...massor av nummer. Skillnaden var dock att AdLibris var mycket tillmötesgående...

När allt kom till kritan, i samband med en mer ingående beskrivning av skadorna, så förklarade jag att det enda jag ville ha var en garanti att vid en eventuell framtida beställning så skulle paketet slås in ordentligt. Till skillnad från tidigare.
Som svar fick jag följande;

Hej igen!
Tack för ditt svar. Då tycker jag att som kompensation så rabatterar vi din beställning. [...] Gällande dina framtida beställningar så ska de kunna levereras i perfekt skick, vet inte varför du har råkat ut för detta.

Förvisso en symbolisk summa, men nu har de mig registrerad i sin databas och att jag håller ögonen på dem nästa vid nästa beställning...så förhoppningsvis använder de några tejpbitar extra. Jag, om någon, kommer att uppskatta det.
Nu kanske man snart vågar beställa serieversionen av Artemis Fowl: The Arctic Incident...det hade inte suttit fel.

Stenbärarens förbannelse

Det hade anlänt en sändning album och böcker jag och min sambo Anna hade beställt från AdLibris. Tyvärr sänktes humöret när jag anlände till posten bara för att upptäcka att paketet både var öppet och till viss del sönderslitet. Tillsammans med tjejen som hade hand om postens varuutlämning gick vi igenom fakturan och kunde konstatera att samtliga titlar var kvar, dock något skamfilade...

Lyckligtvis blev jag på bättre humör av att sitta ner och bläddra igenom exemplaret av Amulet - Book 2; The Stonekeeper´s Curse som jag beställt. Jag har väntat ett tag på att albumet skulle färdigställas och har följt skaparen Kazu Kibuishi och hans arbete på Bolt City. Så det var en efterlängtad läsning som fick mig att lägga Terry Pratchetts Unseen Academicals åt sidan så länge.

Jag kommer med stor sannolikhet att skriva om albumet för DigitalComics, men vill ge en bild av innehållet i det nya albumet.

Emily, som blev bäraren av stenamuletten i första boken, har problem att kontrollera dess krafter. Amuletten försöker förföra henne till att ge efter för sina impulser och använda sina krafter på destruktiva vis. Men hon står emot, eftersom hon fokuserar all sin uppmärksamhet att hitta ett botemedel till hennes och brodern Navins mor. Deras sökande stoppas av de ondsinta alverna som inget annat vill än att stoppa den nya amulettbäraren...eftersom hennes öde är att en dag stå öga mot öga med alvernas kung i envig.

Som den tidigare titeln var läsandet mycket underhållande. Något jag glatt kan rekommendera andra fantasy och sago-älskande läsare att ta en närmare titt på. För mer om just The Stonekeeper´s Curse, håll utkik på DigitalComics. Dock fokuserar vi just nu främst på webbserier, men ett album som detta är givet att lägga fram som ett lästips.

På tal om album så lade jag idag märke till att den efterlängtade serieversionen av den andra Artemis Fowl boken Artemis Fowl: The Arctic Incident nu också har släppts. Något jag är mycket lockad att beställa...frågan är bara om jag vågar göra det den här gången. Jag verkar inte ha mycket tur med leveranser via postorder...

Nr 100

Trots att det är nästan ett år sedan jag startade att skriva blogginlägg, så känns det ändå inte så avlägset som man skulle kunna tro. Det var därför med förvåning och ett skratt jag upptäckte att det nu var dags för inlägg 100...

Och en blogg, som skulle fungera som lite av en portfolio, blev snart också en plats för vardagsreflektioner tillsammans med händelser av olika slag...viktiga milstolpar och bara udda eller roliga incidenter. Jag hoppas du som läser tycker det är lika kul som jag gör när jag skriver och att vi kommer ha många nya inlägg framför oss...

Under dagen som gått passade jag på, när alla måsten var gjorda, att träffa min vän Andreas för första gången på mycket länge. Tanken var att vi skulle äta en bit mat och berätta vad som hänt sedan sist, uppblandat med skämt, anekdoter och massor av humor.

Som alltid när vi träffas...

Ett vanligt måste när vi vandrar genom centrum är att besöka Science Fiction Bokhandeln. Andreas tänkte pass på att fylla på lagret av hans bok Skaldehav som de tagit in och säljer där...

Tycker du om fantasy, äventyr och sjöjungfrur så besök butiken i Malmö för att köpa ett exemplar av Skaldehav för endast 150:-

Personligen kunde jag inte låta bli att plocka upp ett exemplar av Terry Pratchetts senaste bok Unseen Acedemicals. Även om jag inte är en fotbollsfantast, ser jag mycket fram emot att läsa en Discworld-roman med fotbollen som huvudsakligt tema. Med tanke på Pratchetts förmåga till humor och satir, så tror jag den kommer att vara läsvärd...när jag läst ut den skriver jag några rader och berättar.

Något säger mig att jag kommer att ha svårt att släcka lampan ikväll...

Miljövett och humor

Om du är som jag, så njuter du med stor sannolikhet av de bekvämligheter och möjligheter vårt samhälle har. Du slår upp ett glas cola till och plinkar på den drygt året gamla datorn, funderandes på hur fränt det skulle vara med en ny. Det är lätt hänt att det slarvas lite i sopsorteringen och påsen för hushållssoporna blir några hekto tyngre än den behövde.
Så fort de stora larmrapporterna skanderar om miljökatastrofer och global uppvärmning, slås dövörat till med motivationen att en man inte kan göra någon skillnad...

Problemet är att vi som privatpersoner närmar oss miljöproblemen från fel håll. Även om katastrofrapporterna i media främst är för att försöka övertyga politiker om att de måste göra något, så har de också en panikeffekt på folket som sedan övergår i en håglös inställning att det inte spelar någon roll för allt kommer att gå åt fanders ändå. Svårmodigt frågar man sig vad en privatperson kan göra och fortsätter sedan i samma gamla hjulspår.

Jag lyssnade nyligen på audioboksversionen av Peter Erikssons intressanta bok Ursäkta, hur dags går jorden under? och vill varmt rekommendera alla, särskilt de som inte förstår eller vet vad som faktiskt håller på att hända, att läsa eller lyssna på den. Peter Eriksson är en oerhört skicklig humorist, samtidigt som han är ytterst kunnig i miljöfrågor. Vad han helt enkelt levererar är sanningen, men förklarad på ett vis som inte framkallar den sedvanliga ångesten eller osäkerhetskänslan miljödebatten i vanliga fall ger sina deltagare och tittare.

En av de huvudsakliga anledningarna till att vi inte förstår vår egen påverkan på naturen, menar Peter, är att vi har svårt att se den konkreta effekten vi har på klimat och miljö. Siffrorna är helt enkelt för stora för att kunna betyda något för oss på annat än en intellektuell nivå. Därför väljer Peter att jämföra Jordens levnadshistoria (4.5 miljarder år) med en resa mellan Stockholm och Luleå på ca 100 mil. I följande utdrag närmar sig resan sin destination:

Om vi tar oss vidare till Öjebyn - som ligger 4 mil, eller 200 miljoner år, från målet - då har det hänt en hel del på Jorden. De små organismerna har växt, skaffat ryggrad, kravlat upp ur vattnet och delat upp sig i djur och växter. På det här stället hittar vi skogar, insekter och dinosaurier. Enligt vissa arkeologiska fynd var det även nu som Rolling Stones började turnera. […]

Nu närmar vi oss slutet på vår resa, och det börjar bli svårt att räkna i mil och kilometrar. Som gammal Luleåbo har jag bestämt att målet, vår nutid, ska representeras av det första rödljuset efter Bergnäsbron (den bro man passerar när man åker in i Luleå söderifrån). För enkelhetens skull har jag avrundat dess längd till 1 km. När vi börjar rulla på den befinner vi oss 5 miljoner år tillbaks i tiden och de första människoaporna har börjat grymta omkring. Rolling Stones anställer dem genast som roddare och säkerhetspersonal vid sina konserter. […]

När det bara är 2 meter kvar, dvs. för 10 000 år sen, behärskar vi mycket mer än bara elden[...]

Tanken att vår överskådliga tid på den här planeten, ca 10 000 år, bara är 2 meter av "resan" blir svindlande med tanke på vad vi hunnit åstadkomma. Mycket gott, det ska inte försummas, men samtidigt många förändringar som i vanliga fall skulle tagit åtskilliga millennier om de skett naturligt.

Förutom att ge tips på små förändringar i vardagen som kan betyda mycket, ger Peter tips på vad vi bör ha i åtanke för att behålla jorden grön och vacker även i framtiden. Jag tänker iallafall ta till mig så mycket som möjligt, så att jag kan göra min del...

Nytt i e-bokhandeln

Min vän Andreas, som i februari bad mig att göra omslaget till boken Skaldehav, meddelade nyligen att boken nu äntligen har gått genom Vulkans system och han har fått de författarexemplaren av boken som han väntat på. Tillsammans med detta blev boken också tillgänglig på diverse olika E-bokhandlar som Adlibris, Bokus, etc.

Under vårt samtal kom Andreas att säga att "det är första gången det känns på riktigt, när man håller boken i handen." och det kan jag fullt och fast förstå. Även om digital publicering är både bra, effektiv och uppskattad av de flesta, så finns det fortfarande en vana hos oss att det inte känns 100% på riktigt om det inte går att ta och känna på föremålet.

Varför inte plocka upp ett exemplar av Skaldehav? Eller någon annan bok för den delen, att läsa är nyttigt för hjärnan och avkoppling för kroppen... Jag tänker själv spendera resten av dagen med en god bok...

Passa på att läsa i ljuset från ett stearinljus och delta i Earth Hour 2009, där så många som möjligt släcker alla lampor hemma under en timme...allt för en grönare värld. Många är skeptiska mot evenemanget, som är organiserat av WWF, och åsikter av typen att det inte kommer att göra något skillnad har yttrats här och var.

Men varför inte delta oavsett, det kostar ingenting (elen är ju trots allt avstängd) och det är ju mysigare med stearinljus i vilket fall som helst!

Skaldehav

Boken jag målat omslaget till, Skaldehav, är en fantasy-saga i modern tid, men med en känsla av Grekisk mytologi. Den är nu släppt och tillgänglig att köpa via Vulkan. Den kommer att bli tillgänglig via andra bokhandlar online snart.
Så här sammanfattar Andreas handlingen.

På den dagen hon
fyller 13 gör flickan Kyria en otrolig upptäckt. Allt hon visste om sitt förflutna kommer i ny dager då det avslöjas att hon inte är människa utan härstammar från Mnimonerna bland havets folk.
Så börjar en resa och ett äventyr som tar henne till en annan värld, under ytan, där sagor och myter är verkligare än någonsin. Men mötet med den främmande havskulturen är inte ofarligt. Kyria finner sig snart på jakt efter de gamla olympiska gudarna, vars spår är det enda som kan
rädda livet på hennes
vän och bringa fred och
trygghet åt havsfolket.

Hela boken är på 806 sidor och trycks efter beställning (det såkallade print on demand) vilket betyder att man får ett rykande färskt exemplar när man beställer. På grund storleken och print on demand, blir priset ganska högt. Men då rekommenderar jag att man beställer en E-bok, som kostar näst intill ingenting.

Det var sent igårkväll som den slutligen blev tillgänglig, inte utan ett och annat bekymmer. Andreas är en fantastisk lyriker och författare, men om det är någon brist han har så är det hans ogillande av teknik. Ett tålamod som annars är stort som småland, blir ovanligt kort när felmeddelanden börjar dyka upp på skärmen...

Vulkan, som är ett automatiskt publiceringsverktyg med begränsade tillval, kräver att materialet som läggs upp är tillverkat på ett visst vis för att det ska fungera. Och då är det givetvis svårt att få allt att fungera om man har äldre program och inte vet hur man ska lösa situationen. Lyckligtvis har jag, efter att ha hjälpt till att färdigställa tidningar till tryck, lite kunskaper om PDF-filer och kunde hjälpa till. Så efter en sista kraftansträngning kom boken slutligen upp.

Jag visste att jag valt rätt person till att göra jobbet! fick jag skickat till mig tidigare, och det är alltid glädjande att höra.

Äventyr till havs...

Under den gångna veckan har mycket av mitt arbete kretsat kring grundtecknandet av ett omslag till en bok. Det är en gammal vän jag lärde känna på Malmö Högskola, som väljer att på egen hand ge ut en bok om vattenfolk och äventyr.

Det var en mycket stor ära när Andreas hörde av sig och undrade om jag var intresserad av att ta mig an det här uppdraget, och givetvis var svaret ja.

Visserligen har jag gjort flertalet illustrationer av olika slag, men det här ska komma att bli mitt första bokomslag...så arbetet har gått lite långsammare än vanligt, med alla förberedelser som måste göras.

I skrivande stund har det mesta skissats färdigt och det är endast några justeringar och förbättringar kvar innan det är dags att börja sätta färg på motivet.

Dessvärre kan jag inte ännu visa något från motivet innan det är färdigställt, men lovar att så fort omslaget är målat och levererat kommer det att sättas upp här tillsammans med mer information om boken.

Annat nytt är att Digitalcomics (DCX) publicerat en mycket trevlig intervju med Jonas Darnell, skaparen bakom Herman Hedning. Det kommer också snart fler recensioner skrivna av undertecknad, tillsammans med annat kul material...