Olja & Akryl vs Pixlar

Jag har alltid beundrat illustratörer och målare som behärskar olja och akryl. De som får dessa enkla pigment att bli så levande att de får verkligheten att verka som en grå reproduktion. Det är verkligen en talang att få pannåer och dukar att spraka av liv och rörelse, något som får målaren att lysa som en lampa i mörkret.

Jag har vid flera tillfällen försökt ta mig an både olja och akryl. Akvarell kan jag måla med och det är ett mycket tilltalande medium, men det finns något i de andra två som är så oerhört lockande. Men båda två kräver oerhörd skicklighet och ett tålamod stort som Småland för att få ett tillfredsställande slutresultat.
Och jag har varken tiden eller tålamodet i nuläget...

Men med det sagt så fuskar jag i målandet genom att istället använda min CintiQ-platta och imitera oljefärg digitalt. Det är inte samma sak, men det ger ändå en viss tillfredsställelse. Jag har sedan ett bra tag insett att datorn är mitt sanna medium och försöker hellre se fördelarna än nackdelarna med det.

Men med det sagt så tar också det digitala en hel del tid att få målningar gjorda så att de ser bra ut. Det kräver också en hel del tid och övning, men att slippa vänta på att färgen ska torka mellan lagren är oerhört skönt. Och skulle jag behöva så utlopp för den förlorade väntetiden, kan jag alltid sitta och blåsa på ritplattan lite. Det kommer inte åstadkomma någonting, men det gjorde det å andra sidan inte heller när jag satt och blåste på akrylen och oljan!
Tänk så mycket dumt man hittar...

Fanart: Iron Man

I och med att jag tvingats fokusera på skrivandet den närmaste tiden, så har det kliat i fingrarna att få teckna något. Vad som helst!

Men nu har jag nått min stora deadline och hade lite dötid att fylla, så var det ett bra tillfälle att sträcka på tecknarmusklerna. Det blev lite Marvel-fanart med Iron Man.
Jag såg lite trevliga teckningar av honom online, blev sugen och kunde inte låta bli att hämta lite inspiration där till min egen.

Klicka för att se bilden större.

Nytt i Portfolion

Trots mycket strul och allmänt krångel, har det hänt en del kul också!
Bland annat gjorde jag ett besök på Fujicolor för att träffa gamla kollegor och småprata lite.

De är intresserade av att jag ska komma och hålla en föreläsning om digital retusch och fotomanipulering för de andra som arbetare där, så jag och arbetsledarna passade på att diskutera vad en sådan skulle innehålla. Själv tycker jag idén är spännande och jag skissar på ett förslag till hur föreläsning och en workshop efteråt skulle kunna se ut.

Samtidigt lät jag lite av mina senare alster framkallas i digitallabbet för att öka på min fysiska portfolio där hemma. Det är en fantastisk syn att se det man suttit med CintiQ-plattan, och målat i datorn, ramla ut ur framkallningsmaskinen. Kvalitén på färger och papper får bilderna att nästan hoppa upp från pappret. Det kostar ju en slant, men det är helt klart värt investeringen! Helt plötsligt blir det ännu roligare att visa portfolion för någon...


På tal om roligt, så är steget inte långt till komiskt eller tragikomiskt. Som nämnt tidigare har ett paket till mig från Ted Stridh hamnat på villovägar och jag fick idag höra att Ted besökt Posten för att fråga vad som hände. I vanliga fall är det ofta lönlöst, hur hittar man ett paket bland tusentals, men den här gången lönade det sig.

Man kan inte påstå att de lokala postkontoren anställer traktens genier direkt! De hade, på grund av att postsäcken varit full, lagt paketet åt sidan. Varpå det hamnat bland inkommande paket som väntar på att någon ska hämta dem... Det hade legat där i flera dagar, tills Ted nu kom och frågade efter det. Om det kommer fram nu återstår att se, men med tanke på hur det hanterats hitintills kan man bara undra och rysa!

Death Jr. fanart

Ibland kan jag inte låta bli att göra en fanart. Det lockar så mycket att göra när tid finnes...

Sedan jag köpte Death Jr volume 2 har jag älskat omslaget. Också serien och de andra omslagen som finns tryckta i ett galleri inuti, men det var något med det här omslaget som fick mig att plocka upp albumet och bläddra i det.

Så jag passade på att göra det som en övning på CintiQ-plattan. Slutresultatet blev förvånansvärt bra. Min linjeföring är något annorlunda, men det är alltid bra att försöka träna upp lite mångsidighet i sitt arbete. Och som med alla tekniker, så behöver man hitta sina styrkor och svagheter. När man väl vet var de sitter så kan man justera arbetet för bästa möjliga resultat!



Jag har också passat på att recensera albumet hos DigitalComics, så varför inte ta en titt och få reda på vad som döljer sig bakom dessa pärmar? Den recensionen hittar du här.

Några stilprover...

Har suttit, när tid funnits, för att skissa på lite idéer jag hade...inte så mycket på figurerna i sig utan snarare på hur jag designar karaktärer. Jag vill hitta något som fungerar både bra för mig att skissa och som senare kommer bli snyggt när jag tar upp bilden på CintiQ-plattan, tuschar och färglägger...

Jag var känd för att använda väldigt tjocka linjer...men ju mer jag arbetar, ju mer blir de tunnare linjerna. Och nu, när jag har möjligheten, är det väldigt givande att experimentera med dem.

Den senaste skissen, av min figur Martin och två slumpvis tecknade karaktärer, visar på lovande resultat. Det är bara att fortsätta att experimentera och låta pennan glöda.

Isig bildredigering

När jag häromdagen småpratade med Ted Stridh så berättade han om en spontan bild han tagit en kväll när han var ute. Han hade fått syn på en istapp som hängde från en tegelpanna på ett hus, tyckte att det var vackert med ljusen som speglades i den rena isen och tog fram kameran för att knäppa några bilder.

I brist på stativ och de dåliga ljusförhållandena gjorde att de flesta av bilderna blev suddiga eller underexponerade. Enbart en av dem blev skarp, dessvärre blev bildkompositionen på den en av de sämre. Istappen upplevs något underdimensionerad och en bit av trästativet till tegelpannorna hade letat sig in.


Ted visade mig bilden och jag föreslog en enkel bildredigering för att göra intrycket av bilden bättre. Att manipulera en bild för att förhöja ett motiv, när det handlar om att illustrera en känsla, något naturligt vackert eller där det är uppenbart att bilden inte ska vara en representation av verkligheten, är det inte fel som jag ser det. Det är snarare när sanningen förvrids till något annat och ambitionen är att lura betraktaren som det är dags att diskutera etik och moral.


Jag gjorde förvisso istappen något större än den faktiskt var, men för att öka intrycket och de vackra ljuspunkterna som speglas i isen. Trästativet ersattes med ännu några tegelpannor. Och jag blev nöjd med slutresultatet. Jag valde att inte förändra färger eller skillnaden på ljus och mörker eftersom Ted fått in en bra balans. Det finns ingen anledning att redigera det som inte behöver redigeras...

Arbetet med istappen gick dessutom fort med den nya datorn, det är så trevligt att arbeta när datorns gensvar på de drag man gör på CintiQ-plattan är omedelbar.

Efterlängtad hårdvara!

Sedan ett tag tillbaka så har jag märkt att datorn ansträngs hårdare och hårdare. Mycket är för att programvaror och liknande är mycket mer krävande, en del är att datorn jag arbetar med är över 6 år gammal. Dessutom hjälper det inte att de filer jag tillverkar, som illustrationer och annat, är tunga att behandla.

Ett tag var den nästan hopplös men fick lite nytt liv efter att en god vän hjälpt mig att sanera den, tack än en gång Marie för hjälpen. Mycket av det damm som datorn drar åt sig, kommer oturligt nog in och kan orsaka rejäla försämringar i prestandan. Men trots det är det ganska tydligt att den närmat sig slutet som arbetsdator.

Det har också varit en enorm huvudvärk att inte kunna ha skärm och CitiQ-plattan anslutna samtidigt, eftersom det dumt nog visade sig saknas flera sådana uttag. Så det har varit mycket krypande under skrivbordet för att koppla om sladdar, något jag verkligen inte uppskattar eller rekommenderar

Så, efter att ha haft en diskussion med mig själv angående utgifter och inkomster, togs ett efterlängtat beslut; det är dags för en ny dator.

Så idag bar det av till El-Giganten för att titta på några tillgängliga modeller. Den stora frågan i sådana sammanhang; hur långt är jag villig att sträcka mig?
Det finns gott om datorer vars kostnader skulle kunna försörja mindre länder, i den klassen känner jag mig inte hemma att handla...ännu... Men efter många om och men, är det bättre att köpa något bra som håller, än något som måste bytas ut mycket tidigare.

Det blev en Dell denna gången. Jag har både hört gott och illa om märket, men förhållandevis är inställningen till deras produkter positiv. Så nu får jag känna av kvalitén på hårdvaran på egen hand.

Lite onödigt lyx med den extraförpackning som tillbehören kom i, men samtidigt kan jag tycka det ska kännas lite lyxigt när man betalar de summorna som kvalité kostar...

Studio SPX står det ståtligt graverat på sidorna. Också lite onödigt lyxigt, men om inget annat så kommer jag att kunna ta reda på vad den heter om det skulle vara strömavbrott. Men över lag är det en väldigt snygg design och kommer att se ståtlig ut vid skrivbordet.

Anna passade på att titta på ny mobil nu när hon följde med. Hon har en som är äldre än datorn och hon har länge funderat på att skaffa ny. Inspirerad av mitt slöseri plockade hon upp en Nokia.

De närmaste timmarna blir det för min det att göra backup på alla viktiga filer...drygt kanske, men själv ska jag njuta av den tiden. Då har jag ju upplevelsen framför mig att få starta den nya datorn för första gången...

Är tusch digitalt?

Av olika skäl har jag inte kunnat låta bli att fingra på den skiss jag visade häromdagen. Det var bara för lockande att fortsätta pillandet för att se vart resultatet skulle leda.
Främst var det att tuscha som kändes intressant.

Även om jag just nu använder den tusch-termen lite löst. Som många, men inte alla, vet är tuschningen av bilder då du med penna eller pensel lägger ett lager svart tusch över det du har ritat, oftast med blyerts men också med grafit. Som jag förstått är huvudingrediensen i tusch pulveriserat kol. Det bli inte mycket svartare än så...

Nu när jag för tillfället sitter med min CintiQ-platta och gör tuschningen, så väcks frågan kan jag fortfarande säga att jag tuschar? Tekniskt sett använder jag samma verktyg då som används vid färgläggning av olika slag...

Det får mig att minnas när jag en gång satt och pratade med en äldre vän till familjen, som målar oerhört vackra blommor i olja. Han har inte arbetat med tusch själv och när jag förklarade tekniken så sammanfattade han det med du målar helt enkelt i svart?

Och det är svårt att inte hålla med, eftersom det faktiskt summerar sammanhanget. Men samtidigt finns det en lång tradition där otaliga tecknare har kallat sitt arbete tuschning. Samma jobb jag utför digitalt nu, har gjorts länge med specifika verktyg som gett det sitt namn. Och jag har inget emot traditioner, så länge de inte kedjar oss.

Vad bilden gäller blev jag nöjd med resultatet. Den ledde till större förståelse för hur jag bör tänka när jag jobbar digitalt.

Egentligen, när tuschningen var färdig, var jag för trött för att färglägga med de tekniker jag vanligtvis använder. Det var mitt i natten, men trots det gjorde jag en snabb och enkel färgläggning som skulle påminna om de som oftast finns i serier om superhjältar. På något vis kändes det rätt.

På tal om Seinfeld

Är det någon annan som följer repriserna av Jerry Seinfelds komediserie med samma namn?

Även om jag inte var en större fantast av Seinfeld medan den sändes som ny, så har jag verkligen uppskattat den nu när repriserna visas på åtskilliga kanaler. Den humorn och de situationer Jerry och hans vänner råkar ut för i sina göromål tilltalade mig inte som tonåring, men nu kan jag sympatisera med så gott som alla i serien...vi lever och lär som ordspråket går.

När jag satt och gjorde en ansiktsövning på min CintiQ-platta fick jag en idé och grupperade om dem. Och det blev något speciellt över den...åtminstone jag fick en liten känsla av ett visst nämnt humorprogram...skulle inte det här gänget se ut att bo några hus längre ner på Jerrys gata?

Från filmsamlingen

Jag älskar film, det är något som är säkert.
Förvisso kan det erkännas att det ibland är en något nischad filmsmak, men jag brukar försöka titta på de flesta genrer då och då. Jag kan fälla några tårar till ett riktigt sorgligt drama eller spekulera om det andliga och mänskliga i en thriller. Men det är äventyr med lite action eller science fiction och fantasy som lättast fångar mitt intresse. Lite förutsägbart kanske, men sån är jag.

Häromkvällen, efter att jag avslutat lavabilden, fick jag en kul idé...
Så jag satte och skissade en stund för att sedan snabbt trycka skissen i scannern. CintiQ-plattan startades och efter en stund var jag klar.
Som ett litet hobbyprojekt, när inget annat finns att göra, tänkte jag göra bilder till något jag kallar Deans Moviebox; parodier av olika filmomslag och posters.

Och eftersom det var den första bilden jag satte ihop, så kändes det rätt att ta en med lämplig titel... Klicka för större bild


Jag kan inte garantera hur ofta jag kommer att göra de här omslagen, men eftersom det var kul och jag hellre sysselsätter mig än inte har jobb att göra, så lär de komma lite då och då. Faktum är att jag redan skissat på nästa, men väljer att inte avslöja vad det är. Det får bli en överraskning när det är färdigt.

Hett lavaflöde!

Har du också fått känslan av att bara vilja göra något, utan tanke på vinning, bara för att det skulle vara roligt? Nu menar jag inget drastiskt eller farligt som bungyjumping, forsränning, yxkastning eller företagsdeklaration, utan något lite lugnare.

Som tecknare får jag ofta den känslan, att vilja teckna något bara för nöjets skull...och en skiss här eller där spelar inte så stor roll, det krockar sällan med andra arbeten. Men jag tar det gärna lite längre och avslutar bilderna, också det utan att krocka med andra uppdrag.

Lyckligtvis får man bara lust till sådant när det finns extra tid att ta av, det är sällan jag får lusten att göra annat när en deadline står för dörren, man har den förväntansfulle kunden i telefon och sekunderna rinner undan som kvicksilver. Då, om man har huvudet påskruvat ordentligt, har man begrepp nog att fokusera.

Men helgen som gått var lugn och behagligt, så det ledde till en ströskiss...som i sin tur ledde till en tuschteckning...som i sin tur ledde till följande... Klicka på bilder för större

Jag vet inte varför, men jag verkar ha samma fascination som Sagan om Ringen illustratören John Howe över att rita klippor, berg och lava. Det är något magiskt, farligt, äventyrligt och fascinerande över den sortens miljö.

Jag kan fullt och fast förstå de som åker för att undersöka aktiva vulkaner och klättrar ner i dem iklädda aluminiumfolie. Hade jag varit forskare, hade det säkert varit en sådan forskare. Förmodligen en smått grillad sådan, så det är förmodligen tur att det närmaste jag kommer en vulkan är genom tv:n och discovery channel.

Även om jag till stor del fortfarande tycker tuschningen är effektivare att göra för hand, så är färgläggningen med CintiQ-plattan helt fantastisk. Justeringar, penseldrag och annat är så oerhört mycket enklare.

Vem vet vad det här kommer att leda till?
Men vart det än är, ser jag fram emot att komma dit...

Makt och Magi

Det här inlägget kommer behöva lite historik *harkel*
För många år sedan kom min yngre bror hem med ett spel han hade köpt i den lilla lokala videohandeln. Jag hade aldrig hört talas om det, men det skulle bli en stor favorit i samlingen. Spelet hette Heroes of Might and Magic.

Tiden gick och tekniken rullade på. Snart var spelet för gammalt att spela på de nya datorerna och skulle fallit i glömska, om jag inte upptäckt en av dess efterföljare... Heroes III.
Det händer fortfarande att jag sätter mig och spelar en eller fem omgångar av det här spelet. Jag kan inte förklara varför, det är bara så lockande.

I korta ord är spelet upplagt som ett brädspel, du har en viss mängd drag du kan göra så länge det är din tur, varpå turen går över till din motspelare. Du bygger borgar, tränar krigare av olika sorter och former för att slutligen drabbas samman i strid.

Varför berättar jag allt det här?
När jag satt och rotade bland gamla filer, hittade jag en skiss till en målning av en Iron Golem inspirerad av krigartypen som finns i spelet Heroes III. Eftersom jag suttit de senaste dagarna och bara försökt lära mig hantera CintiQ-plattan, ville jag prova att rita något konkret. Så vad var då lämpligare än att tuscha och färglägga bilden...


Tanken är att Iron Golem här är ofullständig. Idén är att i den fullständiga målningen ska krigaren stå i en smedja och är under konstruktion. Vem vet, i framtiden kanske jag tar mig an att göra hela målningen så som den var tänk. Men i nuläget är jag nöjd att se dessa resultat av mitt idoga tränande.

Nu ska jag bara hitta en annan skiss att öva på...

God fjärde advent till er alla...

Ännu ett julkort...

Efter att de senaste dagarna nästan uteslutande suttit och skrivit mängder av manus inför årets sista stora deadline, tog jag en lättnad suck när jag igår kunde skicka iväg allt... Det tar mer kraft att skriva historier än man kanske tror.
Det är ju betydligt lättare att läsa en historia än att hitta på den...men samtidigt är det ju väldigt roligt. Krävande men kul...

Dock hade jag ett åtagande kvar att sätta samman. Ted Stridh på DigitalComics hade frågat om jag inte kunde göra ett enkelt julkort som tidningen kunde använda att skicka till samarbetspartners och kontakter vi haft under året.

Inte kunde jag säga nej till en sådan förfrågan, så jag satt ett tag under dagen med CintiQ-plattan och kladdade ihop följande kort till tidningen. Gulligt, inte sant?

Julkort 2009

Som tidigare nämnt, har jag experimenterat en hel del med den nya ritplattan. Det kräver visserligen fortfarande att man tränar och försöker en hel del, men samtidigt visade det sig vara mycket roligt att sysselsätta sig med.

Tyvärr är det ett problem att jag i nuläget inte kan ha skärm och CintiQ inkopplad samtidigt, eftersom mitt grafikkort bara har ett uttag, vilket leder till att jag måste krypa på golvet och byta sladdar tillsammans med en hel del omställningar i datorns inställningar varje gång jag skiftar mellan dem.

Förvisso skulle jag kunna ha min CintiQ inkopplad permanent och använda den som skärm, men det innebär lite försvårande omständigheter för mitt andra arbete. En stor dead-line med manus närmar sig med stormsteg och det är inte riktigt lika bekvämt att ha plattan som skärm medan man skriver eller surfar. Så just nu är de den gamla skärmen som dominerar, av bekvämlighetsskäl.
Det är alltid samma visa, så fort man har något man vill leka med eller prova, så dyker det upp hinder på vägen...

Men så fort manusen är färdiga byter jag dock igen, för suget efter att få träna och måla är alldeles för stort att ignorera...plus att jag vill så fort som möjligt visa lite resultat.
Jag hann dock göra vid årets julkort när jag hade CintiQ-plattan inkopplad och måste erkänna att det gick både lättare och var roligare att arbeta med än med vanlig mus.

Detta kortet är till er som följer mina inlägg och vardagsäventyr, tack för att ni läser.

En dröm uppfylls...

Det var ett par dagar sedan jag uppdaterade bloggen. Främst är det för att jag gått och väntat otåligt på att få skriva en riktigt upplyftande nyhet...

Som jag i ett tidigare inlägg skrivit, har en av mina stora önskningar på sistone varit att få köpa en av företaget Wacoms flaggprodukter; CintiQ plattan.

Det var därför med ett stort leende som jag idag kilade till Matton här i Malmö för att hämta min alldeles egna CintiQ 12WX.

Eftersom det blev en bussresa hem tillsammans med ett riktigt ruskigt regnväder, föreslog butiksbiträdet att jag skulle behålla det paket plattan levererats till butiken i. Och det visade sig vara ett bra val...spöregnet och knuffande medmänniskor är inget jag rekommenderar tillsammans med känslig utrustning.
Så kom jag äntligen hem och kunde öppna paketet...


Ser lovande ut, inte sant? Och det var en ordentlig sladdhärva i paketet, så jag väljer att visa själva plattan någon annan gång då alla sladdar är på plats.

Dessvärre visade sig att mitt videokort i datorn bara kunde ta en skärmsladd åt gången, så det blir till att investera i ett nytt omgående. Jag vill inte kassera min riktiga skärm riktigt än...men tills vidare blir det plattan som får företräde.

För de som noterat att jag har tidigare skrivit att jag funderat på den större av dessa två ritplattorna, den så kallade CintiQ 21UX, undrar kanske varför jag istället valde den mindre modellen. Och svaret är enkelt, det var ett beslut jag tog både på grund av kostnaden och mina redskapsbehov i nuläget.

Det är en ganska stor omställning att arbeta med en sådan här platta och även om min ambition är att digitalisera en hel del av mitt arbete, dock inte allt, så är det dumt att investera ca 25.000 i ett verktyg jag inte har bemästrat eller vet om det är det absolut rätta. ca 10.000 är mer än tillräckligt
Att den är idealisk för min färgläggning är klart, men om den kommer att vara det jag tecknar och tuschar effektivast med återstår att se...om det blir så finns möjligheten att byta upp sig till modellen större i framtiden.

Som läget är nu, ser jag fram emot att sätta tänderna i min 12WX och se vad den går för.
De kommande inläggen kommer att bli spännande...

Drömmen om CintiQ

För de som inte känner till Wacom, så är de ett företag som producerar de digitala ritplattorna som gör att du kan rita direkt in i ritprogrammet med en trådlös penna. Jag är själv en stolt ägare av en deras plattor kallad Bamboo, något jag flitigt använder när jag färglägger och redigerar mina bilder. Det enda problemet med den är tusckning och annan linjeföring.
Låt mig förklara...

Jag föredrar att hålla ögonen på händerna när jag drar linjer, i tusch eller på annat vis. Annars vet man inte vad de skulle kunna få för sig att göra...så jag gillar att hålla ögonen fokuserade på handen som arbetar. Något jag inte alls gör vid färgläggning eller då jag skriver...bara drar linjer. Något jag hört många av mina kollegor bekräfta att de också gör...

Problemet blir då att både kunna hålla ögonen på händerna och se vad som händer på skärmen samtidigt...helt omöjligt, så till vida om man inte är skelögd på ett mycket speciellt sätt. Händerna får agera fritt och ögonen fokuserar på skärmen.
Trots mycket övning är det en bit kvar, så i nuläget sköter jag min tuschning på papper. Inte lika snabbt, men det blir rätt...

Så kommer drömmen...Wacom har förutsett problemet jag och mina kollegor känt av och utvecklat ritplattan CintiQ. Denna platta, förutom att fungera på samma vis som de andra, är också en flexibel skärm. Det blir, kort sagt, som att rita på ett digitalt pappersark. Bara tanken på precisionen och möjligheterna får det att klia i fingrarna på mig och ökar suget att få prova på. Problemet är bara priset...

Vem har drygt 25.000:- liggandes i dagsläget att spendera? Förvisso finns en mindre variant av CintiQ på drygt 12.000:-, men av vad jag sett är kvalitéts skillnaden stor mellan dem och hur man kan använda dem. Plattan jag arbetar med idag kostade mig 2000:-, en summa den faktiskt tjänat in med besparad tid och resultat. Men eftersom jag tvingas lägga pengarna på sådant tråkigt som mat, hyra och räkningar, så lär det dröja ett tag innan det finns en chans att investera sådana summor.

Så drömmen om CintiQ får fortsätta att vara en dröm ett tag till...

Men om någon har en CintiQ eller vet var det finns en möjlighet att prova på tekniken, hör av er...
För det skulle vara både lärorikt och intressant att prova.