Skånes Grand Canyon

På en liten familjeutflykt vi gjorde i dagarna, passade vi på att besöka Söderåsen. För den som inte känner till platsen så är det en Nationalpark nära Svalöv i Nordvästra Skåne med mycket vacker lövskog. På toppen av åsen, som är Skånes högsta punkt på ca 212 meter över havet, finns utkiksplatsen Kopparhatten.


Trots att jag besökt platsen för många år sedan var minnet av den blekt i jämförelse med de intrycken jag fick nu. Att stå på utkiksplatsen och se ut över den skogsklädda ravin som är en ordentlig del av parken, var en mäktig känsla. För de som alltid hävdar att Skåne är platt, så är detta ett bevis på motsatsen. Skämtsamt kallar mina föräldrar platsen för Skånes Grand Canyon
och tro det eller ej, men namnet är inte opassande.


Miljön är inte bara imponerande utan också rogivande och märkligt inspirerande. Det ska erkännas att jag passade på att ta en del kort som referenser för framtida arbete eller skisser. För även med en otrolig fantasi, är det svårt att komma ikapp den skönhet som moder natur själv har skapat.

Med fantasins öga var det inte svårt att klä omgivningen med älvor och troll som tittade fram från stockar och träd. Känslan var som om man skulle ha stigit in i en sagomålning av exempelvis John Bauer, John Howe eller Peter Bergting.

Jag hade förmodligen kunnat spendera timmar där i skogen och med skissblocket och kameran i högsta hugg...eftersom jag är känd för att kunna underhålla mig själv med dem länge. Men i brist på tid, eftersom så många andra platser skulle besökas, så får det vara ett framtida nöje. Men jag skulle verkligen inte ha något emot att besöka platsen igen. Snart.

Pojke bland ruiner

Jag gjorde nyligen en konceptbild till berättelsen om Martin som jag arbetar på. Mest för att se hur figuren ser ut tillsammans med ett potentiellt landskap och scenario. Enkelt sett är det Martin som försöker gömma sig i ruinerna av en ödelagd stad.

Varför vet jag inte, men jag har alltid tyckt det är fantastiskt spännande med ruiner av olika slag. Det finns något romantiskt över dem som gör att lätt att börja fantisera över hur byggnaden eller byggnaderna såg ut en gång och vad de användes till.

När jag en gång såg dokumentären John Howe, there and back again om illustratören som är känd för att göra målningar kring Sagan om Ringen och andra fantasy-berättelser, så var det ett uttalande som fångade min uppmärksamhet. Det var illustratören Gerry Embleton som sa följande:

Archeologists and historians have a scientific approach to the past, and when they find an object they take it out of the ground very scientifically and very carefully, and record everything. But then someone picks it up and says I wonder what it was and who used it and what it was for, and there fantasy arrives immediately at that point. Because you have to guess.

Vad som är så stimulerande med Embletons uttalande är att vi kan inte veta och därför måste gissa vad saker är och till vad de användes. Bara för att det känns rätt och verkar rätt, så är det inte en garanti för att sanningen är densamma som känslan. Så finns det ju, givetvis, olika nivåer av fantasi och uttalande som är mer eller mindre jordnära. Men det var kul att veta att mina funderingar kunde vara lika nära sanningen som en historikers...

Om realism är en viktig faktor i ditt berättande, i dina illustrationer eller i ditt filmarbete, så är det en god idé att faktiskt se
på historien. Det betyder inte att det konstnärliga försvinner, men blir en stadig bas för fantasin att stå på.

Men de ruiner jag valt att lägga in min konceptmålning rörande Martin är, ska jag erkänna, helt fiktiva och bara spontant skissade. Jag har lite idéer som jag skulle vilja ge liv i den här berättelsen, men jag har en del efterforskningar kvar att göra i den svängen. Mest för att jag vill att det ska kännas äkta, även om historien i sig inte har något med verkligheten att göra...

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format.

Hett lavaflöde!

Har du också fått känslan av att bara vilja göra något, utan tanke på vinning, bara för att det skulle vara roligt? Nu menar jag inget drastiskt eller farligt som bungyjumping, forsränning, yxkastning eller företagsdeklaration, utan något lite lugnare.

Som tecknare får jag ofta den känslan, att vilja teckna något bara för nöjets skull...och en skiss här eller där spelar inte så stor roll, det krockar sällan med andra arbeten. Men jag tar det gärna lite längre och avslutar bilderna, också det utan att krocka med andra uppdrag.

Lyckligtvis får man bara lust till sådant när det finns extra tid att ta av, det är sällan jag får lusten att göra annat när en deadline står för dörren, man har den förväntansfulle kunden i telefon och sekunderna rinner undan som kvicksilver. Då, om man har huvudet påskruvat ordentligt, har man begrepp nog att fokusera.

Men helgen som gått var lugn och behagligt, så det ledde till en ströskiss...som i sin tur ledde till en tuschteckning...som i sin tur ledde till följande... Klicka på bilder för större

Jag vet inte varför, men jag verkar ha samma fascination som Sagan om Ringen illustratören John Howe över att rita klippor, berg och lava. Det är något magiskt, farligt, äventyrligt och fascinerande över den sortens miljö.

Jag kan fullt och fast förstå de som åker för att undersöka aktiva vulkaner och klättrar ner i dem iklädda aluminiumfolie. Hade jag varit forskare, hade det säkert varit en sådan forskare. Förmodligen en smått grillad sådan, så det är förmodligen tur att det närmaste jag kommer en vulkan är genom tv:n och discovery channel.

Även om jag till stor del fortfarande tycker tuschningen är effektivare att göra för hand, så är färgläggningen med CintiQ-plattan helt fantastisk. Justeringar, penseldrag och annat är så oerhört mycket enklare.

Vem vet vad det här kommer att leda till?
Men vart det än är, ser jag fram emot att komma dit...

Färdig pumpa(d)

Det bästa med en ledig lördag är att man är fri att spendera den hur man vill. Jag passade på, efter en riktigt skön sovmorgon, att måla färdigt Pumpa-målningen jag pysslat med då och då. I den här målningen valde jag, både för att det är en spännande teknik och för att jag pratat om akryl & gouache tidigare, att blanda in akrylpigment i vattenfärgen. Det blir på så sätt lite krångligare och kladdigare under själva arbetet, men samtidigt kan det bli skarpare nyanser och tydligare ytor. Det kändes också att det var länge sedan jag målade motiv större än A4 i akvarell...

Även om jag tycker mycket om traditionellt akvarell-målande, så är det kul att experimentera och se vad för resultat man uppnår genom en teknikblandning...ibland blir det bra och ibland dåligt, men huvudsaken är att du lär dig något nytt.

I Pumpa-målningen ville jag prova att lägga in dimma i efterhand och provade lite olika vis med skiftande resultat. Effekten blev intressant, men jag saknade att inte få tuscha dem som jag gjorde med andra ytor. Dock hade den effekten dimman hade försvunnit i den processen, så för stämningens skull lät jag bli. Men i regel föredrar jag konkreta ytor...

Färgtonen blev lite mörkare och gråare än jag hade tänkt mig, men det blev ett resultat av det dunkla ljuset och den enda ljuskällan jag ville ha i bilden. Vanligtvis har jag mycket skarpare och gladare färger i motiven, men det var intressant att fokusera på det mörka.

Långt innan jag påbörjade Pumpa-målandet gjorde jag följande målning, i samma teknik, som påminnelse till vem som gav mig min plats i Skånemästaren (kvalfrågan gällde som bekant Professor Kalkyl). I Hergés album De sju kristallkulorna, där bland annat Kalkyl kidnappats och hans vänner söker efter honom, finns en målning av professorn med vilken Kapten Haddock skålar (på grund av spriten tror Haddock att Kalkyl tittar ut ur tavlan och pratar med honom).

Jag hade den tavlan som bas när jag började göra mitt eget Kalkylporträtt och tycker att jag fick till det riktigt bra.

Här syns de varmare färgerna jag oftast använder.

Nu håller jag dock på att ta lite lärdomar från John Howe, så nästa gång jag använder vattenfärger kommer jag att prova lite andra tekniker. Jag kanske kommer att visa lite resultat längre fram...

Regnig december

Det är tydligt att december har börjat och att den skånska julen närmar sig, för som traditionen lyder regnar det ordentligt. Regn kan vara trevligt...men då bara som bakgrundsljud, smattrades på en ruta, när man är sittandes inomhus och inte måste lämna lägenheten. Måste man däremot ut i ärenden är ett klibbigt regn bara frustrerande...

På DigitalComics.nu såg jag att Ted Stridh idag lagt upp en intervju med tecknaren Johan Wanloo. Kommer att hålla ett öga på hans blogg under den närmaste tiden, det kan bli intressant läsning!

Trots att det fanns mycket att göra ikväll, bestämde jag mig för att sitta ner en stund med målningen. Nu har den mesta av färgen till stenarna lagts, så det är bara bakgrunden kvar innan jag kan påbörja arbetet med figuren i bilden.

Anledningen att jag väntar med att börja med det intressantaste arbetet (dvs. att färglägga figuren) är att jag alltid rekommenderats att göra arbetet med bakgrunden klar först, för att det är lättare att justera figurers färger och ljussättning i förhållande till bakgrund...det motsatta blir en mycket svårare process. Inte omöjlig, men svårare...

Efter att ha läst vidare i John Howes bok fantasy art workshop, blir jag mycket sugen på att arbeta med de transparentare nyanserna i akvarell igen. Det får dock vänta tills arbetet med den här målningen är avslutat. Men det känns skönt att idéer börjat bubbla i bakhuvudet!

En kväll med Howe

Ett av dagens intressantare sysselsättningar innebar att retuschera en ung tjej på vilken kamerablixtarna hade reagerat lite udda. Hon hade uppenbarligen smort in ansikte, hals och urringningen med någon form av hudfärgad foundation som, när den utsattes för blixt, inte fick samma nyanser som resten av henne. Den bildade helt enkelt mörka fläckar...
Det är visserligen inget avancerat ingrepp, men det gäller att ha en gnutta fingertoppskänsla så att man inte av misstag "fräter" bort färginformationen så att pixlarna "förstörs".
Den bästa retuschen är när det inte går att se att den är gjord...

Efter dagens huvudsakliga göromål tog jag en promenad genom centrum och hamnade i Science Fiction Bokhandeln. Det måste erkännas att jag gärna hamnar där och går igenom hyllorna efter nya spännande titlar.
Jag fastnade för en bok av illustratören John Howe, en extremt skicklig målare, som jag tittat på ett par gånger. Nu, dagen efter löning, kände jag att det var ett perfekt tillfälle att köpa den.

Boken, fantasy art workshop, lär innehålla Howes egna idéer och uppfattningar om tekniker, referensmaterial, färger, bildkomposition, etc. etc. Visst har jag egna tankar i dessa fält, men att få ta del av en så rutinerad, erfaren och skicklig målare/illustratörs syn på saker och ting kommer med all säkerhet att bli givande. Minst sagt!

Eftersom det blivit en hel del sena kvällar den här veckan, har jag bestämt mig att gå till sängs tidigt i sällskap av Howe. Hoppas nu bara jag får lite sömn också, eftersom jag har en tendens att bli så uppslukad av en bra bok (både fiction och annat) så är det lätt hänt att jag ser upp och inser att halva natten gått...men inte inatt...hoppas jag...