Wormworld Saga

I förbifarten fick jag tipset att besöka en hemsida. Det är inget ovanligt, oftast rör det sig om videoklipp eller ett blogginlägg...det är inte lika ofta jag får serierekommendationer. I regel är det jag som sprider sådana länkar omkring mig, så jag kunde inte låta bli att klicka mig vidare för att se vad det kunde vara...

Vad jag hittade var verkligen något speciellt. En tysk tecknare vid namn Daniel Lieske har under det gångna året spenderat sin fritid med att teckna på första kapitlen i den grafiska roman han planerar att publicera på nätet, gratis för alla som vill läsa.
Och tiden han spenderat på sitt arbete märks...och är välanvänd! Den är hitintills verkligen en upplevelse att se och läsa.

(Bild © Daniel Lieske)

The Wormworld Saga är ett visuellt mästerverk än så länge. Eftersom det ännu bara är det första kapitlet av ett hittills okänt antal, så hinner vi bara lära känna huvudpersonen Jonas. Sommarlovet skall just börja och han åker till sin farmor för att spendera tid på landet, långt utanför stan. Men historien antyder redan kommande äventyr...

Jag rekommenderar varmt att besöka både Wormworlds hemsida, men också Daniel Lieskes egen hemsida och blogg, där han generöst visar upp mer av sitt konstnärliga arbete.

Även om det lär dröja ett tag innan det kommer en ny del, kommer jag vänta tålmodigt på den!

Tony Cronstam på Mazettihuset

Jag hade den stora turen att få ett meddelande skickat till mig från Tony Cronstam, tecknaren av den mycket populära Elvis-serien, där han berättade att han skulle dyka upp på Mazettihuset där Serieskolan numera håller till. Han skulle hålla ett litet improviserat föredrag om sitt och Maria Cronstams arbete med serien.

När man får ett meddelande på det sättet, inte kan man tacka nej då! Tvärt om så blev jag mycket förväntansfull...


Så ikväll klockan 18 satt jag bänkad i lokalen och fick ta del av Tonys tankar och funderingar. Det första som märks när Tony berättar om sitt arbete är den passion som finns. Inte bara för hans eget arbete utan för serien som konst och berättarmedium.

Han berättade kort om sitt arbete med Bamse och hur det slutligen gav honom lusten att skapa något eget som med tiden skulle utvecklas till den serie som existerar idag.


Han berättade att den svåraste frågan han fått svara på var när exakt Elvis, som karaktär, föddes. Tydligen hade han funderat mycket över detta och förklarade att Elvis faktiskt kom till drygt 100 strippar in i serien. Det var då de valde att sluta försöka göra komiska slapstick-historier och istället hitta inspirationen från sina egna liv. Något som var mycket intressant att ta del av.

Det spontantecknades, visades strippar, Tony läste högt och berättade anekdoter om historierna de olika stripparna var baserade på. Det pratades också om arbetsuppläggning, historiestruktur och värdefulla tips, med pauser för frågor och pepparkakor.


För er som inte kunde komma eller kände till kvällens föredrag, Tony meddelade att han mer än gärna skulle organisera en liknande kväll igen. Det är, menar han, ett sätt för honom att komma ut och prata med de som läser hans och Marias arbete. Och med tanke på hur mycket Tony bjuder på sig själv under tiden, så är det väl värt ett besök. För de som är intresserade är det en uppmaning att hålla ögonen på Elvis hemsida eller Facebook-sida för information om kommande kvällar i framtiden...

Själv tyckte jag det var en mycket givande och väl spenderad kväll!

Humorn som försvann

Är det något jag älskar så är det Brittisk humor. Med det sagt ska det erkännas att det konsumeras både en och annat Amerikansk humorserie och film emellanåt, men det är något speciellt med det Engelska sättet att leverera skämt eller annan komik som faller mig på läppen. Dagar med mycket jobb är ett par avsnitt riktigt torr humor det som får mig att möta mina deadlines med ett leende, hur sent det än blir...

Med olika mellanrum försöker ju också Amerikanerna lägga beslag på Brittiska humorserier, mestadels genom att försöka göra en egen variant på programmen. Och det allmänna resultatet är...inte bra.

Några exempel på serier som jag sett Amerikanarna försöka omvandla är Couplings, The IT Crowd, Fawlty Towers, Dad´s Army, Red Dwarf och många fler finns... Nu måste jag påpeka att det inte är särskilt ovanligt att licenser på programidéer säljs mellan bolag och länder, det skulle vara väldigt magert i svensk tv om så inte skedde. Majoriteten av de program som produceras är inköpta, ofta från England.

Men det finns en mentalitet i USA att vilja göra om olika medier, inte bara TV-serier utan också böcker är vanligt att de arbetas om för en amerikansk publik. Främst därför att de inte innehåller referenser som Amerikanarna kommer kunna relatera till, vilket låter udda men tydligen är ett stort problem. Den generella amerikanaren bryr sig bara om...Amerika...tydligen.

Därför måste allt material tydligen omarbetas. Eller, vilket förmodligen är närmare sanningen, måste verka komma från amerikanarna själva. För i regel, när det gäller ovan nämnda serier, är många gånger manusen överlag identiska med sina ursprungsversioner med ett fåtal ändringar, den stora skillnaden är att det är nya skådespelare. Problemet, som jag ser det, är att ersättningsskådespelarna sällan har lika mycket kemi och komisk talang jämfört med de som gjorde serien från början. Amerikanarna är bara stiligare, vackrare och, det viktigaste för producenterna, Amerikaner.

Ibland görs en så enorm omskrivning att serien tappar det sting den hade ursprungligen. Serien hade kanske överlevt något sådant, chanserna är små där, ifall de då valt att byta titel. Men då är frågan varför en licens köptes eller förhandlades från början?

Lyckligtvis dör de flesta sådana försök redan med pilotavsnittet och kommer i regel aldrig ut på marknaden. Så var fallet med bland annat IT Crowd och speciellt Red Dwarf, där pilotavsnittet läckte ut och finns att se om man vet var man ska leta. Som kuriosa är det kul att få se, men att producenterna trodde att den versionen skulle bli jämbördig originalet och förhoppningsvis trumfa den, är skrattretande.

Observanta har säkert, vid det här laget, noterat att jag inte nämnt en serie som faktiskt överlevt sin översättning från brittisk till amerikansk; The Office. Den är undantaget som bekräftar regeln och var en glad överraskning. Här insåg produktionsbolaget att det inte var en idé att bara byta ut skådespelarna och ändra några skämt, här behövdes en smart makeover där de faktiskt lyckades överföra essensen av serien mellan de två kulturerna. Huruvida man föredrar den ena versionen över den andra blir en smaksak. Den brittiska versionen är mer verklighetsorienterad i sin fejkad dokumentär, medan den amerikanska kör i en mer traditionell humorstil. Man får ta den som känns bäst personligen.

Det som slår mig, när jag sitter här och skrattar, är att originalutförandet alltid har något särskilt som gör den speciellt. Ska man arbeta om det, till en annan språkversion eller till ett annat medium, måste man förstå vad som gör ursprungsversionen bra och populär. För missas den biten i översättningen...är mycket tid, pengar och ansträngningar bortkastade!

Nytt till DCX!

Det är ett tag sedan jag skrev något till DigitalComics, men det är snarare en fråga om tidsbrist än lättja. Okej, lättjan har också infunnit sig...men lite fritid behövs mellan ansträngningarna! Jag behöver iallafall ett andetag mellan uppdragen...nu är det lugnare och vi kan åter fokusera på vår favorittidning online.

Eftersom DigitalComics är, och lär förbli, en gratissida att läsa...så är den budget Ted Stridh och jag har för att driva den något begränsad. Det finns inte utrymme för att lägga beställningar på album eller tidningar för tusentals kronor, om inte vi är beredda att bekosta det ur egen ficka. Till viss del är detta inget problem, då vi älskar serier och gärna provar nytt, men att fylla ut med ett antal recensioner i veckan blir fort dyrt! Såvida det inte rör sig om webcomics, det är en ekonomiskt väldigt tillfredsställande genre att recensera.

Men eftersom jag tagit emot en donation av lite nya spännande album, från en donator som vill vara anonym, så är det bara att tuta och köra igen! Något jag ser mycket fram emot!

Det är viktigt att påpeka att när förlag eller privatpersoner väljer att donera material till oss blir vi mycket glada, men huruvida det påverkar vårt omdöme när vi bedömer och recenserar är svaret Nej. Vi är tacksamma, men om albumen i sig är bra eller dåliga förändras inte. Vi kommer fortsätta berätta ärligt om deras fördelar och nackdelar, oberoende varifrån vi fått dem. Vad är annars vitsen med att recensera?

Först ut blir en crossover mellan Superman och Batman i The Search for Kryptonite!

Västerns hjälte!

Är det någon annan som läste drivor av Lucky Luke som barn?

Jag blev förhållandevis tidigt medlem i Tintin-klubben och fick därför ett nytt album hemskickat varje månad, med bland annat Tintin, Spirou, Marsupilami och självklart Lucky Luke...

Även om jag aldrig varit någon stor western-fantast så har det alltid funnits något extra tilltalande med mannen som drar snabbare än sin egen skugga. Jag vet inte om det var stilen på berättandet, tecknandet eller de karaktärer som fanns i Lukes tillvaro som gjorde serien så lockande, men det var aldrig svårt att sträckläsa ett nytt album!

Kanske var det just därför jag senare kom att titta på de så kallade spagettiwestern-filmerna och kunde uppskatta dem på ett helt annat plan. Lucky Luke la en bra grund att stå på...

Pappa, som älskar allt som har med western att göra, har också en särskild plats för denna ensamme ryttare i sitt hjärta. När det då var dags för Anna att göra ett födelsedagskort till honom med Scrapbooking, som jag kände att det jag bäst kunde bidra med var att rita av en av de bilder jag vet att pappa alltid tyckt var rolig att se på.


Förutom att den var kul att göra...så var den en utmärkt övning. Tecknaren Morris hade en mycket spännande stil och det var väldigt givande att få prova på. Man kanske skulle prova att teckna mer därifrån...om man bara hade tid...

Vilken doktor?

Jag har länge påpekat att de två genrer jag uppskattar mest i bland annat film och böcker, är Fantasy och Science Fiction. Två genrer som är sorgligt underskattade i Sverige, även om yngre generationer är mycket mer öppensinnig och intresserad.

Det är först på senare tid som det blivit lättare att hitta filmer, böcker eller serier allt eftersom bokhandlar och andra återförsäljare specialiserar sig på genren, som Science Fiction Bokhandeln.

Men som stort fan av dessa två genrer så har jag tidigare lyckats missa en av deras flaggskepp, den engelska serien Doctor Who. Även om jag stött på referenser här och där, eftersom serien haft stort inflytande på engelsk populärkultur, så har jag aldrig hamnat i en situation där jag kunnat titta på den. Så jag tog beslutet att på allvar leta upp och titta på tv-serien...än så länge är jag inte besviken!


Handlingen fokuserar på den namnlösa karaktären som kallar sig Doktorn (the Doctor) en utomjording och Tidsherre från planeten Gallifrey. Även om de andra tidsherrarna bara betrakta tiden på avstånd, valde Doktorn att resa runt i tid och rum för att utforska och uppleva historien på egen hand. Han reser i sin Tardis, ett skepp som har möjligheten att anta vilken skepnad som helst för att smälta in i den tidsepok som besöks. Oturligt nog har Doktorns Tardis, som redan var gammal och sliten, fastnat i skepnaden av en gammal poliskur från 1950-talet.

Eftersom Doktorn utvecklat ett särskilt intresse för Jorden och det som händer där, involveras han ofta i de händelseförlopp han besöker. Han har också ofta följeslagare från jorden med sig.

Även om Doktorn är vänligt sinnad och har en pacifistisk natur, så har han ett drag av anarkism och vill gå sin egen väg. Han är extremt intellektuell och kunnig i de flesta vetenskaper, samt ytterst excentrisk. Men även om han till det yttre ser mänsklig ut, finns en del skillnader. Han har två hjärtan, mer resistent och har en högre toleranströskel än människor. Men den märkligaste skillnaden av dem alla är hans förmåga att regenerera sin kropp. Dödligt sårad kommer Doktorns kropp att återfödas under en kort förvandling, något som leder till att hans fysiska skepnad och en del av hans beteende förändras medan han behåller alla erfarenheter, minnen och kunskaper. Antalet gånger han kan återfödas är dock begränsad.

Doctor Who är den längsta Science Fiction-serien som gått och är hittills 31 säsonger lång (även om BBC vid nystarten 2005 valde att starta om räkneverket, fortsätter den nya där den gamla slutade).

I skrivande stund håller Anna och jag på se igenom de senare säsongerna, medan jag nattetid tar mig an de äldre säsongerna...då tv4 Guld vänligt nog visar avsnitt från 70-talet nu.
För den som är ute efter realism som i Star Trek, så är serien udda. Doctor Who handlar om äventyrslusta och att utforska det okända, med en stor nypa surrealism och humor.

Vad mer kan jag säga? Jag är ett Doctor Who-fan numera!

Tecknartips på video

Jag älskar att läsa Scott Kurtzs serie PVP online, det är något jag gör i princip varje dag.

Det var en ren slump att jag hittade ett exemplar av en av hans album medan jag besökte Fantask i Köpenhamn, en av de butiker jag regelbundet besöker när jag är över sundet. Jag bläddrade igenom det, tyckte det såg lovande ut och har sedan dess varit ett fan.

Scott är också känd för att vara väldigt aktiv på internet, inte bara med serier utan också med egna åsikter och podradio i olika sammanhang. Även om man inte uppskattar hans attityd, är han intressant att läsa eller lyssna på.

Vad jag upptäckte på sistone var att han mycket frikostigt spelat in sig själv berättandes hur han arbetar, tips på lösningar med hur man tuschar eller färglägger digitalt och annat. Efter att ha tittat sett några av hans videos hade jag lösningarna till problem jag försökt lösa själv länge och som oftast var lösningen så enkel att den var svår att lista ut på egen hand.

För de som tecknar är hans konto på Ustream en bra inspirationskälla, även om du inte uppskattar hans stil och teknik, finns det en hel del att hämta från hans arbete. Om så bara rena tekniska lösningar. Du hittar hans videos här.

På tal om teckningar så tuschade jag klart den skiss jag visade nyligen. Den är fortfarande en trevlig konceptbild och vi får se vad jag kommer göra med den.

Snabbvisit i Stockholm

För några dagar sen blev jag tillfrågad om jag inte kunde komma upp till Egmont Kärnans kontor i Stockholm, för att träffa lite medarbetare och diskutera lite inför kommande uppdrag. Givetvis tyckte jag det lät intressant och kul. Men eftersom jag behövde vara där tidigt på dagen fanns bara två alternativ, att åka upp en dag tidigt och bo på något svindyrt hotell...eller ta nattåget.

Jag tycker att åka tåg kan vara väldigt tillfredsställande, så länge jag inte tvingas åka baklänges. Men att åka tåg liggandes har jag inte provat och tyckte det var ett fantastiskt tillfälle. Så onsdag kväll hoppade jag på tåget och bekantade mig med det finska medelålders par och den australiensiske tågluffare jag skulle dela kupé med. Det fanns en ung tjej också, som försvann upp i överkojen utan ett ord.

Sängen var...ingen höjdare. Jag kan förbise att det både var trångt och lurigt att ligga där, det var ju inte ett lyxhotell direkt. Men något jag aldrig kommer förstå är den stenhårda upphöjning som fanns mitt i madrassen. Min rygg uppskattade den verkligen inte, men några timmars sömn fick jag...det är fantastiskt vad man kan vänja sig vid.

När jag steg upp och smet iväg till tvättrummet ombord, såg jag i spegeln att jag liknade Kramer från Seinfeld i håret. Ett tag funderade jag på om madrassen varit strömförande också, det skulle inte förvånat mig. Men några rejäla nävar vatten fick håret på plats och det blev att byta om.

Att stiga av och se skylten att jag nu var i Stockholm var ovanligt upplivande. Så blev det att leta reda på något ätbart innan det var att ragga upp en taxi.

En lugn och behaglig taxiresa senare stod jag utanför kontoret och blev insläppt. Jag fick en chans att bara slappna av och landa ordentligt innan dagen började. Så jag passade på att gå runt i lokalen.

Väldigt vackra akvareller till omslag, tillsammans med de tryckta motiven till andra titlar, fanns upphängda här och där. Själv fastnade jag för de här väldigt fina 91:an motiven och kunde inte låta bli att ta en bild eller två.

Ett mötesrum innehöll, förutom delar av den inbundna seriesamlingen, massor av kuriosa som gjorts i samband med serierna. Det var väldigt roligt att se, i och med att mycket av föremålen har jag sett på ett eller annat sätt under barndomen. Favoriten bland föremålen här var nog den asiatiska utgivningen av en samlingsvolym med 91:an.

Mötet gick väldigt bra och jag fick en chans att delta i arbetet på redaktionen. Vi besökte också Egmont Kärnans arkiv där de förvarar original och tryckfilmer. Att få ta del i hur arbetsprocessen varit och blivit var en lärorik upplevelse, men jag ska erkänna att det var svårt att lägga ifrån sig de serieoriginal av Patrik Norrman (Bacon & Egg) som jag hittade där. Patrik har en fantastisk stil som länge inspirerat mig, så det var mycket spännande att titta närmare på hur originalen ser ut. Kanske en dag får jag chansen att äga en originalteckning...

Vi blev ovanligt fort färdiga, något jag nog fick oförtjänt mycket beröm för, så jag kunde tillbringa en stund med att småprata med de andra på redaktionen och visa min portfolio, innan det var dags att ta en taxi tillbaka till centralen.

Så efter en mycket lång och utdragen tågresa hem stod jag äntligen i Malmö igen. Jag skulle verkligen inte ha något emot att åka upp igen, gärna med mer tid att inte bara jobba utan att få gå runt på stan igen, men för en första arbetsrelaterad resa kändes den mycket lyckad.
Och om inget annat var det skönt att sova i min egen säng, utan upphöjning i mitten...

Iron Man 2

Marvelhjältar på bio är en trend vi sett mycket av och kommer få se ännu mer av i framtiden... Captain America och Thor är två av de som är på väg och en ny version av Spider-man är tydligen också i startgroparna.

Jag ska erkänna att jag inte läst särskilt mycket med och om Captain America och Thor, men jag vet en del om dem och det är med mycket blandade känslor jag tänker på filmatiseringar. Kanske är det just för att jag inte läste dem som barn eller tonåring som gör att intresset är svalt...vi får helt enkelt se. Mot alla odds kan de bli riktigt bra...även om chansen är liten...

Iron Man är inte heller en av de figurer jag läste aktivt som barn, men jag hade åtminstone läst något enstaka och gillat det. Det sköna med den här hjälten är att, i likhet med Batman, så är det inga övernaturliga fenomen inblandade. Det är istället en oerhörd intelligens som framställer utrustning med otrolig kapacitet som används för att göra gott.
Även om jag gillar det fantastiska och magiska, kan jag inte låta bli att känna en extra uppskattning för någon som får en idé och lyckas genomföra den.

Tony Stark, mannen bakom masken, har erkänt för världen att det är han som är Iron Man och har som ambition att njuta av uppmärksamheten det ger. Dessvärre arbetar flera mot honom, inte minst den Amerikanska Senaten som kräver att Tony ska överlämna Iron Man-tekniken till dem som representanter för folket. Tony vägrar och avslöjar att flera, bland annat Senatens vapenexpert Justin Hammer, försöker plagiera tekniken. Men trots att Tony lyckas hålla tekniken för sig själv, blir det uppenbart att kraftkällan han byggt för att driva dräkten och hålla honom vid liv, förgiftar honom.

Kraftkällan, nyckeln till Tonys framgång, visar sig inte vara omöjlig för andra att reproducera. Tonys far, som skapade ursprunget till kraftkällan, gjorde framsteget tillsammans med en Rysk forskare som han lät deportera. Forskarens son, Ivan Vanko, bestämmer sig för att använda Tonys egen teknik mot honom för att hämnas allt Vanko-familjen utsatts för. Även om Ivans försök är misslyckat, finns andra som vill ta del av hans kunskap för att krossa Tony.

Iron Man 2 är en bra actionfilm med högt tempo och en jämn kvalité på specialeffekterna. Manuset är inte ett mästerverk, men håller jämna steg med föregångaren och är därför en värdig uppföljare. Även om Tony Stark, spelad av Robert Downey Jr., är en excentrisk och egocentrisk karaktär, finns något hos honom som gör att tittaren sympatiserar med honom. Att han långsamt bryter samman och lever ett ännu destruktivare liv nu än tidigare, är en tydlig del av att han är medveten om att han redan håller på att dö och att det därför inte spelar någon roll längre. Men så snart ett alternativ uppdagas lägger han ner all sin uppmärksamhet till att både rädda sig själv och att se till att de som missbrukar hans teknik stoppas.

Skådespelarprestationerna är allmänt bra igenom hela filmen, med undantag för James Rhodes, spelad av Don Cheadle, som ska föreställa Tonys vän och huvudsakliga kontakt med militären. Även om han får ta hand om mycket av de problemen som Tony orsakar, skall han fortfarande föreställa en vän. Att han slutligen därför har en närstrid med Tony och sedan stjäl en av dräkterna känns fel i förhållande till deras relation i den första filmen. Detta är såklart för att en bra grund ska läggas för att James kan bli Iron Mans kollega War Machine, men konflikten känns ansträngd och bara där för att driva en del av historien vidare.

Om inget annat kan sägas, så är det en bra popcorn-film. Gillar du action och högt tempo så är det en film för dig. Är du en som föredrar tyngre manus och fler sociala bekymmer som skall lösas, så är detta helt fel film. Detta är något för de med barnasinnet och äventyrslustan kvar.

Death Jr. fanart

Ibland kan jag inte låta bli att göra en fanart. Det lockar så mycket att göra när tid finnes...

Sedan jag köpte Death Jr volume 2 har jag älskat omslaget. Också serien och de andra omslagen som finns tryckta i ett galleri inuti, men det var något med det här omslaget som fick mig att plocka upp albumet och bläddra i det.

Så jag passade på att göra det som en övning på CintiQ-plattan. Slutresultatet blev förvånansvärt bra. Min linjeföring är något annorlunda, men det är alltid bra att försöka träna upp lite mångsidighet i sitt arbete. Och som med alla tekniker, så behöver man hitta sina styrkor och svagheter. När man väl vet var de sitter så kan man justera arbetet för bästa möjliga resultat!



Jag har också passat på att recensera albumet hos DigitalComics, så varför inte ta en titt och få reda på vad som döljer sig bakom dessa pärmar? Den recensionen hittar du här.

Trojansk bankir

Under en kort tid har datorn uppfört sig underligt. I regel har det varit att den fullständigt stannat och sedan startat om sig själv utan synbar anledning. Det tog ett tag att inse varför, i och med att det är svårt att göra efterforskningar när den fryser ihop innan omstart.

Så upptäckte jag anledningen, ett virus som betecknades trojan banker hade fått ett ordentligt fäste i systemet... Som alla andra hatar jag allt vad skadeprogram heter och blir nervös så fort något trots allt lyckats ta sig in i systemet. Just den här formen, upptäckte jag efter att ha googlat det fullständiga namnet, var speciellt utformat för att ligga passivt på datorn och spara inloggningar till bankkonton för att sedan skicka dem över nätet till en okänd mottagare. Ett riktigt skräckscenario med andra ord.

Lyckligtvis kunde jag slappna av på grund av två anledningar;
1/ Viruset var tydligen designat för att fungera mot amerikanska banker, som har lika avancerad inloggning som exempelvis Facebook eller Lunarstorm. Ett användarnamn och lösenord. Vi som använder bankdosor när vi loggar in har olika lösenord varje gång...så ett stulet sådant nummer leder ingenstans, det är redan förbrukat.
2/ Varje gång viruset försökte gå ut på internet, stoppade det av antiviruset...vilket ledde till de oförklarliga omstarterna, som visserligen var irriterande när de inträffande men som ändå ledde till en tacksam suck när man insåg varför de inträffat.

Tyvärr gick inte viruset att radera, det hade fäst sig allt för hårt i systemet, så det var bara att spendera en dag med att göra backup-kopior av allt viktigt, viruskontrollera det och sedan återställa datorn till utgångsläget...dvs en total formatering.
Jobbigt, ja självklart...men samtidigt mycket bättre än att ha en spion som tittar över axeln.
Det var dessutom hög tid för en systemrensning, men det är aldrig kul när alla alternativen reduceras till ett enda...

Så medan datorn stod och installerade om alla program, passade jag på att kila till posten för att hämta ut ett paket som låg och väntade från Staffars Serier. Jag har haft ambitionen att handla där ett tag och passade på att lägga en beställning för några dagar sen.


Till skillnad från andra leverantörer så kom det ett väl inslaget, snyggt och prydligt paket där alla titlarna var hela och fina. Så ett stort plus till Staffars som vet hur man slår in sina paket.
Enda nackdelen var att det skulle komma en andra bekräftelse på ordern innan man kunde betala, då jag valde att betala i förskott för att slippa postens avgifter.

Anledningen till en andra bekräftelse ÄR god, butiken är huvudsakligen en vanlig butik som driver näthandel som ett extra alternativ...och de vill givetvis kontrollera att alla titlar man beställer finns i lager innan man betalar. Och det står faktiskt i den första bekräftelsen att det kommer göras... Det var bara jag som var för ivrig att få iväg betalningen så att paketet skulle komma så snart som möjligt. Också i kundkontakten ger jag tummen upp, de var trevliga och svarade effektivt på mina frågor.

Så jag kommer att handla där igen, utan tvekan. Men först ska jag i lugn och ro läsa mina nyinköp... Parallellt som jag knapprar på en ren och fräsch dator.
Livet känns trots allt ganska härligt ibland.

Retro; Burger Bang

Jag är en hamster när det gäller datorfiler. Det är väldigt sällan jag slänger någon helt och hållet. Små textdokument, gamla fotografier, demonstrationsexemplar av bilder jag arbetat på, etc. etc.
Listan kan bli hur lång som helst...

Under en jakt på några gamla filer jag helt plötsligt bestämde att jag behövde, så stötte jag på följande seriesidor. Arbetet hör hemma i ett Fanzin, vi tillverkade på Serieskolan, som döptes kort och gott till Kokbok. Tanken var att göra något intressant som kunde på något vis associeras till mat eller matlagning. Jag valde att ta steget till bisarr vetenskap blandad med osann historia om mat...
Klicka på bilderna för att se dem i full storlek.


Att hitta dessa gamla sidor får mig att vilja komma igång med serietecknandet igen. Det var så stimulerande att få göra. Och nu när det finns lite mer tid igen...så kanske jag gör slag i saken.

På tal om mer tid, så har V for Vendetta nu recenserats och kommer att läggas upp på DigitalComics så fort som möjligt. Där ligger redan en recension uppe om webbserien Looking for Group, har du inte redan sett den så ta en titt här.

Eftersom filmversionen av V for Vendetta visades i helgen gjorde jag slag i saken att se hela, för en gångs skull. Den innehöll en hel del skillnader jämfört med originalet, varpå jag kommer att göra en kort reflektion om dessa på DigitalComics blogg. Ta en titta där inom kort för att ta del av mina tankar kring de båda versionerna.

R för Recension

Nu äntligen har tillvaron börjat lugna ner sig så pass att jag, förutom att kunna andas ut, kan ta mig an de recensioner jag haft ambitionen att skriva för DigitalComics. I och med att jag i nuläget skriver dessa främst för DigitalComics läsare och utan ersättning, så har de varit tvungna att ta ett steg åt sidan för det mer akuta och tidskrävande uppdrag.
Jag vill givetvis ge läsarna vad de vill ha, men samtidigt är det trevligt att ha råd med tråkiga saker som mat och husrum. Det är inte lätt här i världen.

Något jag sysselsatt mig med, de kvällar jag inte somnat omedelbart av utmattning, är att läsa Alan Moore och David Lloyds V for Vendetta.

Efter att ha ramlat in halvvägs i filmversionen för några månader sedan, tyckte jag att det kunde vara en välinvesterad tid att läsa igenom den fullständiga boken. Och så var fallet...den kommer att bli mycket intressant att recensera. Det är inte ofta som jag känner mig så tagen av en historia som denna och har så svårt att lägga boken åt sidan.

Handlingen kretsar kring tillvaron i ett parallellt England i slutet av 1990-talet, där historien tagit en annorlunda vändning. Landet styrs nu av en ytterst facistisk regering vars Öron och Ögon (statliga övervaknings och avlystningsorgan) finns överallt.

Den 16-åriga Evey Hammond kämpar att överleva, men eftersom hon knappt har råd att äta och leva överväger hon att prostituera sig. Hennes tillvaro går dock i stöpet då den första man hon erbjuder sina tjänster till är medlem av Handen, statens polisstyrka. Just som mannen och hans kollegor tänker våldta för att senare avrätta Evey, dyker en maskerad man upp, dödar flera av männen och räddar Evey.

V, som den maskerade hämnaren kallar sig, har mål och ambitioner som fördunklas i hans gåtfulla sätt att uttrycka sig. Något som gör honom oförutsägbar och svårfångad. Han ser sig själv som den anarki som ska få regeringen på fall...något regeringen gör allt för att stoppa...

Jag har alltid lockats av historier där hjälten inte alltid är den fläckfria och svart/vita karaktär som han eller hon förväntas vara. Men jag spar mina funderingar och iakttagelser till den kommande recensionen. Dessutom vill jag skriva klart de recensioner som hänger samman med det webbserie-tema jag huvudsakligen ska fokusera på.

Håll ett öga de kommande dagarna för detta och mer...på DigitalComics såklart.

Who is watching the Watchmen?

Om det är något jag tycker är både underhållande, intressant och spännande så är det adaptioner av olika slag, både bra och dåliga. Med adaptioner menar jag här historier tagna från ett medium, som exempelvis bok eller serie, som flyttats över till ett annat, vanligast som film.

Numera blir det vanligare och vanligare med att göra filmatiseringar av serietidningar, där Spider-man och Iron Man är några av de senare... Även fast försök att göra sådana tidigare har gjorts, så har de saknat en de effekter som inte var möjliga att genomföra före cgi och datoreffekter.

Ted Stridh, min vän och redaktören för Digitalcomics.nu, gav mig ett exemplar av filmen Watchmen baserad på serien med samma namn. I ärlighetens namn gick jag inte och såg denna på bio när den hade premiär i våras. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig, plus att hypen kring filmen blev lite för mycket och jag tappade intresset fort. Nu, efter att ha sett den, kan jag känna en viss förlust i att inte ha sett den på bioduken.

Att förklara handlingen i en så komplex berättelse skulle inte ge innehållet den rättvisa bild den förtjänar, därför funderar jag istället på några värderingar filmen innehåller.
Som namnet antyder är det en Superhjälte-film, men mycket mer komplicerad. Istället för att ha de självklara hjältarna med osviklig moral och godhet, som exempelvis Stålmannen, är kostymhjältarna här vanliga människor.
Ursprunget är att samhället varit så nära kriminell kollaps för att lagen inte kunnat hålla jämna steg i utvecklingen, så maskerade en grupp självutnämnda rättsskipare (s.k. Vigilante, som exempelvis Batman) sig i maskeraddräkter och börjar ta hand om brottslingar på egen hand.

Allt eftersom deras insats uppskattas tar de sina alter egon på större allvar, lägger ner mer tid och energi på dräkter, etc. Flera av dessa alter egon går dessutom i arv till en ny generation. Problemet är att eftersom de förklädda brottsbekämparna just är människor, betyder att de inte är resistenta mot korruption och kan få en vriden uppfattning om sin egen moral.
Vad som gör filmen Watchmen så sevärd är, förutom ett oerhört välskrivet manus och utmärkta skådespelarprestationer, dess syn på den mänskliga förgängligheten och att ideal sällan är detsamma som handling. Trots att flera av hjältarna har som avsikt att göra gott för rättvisan, blir deras handlingar grövre än brottslingarnas.

Poängen är att den tidigare så klara skiljelinje mellan hjälte och skurk, svart och vitt, smetas ut till ett grått spektrum där de individuella handlingarna går att ifrågasätta och har konsekvenser som inte kan förutses. Som livet är utanför en serietidning...
Det gjorde serien Watchmen så uppskattad när den publicerades under 1986-87, och också nu när filmen kom 2009.

För den som funderar på att se filmen men tvekar, den är lång men oerhört välberättad. Miljöer, karaktärer och dialog har noga omvandlats och är en ren fest för ögat. Förutsätter du att den ska vara enkel att förstå med givna roller i fråga om gott och ont, så rekommenderas att hyra Stålmannen istället...

Nytt liv i gammal skiss

Efter de senaste längre och tyngre blogginläggen tänkte jag att det var dags att lätta upp stämningen. Eftersom det varit många dead-lines som skulle nås samtidigt, fanns det svårt att hitta tid till Astro Oddyssey...som färdigställdes häromdagen och har skickats till Ted Stridh på DigitalComics. Anledningen att den ev. inte kommit upp ännu är tydligen fortfarande tekniska problem.

Nu när allt är ivägskickat och senaste sidan väntar på att läggas upp, passade jag på att bara nöjesrita lite. Jag hittade en skiss på en favoritfigur som jag fortfarande håller på att utveckla; Martin.

Martin är en figur jag håller på att skriva och skissa upp en serie album om, ett utkast till det första ligger och väntar på att ses över, modifieras och slutföras...men eftersom det inte finns tid för ett så stort arbete just nu så får det vänta lite. Dock kunde jag inte låta bli att tuscha och sedan också färglägga skissen på honom... Mycket nöje.

Nedräkningen är avlsutad!

Så kom äntligen publiceringen av de första tre sidorna i Astro Oddyssey. I sann deadline anda hade Ted Stridh, liksom jag, lite tekniska problem som var tvungna att lösas innan allt kom upp.

Den delsida som Astro Oddyssey har på DigitalComics.nu är visserligen enkel, men en bra början. Till nästa siduppdatering kommer den färdigkodade webbsidan att vara klar och uppe.

Dessa tre sidor är, vad man skulle kunna säga, en prolog...en inledning som bygger upp miljön innan resan börjar...och vilken resa det kommer bli, det lovar jag.

Varför inte besöka DigitalComics.nu och börja läsa?

Rymdintroduktion färdig

Olyckligtvis har det varit en helg fylld av tekniska problem. En dator som hakade upp sig, program som inte ville fungera helt och hållet, en bråkig scanner, etc. ect.

Lyckligtvis kunde jag hitta felen, och missar inte deadlinen.

För de som inte sett reklamen som legat ute på DigitalComics.nu, så är premiären för Astro Oddyssey nu på onsdag (18/3). Det kommer att vara tre sidor som läggs ut och de kommer lägga upp lite bakgrund till själva historien. Jag vill påminna om att inga sidor är avslutade historier utan kommer att vara som sidor i ett album, där en sida slutar fortsätter nästa...

Det är över ett år sedan jag tecknade serier så här aktivt, så jag känner att jag inte har rutinen riktigt på plats ännu...men så snart jag fått upp ångan ska jag försöka ge mer än en sida i veckan...

Nu återstår bara att se vilken reaktion premiärsidorna får...

Förutom att teckna, tuscha och färglägga dessa sidor till Astro Oddyssey, har jag haft fullt upp med bland annat nya manus. Det är inte en lätt process att parallellt med sitt professionella skrivande till en kund och arbeta på egna projekt, men med lite cola och envishet kan man klara det mesta.

Låt resan börja..!

Jag har varit mycket hemlighetsfull den senaste tiden med vad det är jag jobbar med. Främst därför att jag vill att det skulle vara en så stor överraskning som möjligt för våra läsare. Men väntan har varit länge nog för våra trognaste läsare, så jag väljer därför att publicera följande reklambild...



Den avslöjar inte mycket av handlingen, men ger en känsla för innehållet. Och innan jag får åtskilliga kommentarer eller mail om stavningen, så ber jag er överväga möjligheten att det kan finnas en ordlek involverad...för er som inte ser det direkt, fundera lite så ska ni nog se.

Astro Oddyssey som planeras lägga ut efter helgen, kommer att utökas med minimum en sida i veckan (jag kan dessvärre inte garantera fler i nuläget). Så det kan vara väl värt att besöka DigitalComics.nu då och då för att se om det kommit nytt material. Glöm inte att läsa våra blogginlägg, artiklar, intervjuer och recensioner också!

Kommande premiär...

Mycket av mitt privata arbete, dock inte beställningar eller andra överenskommelser med kunder, har lagts åt sidan till förmån för ett kommande serieäventyr. Serien kommer att vara en av satsningarna Inkdragon Studio gör tillsammans med DigitalComics.nu för att ge våra besökare en ny läsupplevelse.

Tanken är att DigitalComics.nu kommer att göra nya sidor av historien tillgänglig vid 1-3 tillfällen varje vecka. Läsningen kommer att fortsätta vara gratis.

I nuläget väljer vi att hemlighålla detaljerna kring historien som kommer att berättas, men kan avslöja att genren kommer att vara äventyrskomedi. Serien kommer att publiceras på engelska, men hurvida en svensk version också kommer att göras tillgänglig är i nuläget oklart.

Manus är i stort sett färdigskrivet, med reservation för eventuella justeringar, och utarbetning av miljöer tillsammans med rollfigurer är under produktion... Preliminärt premiärdatum siktas på att ställas i mitten av Mars-månad.

Mer information inom kort.