Fanart: Going Postal

Det har varit en hel del skrivarbete på sistone...
Och inte bara att berätta historier eller skriva manus, det har varit en hel del administrativa uppgifter som helt enkelt måste göras. Visst kan en hel del skjutas på framtiden, men det är ingen vidare bra lösning...vem vill skapa stress och panikångest när tryckerierna vill ha material och inget finns färdigt? Bättre att ha lite framförhållning och se till att den situationen aldrig uppstår...med flit i alla fall.

Men det har lett till att jag haft ett oerhört sug att få teckna av mig lite. Så skissande på lediga stunder, i tv-soffan och när andra öppningar funnits i planeringen har varit oerhört tillfredsställande. Även om det inte är något som jag kan använda till någonting, så är det viktigt att hålla händerna i trim...

En av de huvudsakliga skisserna på sistone har varit en skämtsam återgivning av karaktärer från Terry Pratchetts bok Going Postal, som nämnts tidigare. När man är väldigt förtjust i en berättelse är det svårt att släppa den, särskilt när det är så färgstarka karaktärer.
Så jag skissade ner dem för skojs skull och kunde inte låta bli att scanna och tuscha bilden.

För de som läst böckerna om Moist von Lipwig noterar säkert att han här istället har den höga hatten från Making Money, uppföljaren till Going Postal, istället för den posthatt med vingar. Faktum är att jag började skissen med hög hatt och så förblev det... Så kan man samtidigt notera att den lilla glosögda hunden Mr Fuzzpott faktiskt också finns med...jag kunde inte låta bli att provteckna honom...

Man kanske skulle göra något av allt det här...kanske...

Inspiration från rymden

Min yngre bror började för ett tag sedan spela Star Craft II: Wings of Liberty, uppföljaren på det klassiska Star Craft som för drygt 10 år sedan var en enorm hit. Jag vet, för jag spelade det själv också...Blizzard Entertainents spel har alltid lockat och imponerat.

Även om det var människorasen, eller här kallad Terran, som var den grupp i spelet jag började att spela med...så finns det något väldigt lockande och fascinerande med de två andra. Det utomjordiska och andliga Protoss, tillsammans med det hänsynslösa och insektsliknande Zerg. Samtliga med egna värderingar, mål och taktik.

I nuläget har jag inte haft mycket lust att spela spel, förutom det återuppväckta intresset för brädspel, men att se honom spela Star Craft igen väckte ett visst intresse och en längtan att prova på igen. När, var, om får vara en fråga för framtiden, men jag kunde inte låta bli att göra en skiss medan jag satt i tv-soffan som senare hittade bort till ritbordet... (Klicka för större bild)


Som sagt så hade jag en viss förkärlek till Terran och också till deras olika karaktärer. Särskilt de Space Marines, som utgör grundtrupperna i lägret. Vilket kanske syns med tanke på motivet. Även om det är länge sedan jag såg figurerna, illustrerade eller på andra stillbilder, så tyckte jag att jag fångade andan av dem. Inte en perfekt liknelse, men både andligt och nöjesmässigt tillfredsställande!

Nytt i skissblocket; Dean

Trots att jag har en del att göra för närvarande, så har jag unnat mig att sitta och slappna av lite med skissblocket ibland. På sistone har det blivit lite mer Dean, främst därför att jag har lite kul idéer som jag funderar på. Får jag bara lite tid och möjlighet ska jag försöka se om det kan leda till något spännande...


...men för närvarande får det räcka med skisserna. Men bara att arbeta med min favoritdrake är upplyftande, så lusten att göra egna berättelser ökar igen!

Men hur jag än vänder och vrider på skisspennorna jag har, så känns de ovanligt grova. Det är en udda känsla att ha för stiftpennor, särskilt med stift som inte är större än 0,5. Nästa gång jag har möjlighet att besöka konstnärsbutiken Drewex igen, oasen för oss tecknare, så ska jag passa på att plocka upp en tunnare variant. Det är sällan något sådant hjälper, men vem vet? Kanske är det precis vad jag behöver?

Hur den känns och hur eventuella resultat blir, får vara något att rapportera om så snart jag hunnit handla...

Mera klotter

Även fast det finns en hel del att göra, behöver jag koppla bort en liten stund då och då... Det kan ibland innebära att läsa några sidor i en bok, att bläddra lite på tv:n eller hoppa mellan videoklipp på YouTube, men i regel innebär det att jag behöver arbeta med något annat för att ha en färsk syn på det jag måste göra.

Att arbeta oavbrutet med detsamma är aldrig bra, man blir så kallat hemmablind ganska snart och ser snart inte alla de brister, stavfel och annat som inträffar. Det bästa är att göra något annat, hålla hjärnan och händerna aktiva och sedan vända tillbaka.

Något jag tycker är stimulerande är att teckna lite smått då och då, något som påminner om vanligt telefonklotter...men där man tillåter sig att utveckla motivet mer. Ofta kan idéer och annat som föds vid det klottrandet användas till andra projekt.
Alla som ritar eller har ritat känner igen konceptet, man börjar med att rita något...och så lägger man till något annat, något mer...osv osv...till slut har man ett fullt papper.

Det jag skissade ner under mina raster, var helt enkelt ett litet hopkok med olika figurer jag har i bakhuvudet.

Även om den inte kan användas till något specifikt var det en väldigt givande bild att teckna, både skissmässigt och sedan tuschmässigt. Det är aldrig slöseri på tid att öva, nån gång har man nytta av det.
Plus att det är kul att se resultatet...kanske...

Klicka på bilderna för att göra dem större.

En färglad överraskning

För ett tag sedan tecknade jag en bild på min figur Martin när han sitter på en stock vid sidan av vägen. Bilden var ännu ett litet prov jag arbetade fram för framtida små projekt jag pysslar med.


Cecilia, vars Steampunk-bild jag färglade, såg den och tyckte det var ett så spännande motiv att hon ville prova att färglägga honom. Eftersom jag gillar hennes arbete, kunde jag givetvis inte låta bli att skicka över mitt bildmaterial...bara för chansen att få se hur hon skulle tolka motivet i sin färgläggningsstil.


Resultatet var över min förväntan. Jag måste erkänna att jag tycker hennes himmel och bakgrund fungerar utmärkt och verkligen förhöjer den sago-känsla jag eftersträvat i motivet.

Efter det här är oddsen stora, hoppas jag, att vi kommer att försöka göra något mer tillsammans...vad, hur och när vet jag inte, men något kommer vi att göra. Hoppas jag!

Steampunk mania!

Sedan jag hörde talas om begreppet Steampunk har jag i princip älskat det! Det finns något i kombinationen mellan den Viktorianska erans mässing och stil tillsammans med till synes mycket modern teknik. Rymdskepp eller robotar som drivs av urverk eller ånga, det är spännande grejer det.

Man kan säga att det är en subkultur till Science fiction, där fokus hamnar mer på att framkalla en känsla snarare än på att försöka förutspå framtiden.

Min kollega Cecilia, en mycket skicklig tecknare och färgläggare, hade nyligen lagt upp en linjeteckning på en kvinna och miljö i steampunk-stil, men hade inte möjlighet att färglägga den själv på grund av tidsbrist.

Eftersom jag hade lite tid över och tyckte motivet var så spännande, frågade jag om jag inte kunde få göra ett försök... Snäll som hon är skickade hon en fil med allt material till bilden och gav mig fria händer. Slutresultatet blev som följer...
(klicka för större)

För den som är intresserad av mer av Cecilias arbete har hon idag publicerat de första sidorna i sin nya webcomic Pyregrass som är värda en titt! Det garanterar jag!

Ritandes i sommarvärmen

Efter att ha nyligen tittat i ett par gamla Marvel-tidningar, fick jag lusten att experimentera med en bild med mycket skuggor i. Där man verkligen tog i med tuschet och fick fram dramatiska ljussättningar. Egentligen föredrar jag mer tydliga ytor och skuggning i färg, men varför inte passa på att experimentera mellan arbetet med texter och annat som måste göras först.

Resultatet blev en variant på Martin-bilden bland ruiner. Visserligen med nya vinklar och ambitionen att få fram en mer brinnande effekt med färgerna...till skillnad från nattmotivet i den förra versionen. Jag kan inte låta bli att få vibbar av 80-talets tidningar när jag ser den...

Det var ett roligt experiment att göra, men trots det är nog den klara linjen fortfarande den stil jag kommer att fortsätta föredra. Inte till den utsträckningen att jag inte kommer göra fler med dramatiska skuggor och mycket tusch, men de tar mycket längre tid att göra och passar inte som standardstil i mitt arbete. Men när jag får i uppdrag att göra sådana gör jag det med glädje.

Fanart: Iron Man

I och med att jag tvingats fokusera på skrivandet den närmaste tiden, så har det kliat i fingrarna att få teckna något. Vad som helst!

Men nu har jag nått min stora deadline och hade lite dötid att fylla, så var det ett bra tillfälle att sträcka på tecknarmusklerna. Det blev lite Marvel-fanart med Iron Man.
Jag såg lite trevliga teckningar av honom online, blev sugen och kunde inte låta bli att hämta lite inspiration där till min egen.

Klicka för att se bilden större.

Lite från skissboken...

För inte så länge sedan, medan jag gjorde min kollega Ted en tjänst och plockade upp lite konstnärsmaterial åt honom, passade jag på att plocka upp ett nytt skissblock. Egentligen föredrar jag limmade block eller sådana som är bundna med en stålspiral så att sidor går att riva ut om slutresultatet blir otillfredsställande, men samtidigt är det något förföriskt med ett bunden bok.

Även om ryggen på en bunden skissbok är mer opraktisk jämfört med en du bara kan vika runt, som med limmade eller spiralbundna, så känns det mer "äkta". Givetvis sitter det i huvudet, men om det leder till att tecknandet blir roligare och mer stimulerande...varför inte? Det är inte så att man över allt annat till förmån för en typ.

Trots att vi har släktbesök uppifrån landet, så har jag hunnit skissa lite i alla fall...


Överväger att scanna in den för att antingen tuscha eller färglägga. Vilket som det än blir, så blir det för nöjes skull och när tid finnes. Men det känns alltid kul att ha något man gör för sitt eget nöjes skull, när man är färdig med allt annat som väntar.

På tal om Ted, så har det omtalade paketet från honom ännu inte anlänt. Vi misstänker därför båda att det slarvats bort och innebar en stor förlust för mig som inte fick de filmer och annat som paketet innehöll, och för Ted som betalat för kalaset.

Givetvis kunde vi inte låta bli att reklamera förlusten, om inte av någon annan anledning än att de måste bli tillsagda att försvinnandet ägt rum. Inte för att vi hade någon förhoppning om ersättning, men åtminstone en halvhjärtad ursäkt. Svaret, som faktiskt kom fram genom posten, löd som följer:

Tack för din reklamation.

Vi beklagar att ditt brev/paket inte har kommit fram.
Den information du har lämnat är till stor hjälp för oss i vårt kvalitetsarbete.
Enligt Postens gällande villkor ersätter vi inte försenade, förlorade eller skadade 1:a-klassbrev eller ekonomibrev.

Om brevet saknade avsändaruppgifter och var försett med felaktig eller ofullständig adress kan du söka brevet hos Post & Telestyrelsen. På deras hemsida, www.pts.se finns mer information.

Detta ärende är nu avslutat.

Kunde det kännas mer som en mall? Det är en obehaglig tanke om de får in så mycket reklamationer på brev och paket som de slarvat bort att de behöver ett generellt svar att skicka ut.

Tänk på det nästa gång du postar något viktigt, de du betalar för att ta hand om det bryr sig inte alls om ifall det kommer fram, annars hade de inte varit så noga med att understryka att de inte har något ansvar.
Men vad kan man vänta sig av en tidigare stolt institution som numera drivs i en skrubb i mataffärerna? Bara att de skriver kvalitetsarbete i ett brev om tabbar i tjänsten känns lite som ett hån.

Några stilprover...

Har suttit, när tid funnits, för att skissa på lite idéer jag hade...inte så mycket på figurerna i sig utan snarare på hur jag designar karaktärer. Jag vill hitta något som fungerar både bra för mig att skissa och som senare kommer bli snyggt när jag tar upp bilden på CintiQ-plattan, tuschar och färglägger...

Jag var känd för att använda väldigt tjocka linjer...men ju mer jag arbetar, ju mer blir de tunnare linjerna. Och nu, när jag har möjligheten, är det väldigt givande att experimentera med dem.

Den senaste skissen, av min figur Martin och två slumpvis tecknade karaktärer, visar på lovande resultat. Det är bara att fortsätta att experimentera och låta pennan glöda.

Skissen som växte!

Nu är det åter igen en period då det mesta jag gör om dagarna är att sitta och skriva.

Missförstå inte, skrivuppdrag är något jag tycker mycket om att göra. Men som alltid, när man pysslar med mer än en arbetsuppgift i sin verksamhet; när man ägnar mycket tid åt den ena, känner man ett sug att få göra allt det andra.

Så efter att ha fördjupat mig i texter av olika slag hela dagarna och skrivit så tangenterna glöder, så sitter jag trött i tv-soffan och känner ett sug efter att få teckna. Det kliar i fingrarna.

Den enda fundering jag hade, innan pennan började vandra över pappret, var att det kunde vara ett bra tillfälle att öva lite på att teckna glänsande metall.

Och skissen växte...och växte...och växte...


Om bilden är perfekt vet jag inte och inget syfte fyller den heller, men samtidigt var den oerhört tillfredsställande att teckna. Däri ligger en lärdom, allt behöver inte alltid ha ett syfte... Ibland kan de bästa idéerna komma ur planlösa funderingar, osammanhängande fraser eller några spontant ritade linjer.

Jag glömmer det själv ibland, men det är viktigt att försöka vara spontan och tänka i nya banor ibland. Oväntade lösningar kan finnas på problem man inte ens visste att man hade...

Vad jag ska göra med bilden? Vem vet? Det vore roligt att tuscha den och se hur den blir. Men hur det blir med den saken återstår att se...

Krigaren från nätet

Min yngre bror är ett stort fan av spelet World of Warcraft, som spelas online med deltagare från hela världen.

För den som aldrig sett spelet, så utspelar det sig i en fiktiv medeltidsvärld där det existerar en hel del fler raser än den mänskliga. Förutom de klassiska fantasy associerade raserna, finns det en hel del lite mer udda...
Du tar dig rollen som en karaktär och påbörjar en resa med målet att utföra uppdrag och samla så mycket erfarenhetspoäng som möjligt.

Förvisso går en stor del av spelet ut på att samla erfarenhet, men det är bara en liten bit av spelet. Charmen är att vara ute på äventyr tillsammans med sina vänner, var i världen de än må vara, besegra till synes oövervinnerliga fiender och hitta skatter.

Det är, ganska uppenbarligen, ett mer socialt spel än vad omgivningen ibland tror. Men det beror främst på att det inte är omgivningen spelaren är social emot. Men så länge en spelare klarar att ha både ett privatliv och arbete eller studier, utan att spelandet raserar allt...så finns det ingen anledning för de att inte spela.

Det är, när allt kommer omkring, inte värre än att försvinna i timmar om dagen i en bok...eller sitta klistrad framför tv:n om kvällarna. Vi väljer ju alla den avslappningen vi tycker ger oss mest. Allt annat är våra egna fördomar.

I ärlighetens namn så hade jag lusten att sätta mig in i spelet mer, efter att ha fått prova det. Men jag har något personligt emot att behöva hålla koll på ett helt tangentbord av knappar för att hålla kontrollen i spelet. Jag tillhör de som föredrar en handkontroll, vilken dag i veckan som helst...

Men jag kunde inte låta bli att göra en teckning baserad på en av min brors karaktärer från spelet, det är en av mina svagheter...att ta chansen att teckna när jag får den...