Nytt i skissblocket; Dean

Trots att jag har en del att göra för närvarande, så har jag unnat mig att sitta och slappna av lite med skissblocket ibland. På sistone har det blivit lite mer Dean, främst därför att jag har lite kul idéer som jag funderar på. Får jag bara lite tid och möjlighet ska jag försöka se om det kan leda till något spännande...


...men för närvarande får det räcka med skisserna. Men bara att arbeta med min favoritdrake är upplyftande, så lusten att göra egna berättelser ökar igen!

Men hur jag än vänder och vrider på skisspennorna jag har, så känns de ovanligt grova. Det är en udda känsla att ha för stiftpennor, särskilt med stift som inte är större än 0,5. Nästa gång jag har möjlighet att besöka konstnärsbutiken Drewex igen, oasen för oss tecknare, så ska jag passa på att plocka upp en tunnare variant. Det är sällan något sådant hjälper, men vem vet? Kanske är det precis vad jag behöver?

Hur den känns och hur eventuella resultat blir, får vara något att rapportera om så snart jag hunnit handla...

Paranormala äventyr

Nu när Halloween och Allhelgonahelgen närmar sig, kunde jag inte låta bli att titta med ett halvt öga på filmen Constantine...

För att göra en lång historia kort, Keanu Reeves spelar det slitna mediet och paranormala detektiven John Constantine som under större delen av sitt liv arbetat med att fördriva demoner och onda andar från människornas värld. Nu är han ytterst sjuk, efter att ha rökt alldeles för mycket och kommer därför gå en för tidig död till mötes. Trots sitt arbete i ljusets tjänst, är han dömd att hamna i helvetet...ett öde han inte ser fram emot med tanke hur många demoner han förpassat dit. Men en incident rörande tvillingsystrar fångar hans intresse och han bestämmer sig för att göra ett sista uppdrag innan hans liv tar slut en gång för alla...

Urpsungligen kommer Constantine från de tecknade albumen i Hellblazer-serien, utgivna av Vertigo förlag. Album som nyligen börjat hamna i min ägo och som jag nu läser med stort intresse.

Inspirerad av Hellblazer och Constantine kunde jag därför inte låta bli att mellan arbetsuppgifter och besked skissa på följande parodi som jag bara valt att kalla ConstanDean.

Även när man har mycket att göra, måste man unna sig lite skoj och chansen att göra något annat en stund...

Jag hade redan lite funderingar på att låta Dean agera i en liknande miljö, med mysticism och det paranormala, så det var en intressant övning för framtiden...

Fångad framför tv:n

Är det någon annan som passat på att titta på tv4s nysatsning på det gamla kultprogrammet Fångarna på Fortet?

Jag måste erkänna att det var lite av en kick att de det gamla fortet igen, även om det är med blandade känslor. I princip är det ett lekprogram som jag uppskattar där deltagarna måste testa alla sina förmågor, både fysiskt och psykiskt. Det är en genuin utmaning för de som tar sig an fortets olika rum.

Vad jag saknar är en gnutta rollspel i blandningen.
Jag kanske ska förklara...

Många av de utmaningar som deltagarna ställs i på Fångarna på Fortet påminner om de som en spelare möter i olika rollspel och äventyrsspel, vare sig det är spelade på dator eller fysiskt tillsammans med vänner. Mycket av språket och ordvalen de använder känns som hämtade ur samma spelvärld.

Stämningen hade därför blivit än större om deltagare och programledare hade levt sig in mer i den värld de är i. Som det är nu är nu, trots spänning och adrenalin, verkar utmaningarna och hoten att bli inlåsta inte tas på allvar...varpå vi som tittare inte kan ta dem på allvar heller. Med undantag för spindelkammaren och ormkammaren...mer äkta känslor än de som framkallas där finns inte!

Jag brukar reflektera över programmet Riket, där samma sak försöktes och med bättre resultat. En grupp deltagare delades upp i adel och bönder, levde efter de regler som hörde till de olika nivåerna och utförde handlingar eller uppdrag som kunde få dem att byta nivå eller slås ut ur spelet. Där var just kraven på att leva sig in i rollerna stora och de som inte skötte sig tillrättavisades av Spelledaren.

Vad jag förstår, efter att ha läst om programmet i efterhand, hade flera av deltagarna och även tittarna svårt att förstå att det just var rollspel. För massan verkar det vara svårt att förstå att samhället såg annorlunda ut och att man hade olika förutsättningar beroende på var man var. Men det var den del av utmaningen som var som mest spännande...att någon kunde, med lite ansträngning, komma långt.

Även om jag fortfarande tycker Fångarna på Fortet är underhållande och det verkar ha dykt upp en del nya utmaningar, så är det en deja vu känsla att titta på programmet. Lite har förändrats i själva formatet och det hade mått bra av lite förändring...
Bortsett från den nya loggan, de skulle bara snyggat till den gamla...

På tal om äventyr och rollspel, så hamnade Dean i en verklig vodoo-situation när jag satt och småskissade. Eftersom jag gillade motivet kunde jag inte låta bli att färdigställa det. Kanske något för ett framtida äventyr?

Smältvarning i sommaren

De senaste dagarna har verkligen varit heta! Om det fanns någon tvekan att sommaren är här, så är den sedan länge försvunnen. Och då har jag tydligen ändå kommit lindrigt undan...

Lägenheten ligger lämpligt placerad med fält på sidorna, så det hinner bygga upp lite vind som sveper in genom de öppna fönsterna och blandas med den som kommer från fläktarna.
Trots det är det nästan så jag funderat på att imitera Homer Simpson genom att sitta framför den öppna frysdörren med ett paket ärtor på huvudet, men vad det skulle betyda för elräkningen får mig att svettas mer än värmen...kallsvett vilket nästan är skönt just nu...

Så det har varit att vänta till kvällen kommer för att det ska bli svalt nog för att åstadkomma något kreativt. Bland annat följande konceptbild på min karaktär Dean. Även figurer man skapat för ett tag sedan behöver vidarearbetas ibland...

Funderingar vid vattnet

I samband med att jag fått ordning på den nya hårdvaran och alla programmen som jag använder, parallellt med de uppdrag jag åtagit mig att genomföra, så passade jag på att göra en genomgång av de gamla filer som ligger och dräller bland mina arkiv och backup:er.

Av en ren slump hittade jag de experiment jag gjort med Dean inklippt i vardagsmiljö. Den stilen var en kort tid basen för de strippar jag tecknade och lät publicera. Även om det bara var ett sätt att experimentera med mediet och något som jag i nuläget inte är intresserad av att göra, så blev några riktigt trevliga strippar gjorda.

Eftersom följande motiv blev så tilltalande och uttrycksfulla, tänkte jag dela med mig av dem.

Dean sittandes vid vattenbrynet i mina hemtrakter. Vi ser tydligt det välkända landmärket i bakgrunden som bekräftar att Danmark är nära... Vyn är vacker, men kanske lite typisk, och parkbänken gav intryck om en skön plats att sitta och se ut över havet.

I Malmö finns ett välkänt parkeringshus, som delar namn med min sambo Anna, där graffitimålare får dekorera väggar. När följande motiv från Transformers Armada fanns målat där kunde jag inte låta bli att ta ett kort. Där är något sublimt i bilden, Dean är omedveten om motivet men har undermedvetet noterat det pekande fingret och kan inte låta bli att titta ditåt...

Barnaglädje & pappersarbete

De närmaste dagarna har jag spenderat till att få ordning på den nya datorn. Det är en blandning av att lägga in alla program jag använder och alla drivrutiner som behövs för att förenkla arbetet.

Även om den nya hårdvaran är extremt snabb och kraftfull, tar det ändå en bra stund att få ordning på allt. Man glömmer lätt vad man hade eller inte hade...men blir bryskt påmind när något inte vill fungera som det ska. Inget dramatiskt fel, bara onödigt...

Parallellt med programinstallationen är det dags att få alla papper i ordning inför deklarationen. Inget mer märkvärdigt än att man ser över allt och kollar så att det stämmer. Problemet är bara att det är så fruktansvärt tråkigt att göra!

Det finns de som tycker papper och siffror är jättekul, härligt jag är så glad för deras skull...själv är jag bra på siffror, men får inte ut någon kick av dem alls! Vilket är anledningen till att jag har en revisor i slutändan som tar hand om de riktigt påfrestande bitarna!

Så för att slippa papperna en stund och få lite frisk luft, tog jag en lång promenad och hamnade hemma hos mina föräldrar. Mamma är dagmamma några dagar i veckan, så för att roa barnen hade jag förra helgen gett henne en av provutskrifterna på Dean när han sover vid en lägereld. De uppskattade tydligen fyrverkeribilden väldigt mycket, så jag tyckte det kunde vara roligt att höra vad de hade sagt om den nya.

När jag frågade, kunde jag inte låta bli att spricka upp i ett stort leende åt svaret. När barnen hade fått syn på bilden, hade de stått och tittat på den en stund. Sen ville en av pojkarna omedelbart leka Dino! Och de andra var tydligen också med på noterna.
De byggde en eldstad av Lego, turades om att sova och tända elden. Tydligen höll de på med detta väldigt länge...

Varför var det en kick att höra? Jo, med tanke på den överstimulering de flesta barnen har idag med enorma mängder tecknade filmer som visas nästan dygnet runt på specifika kanaler, videospel av olika typer och sagoböcker...så är det en fantastisk känsla att höra att en enda av mina bilder inspirerade dem till att härma den och leka att de var med i bilden...

Jag vet inte vad du tycker, men för mig var det ett av de bästa betygen jag kunde få på det motivet...

Barnslig nostalgi till Extrapris

Sedan Ted Stridh såg en skiss på min figur Dean i en av mina skissböcker, har det varit ett önskemål från honom att jag skulle ta mig tiden att färdigställa bilden. Så när jag hade lite tid över var det just vad jag gjorde...i ärlighetens namn var jag inte svårövertalad.

Motivet är hämtat från en serie skisser, några grova och andra mer utvecklade som denna, på Dean i en medeltidsmiljö. Tanken var att skriva en fantasyhistoria kring honom. Som så mycket annat, hamnade skisserna åt sidan när annat jobb krävde min uppmärksamhet, men å andra sidan är inte projektet bortkastat. Kanske fullföljer jag det?

Tills dess är detta åtminstone en trevlig illustration. Klicka för större


Under kvällen passade Anna och jag på att åka till stormarknaden Citygross i Rosengård. Det är länge sedan någon av oss var där, vilket är dumt eftersom man faktiskt borde kosta på sig att besöka lite andra butiker i stan. Om inget annat för att prova andra sortiment.

Det var med stora ögon jag då gjorde ett fynd.
Jag är, som tidigare nämnts, ett stort Transformers-fan och i Citygross fanns inget annat än en stor hög med leksaker från Transformers Animated. Faktum är att jag, även om många andra fans inte gör det, tycker bra om den här nya tolkningen av den gamla serien. Så jag kunde inte låta bli att köpa två...


Priset? Det var nog det intressantaste av allt...figurer av den här storleken och klassen har jag sett i leksakshandeln har inte kostat under tre hundra. Här fick jag dem för 99:- styck.
Varför? Bara för att jag tycker det är kul... Det är två härliga karaktärer och jag gillar deras design i leksaksform. Så de hamnar i vitrinskåpet med de andra.

De dagar jag sitter med skrivkramp eller inte kan dra ett streck, påminner min samling av gamla och nya leksaker mig om att livet ska vara roligt och lekfullt...något vi alla glömmer allt för ofta.

Datorvärld á la 80-tal

När jag bläddrade i filmsamlingen för att hitta något kul att titta på, fångade exemplaret av filmen TRON min uppmärksamhet. Det är ett tag sedan jag såg denna kultklassiker, men det är en av mina favoriter från 80-talet. Dock ska jag erkänna att det är nyutgåvan med CGI-förbättringar jag har, som släpptes till 20 års jubileet.

Historien i korthet; programmeraren Kevin Flynn har blivit bestulen på sina spelidéer och programkoder, nu ligger till grunden för företaget ENCOM. I ett försök att skaffa fram bevis på att spelen stulits från honom, bryter sig Kevin in i ett av ENCOMs laboratorium. ENCOMS datorsystem, ett självmedvetet program kallat MCP, försöker stoppa honom och använder ett av forskarnas senaste projekt, en laser som bryter ner föremål och omvandlar dem till datorinformation. Kevin hamnar i datorsystemet och måste göra allt för att stoppa MCP. Till sin hjälp har han det människoliknande programmet TRON som skapats för att rensa systemet från MCP.

Självklart kunde jag inte låta bli att göra en ny bild till samlingen i Deans Moviebox... Klicka för större

Från filmsamlingen

Jag älskar film, det är något som är säkert.
Förvisso kan det erkännas att det ibland är en något nischad filmsmak, men jag brukar försöka titta på de flesta genrer då och då. Jag kan fälla några tårar till ett riktigt sorgligt drama eller spekulera om det andliga och mänskliga i en thriller. Men det är äventyr med lite action eller science fiction och fantasy som lättast fångar mitt intresse. Lite förutsägbart kanske, men sån är jag.

Häromkvällen, efter att jag avslutat lavabilden, fick jag en kul idé...
Så jag satte och skissade en stund för att sedan snabbt trycka skissen i scannern. CintiQ-plattan startades och efter en stund var jag klar.
Som ett litet hobbyprojekt, när inget annat finns att göra, tänkte jag göra bilder till något jag kallar Deans Moviebox; parodier av olika filmomslag och posters.

Och eftersom det var den första bilden jag satte ihop, så kändes det rätt att ta en med lämplig titel... Klicka för större bild


Jag kan inte garantera hur ofta jag kommer att göra de här omslagen, men eftersom det var kul och jag hellre sysselsätter mig än inte har jobb att göra, så lär de komma lite då och då. Faktum är att jag redan skissat på nästa, men väljer att inte avslöja vad det är. Det får bli en överraskning när det är färdigt.

Gott Nytt 2010

Så var midnatt mindre än tolv timmar bort och det nya året ligger runt nästa hörn. Och faktum är att det inte känns som om ett helt år har passerat förbi...

Något mina föräldrar brukade säga när jag var yngre var att ju äldre man blir, desto fortare går tiden. Och det ligger verkligen något i det. Självklart får vi fler åtaganden ju äldre vi blir, fler skyldigheter och mycket mer som vi måste hinna med...så det är inte undra på att tiden flyger när den förut bara lunkade på.

Men är det något jag insett själv, så är det att unna sig själv en andningspaus då och då mellan varven i livets hamsterhjul. Jag ser människor omkring sig stressa i sin vardag och när de äntligen är lediga, stressar de ännu mer för att hinna göra en viss mängd aktiviteter på sin lediga tid. Istället för att slappna av då och då, ska vi åstadkomma mer och mer...vilket leder tid rekordsiffror i människor som inte bara gått i väggen, utan rusat och kastat sig mot den.

Det fanns en vits rörande att stressa och att vara tidseffektiv som jag tycker säger allt...

En nyligen avliden står inför Sankte Per och Pärleporten men vägrar att gå genom. Sankte Per undrar givetvis varför och får till svar att personen inte anser sig ska dö ännu. När Sankte Per frågar varför får han till svar
"Med all tid jag sparat borde jag ha några år kvar!"

Givetvis är det ingen dum idé att vara tidseffektiv och försöka dra in på onödigt slöseri av tid i olika sammanhang. Det är något jag själv försöker göra för att förbättra mitt arbete, men istället för att unna sig en paus eller lite time-out från olika åtaganden så tar vissa på sig fler.
Jag tror inte vi får andliga pluspoäng för att vi jobbar mer, intensivare och uteslutande. Bara den mest inbitne arbetsnarkomanen måste tycka att jobbet är bättre än att spendera tid med sin familj, vänner, leka med sina barn, läsa en bok, se en film eller bara slappna av och inte göra något alls...

Det är ett privilegium att tycka om sitt arbete, det är inte alla som jobbar med något de älskar, men man måste tillåta sig att ta det lugnt...något som jag själv tänker göra ikväll tillsammans med mina närmaste i väntan på tolvslaget och det nya året.

För att fira årsskiftet och början av ett nytt decennium, vill jag lägga upp detta kort till alla som läser detta. Ha en trevlig kväll...en god start...och ett riktigt Gott nytt år!

En gnutta finkultur...

Så fort det finns lite tid över numera spenderar jag den friskt med att öva på den digitala ritplattan jag har. Både för att det är roligt, men också för att det kommer att effektivisera mycket av mitt arbete.

Dock vill jag komma till en viss nivå i mitt kunnande innan jag överväger att till störst del övergå till digital från analog, det vill säga penna och papper.

Egentligen tycker jag mycket bra om att arbeta med papper och penna. Det finns något genuint och hantverksmässigt att skapa något direkt med händerna med enkla
verktyg. Men så fort ett permanent element, som i det här fallet är tuschet, kommer in blir det knepigt.

Mycket arbete kan gå förlorat om man inte är försiktig och drar en felaktig linje. Då har man valet att antingen börja om från början eller försöka arbeta runt problemet, som inte alltid är det lättaste.

Det är här det digitala blir oerhört hjälpsamt, just därför att man kan ångra vad man gjort och spara flera olika versioner av samma bild eller målning. Detta till förlusten av det så kallade originalet, men med vinster
finns också förluster...

Eftersom jag hade en lämplig skiss liggande, bestämde jag mig för att inte bara träna på att dra linjer utan att gå hela vägen i processen...det vill säga att först tuschning och sedan färgläggning.

Motivet var av en figur från min Dean-serie, Nella, tecknad som en pastisch på Leonardo da Vincis Mona-Lisa.
Själv så är jag nöjd med resultatet och ser fram emot att fortsätta.

Spinning around!

Under min och Annas korta resa uppåtlands för dopet, sov vi hemma hos Annas mamma Ulla och hennes sambo. De har ett mysigt litet gästrum som vi ockuperar under våra vistelser...till vardags används rummet till en blandning av olika aktiviteter. Barnbarn använder det som lekrum, det är ett alternativt tv-rum när det blir för mycket sport i vardagsrummet, läsrum och mycket annat.

Nu senast upptäckte vi att det dykt upp ett nytt föremål i rummet som var så iögonfallande att det var omöjligt att inte se det; en motionscykel.

För att förstå varför det var en sådan ögonbrynslyftare krävs en liten förklaring.

Ulla, 60 år, är inget annat än en riktig krutgumma. I ottan stiger både hon och hennes sambo upp...efter en lätt frukost kastar sig Ulla iväg i ett virvarr av olika åtaganden. Det kan handla om att hjälpa ännu äldre damer, passa barnbarn, delta i olika föreningsaktiviteter, besöka väninnor, med mera.

Och allt på samma dag, ivrigt cyklande från plats till plats.

Så tanken på att Ulla fortfarande skulle ha överskottsenergi på kvällen och därför cykla en stund på motionscyklen var otrolig. Det är segt virke i den äldre generationen.

Jag själv sysslade med Spinning ett kort tag, men blev frustrerad av det av samma anledning som de flesta andra träningsformer. Att bränna energi utan syfte mer än att just bränna energi. När man cyklar ett par kilometer för att komma till en viss plats känns det motiverat, men att cykla så svetten stänker utan att komma någonstans...hmmm...

Minnena av Spinningen gav iallafall inspiration till en trevlig bild av Dean, ordentligt svettig, sittandes på Ullas motionscykel.

Äventyrslystnad

Efter att ha haft Indiana Jones i tankarna ett tag så slog det mig att jag ville göra en liten hedersbetygelse till en av 80-talets största filmsuccéer. De innehöll alla de rätta elementen; spänning, skatter, jakter, goda hjältar, onda skurkar och inslag av det övernaturliga.

Och trots att man försökt spinna vidare på Indiana Jones som koncept, med tv-serier och den nya filmen från 2008, så är det 80-talets tre filmer som är de bästa och mest underhållande.



Så hur valde jag att göra bästa möjliga hedersbetygelse? Jo genom att jag låta min figur, draken Dean, klä sig i Jones jacka och hatt för den rätta känslan.

Dessutom tänkte jag passa på att inte enbart visa den färdiga bilden utan också skissen och den tuschade versionen. Hela arbetscirkeln, skulle man kunna kalla det.





Det slog mig under arbetet att Dean verkligen passar i hatt. Man kanske skulle spinna vidare på det här konceptet...hade kanske varit spännande läsning? Kan vara något att ha i åtanke...

Nu när bilden är avslutad så kanske man skulle gå och unna sig en filmkväll...något med äventyr och skattjakt...jag blev så sugen igen av någon anledning...

Airbrush; resultat

I måndags, för en vecka sedan, provade jag att måla med Airbrush för första gången. Under helgen passade jag på att göra ännu ett försök. Den här gången fick vi också kameran att fungera så att jag nu kan visa bilder av de två huvudsakliga målningarna som jag gjorde.

Visst gick det åt många ark papper för att testa och lära känna hur färgen rörde sig och hur verktygen reagerade, men när det började kännas att jag hade lite kontroll över situationen valde jag att försöka göra något riktigt.

Det är ingen hemlighet att jag tycker ödlor och reptiler är intressanta, så det var inte underligt att det var ett draköga som blev mitt första motiv. Det målades på fri hand, dvs. att jag inte skissade något innan, och blev förhållandevis bra... För att vara något helt oplanerat och en ingivelse i stundens hetta, blev jag nöjd med resultatet.

Faktum är att jag målade ett liknande öga efter detta, medan kameran inte fungerade, som var större, mer centrerat och där ögat var grönt med rödaktig hy. Denna målning gav jag dock bort i ett infall av givmildhet.

Till den andra målningen valde jag att göra schabloner. Därför gjorde jag ett motiv jag är väl förtrogen med, min Dean-figur, och skar fram honom ur kartong.

Dessvärre, på grund av en liten olycka, hade den Airbrush jag fått slutat fungera...så att jag istället fick använda en äldre, som visade sig vara oförutsägbar och svår att använda. Den sprayade ojämnt och spottade ibland färg i stora klickar, något som var svårt att rätta till...färgen torkade mycket snabbare än jag hade trott den skulle.

Trots missöden tyckte jag att resultatet blev lyckat...
Jag sitter här och tecknar en konturlinje i den färdiga målningen med en stålrörspenna, även kallad arkitektpenna. Tanken här var, förutom att prova att måla med schabloner, att se hur akrylfärgerna reagerade tillsammans med tusch.

Det är en svårt teknik att bemästra, men jag tyckte det var väldigt roligt och ser fram emot att prova igen. Dock vill jag se om den trasiga sprutan går att reparera eller om jag måste ordna fram en annan, för det spottande eländet jag använde sist undviker jag helst.

Dolt bland runor

Det blev inte mycket arbete med historien kring vikingar och hemliga koder under december månad. När jag trodde det skulle bli en lugn tid, så dök det upp allt möjligt smått som skulle göras eller hjälpas till med..."vardagssysslor" så kallat. Tänk vad det är lätt att glömma bort dem när det planeras...

Manusarbetet och skissandet fortsätter dock ändå.

Jag tänkte idag lägga upp en provbild som togs fram för att se hur historia tillsammans med miljö skulle kunna fungera. Även fast det blev ett trevligt motiv, kommer bilden inte att ingå i det slutgiltiga resultatet. Men den är en spännande indikator på vilket håll jag lutar åt.

Vi ser Dean i ett underjordiskt valv med vad som ser ut som en hammare stående på ett gammalt altare, byggt av staplade stenar...vart kan det här leda?

Det är mycket jag vill ha med och därför tar det just nu lite extra tid att avgöra vad som ska vara med och vad som måste strykas i mån av plats eller som skulle få historien att gå åt fel håll. Kill you´r darlings som mina lärare på högskolan brukade säga, och sen jag började skriva artiklar har jag förståt exakt vad de menar...

Har spenderat ett antal timmar idag med att gå igenom bokföringen och se till att allt är med. Det närmar sig att skicka över papperna till revisorn för att färdigställa slutbok och den kommande deklarationen.

Nu är jag inget mattegeni, men har ändå lyckats skaffa mig ett hyfsat sinne för siffror och har en tendens att hellre vara på den säkra sidan än ingen alls... Trots det känns det oerhört skönt att ha en revisor på stand by som är redo att svara på frågor och när det är dags, se över alla mina siffror.

Nu hade jag turen att få en mycket trevlig och förestående revisor, vilket är det viktigaste att ha i ett skapande yrke. Som jag har förstått det är det många revisorer som blir ytterst konfunderade över ett yrke som inte ser likadant ut från månad till månad (dvs. att göra samma sak dag ut och in) utan är friare och likaså osäkrare. Tack till Jenny och Peter för er rekommendation, jag tror jag kommer att bli ytterst nöjd!

Julmarknad & deadline

Helgen som gick blev innehållsrikare än vad jag hade räknat med. Förutom att det drog ihop sig till deadline för de manus jag skriver åt Egmont Kärnan, var det också julmarknad på S:t Gertrud i Malmö. Även om namnet antyder sjukhus rör det sig om konferanslokaler, restaurang och patisserie...

Så det blev julmarkad tillsammans med sambo och goda vänner. Det var en mycket trevlig upplevelse, även om vi hela tiden fick känslan av att marknaden krympt sedan året innan. Det enda som hade växt och kändes extra juliga var priserna på vad som såldes. Känslan var dock den rätta med tomteluvor, julmusik och många muntra människor.
Vi passade också på att gå en runda på stan, när det för en gångs skull var söndagsöppet, för att klara av lite julklappshandel.

Visserligen har jag och min sambo löst mycket av julklappshandeln på annat vis i år, på vilket vill jag ännu inte avslöja, men det var trevligt att se vad som fanns, eftersom några julklappar fortfarande är kvar att inhandla.

Nu har det mesta ordnats och manusen har skickats iväg, så jag planerar att ta det lite lugnt resterande tid av december. Jag ska istället passa på att färdigställa en tatuering åt en bekant samt börja skissa lite mer på Dean-äventyret med anknytning till vikingarna.

Akryl & Gouache?

Mitt vanligaste medium att arbeta med är papper och tuschpenna. Och hur intressanta bilder det än går att göra med detta enkla material, så känner jag strävan efter att prova och bli bra på något mer än enbart svart och vitt. Detta ledde till att jag började använda akvarell och senare också mer seriös färgläggning digitalt. Jag känner dock suget efter att behärska lite mer klassiska medier... Därför inhandlade jag ett par billiga uppspända dukar för att prova på att måla "på riktigt". Inte bara för nöjets skull, utan för att det är värdefulla tekniker att behärska för en illustratör.

Oljefärger är spännande, men kräver så mycket av min tid...så i nuläget är det akryl och främst Gouache som jag funderar på att prova...men även om de är snabba tekniker så känns det som en dum idé att stressa fram ett resultat. Det är nog bäst att lära sig hantera pigmenten.

Det kom in lite förfrågningar om Dean-följetongen jag skissar på och berättade om igår. Främst har de handlat om när jag kommer att lägga upp sidor för läsning. Jag har planer på att börja skissa och tuscha på allvar under december månad, men det är svårt i nuläget att uppskatta exakt när första delen kommer att vara klar då den tecknas på ledig tid och det inte finns en officiell dead-line.

Manuset är till stora delar färdigskrivet, men jag vill ha möjligheten att se över och justera det efter behov i lugn och ro innan det börjas teckna på allvar, eftersom det är så retligt att behöva ändra i teckningar i efterhand bara för att smådetaljer inte kontrollerades under manus-skrivandet.

För de som är riktigt otåliga lägger jag därför upp ännu en färglagd demonstrationsbild som fångar lite av andan i följetongen (åtminstone så som den är planerad).

Funderingar kring Vikingar

Jag och min sambo spenderade lördagskvällen hemma hos mina föräldrar, vilket innebar god mat och många skratt. En riktigt trevlig kväll, fram till Dansbandskampen började. Missförstå mig inte, jag har inget emot dansband...under premissen att jag inte tvingas lyssna...

Så medan föräldrar och sambo satt som trollbundna, drog jag fram skissblocket ur väskan (jag har det alltid med, både för att jag kan drabbas av en akut idé som måste dokumenteras...och för att ha något annat att göra). Så från toner skrivna av bl.a Vikingarna, började jag funderade på den följetong jag skissar på som kommer handla om min figur Dean och gamla vikingalegender.

Utan att gå in för djupt på historien så kommer Dean att hitta instruktioner till var en gammal relik från vikingatiden finns gömd. Han kommer att följa dessa instruktioner av nyfikenhet och misstänker inte att någon annan också vill veta var reliken finns.

Det är inte fel att säga att jag inspirerats av Dan Browns bok Da Vinci Koden (eller rättare sagt boken som utspelar sig före koden, Änglar och Demoner) men följetongen kommer att följa en helt egen stil och kommer att utspela sig på hemmaplan, vilket vill säga södra Sverige.

Under historiens gång kommer Dean att vara klädd i Vikinga-kläder, om det är en dröm eller verkligen händer återstår att se, så jag passade på att skissa lite och se hur han skulle se ut med hjälm.

Eftersom resultatet såg hyfsat ut, passade jag på att färglägga den nu under söndagsmorgonen.