Ömma fötter

Ibland är det dumt att vara snål...det kommer inget gott ur det...

Jag var tvungen att åka förbi Revisorn, inför årets deklaration och annat pappersarbete, för att lämna ytterligare en bunt papper. Främst för att se till så att allt blir rätt och därför glädja Storebror i form av Skatteverket, men också för att jag ska slippa tänka på det ett tag...varför har man annars en revisor?

För att passa på att njuta av besöket i Centrum så smet jag in på Science Fiction bokhandeln. En bok jag rekommenderats, The Way of Shadows av Brent Weeks, fanns tillgänglig och eftersom jag längtar efter något nytt att läsa plockade jag upp den. Om jag kommer tycka om den så mycket att jag köper de två andra delarna i serien återstår att se. Jag för börja med denna först.

Så tog jag ett, i efterhand, klumpigt beslut. Eftersom det varit en hel del stillasittande på sistone så tog jag beslutet att passa på att njuta av en långpromenad från Gustav Adolfs torg i Malmö. Och dessutom spara busspengarna.

Så det blev en hel del traskande.

Utan att överdriva så var jag väldigt öm i fötterna när jag försiktigt drog av mig skorna när jag väl kommit hem. Nog för att man ska vara hurtig och försöka röra på sig så mycket som möjligt, men jag tror det blev lite för bra.

Och allt detta för att spara lite busspengar?
Nog ska man vara sparsam, men kanske inte fullt så dum. En liten tröst är i alla fall att jag har något att läsa medan jag vilar fötterna...

Barnaglädje & pappersarbete

De närmaste dagarna har jag spenderat till att få ordning på den nya datorn. Det är en blandning av att lägga in alla program jag använder och alla drivrutiner som behövs för att förenkla arbetet.

Även om den nya hårdvaran är extremt snabb och kraftfull, tar det ändå en bra stund att få ordning på allt. Man glömmer lätt vad man hade eller inte hade...men blir bryskt påmind när något inte vill fungera som det ska. Inget dramatiskt fel, bara onödigt...

Parallellt med programinstallationen är det dags att få alla papper i ordning inför deklarationen. Inget mer märkvärdigt än att man ser över allt och kollar så att det stämmer. Problemet är bara att det är så fruktansvärt tråkigt att göra!

Det finns de som tycker papper och siffror är jättekul, härligt jag är så glad för deras skull...själv är jag bra på siffror, men får inte ut någon kick av dem alls! Vilket är anledningen till att jag har en revisor i slutändan som tar hand om de riktigt påfrestande bitarna!

Så för att slippa papperna en stund och få lite frisk luft, tog jag en lång promenad och hamnade hemma hos mina föräldrar. Mamma är dagmamma några dagar i veckan, så för att roa barnen hade jag förra helgen gett henne en av provutskrifterna på Dean när han sover vid en lägereld. De uppskattade tydligen fyrverkeribilden väldigt mycket, så jag tyckte det kunde vara roligt att höra vad de hade sagt om den nya.

När jag frågade, kunde jag inte låta bli att spricka upp i ett stort leende åt svaret. När barnen hade fått syn på bilden, hade de stått och tittat på den en stund. Sen ville en av pojkarna omedelbart leka Dino! Och de andra var tydligen också med på noterna.
De byggde en eldstad av Lego, turades om att sova och tända elden. Tydligen höll de på med detta väldigt länge...

Varför var det en kick att höra? Jo, med tanke på den överstimulering de flesta barnen har idag med enorma mängder tecknade filmer som visas nästan dygnet runt på specifika kanaler, videospel av olika typer och sagoböcker...så är det en fantastisk känsla att höra att en enda av mina bilder inspirerade dem till att härma den och leka att de var med i bilden...

Jag vet inte vad du tycker, men för mig var det ett av de bästa betygen jag kunde få på det motivet...

Dolt bland runor

Det blev inte mycket arbete med historien kring vikingar och hemliga koder under december månad. När jag trodde det skulle bli en lugn tid, så dök det upp allt möjligt smått som skulle göras eller hjälpas till med..."vardagssysslor" så kallat. Tänk vad det är lätt att glömma bort dem när det planeras...

Manusarbetet och skissandet fortsätter dock ändå.

Jag tänkte idag lägga upp en provbild som togs fram för att se hur historia tillsammans med miljö skulle kunna fungera. Även fast det blev ett trevligt motiv, kommer bilden inte att ingå i det slutgiltiga resultatet. Men den är en spännande indikator på vilket håll jag lutar åt.

Vi ser Dean i ett underjordiskt valv med vad som ser ut som en hammare stående på ett gammalt altare, byggt av staplade stenar...vart kan det här leda?

Det är mycket jag vill ha med och därför tar det just nu lite extra tid att avgöra vad som ska vara med och vad som måste strykas i mån av plats eller som skulle få historien att gå åt fel håll. Kill you´r darlings som mina lärare på högskolan brukade säga, och sen jag började skriva artiklar har jag förståt exakt vad de menar...

Har spenderat ett antal timmar idag med att gå igenom bokföringen och se till att allt är med. Det närmar sig att skicka över papperna till revisorn för att färdigställa slutbok och den kommande deklarationen.

Nu är jag inget mattegeni, men har ändå lyckats skaffa mig ett hyfsat sinne för siffror och har en tendens att hellre vara på den säkra sidan än ingen alls... Trots det känns det oerhört skönt att ha en revisor på stand by som är redo att svara på frågor och när det är dags, se över alla mina siffror.

Nu hade jag turen att få en mycket trevlig och förestående revisor, vilket är det viktigaste att ha i ett skapande yrke. Som jag har förstått det är det många revisorer som blir ytterst konfunderade över ett yrke som inte ser likadant ut från månad till månad (dvs. att göra samma sak dag ut och in) utan är friare och likaså osäkrare. Tack till Jenny och Peter för er rekommendation, jag tror jag kommer att bli ytterst nöjd!