En gnutta finkultur...

Så fort det finns lite tid över numera spenderar jag den friskt med att öva på den digitala ritplattan jag har. Både för att det är roligt, men också för att det kommer att effektivisera mycket av mitt arbete.

Dock vill jag komma till en viss nivå i mitt kunnande innan jag överväger att till störst del övergå till digital från analog, det vill säga penna och papper.

Egentligen tycker jag mycket bra om att arbeta med papper och penna. Det finns något genuint och hantverksmässigt att skapa något direkt med händerna med enkla
verktyg. Men så fort ett permanent element, som i det här fallet är tuschet, kommer in blir det knepigt.

Mycket arbete kan gå förlorat om man inte är försiktig och drar en felaktig linje. Då har man valet att antingen börja om från början eller försöka arbeta runt problemet, som inte alltid är det lättaste.

Det är här det digitala blir oerhört hjälpsamt, just därför att man kan ångra vad man gjort och spara flera olika versioner av samma bild eller målning. Detta till förlusten av det så kallade originalet, men med vinster
finns också förluster...

Eftersom jag hade en lämplig skiss liggande, bestämde jag mig för att inte bara träna på att dra linjer utan att gå hela vägen i processen...det vill säga att först tuschning och sedan färgläggning.

Motivet var av en figur från min Dean-serie, Nella, tecknad som en pastisch på Leonardo da Vincis Mona-Lisa.
Själv så är jag nöjd med resultatet och ser fram emot att fortsätta.