Första människan i rymden - 50 år sedan

Som rymd och science fiction-älskare kan jag inte låta bli att notera att idag är det exakt 50 år sedan ryssen Yuri Gargarin återvände till Jorden efter att ha varit den första människan i rymden. Bara tanken på både hur lång och hur kort tid det är sedan, är nervkittlande.

Ur vårt perspektiv, med tanke på hur lång tid vi människor uppskattas leva, så är det ju drygt en halv mansålder sedan...och mycket har hänt sedan dess. Vi inte bara har utvecklat våra rymdfarkoster, vi har också erövrat månen och bedriver ständig forskning ute i omloppsbana kring Jorden. Planering för en framtida expedition till Mars pågår för fullt runt om i världen och aldrig tidigare har universum känts närmare än nu...

Men om vi tar ett steg tillbaka och reflekterar över vilka otroliga bedrifter det är, så inser vi snart att under hela mänsklighetens historia på dryga 200 000 år...så har vi på ett halvt sekel inte bara lyckats lämna den värld vi kommer från utan också utforska den närmaste omgivningen kring oss. Även om det utforskandet fortfarande motsvarar vår världs egen bakgård, om de resor där människor följt med, så är det ett stort steg ut i det okända. Ska de rymdsonder och annan elektronik som skickats ut mot stjärnorna räknas...är vi runt i hela solsystemet...

Vad detta kommer innebära för oss kan bara framtiden avgöra...men det blir en spännande resa för oss, mänskligheten, att ta oss an...

To infinity, and beyond! - Buzz Lightyear (Tim Allen) - Toy Story

Sci-fi mässan 2011

Idag var det åter igen dags för den årliga Science Fiction mässan här i stan, i nya lokaler och med ett lite annorlunda upplägg. Det var för bra för att tacka nej till, så vi var ett par stycken som stack dit och kollade läget. Det är ju väldigt svårt att inte bli som en femåring på nytt när man står och ser allt spännande.

Den sedvanliga utställningen av filmrekvisita fanns, även om det kändes som något färre inslag i utställningen i år så är det alltid spännande hur föremål man känner igen från filmerna faktiskt ser ut på riktigt. Ofta inser man först då hur mycket rätt belysning och miljö gör för att få föremålen att se äkta ut...äkta filmmagin!


Kändisar fanns det i år också, även om ingen av oss är autografjägare på samma sätt som många andra besökare...så kunde jag inte låta bli att smita över till Guy Siners bord och få skaka hand med honom. Jag älskar Brittisk humor och har en särskild relation till 'Allo 'Allo, så att inte få Lt Grubers autograf när han är här vore en synd!
Väldigt trevlig var han också...


Utklädda fanns det gott om, särskilt till fullt beväpnade Stormtroopers...till alla barns stora förtjusning. Barn i alla åldrar då givetvis! Martin var inte sen att posera med några av sina favoriter!


På tal om favoriter...i spelavdelningen av mässan där det monterats upp xboxar och annat, fanns även en uppsättning med Flipperspel. Ett av dem hade Doctor Who som tema och inte kunde jag låta bli att spela ett par kulor på den! Ganska bra gick det också, men jag är verkligen ingen flippermästare.


Försäljning var det gott om! Det fanns reproduktioner, statyetter, affischer, leksaker, filmer, pins och allt annat mellan himmel och jord.


Jag var också tvungen att springa förbi och hälsa på Tony Cronstam där han satt och signerade det senaste Elvis-albumet. Eftersom både Anna och jag älskar albumen så är de garanterade inköp och visst är det roligast att köpa dem av Tony själv, särskilt när han så frikostigt tecknar i dem på plats.

Dessutom hälsade jag på kollegan Kim W Andersson och plockade upp ett exemplar av UTOPI, det nya seriemagasinet med äventyrstema, från Kolik förlags monter.
Den ska bli spännande att läsa igenom.

Även om det är ett arvode på en hundring att få komma in så var det värt det. Vi hade väldigt roligt, träffade många bekanta och fick se mycket kul. Att också, av en slump, dela handfat med Billy Dee Williams (Star Wars) var en oväntad erfarenhet jag fick vara med om som vi alla skrattade gott åt efteråt...

Svenskt mordintresse

Eftersom jag är en storkonsument av böcker är det inte underligt att jag besöker de flesta av Malmös bokhandlar med jämna mellanrum. Inte alltid för att köpa, utan för att hålla utkik vad som finns ute och vad som är kommande. Därför är det synd att jag inte kommer att besöka årets Bokmässa i Göteborg, men man får prioritera...

Vad som slår mig gång på gång är vilket överskott på Deckare vi har i Sverige. Inte för att jag har något emot genren, även om jag föredrar en bra film över i en bok när det gäller mord och mysterier, men det förvånar mig hur många det faktiskt finns...så det är fullt möjligt att påstå att en stor del av Svenska folket har ett stort intresse för mord och stöld, om än i teoretisk form.

Jag har stött på mentaliteten att Deckaren, i likhet med många skönlitterära draman, bygger mer på verkligheten och därför är mer äkta än andra böcker. Vissa bedömer tydligen litterära verk beroende på hur lite fantasi författaren har haft.
Problemet som jag ser det är det finns ingen skönlitteratur, oavsett genre, som är äkta.

Som fantasy och science fiction-älskare har jag åtskilliga gånger hört klyschorna om att sådana berättelser är orealistiska och bara ren fantasi, jämfört med deckarböcker. Motivationen de ger? Att böckerna utspelar sig på äkta platser med äkta personer.
Som skolad i dramaturgiskt berättande kan jag avslöja att så fort någon tolkar och skriver en historia, oavsett verkliga referenser och att den utspelar sig på vanliga platser, så blir den lika verkliga som Sagan om Ringen böckerna rent tekniskt.

Baserat på en verklig händelse, som det står på en hel del böcker och filmer, är ingen indikator på att allt som görs och sägs på minsta vis är som den incident de återberättar. Författaren lägger till så mycket detaljer, åsikter och egna värderingar i hur historien framställs att den bara rent grundmässigt kan liknas vid sin förlaga...allt annat är, tro det eller ej, fantasi.

Men smaken är så olika...man får gilla vad man vill, det är ju trots allt underhållning vi pratar om. Fast jag kan tycka det är synd att fler genrer inte får en bättre chans i Sverige. Det finns mycket annat bra också. Men det är klart, där är författarna inte lika snabba med att trycka baserat på en verklig händelse-stämpeln på sina verk...

Vilken doktor?

Jag har länge påpekat att de två genrer jag uppskattar mest i bland annat film och böcker, är Fantasy och Science Fiction. Två genrer som är sorgligt underskattade i Sverige, även om yngre generationer är mycket mer öppensinnig och intresserad.

Det är först på senare tid som det blivit lättare att hitta filmer, böcker eller serier allt eftersom bokhandlar och andra återförsäljare specialiserar sig på genren, som Science Fiction Bokhandeln.

Men som stort fan av dessa två genrer så har jag tidigare lyckats missa en av deras flaggskepp, den engelska serien Doctor Who. Även om jag stött på referenser här och där, eftersom serien haft stort inflytande på engelsk populärkultur, så har jag aldrig hamnat i en situation där jag kunnat titta på den. Så jag tog beslutet att på allvar leta upp och titta på tv-serien...än så länge är jag inte besviken!


Handlingen fokuserar på den namnlösa karaktären som kallar sig Doktorn (the Doctor) en utomjording och Tidsherre från planeten Gallifrey. Även om de andra tidsherrarna bara betrakta tiden på avstånd, valde Doktorn att resa runt i tid och rum för att utforska och uppleva historien på egen hand. Han reser i sin Tardis, ett skepp som har möjligheten att anta vilken skepnad som helst för att smälta in i den tidsepok som besöks. Oturligt nog har Doktorns Tardis, som redan var gammal och sliten, fastnat i skepnaden av en gammal poliskur från 1950-talet.

Eftersom Doktorn utvecklat ett särskilt intresse för Jorden och det som händer där, involveras han ofta i de händelseförlopp han besöker. Han har också ofta följeslagare från jorden med sig.

Även om Doktorn är vänligt sinnad och har en pacifistisk natur, så har han ett drag av anarkism och vill gå sin egen väg. Han är extremt intellektuell och kunnig i de flesta vetenskaper, samt ytterst excentrisk. Men även om han till det yttre ser mänsklig ut, finns en del skillnader. Han har två hjärtan, mer resistent och har en högre toleranströskel än människor. Men den märkligaste skillnaden av dem alla är hans förmåga att regenerera sin kropp. Dödligt sårad kommer Doktorns kropp att återfödas under en kort förvandling, något som leder till att hans fysiska skepnad och en del av hans beteende förändras medan han behåller alla erfarenheter, minnen och kunskaper. Antalet gånger han kan återfödas är dock begränsad.

Doctor Who är den längsta Science Fiction-serien som gått och är hittills 31 säsonger lång (även om BBC vid nystarten 2005 valde att starta om räkneverket, fortsätter den nya där den gamla slutade).

I skrivande stund håller Anna och jag på se igenom de senare säsongerna, medan jag nattetid tar mig an de äldre säsongerna...då tv4 Guld vänligt nog visar avsnitt från 70-talet nu.
För den som är ute efter realism som i Star Trek, så är serien udda. Doctor Who handlar om äventyrslusta och att utforska det okända, med en stor nypa surrealism och humor.

Vad mer kan jag säga? Jag är ett Doctor Who-fan numera!

Ömma fötter

Ibland är det dumt att vara snål...det kommer inget gott ur det...

Jag var tvungen att åka förbi Revisorn, inför årets deklaration och annat pappersarbete, för att lämna ytterligare en bunt papper. Främst för att se till så att allt blir rätt och därför glädja Storebror i form av Skatteverket, men också för att jag ska slippa tänka på det ett tag...varför har man annars en revisor?

För att passa på att njuta av besöket i Centrum så smet jag in på Science Fiction bokhandeln. En bok jag rekommenderats, The Way of Shadows av Brent Weeks, fanns tillgänglig och eftersom jag längtar efter något nytt att läsa plockade jag upp den. Om jag kommer tycka om den så mycket att jag köper de två andra delarna i serien återstår att se. Jag för börja med denna först.

Så tog jag ett, i efterhand, klumpigt beslut. Eftersom det varit en hel del stillasittande på sistone så tog jag beslutet att passa på att njuta av en långpromenad från Gustav Adolfs torg i Malmö. Och dessutom spara busspengarna.

Så det blev en hel del traskande.

Utan att överdriva så var jag väldigt öm i fötterna när jag försiktigt drog av mig skorna när jag väl kommit hem. Nog för att man ska vara hurtig och försöka röra på sig så mycket som möjligt, men jag tror det blev lite för bra.

Och allt detta för att spara lite busspengar?
Nog ska man vara sparsam, men kanske inte fullt så dum. En liten tröst är i alla fall att jag har något att läsa medan jag vilar fötterna...

Nr 100

Trots att det är nästan ett år sedan jag startade att skriva blogginlägg, så känns det ändå inte så avlägset som man skulle kunna tro. Det var därför med förvåning och ett skratt jag upptäckte att det nu var dags för inlägg 100...

Och en blogg, som skulle fungera som lite av en portfolio, blev snart också en plats för vardagsreflektioner tillsammans med händelser av olika slag...viktiga milstolpar och bara udda eller roliga incidenter. Jag hoppas du som läser tycker det är lika kul som jag gör när jag skriver och att vi kommer ha många nya inlägg framför oss...

Under dagen som gått passade jag på, när alla måsten var gjorda, att träffa min vän Andreas för första gången på mycket länge. Tanken var att vi skulle äta en bit mat och berätta vad som hänt sedan sist, uppblandat med skämt, anekdoter och massor av humor.

Som alltid när vi träffas...

Ett vanligt måste när vi vandrar genom centrum är att besöka Science Fiction Bokhandeln. Andreas tänkte pass på att fylla på lagret av hans bok Skaldehav som de tagit in och säljer där...

Tycker du om fantasy, äventyr och sjöjungfrur så besök butiken i Malmö för att köpa ett exemplar av Skaldehav för endast 150:-

Personligen kunde jag inte låta bli att plocka upp ett exemplar av Terry Pratchetts senaste bok Unseen Acedemicals. Även om jag inte är en fotbollsfantast, ser jag mycket fram emot att läsa en Discworld-roman med fotbollen som huvudsakligt tema. Med tanke på Pratchetts förmåga till humor och satir, så tror jag den kommer att vara läsvärd...när jag läst ut den skriver jag några rader och berättar.

Något säger mig att jag kommer att ha svårt att släcka lampan ikväll...

Distrikt nio

Efter en intensiv helg och en lika intensiv vecka, var det skönt att ha en lugn och skön lördag. Att få sova långt in på förmiddagen tillsammans med att inte ha några större åtaganden passade mig utmärkt. Det enda aktiva jag och Anna gjorde var att hamna på biografen för att se District 9.

Jag hade egentligen tänkt, som nämnt, ta det lugnt hela dagen...men det är sällan man blir bjuden på bio, så det kändes som en stor miss att säga nej. Särskilt med tanke på hur bra filmen visade sig vara.

Det är förvånande hur lite jag egentligen visste om District 9, första gången jag hörde talas om den var bland förhandstittarna när vi gick för att se Year One. Oavsett vilket så fångades mitt intresse och jag blev inte besviken.

Om filmen verkligen är den milstolpe inom modern Science Fiction som många påstår, väntar jag att ha åsikter om ett tag till...men det finns inget sätt att förneka att den innehöll en hel del nya vändningar och händelseförlopp jag inte kunde förutsett.

1982 strandar ett rymdskepp ovanför Johannesburg i Sydafrika. Ett stycke av skeppet skall, enligt rapporter, ha fallit av och därefter gjort det omöjligt att starta. De insektsaktiga utomjordlingarna förs ner till markytan i ett inhägnat område som kom att kallas Distrikt 9.

28 år senare beslutar MNU, en organisation som bland annat tar hand om arbetet kring att ta hand om den utomjordiska populationen, att samtliga ska omlokaliseras till ett annat område.
Under avhysningsarbetet utsätts Wikus van de Merwe, en av MNUs byråkrater och ansvarig för omlokaliseringen av de 1,8 miljoner utomjordingarna, för en okänd substans som har förödande konsekvenser för Wikus.

Att delar av filmen är gjord som en dokumentärfilm eller filmad från övervakningskameror lite varstans, ger en intressant effekt på historieberättandet. Bland annat av hur blåögda och naiva inställningar de intervjuade har om situationen, men också för att det ger en sådan känsla av realism...uttalanden från politiker eller nyhetsuppläsare känns genuina och något som skulle ha kunnat sändas i dagens media.

För de som gillar Science Fiction är filmen självklar...och ni som gillar en film som viker av från det traditionella och innehåller nya vinklar, kanske ska överväga att faktiskt se den. Om inte på bio så åtminstone på video. Det är en välgjord rulle som förtjänar att ses.

Vi la också märke till att Hayao Miyazakis nya film Ponyo - På klippan vid havet visas på bio, så inom kort hamnar vi säkert på den också...vi är ju båda sålda på Miyazakis filmer.

Återvunnen: "Revisorerna"

Det är ingen nyhet att jag är ett stort Fantasy fantast, för att inte tala om Science fiction... Och som jag nämnt förr är Terry Pratchett och hans bokserie om Skivvärlden (Discworld) en av de största favoriterna, främst på engelska.

När jag satt och rotade bland en mängd gammalt material så hittade jag en tuschteckning av Revisorerna (the Auditors) som har blivit några återkommande antagonister till några av Pratchetts populära rollfigurer.

Exakt VAD Revisorerna är blir svårt att förklara, eftersom de aldrig själva avslöjar det. Men de kallas Universums underhållsskötare som ser till att naturlagarna följs, att planeterna snurrar i sina banor, etc. De är med andra ord nödvändiga för att Universum ska fungera. De har nästan inga former av personligheter, tror de åtminstone.

De har dock blivit negativt inställda till organiskt liv, som Revisorerna tycker bryter mot sina levnadsmönster och är därför oförutsägbara. Därför vill de ta kontrollen över allt levande och göra det förutsägbart.
En solklar parodi på byråkrater och byråkrati.

Eftersom jag tyckte det trots allt var en hyfsad teckning, valde jag att lägga på lite färg och en enkel bakgrund, hämtad från boken Svinvinternatt (Hogfather). Ett spännande resultat tycker jag, det är intressant att blanda tekniker och se hur det blir.

På tal om Böcker så fick jag av Ted Stridh veta att DigitalComics alla läsare får fri frakt på beställningar från Staffars serier resten av året (2009). Detta beslut kom i samband med en intervju med Staffan, drivkraften på Staffars serier. Staffan uppskattade uppmärksamheten och intervjun så mycket att han erbjöd den fria frakten. Så det kan vara en bra idé att besöka webbutiken och se om det finns något du vill ha.

Tryck HÄR för att få veta mer.

Tillbaka till Jorden

Jag älskar den gamla tv-serien Red Dwarf. Någonstans under högstadiet upptäckte jag serien och har följt den hängivet sedan dess... Så fort det blev tal om DVD:er, satt jag hängivet och väntade på releasedatumen...

I påsk hade en uppföljare premiär i England, nio år efter att säsong 8 avslutades.

Red Dwarf: Back to Earth är 3 avsnitt vari besättningen på Red Dwarf under en serie omständigheter hamnar på jorden år 2009. En hel del har hänt under de nio åren (som också förflutit ombord på skeppet) och väl på jorden börjar besättningen att ifrågasätta sin egen existens och en jakt efter skaparen inleds. Massor av klassisk Red Dwarf humor tillsammans med många nya twister...


Som boende i Sverige vet jag att det lär ta ett tag innan SVT eller någon annan kanal köper in serien, främst därför att vi inte är kända för att ta in nytt särskilt fort...så vidare det inte är brittiska deckare, för de är vi tydligen snabba på att importera av någon anledning. Så tills svensk television tar sitt förnuft till fånga (men jag håller inte andan) och köper in avsnitten, eller de släpps på DVD...så får jag vara nöjd med att se serien på Youtube.

Det fanns en tid då jag skulle varit ohederlig och laddat ner avsnitten med motiveringen att jag oavsett skulle köpa dem så fort de fanns i handeln. Men sedan FRA, IPRED och bolagen fick möjligheten att övervaka webben som de gör nu sedan 1:e April, så tror jag inte den risken är värd att tas. Det är ju inte ovanligt att myndigheter och privata "laguppehållare" helst slår ner hårt på en förstagångsförbrytare eller småskalebrottsling, eftersom det inte kräver samma ansträngning som att fånga de stora, smarta och svåra... De enda undantagen har varit Napster och nu Pirate Bay.

Oavsett vilket var det en fröjd att få se avsnitten. Och även om skådespelarna är äldre, de har beslutat sig för att inte ha skratt i ljudspåret och en hel del småändringar...så tycker jag Back to Earth var klart sevärt. För de som klagar över förändringarna måste jag påpeka; de hade ju som vana att ändra en hel del mellan de gamla säsongerna också...

Skånetrafiken strikes back!

Jag är en mycket flitig bussåkare. Det har jag varit sen gymnasietiden och tycker det kan vara mycket behagligt att åka buss, särskilt om mp3-spelaren är fulladdad och har gott om nya spår att lyssna på. Så på det viset har jag spenderat många mornar och eftermiddagar i mitt liv, åkandes fram och tillbaka... Även nu i mitt yrkesverksamma liv tycker jag det är ett perfekt sätt att ta sig fram på. Det är billigare, jämfört med bil, och du kan bara sitta ner...det enda du behöver fokusera på är att se till att du går av på rätt hållplats...

Med det sagt är det viktigt att påpeka att lokaltrafiken blivit mycket sämre i både service och kvalité. Inte för att Skånetrafiken varit 1:a klass-material från början...men en blandning av högre priser och sämre prestation gör att förtroendet dalar.
Nyligen genomfördes en allomfattande prishöjning på alla Skånetrafikens biljetter, kort och tjänster för att sponsra inköp av nya bussar samt ett nytt betalsystem där du kan betala med bankkort.

Det är goda investeringar, men jag skulle personligen hellre sett att de rustade upp bussarna de hade. För i nuläget verkar det som om en buss kör tills den lägger av och först då tar verkstaden emot den. Om morgnarna är det inte ovanligt att se en två, tre bussar stå och ryka vid vägkanterna. Härom veckan började det ryka kraftigt ur ena bakhjulet på bussen Anna och jag åkte hem i efter en trevlig dag på stan. Bussen utrymdes pga brandrisk och chauffören ringde omedelbart till Skånetrafikens garage och verkstad. Av samtalet och döma ville nog inte reparatören tro på vad chauffören sa, för det tog en bra stund att övertala dem att skicka bärgning samt ersättningsbuss.

Många av chaufförerna som kör buss verkar inte heller ha fått gå någon charmkurs hos Skånetrafiken, för trevligt bemötande är det inte många som har.
Nyligen blev det till och med tvärstopp i dörren för att chauffören inte accepterade en giltig biljett. Samtalet gick som följer:

- Den får du inte åka på!
- Varför inte?
- Den är åt fel håll, denna bussen går åt motsatta hållet.
- Vad är det för strunt, det har jämt gått att åka åt båda hållen på giltig biljett?!
- Suck. Jaja, men då får du ta och betala mellanskillnaden!
- Vilken mellanskillnad?
- Vi passerar en zon på det hållet...det får du iallafall betala!
- Du det kostar 18:- inom Malmö, jag har betalat 22:- så jag får faktiskt passera zonen!
- Suck. Jaja...gå in då...

Jag vet inte vad ni tycker, men jag skulle föredra charmkurs och upprustning av gamla bussar framför ny betaldosa och några nya bussar...

För att tänka på något trevligare så är här en bild från senaste sidan av Astro Oddyssey, som kommer att bli tillgänglig inom kort... Äntligen börjar huvudkaraktärerna dyka upp i bild istället för att bara bli omtalade.
Under påskveckan ska jag passa på att skissa vidare på de kommande sidorna, så det kan kanske komma mer inom kort...

Håll utkik på DigitalComics.nu!

Fika filosofi

Det är alltid lika förvånande när det bestäms att man ska passa på att göra ett antal sysslor när det finns lite extra tid, nu senast mellan att besöka och fika med släktingar, och inse att man ändå inte hunnit med hälften av det som planerats. I vanliga fall är jag tidspessimist och ser till att verkligen ha tid att genomföra det som planerats. Därför har jag inte missat någon viktig deadline hittills.

Men när det rör sig om nöjesarbete eller småsysslor att ta hand om i förbifarten, så tar tiden slut allt för fort...eller så sitter man oftast en stund för länge och fikar.

Det är, på tal om fika, att ett så vanligt uttryck i det moderna Sverige inte står att finna i engelskan. Åtminstone inte ett ord eller en fras som motsvarar det svenska "fika". "Have a coffee" eller "grab a coffee" är snarlika, men handlar just om det som sägs, att ses för att dricka kaffe. Som bekant är vi inte bundna till kaffet i en fika-situation, utan dricker glatt Te, saft eller läsk till allt från en skorpa till det mest kaloririka bakverk konditor-vetenskapen lyckats skapa.

Under en fika med Robert, en gammal vän till både mig och Anna som vi också passade på att träffa, plocka han fram en present. Han var nyligen i Stockholm och passade på att besöka han en Fantasy & Science fiction-mässa. Där hittade han en spegeltavla med filmceller från Transformers (2007). Tavlan ligger nu i mitt arbetsrum och jag funderar över var den skulle sitta bäst.
Tack än en gång Robert!

Den utlovade recensionen av Amulet - Book 1: the Stonkeeper är på gång och kommer att publiceras snarast. Jag ska bara avsluta den med några egna kommentarer och försöka få tag på Ted så han kan lägga upp den på DigitalComics.nu till allmän beskådan.

Förutom att fika, prata och skriva recension tog jag en liten tripp i minnenas allé. Jag kom att tänka på en historia jag hittade på för mig själv på billigt ritpapper som barn. Jag tror att flera av de teckningarna finns kvar, någonstans, men det var själva historien som blommade upp och satte fart på inspirationen.

Därför ritade jag denna nytolkning av mina gamla figurer och kunde senare inte motstå lockelsen att färglägga den. Den glöd och inspiration det gav mig att blåsa liv i en barndomsfantasi gör kanske att jag drar den vidare, vem vet? Tanken är lockande, eftersom det finns en hel del spännande material att plocka från...

Återkomsten nalkas...

Sen det började talas om att den gamla favoritserien Transformers skulle filmatiserats och släppas sommaren 2007, var jag mycket uppspelt och besökte den officiella hemsidan flera gånger i veckan för eventuella nyheter om inspelningen eller släppta bilder. I och med att teaser-trailern släpptes satt jag där som klistrad.

Och till skillnad från många andra fans var jag nöjd med slutresultatet. Inte fullt tillfredsställd, men mycket nöjd ändå.

När jag idag gjorde ett besök på den officiella hemsidan kunde jag glädjas av att det släppts följande teaser-bild som omslag till sidan.

Givetvis hoppades jag att det fanns mer på hemsidan nu, vilket det dessvärre inte gjorde. Det enda som fanns i nuläget var trailers och bilder från den första filmen. Dock var omslagsbilden en efterlängtad bekräftelse på att något håller på att hända.

Att Michael Bay denna gången varit ytterst försiktig med hur mycket som läckt om filmen, manus och bilder, har varit ganska tydligt. Att hans dator hackades, manuset läckte ut och för mycket om och kring figurerna släpptes för tidigt förra gången har satt sina spår.

Trots det tycker jag att Bay är lite för förtegen om vad som händer eller inte händer. Han har gång på gång gått ut på sin blogg och talat om att all den information som faktiskt släpps, kan vara falsk information bara för att skapa osäkerhet om vad som faktiskt kommer att finnas i den slutgiltiga filmen.

Men vid det här laget borde det ha släppts en teaser-trailer också, bara något för att öka intresset...

Oavsett vad, tycker jag personligen att det ska bli spännande med den nya filmen och väntar spänt på att sommaren ska komma...

En kväll med Howe

Ett av dagens intressantare sysselsättningar innebar att retuschera en ung tjej på vilken kamerablixtarna hade reagerat lite udda. Hon hade uppenbarligen smort in ansikte, hals och urringningen med någon form av hudfärgad foundation som, när den utsattes för blixt, inte fick samma nyanser som resten av henne. Den bildade helt enkelt mörka fläckar...
Det är visserligen inget avancerat ingrepp, men det gäller att ha en gnutta fingertoppskänsla så att man inte av misstag "fräter" bort färginformationen så att pixlarna "förstörs".
Den bästa retuschen är när det inte går att se att den är gjord...

Efter dagens huvudsakliga göromål tog jag en promenad genom centrum och hamnade i Science Fiction Bokhandeln. Det måste erkännas att jag gärna hamnar där och går igenom hyllorna efter nya spännande titlar.
Jag fastnade för en bok av illustratören John Howe, en extremt skicklig målare, som jag tittat på ett par gånger. Nu, dagen efter löning, kände jag att det var ett perfekt tillfälle att köpa den.

Boken, fantasy art workshop, lär innehålla Howes egna idéer och uppfattningar om tekniker, referensmaterial, färger, bildkomposition, etc. etc. Visst har jag egna tankar i dessa fält, men att få ta del av en så rutinerad, erfaren och skicklig målare/illustratörs syn på saker och ting kommer med all säkerhet att bli givande. Minst sagt!

Eftersom det blivit en hel del sena kvällar den här veckan, har jag bestämt mig att gå till sängs tidigt i sällskap av Howe. Hoppas nu bara jag får lite sömn också, eftersom jag har en tendens att bli så uppslukad av en bra bok (både fiction och annat) så är det lätt hänt att jag ser upp och inser att halva natten gått...men inte inatt...hoppas jag...