Skånes Grand Canyon

På en liten familjeutflykt vi gjorde i dagarna, passade vi på att besöka Söderåsen. För den som inte känner till platsen så är det en Nationalpark nära Svalöv i Nordvästra Skåne med mycket vacker lövskog. På toppen av åsen, som är Skånes högsta punkt på ca 212 meter över havet, finns utkiksplatsen Kopparhatten.


Trots att jag besökt platsen för många år sedan var minnet av den blekt i jämförelse med de intrycken jag fick nu. Att stå på utkiksplatsen och se ut över den skogsklädda ravin som är en ordentlig del av parken, var en mäktig känsla. För de som alltid hävdar att Skåne är platt, så är detta ett bevis på motsatsen. Skämtsamt kallar mina föräldrar platsen för Skånes Grand Canyon
och tro det eller ej, men namnet är inte opassande.


Miljön är inte bara imponerande utan också rogivande och märkligt inspirerande. Det ska erkännas att jag passade på att ta en del kort som referenser för framtida arbete eller skisser. För även med en otrolig fantasi, är det svårt att komma ikapp den skönhet som moder natur själv har skapat.

Med fantasins öga var det inte svårt att klä omgivningen med älvor och troll som tittade fram från stockar och träd. Känslan var som om man skulle ha stigit in i en sagomålning av exempelvis John Bauer, John Howe eller Peter Bergting.

Jag hade förmodligen kunnat spendera timmar där i skogen och med skissblocket och kameran i högsta hugg...eftersom jag är känd för att kunna underhålla mig själv med dem länge. Men i brist på tid, eftersom så många andra platser skulle besökas, så får det vara ett framtida nöje. Men jag skulle verkligen inte ha något emot att besöka platsen igen. Snart.

En färglad överraskning

För ett tag sedan tecknade jag en bild på min figur Martin när han sitter på en stock vid sidan av vägen. Bilden var ännu ett litet prov jag arbetade fram för framtida små projekt jag pysslar med.


Cecilia, vars Steampunk-bild jag färglade, såg den och tyckte det var ett så spännande motiv att hon ville prova att färglägga honom. Eftersom jag gillar hennes arbete, kunde jag givetvis inte låta bli att skicka över mitt bildmaterial...bara för chansen att få se hur hon skulle tolka motivet i sin färgläggningsstil.


Resultatet var över min förväntan. Jag måste erkänna att jag tycker hennes himmel och bakgrund fungerar utmärkt och verkligen förhöjer den sago-känsla jag eftersträvat i motivet.

Efter det här är oddsen stora, hoppas jag, att vi kommer att försöka göra något mer tillsammans...vad, hur och när vet jag inte, men något kommer vi att göra. Hoppas jag!

Barnsliga dagar

Under ett par dagar har vi haft inneboende i lägenheten. Annas väninna med sin lille son Mattias, som också är ett av Annas gudbarn, har varit på besök över veckan...både för att göra en liten tripp, men också för att Anna ska ha chansen att umgås med den lille.

Mattias, som är drygt 3 år, är en verklig energispruta och mycket nyfiken. Trots det har han, lyckligtvis, visat lite intresse för arbetsrummet. Kanske för att mamma och pappa har varit noga med att lära honom att inte röra elektronik. Så vi har spenderat dagarna med att leka och läsa böcker. Numera är den bok jag läst flest gånger i mitt liv; Mumin - Var är lilla My?
Jag försökte mig på, efter tjugotalet gånger, en finlandssvensk dialekt...men den framkallade för mycket fniss att jag generat slutade. Det fick räcka med min skånska!


Under dagen tog vi en tur till Sibbarp i Malmö för att bada lite, eftersom Mattias älskar att springa i vatten och gräva. Och visst sprang han fram och tillbaka, nöjd och glad, med mamma och Anna. Själv satt jag i solen och njöt av en bok. Och ja, det är faktiskt jag som syns i bakgrunden...djupt försjunken i The Science of Discworld.

Trots besöket och all lek, har jag hunnit skissa lite mellan varven. Det blir inte mycket, eftersom jag passar på att vara lite ledig, men jag har svårt att låta bli helt! Det är inte lätt att ha sitt stora intresse som arbete, tekniskt sett är man aldrig ledig! Men å andra sidan har man mycket roligt ofta!

Små grannar

För en tid sedan började ett par Svalor att flyga runt och sitta på vår uteplats. De var väldigt försynta och varje morgon sjöng de, sittandes på räcket utanför.

Så började de bygga bo tillsammans i en av pelarna i den allmänna gången utanför, mycket metodiskt och noggrant. Det överraskar och glädjer mig lika mycket varje gång jag inser hur skickligt och välplanerat deras arbete är, för att inte tala om hur imponerande det är att de blandar ihop lera och gräs till ett naturligt murbruk.

När vi kom tillbaka efter att ha inhandlat matvaror nog för en hel armé, med tanke på att Annas väninna och ena gudbarn kommer på besök ett par dagar, så hörde vi ett ovanligt litet tjattrande. Vi stod tysta och tittade upp i det lilla boet en liten stund. Så tittade ett litet dunig huvud upp.

Vi har misstänkt att de lagt ägg och att det bara var en tidsfråga innan småttingar kom, men det var lika överraskande ändå.

Så nu när jag sitter och fastnar i skrivandet eller tecknandet, så tittar jag bara ut genom fönstret i arbetsrummet en stund och njuter av livets mirakel. För man måste säga att de båda Svalorna är omsorgsfulla föräldrar, där en av dem sitter på räcket och håller uppsikt medan den andre hämtar mat åt de små.


Även om vackert är ett starkt ord, är det en perfekt beskrivning av vad det är jag har lyxen att se nu. Helt gratis till på köpet.
Med undantag från att behöva sopa bort Svalfamiljens lort lite ibland.

Efterlängtad skrivare

Det är inte ofta jag känner mig så frikostig att jag kastar pengar omkring mig...men ibland känns det som rätt tillfälle och rätt prylar. Idag var det ett sådant tillfälle och en sådan pryl!

Vår gamla DVD-spelare har sedan länge behövts bytas ut. Inte nog med att den fungerar dåligt, den är också fruktansvärt långsam i starten och i att ta emot kommandon från fjärrkontrollen...som hade nya batteri ska tilläggas!

Så jag åkte över till NetOnNet för att införskaffa den spelare vi fastnat för efter att ha besökt deras hemsida. En billig men effektiv sak som vi hoppas ska hålla så länge som vår gamla tv:n gör. När den går sönder kan det vara värt att investera i Blue-ray och platt-tv, men för tillfället duger det här.

Samtidigt passade jag på att titta på skrivare. Den gamla har nu slutligen brutit ihop och ska få en enkel tur till Sysavs återvinningsstation. Och det är ju frustrerande som tecknare och skribent att inte kunna skriva ut det jag producerar...för att inte tala om bokföring och fakturor som man vill kunna skicka iväg! Så såg jag en, den perfekta multiskrivaren...och även om jag bara tänkt titta, så var det uppenbart att jag inte ville lämna butiken utan den!

Den var sannerligen tung att bära, men varje tungt steg kändes värt det! Att äntligen kunna kopiera, scanna och främst skriva ut igen, är värt priset! Och även om laser är dyrare att ladda om med färg, så kommer det i längden bli mycket billigare...eftersom bläckstråle-skrivare måste laddas så ofta.

Men om det i verkligheten blir billigare får tiden utvisa...tills dess har jag viktiga papper att skriva ut!

Steampunk mania!

Sedan jag hörde talas om begreppet Steampunk har jag i princip älskat det! Det finns något i kombinationen mellan den Viktorianska erans mässing och stil tillsammans med till synes mycket modern teknik. Rymdskepp eller robotar som drivs av urverk eller ånga, det är spännande grejer det.

Man kan säga att det är en subkultur till Science fiction, där fokus hamnar mer på att framkalla en känsla snarare än på att försöka förutspå framtiden.

Min kollega Cecilia, en mycket skicklig tecknare och färgläggare, hade nyligen lagt upp en linjeteckning på en kvinna och miljö i steampunk-stil, men hade inte möjlighet att färglägga den själv på grund av tidsbrist.

Eftersom jag hade lite tid över och tyckte motivet var så spännande, frågade jag om jag inte kunde få göra ett försök... Snäll som hon är skickade hon en fil med allt material till bilden och gav mig fria händer. Slutresultatet blev som följer...
(klicka för större)

För den som är intresserad av mer av Cecilias arbete har hon idag publicerat de första sidorna i sin nya webcomic Pyregrass som är värda en titt! Det garanterar jag!

Mannen med väskan

En morgon ringde det på dörren. När jag öppnade, stod där utanför en man iklädd svart med en väska större än en basfiol. Med ett par raska kliv stod han i vår hall, öppnade upp sin väska ur vilken kablar slingrade, skärmar blinkade och en hel uppsättning julgransljus glittrade i alla regnbågens färger.

Visst låter detta som taget ur dröm?

Men det är, i det stora hela, sant. En svartklädd man steg idag in genom vår ytterdörr med den största plåtväska jag någonsin sätt, som innehöll mottagare, skärmar och allt annat en prylfanatiker kunnat önska dig från Claes Ohlson! Det var, helt enkelt, den tekniker som kom för att verkligen kolla våra linjer. En fåordig, rakt på sak men trevlig herre som först lyssnade på vår sammanfattning av våra problem, läste i papper, knappade på kontroller och försvann ner i underjorden för att kontrollera våra sladdar. Om den här herren sadlat om till Arkeolog, hade jag utan problem kunnat se honom som en svensk Indiana Jones...om än en äldre sådan.

Tydligen, vilket kom som en lättnad, hade de riktiga teknikerna sett att vårt system tappade kontakten med leverantören och därför fungerade inte linjen. Efter en stund packade han ihop all sin utrustning, bad oss försöka dokumentera alla problem under helgen så skulle han återkomma per telefon på måndagen.

Så nu går vi här, oroligt sneglande på all utrustning...beredda att skriva ner så fort allt hostar till. Men trots det kan jag inte låta bli att tycka att morgonens möte var spännande. Den inre tioåringen ville naturligtvis trycka på alla knappar mannen hade i sin väska, men jag lyckades hålla driften tillbaka. Vem vet vad som hade hänt...

Ett litet framsteg!

Efter månader av problem och samtal blandat med e-postmeddelanden till Telia, så verkar de ha förstått att någonting inte fungerar som det ska. Det innebar, i och för sig, ett över fyrtio minuter långt samtal med kundsupport...men det var nog det enda sådana samtal jag haft dit där det kändes som om damen i fråga tog problemet på allvar.

Jag antar att den informationsbank de byggt upp på våra klagomål också var till någon hjälp.

Men jag ska vara rättvis, naturligtvis måste de utesluta vissa onödiga samtal och felanmälningar där det är uppenbart att den som ringer inte riktigt vet vad han eller hon håller på med. Det är ju just den situationen som gör The IT Crowd så rolig, främst med den välkända frasen have you tried turning it off and on again?

Så kommer de som har ett verkligt problem, i detta fallet sådana som mig. Och att ta sig fram bland alla trötta supportrar som på förhand tror du är en idiot. Det känns nästan som att vara på Arbetsförmedlingen, man har inget att säga till om och alla tvivlar på ditt intellekt innan du ens öppnat munnen.

Att därför få ett ja, det verkar vara ett fel på linjen här...vi får lämna det vidare till teknikavdelningen känns som en enorm vinst. Internet, tv och telefon slås fortfarande av sporadiskt...men nu har åtminstone en gnutta hopp tänts! Kanske det kommer att ordna sig trots allt!

Hoppet är verkligen det sista som överger en...

Smältvarning i sommaren

De senaste dagarna har verkligen varit heta! Om det fanns någon tvekan att sommaren är här, så är den sedan länge försvunnen. Och då har jag tydligen ändå kommit lindrigt undan...

Lägenheten ligger lämpligt placerad med fält på sidorna, så det hinner bygga upp lite vind som sveper in genom de öppna fönsterna och blandas med den som kommer från fläktarna.
Trots det är det nästan så jag funderat på att imitera Homer Simpson genom att sitta framför den öppna frysdörren med ett paket ärtor på huvudet, men vad det skulle betyda för elräkningen får mig att svettas mer än värmen...kallsvett vilket nästan är skönt just nu...

Så det har varit att vänta till kvällen kommer för att det ska bli svalt nog för att åstadkomma något kreativt. Bland annat följande konceptbild på min karaktär Dean. Även figurer man skapat för ett tag sedan behöver vidarearbetas ibland...