Små grannar

För en tid sedan började ett par Svalor att flyga runt och sitta på vår uteplats. De var väldigt försynta och varje morgon sjöng de, sittandes på räcket utanför.

Så började de bygga bo tillsammans i en av pelarna i den allmänna gången utanför, mycket metodiskt och noggrant. Det överraskar och glädjer mig lika mycket varje gång jag inser hur skickligt och välplanerat deras arbete är, för att inte tala om hur imponerande det är att de blandar ihop lera och gräs till ett naturligt murbruk.

När vi kom tillbaka efter att ha inhandlat matvaror nog för en hel armé, med tanke på att Annas väninna och ena gudbarn kommer på besök ett par dagar, så hörde vi ett ovanligt litet tjattrande. Vi stod tysta och tittade upp i det lilla boet en liten stund. Så tittade ett litet dunig huvud upp.

Vi har misstänkt att de lagt ägg och att det bara var en tidsfråga innan småttingar kom, men det var lika överraskande ändå.

Så nu när jag sitter och fastnar i skrivandet eller tecknandet, så tittar jag bara ut genom fönstret i arbetsrummet en stund och njuter av livets mirakel. För man måste säga att de båda Svalorna är omsorgsfulla föräldrar, där en av dem sitter på räcket och håller uppsikt medan den andre hämtar mat åt de små.


Även om vackert är ett starkt ord, är det en perfekt beskrivning av vad det är jag har lyxen att se nu. Helt gratis till på köpet.
Med undantag från att behöva sopa bort Svalfamiljens lort lite ibland.