Digital julhälsning

Varje år händer samma sak. Varje år bestämmer jag mig för att skicka ett par julkort till nära och kära, samt kunder jag haft under året...och varje år glömmer jag fullständigt bort det tills sista stunden att posta dem är kommen.

Åtminstone så brukade det vara så till för ett år sedan...

Lyckligtvis har min sambo Anna den stora sinnesnärvaron att komma ihåg allt viktigt som inte har med att trycka på datorn eller kladda med tusch och färg att göra. Vi gjorde en överenskommelse förra julen att hon skulle göra de verkliga julkorten, så skulle jag ta hand om det digitala. Främst för att de ska postas i tid, tankspridd som jag kan bli på vardagsgöromål när jag fokuserar på ett jobb eller en deadline...

Anna är en sanna förskolefröken och föredrar att pyssla med papper, kartong, klister, pärlor, färgpennor, stämplar, etc. Men så blir det små, trevliga och uppskattade kort.

Årets digitala kort är av den gran som prydde gården vid husen där Annas föräldrar bor, uppe i värmland. Att se den stå och tindra i skymningen gav känslan av att faktiskt leva i en julidyll så stor att jag kunde inte låta bli att fotografera den. När jag idag plockade fram bilden, var den given som julkort. Allt som behövdes var lite justeringar och en trevlig ram.

Nu, efter att ha suttit och mailat majoriteten av de som ska få kortet i år, börjar lite julefrid lägga sig över mig...nu är det bara den sista julshoppingen kvar...

Julmarknad & deadline

Helgen som gick blev innehållsrikare än vad jag hade räknat med. Förutom att det drog ihop sig till deadline för de manus jag skriver åt Egmont Kärnan, var det också julmarknad på S:t Gertrud i Malmö. Även om namnet antyder sjukhus rör det sig om konferanslokaler, restaurang och patisserie...

Så det blev julmarkad tillsammans med sambo och goda vänner. Det var en mycket trevlig upplevelse, även om vi hela tiden fick känslan av att marknaden krympt sedan året innan. Det enda som hade växt och kändes extra juliga var priserna på vad som såldes. Känslan var dock den rätta med tomteluvor, julmusik och många muntra människor.
Vi passade också på att gå en runda på stan, när det för en gångs skull var söndagsöppet, för att klara av lite julklappshandel.

Visserligen har jag och min sambo löst mycket av julklappshandeln på annat vis i år, på vilket vill jag ännu inte avslöja, men det var trevligt att se vad som fanns, eftersom några julklappar fortfarande är kvar att inhandla.

Nu har det mesta ordnats och manusen har skickats iväg, så jag planerar att ta det lite lugnt resterande tid av december. Jag ska istället passa på att färdigställa en tatuering åt en bekant samt börja skissa lite mer på Dean-äventyret med anknytning till vikingarna.

Digital pumpa

Många lär tro att jag personligen har en speciell förkärlek till pumpor, men sanningen är att jag uppskattar den mystik och koppling till det mörka och magiska pumpan ofta har. Eftersom jag hade lite blandade känslor till den pumpamålning jag tidigare gjorde i vattenfärg och akryl, så valde jag att göra ännu en. Jag valde här att tuscha och senare färglägga digitalt. Det här resultatet gav motivet lite mer rättvisa, även om jag lärde mig mycket av målningen.

Tillsammans med mina kollegor och arbetsgivare på FujiColor digitalframkallade vi den nya pumpabilden, som nu fått namnet Pumpkinhead. Resultatet blev en riktigt bra bildproduktion med starka och klara färger.

Om du är intresserad av Pumpkinhead, eller andra befintliga och kommande motiv, så skicka en intresseanmälan till info@inkdragonstudio.nu (skriv Pumpkinhead i ämnesraden).

Finns ett tillräckligt stort intresse i nuläget, är det möjligt att det inom kort finns tavlor eller annat till försäljning.

På tal om försäljning, så har pressen över att hinna julshoppa parallellt med heltidsarbete slagit till. Visserligen var det åter igen födelsedagshandlande (många i familjen har blivit decemberbarn), men jag ser den stress, som är typisk för många småbarnsföräldrar, växa inom mig. Det är tur att det inte finns några små barn i släkten just nu, den enda är mitt fadderbarn Gabriel (eller rättare sagt gudbarn, jag föredrar de gamla titlarna) som ska få sig en liten julklapp..

Nu var det present till sambon och i som vanligt sköts inköpen upp till sista stund. Lyckligtvis har jag en aning om vad hon tycker om så det löste sig...hoppas jag...

Mamma Mia!?

Igår var det dags för den överraskningsupplevelse som jag vann när jag deltog i Skånemästaren. Så både jag och min sambo gav oss av till Radio Malmöhus lokaler för att se vad det var för upplevelse som väntade på oss. Jag kan inte neka till att vi var på sprickningsgränsen av nyfikenhet.


Vi började lite lätt med glögg, mingel och lite småprat kring programmet Skånemästaren med bland annat programledarna Gun Bergbring och Claes Westinger.

Efter mingel och glögg fick vi en rundvandring i Radio Malmöhus lokaler, främst studion där Gun och Claes spelar in programmet. Här ser vi Claes demonstrera radioutrustningen.

Jag passade på att ta en närmare titt på hur det såg ut vid sändningsbordet. För visst har det varit en liten dröm att få göra radioprogram.

När klockan närmade sig 12:30 berättade äntligen Gun (i rött) vad vi skulle få göra. Det blev inget mindre än att få åka till den nya Malmö arenan för både julbord...

...och att se live-föreställningen av Mamma Mia! Här står jag redo att gå ut till de väntande taxibilarna som skulle ta med oss alla.

Både mat och föreställning var fantastisk. Visst tycker jag att själva handlingen i Mamma Mia är lite simpel med den naiva tonårsdottern och den buttre modern, var det fantastiska ligger är i ett fantastiskt framträdande i musik och sång. Det är roligt att så många av ABBAs hits så naturligt passar in i situationerna som uppstår och skådespelarna levererar dem med kraft och finess.

Så det var en riktigt trevlig och härlig upplevelse, vi var så nöjda både jag och min sambo när vi på kvällen vandrade hemåt i mörkret.

Färdig pumpa(d)

Det bästa med en ledig lördag är att man är fri att spendera den hur man vill. Jag passade på, efter en riktigt skön sovmorgon, att måla färdigt Pumpa-målningen jag pysslat med då och då. I den här målningen valde jag, både för att det är en spännande teknik och för att jag pratat om akryl & gouache tidigare, att blanda in akrylpigment i vattenfärgen. Det blir på så sätt lite krångligare och kladdigare under själva arbetet, men samtidigt kan det bli skarpare nyanser och tydligare ytor. Det kändes också att det var länge sedan jag målade motiv större än A4 i akvarell...

Även om jag tycker mycket om traditionellt akvarell-målande, så är det kul att experimentera och se vad för resultat man uppnår genom en teknikblandning...ibland blir det bra och ibland dåligt, men huvudsaken är att du lär dig något nytt.

I Pumpa-målningen ville jag prova att lägga in dimma i efterhand och provade lite olika vis med skiftande resultat. Effekten blev intressant, men jag saknade att inte få tuscha dem som jag gjorde med andra ytor. Dock hade den effekten dimman hade försvunnit i den processen, så för stämningens skull lät jag bli. Men i regel föredrar jag konkreta ytor...

Färgtonen blev lite mörkare och gråare än jag hade tänkt mig, men det blev ett resultat av det dunkla ljuset och den enda ljuskällan jag ville ha i bilden. Vanligtvis har jag mycket skarpare och gladare färger i motiven, men det var intressant att fokusera på det mörka.

Långt innan jag påbörjade Pumpa-målandet gjorde jag följande målning, i samma teknik, som påminnelse till vem som gav mig min plats i Skånemästaren (kvalfrågan gällde som bekant Professor Kalkyl). I Hergés album De sju kristallkulorna, där bland annat Kalkyl kidnappats och hans vänner söker efter honom, finns en målning av professorn med vilken Kapten Haddock skålar (på grund av spriten tror Haddock att Kalkyl tittar ut ur tavlan och pratar med honom).

Jag hade den tavlan som bas när jag började göra mitt eget Kalkylporträtt och tycker att jag fick till det riktigt bra.

Här syns de varmare färgerna jag oftast använder.

Nu håller jag dock på att ta lite lärdomar från John Howe, så nästa gång jag använder vattenfärger kommer jag att prova lite andra tekniker. Jag kanske kommer att visa lite resultat längre fram...

Med en bok i örat!

Även jag just nu inte har många möjligheter att lyssna, så är något av det jag uppskattar mest en riktigt bra audiobok. Visst föredrar jag i de flesta fallen att läsa själv, det är både avkopplande och upplysande. Men sedan jag upptäckte möjligheten att kunna fokusera på tecknandet eller målandet med ögon och händer, samtidigt som en spännande historia läses upp har jag varit såld. Det är egentligen enbart när jag skriver eller funderar som jag låter högtalarna vila.

Den största favoriten här är givetvis också Terry Pratchett, även om hans audioböcker är omständiga att få tag på (åtminstone i laglig form). Så är jag tacksam för att ha vänner som delar samma passion för honom.

Under en kvällslyssning på boken THUD! kunde jag inte låta bli att ta fram skissblocket och rita lite innan det var dags att släcka ljuset. Dagen efter, vid lediga stunder, kunde jag inte låta bli att tuscha figurerna. Pratchett-fans känner säkert igen Corporal Nobbs och Sergeant Colon från the Watch (vakten; namnet på polisen i Discworld-böckerna). Slutresultatet blev ganska kul...så jag kan inte låta bli att visa upp det.

Målandet fortsätter och nu är bakgrunden nästan klar, efter vissa modifikationer... Nästa steg blir att ta sig an Pumpan och hans lykta.

Ju längre processen kommit, ju svårare är det att ta en paus för att låta färgerna torka. Det är spännande när arbetet kommit så långt att det går att se resultat efter varje penseldrag.

Jag hoppas att kunna avsluta arbetet på lördag, då jag planerar att ha en riktigt lång och trevlig målningssession.

Regnig december

Det är tydligt att december har börjat och att den skånska julen närmar sig, för som traditionen lyder regnar det ordentligt. Regn kan vara trevligt...men då bara som bakgrundsljud, smattrades på en ruta, när man är sittandes inomhus och inte måste lämna lägenheten. Måste man däremot ut i ärenden är ett klibbigt regn bara frustrerande...

På DigitalComics.nu såg jag att Ted Stridh idag lagt upp en intervju med tecknaren Johan Wanloo. Kommer att hålla ett öga på hans blogg under den närmaste tiden, det kan bli intressant läsning!

Trots att det fanns mycket att göra ikväll, bestämde jag mig för att sitta ner en stund med målningen. Nu har den mesta av färgen till stenarna lagts, så det är bara bakgrunden kvar innan jag kan påbörja arbetet med figuren i bilden.

Anledningen att jag väntar med att börja med det intressantaste arbetet (dvs. att färglägga figuren) är att jag alltid rekommenderats att göra arbetet med bakgrunden klar först, för att det är lättare att justera figurers färger och ljussättning i förhållande till bakgrund...det motsatta blir en mycket svårare process. Inte omöjlig, men svårare...

Efter att ha läst vidare i John Howes bok fantasy art workshop, blir jag mycket sugen på att arbeta med de transparentare nyanserna i akvarell igen. Det får dock vänta tills arbetet med den här målningen är avslutat. Men det känns skönt att idéer börjat bubbla i bakhuvudet!