Åtminstone så brukade det vara så till för ett år sedan...
Lyckligtvis har min sambo Anna den stora sinnesnärvaron att komma ihåg allt viktigt som inte har med att trycka på datorn eller kladda med tusch och färg att göra. Vi gjorde en överenskommelse förra julen att hon skulle göra de verkliga julkorten, så skulle jag ta hand om det digitala. Främst för att de ska postas i tid, tankspridd som jag kan bli på vardagsgöromål när jag fokuserar på ett jobb eller en deadline...
Anna är en sanna förskolefröken och föredrar att pyssla med papper, kartong, klister, pärlor, färgpennor, stämplar, etc. Men så blir det små, trevliga och uppskattade kort.

Nu, efter att ha suttit och mailat majoriteten av de som ska få kortet i år, börjar lite julefrid lägga sig över mig...nu är det bara den sista julshoppingen kvar...
2 kommentarer:
Jodu, hur många julkort skulle man egentligen inte kunnat ta sig tid och ork att faktiskt skriva och skicka? Själv blev det bara två riktiga kort för min del den här julen :P
Det är så lätt att glömma bort...och så hux flux är julen över en *S* Visst är ett digitalt kort inte lika kul som ett äkta...men det är bättre än inget. Så du har lite tid kvar ;-)
Skicka en kommentar