Fortsatt vektorträning

Sen jag fick tips kring hur vektor-teckningar framställs, har jag funderat på lämpliga träningsmotiv för att jag ska få mer känsla i teckningsmetoden. Det tar ju en ganska bra stund att göra en teckning i Illustrator eller andra vektorbaserade program, även fast bilden ser enkel ut. Att jag tar lite extra tid just nu beror säkert på att jag inte är helt säker på i vilken ordning vissa saker ska göras, men så snart det blir rutin kommer det att gå undan, är jag säker på!

Jag skissade upp följande bild i mitt skissblock och tyckte att den hade vektor-potential, så jag började rita upp den. Redan här, känner jag själv, att jag kommit längre i utvecklingen. Den är mycket mer avancerad än Transformers-figuren i förra inlägget och tog ungefär lika lång tid att framställa.
De två figurerna är den ena nallen från mitt sagoarbete tillsammans med ett spöke jag skapade för motivets skull...
Men han kanske kommer att sparas och användas...han blev så charmig på något vis...

Under helgen har jag ramlat över lite fanart och produktionsbilder till The Legend of Zelda; Twilight Princess och kunde inte låta bli att bli sugen på att varva spelet igen. Som 80-talsbarn har jag Zelda, Mario, MegaMan och de andra klassiska Nintendofigurerna varmt om hjärtat.

Det är kanske dags att koppla in GameCuben igen…

2009; uppvaknandet

Det är fel att säga att man startar det nya året med ett skutt ur sängen... Sanningen är snarare, för mig iallafall, att man ligger i halvdvala på förmiddagen och undrar om det är fel att börja det nya året med att sova till fem på eftermiddagen. Men med all rätt ska erkännas att det är så jag inleder alla mina mornar, oavsett hur tidigt eller sent jag lagt mig eller ska stiga upp. Jag är helt enkelt ingen morgonmänniska, men med en arbetsmoral som ändå får mig att resa mig med ett ryck när väckarklockan ringer (fast inte utan stön och önskningar efter evig lördag)...

När jag och min sambo vaknade på det nya årets första morgon, insåg vi ganska snabbt att vi var ensamma i lägenheten. Min gamle vän Anders hade, som alltid, tagit emot och bokat arbetspass innan han tänkt efter vilken dag eller tid passet gäller...han hade därför en extra tidig morgon efter den sena kvällen...som var mycket trevlig.

Vi tog därför god tid på oss att äta frukost och läsa tidningen innan Anders sambo Tina kom hem, med lille Gabriel samt deras lilla tax, efter några morgonärenden. Jag passade då på att sitta lite med Gabriel.

Det märktes att det varit ett par månader sen han såg mig, för han blev först mycket gnällig...men tinade snart upp och gurglade av skratt större delen av kvällen. Den speldosa han fick i försenad julklapp, tillsammans med lite kläder och sagoböcker, fascinerade honom tydligen för var gång den började spela låg han tyst och trollbunden.

För att inte spendera de båda första dagarna på året med att inte åstadkomma särskilt mycket, gav jag mig ut och träffade en annan Anders, som faktiskt är kusligt lik Gabriels pappa... Denna Anders är en mästare på interaktionsteknik, samt en hejare på fotoredigering, och jag har bett honom om lite tips för att komma vidare i Adobeprogrammet Illustrator...

Det är pinsamt att medie-utbildningen, när jag läste på medieprogrammet, inte ger någon vidare utbildning i något redigerings eller teckningsprogram. Visst fick vi delvis utbildning i PageMaker, som numera kallas InDesign, men introduktionen till Photoshop och Illustrator blev i princip "Det där är Adobes Photoshop och Illustrator, några frågor?".

På högskolan senare förväntades man redan kunna dessa...

Anders var vänlig nog att ge mig en crash course i hur verktygen faktiskt fungerar och kan användas, eftersom resultaten av dem inte är fullt desamma som i Photoshop. Det känns som att det bara var den lilla knuffen som behövdes, för plötsligt blev allt "självklart".
Tack för boosten, Anders...

Jag har haft idéer och motiv som krävt att jag använder Illustrator. Nu har jag kapaciteten att genomföra dem.

För att prova vingarna, så att säga, gjorde jag följande fan-art bild av en cartoonigare Transformers-figur...

Någon annan än jag som minns hans namn?

Så var 2009 några timmar bort...

I skrivandets stund håller jag och min sambo på att göra oss i ordning för att fira nyåret med Anders, en gammal vän, och hans familj. Vi ska laga lite käk, passa på att sitta ner och prata om gammalt och nytt, samt att jag ska få chansen att hålla och leka lite med min gudson Gabriel.

Av olika anledningar har jag inte haft möjlighet att besöka honom och resten av hans familj under halvåret som gått, så jag tänker passa på att kravla runt på golvet och leka med honom så mycket jag bara hinner. Har mjukisbyxor på stand-by, eftersom chinos inte är det bästa plagget att vara lekfarbror i...

Jag kan inte annat än erkänna att jag blev förvånad men också mycket glad och stolt när Anders och hans sambo frågade om jag ville bli lille Gabriels gudfar. Visserligen är titeln numera utbytt mot fadder och fadderbarn, men de namnen får mig att tänka på hjälpgalor, så jag föredrar de gamla benämningarna...de har mer känsla av helighet... Och faktum är att jag ännu inte mött någon som föredrar de nya namnen.

Eftersom jag inte kan låta bli att pyssla på egen hand, så gjorde jag följande kort till Gabriels dop. Jag har här valt att ta bort efternamn och datum från motivet. Trots att detta inträffade i somras, känns det aktuellt att visa det nu eftersom det är med bland annat den lille killen jag ska spendera kvällen. Förhoppningsvis kommer Anna ta lite bilder när jag kravlar runt och leker med honom...

Så vad kan sägas om det gångna året?

Det har varit ett händelserikt år. Förutom att bli gudfar, startade jag Inkdragon Studio i februari och har haft ett bra första år. De målen som sattes upp i samband med starten, har uppfyllts eller genomförts. Det långa samarbetet med FujiColor har visserligen lett till att jag inte arbetat med vissa kunder under lång tid, men har övertygelsen att de efter årsskiftet kommer att ha användning av mina tjänster igen. På tal om FujiColor så var det en kollega därifrån, Victor, som uppmuntrade mig att börja blogga. Något jag nu uppskattar mycket att göra...

Jag och min sambo flyttade till en lägenhet i Bunkeflostrand under sommaren, där vi trivs mycket bra. En mysig och lugn plats där man kan slappna av, när stans ljud och buller blir för mycket. Något jag känner att jag behöver då och då, lite lugn alltså...

Nu när det nya året stundar, bara timmar bort, önska jag alla vänner, bekanta, kollegor, kunder och läsare...

Ett gott slut 2008

och en god start 2009

Skissandes i vinternatten

Trots att jag passa på att ta det lite lugnt och bara njuta av tillvaron, så har jag lyckats få tummarna loss att arbeta med den tatuering jag lovat att designa. Eftersom jag personligen inte har ett hum om hur det faktiskt går till att tatuera, med undantag från det jag sett i Miami Ink och L.A. Ink, så kommer arbetet att stanna vid blyertsbilden.

Som arbetet artar sig hittills är jag inte helt ointresserad av att göra en tuschvariant av bilden senare, men det kommer att bli ett personligt nöje utan väntande deadline...med andra ord bara skoj...

Motivet, som önskat, blir av en vålnad i kåpa som håller ett svärd och sköld, samt att det på dess rygg stiger upp vingar...en ganska komplicerad bild med andra ord. Jag har därför valt att dela upp bilden i två delar, själva vålnaden och vingarna. Främst för att om något blir fel någonstans måste inte hela motivet göras om.

Själva vålnaden är så långt gången att det enbart är små jusetringar här och där kvar att göra. Vingarna kräver lite mer jobb, eftersom jag lagt in för mycket detaljer och måste dra ner på dem för att de ska fungera i helheten...

Jag fick följande svar när jag mailade motivet för godkännande:

"I like your work! Its fantastic! I like what you have done , and I´m surely approveing that one. Its great!"

Bättre kan det faktiskt inte bli... Inom kort kommer arbetet avslutas och så får vi se hur tatueraren arbetar vidare på motivet.

Annandag & avkoppling

Efter all den traditionella julstressen, julmaten och förväntan, så hamnade jag och min sambo Anna i vad som näst intill kan kallas jul-koma. Det är först nu, på Annandagen, som vi börjar komma igång...

Julafton spenderade vi hemma hos mina föräldrar. Olyckligtvis missade vi bussen och fick vänta en stund. Visserligen hade vi inte bråttom så vi småpratade och njöt av allt vi hade framför oss. I bussen som följde satt en stort leende busschaufför som släppte ombord oss utan att betala. Vi tackade stort och passade på att önska honom en god jul när vi steg av. Det är så vanligt att busschaufförer är så vresiga att det var en fröjd att få möta en så upprymd och glad.

Så blev det en traditionell och härlig julafton. Glögg och pepparkakor medan vi såg Kalle Anka, ett lagom stort julbord till familjen och sen att få sitta och njuta av tillvaron innan det var dags för julklappsutdelningen...

Min bror och hans sambo fick ett stort porträtt på dem som jag låtit framkalla hos FujiColor och sedan omsorgsfullt ramat in. Jag vet att de har en förkärlek för de klassiska New York-fotografierna i svart vitt, så deras porträtt blev likaså med enbart en liten sepia-ton för att bibehålla känslan av liv.
Mina föräldrar fick en mindre version av samma porträtt, tillsammans med ett porträtt av mig och Anna...
I år hade Anna den perfekta julklappen åt mig. Hon hade hittat en illustrerad version av The Wee Free Men av Terry Pratchett. Inte nog att det är en av mina favoritböcker, jag har alltid haft en svag punkt för illustrerade böcker...
Särskilt med så fina och välgjorda målningar som i denna.

Anna verkade glad över det genomskinliga smyckesskrin hon fick av mig, men jag visste iallafall att det var något hon verkligen ville ha.
Min bror och hans sambo gav oss en samling av Hayao Miyazakis filmer...så nu kommer vi ha fullt upp de närmaste kvällarna!

Så, några timmar senare, sjönk vi alla ihop och somnade gott.

Nu har vi äntligen vaknat upp och skall försöka återgå till vardagen. Närmast är att avsluta den motivet till den tatuering jag lovat att designa. Men mer om det när jag kommit lite längre...

Julrusch & inramning

Trots att jag hade som ambition att vara ledig resten av december månad, har jag inte haft en lugn stund. Det beror, givetvis, på det sedvanliga julstöket. För varje dag vi kommer närmare dopparedagen, desto större tyck blir det. Om inte annat syns det på massorna av människor som irrar fram och tillbaka, med tom blick och sökandes efter de sista julklapparna... Vi var själv ute i några ärenden, dock inget som hade med julklappar att göra, under dagen och mötte horderna som fanns överallt. Visst hade vi en trevlig dag i centrum i goda vänners sällskap, men när vi såg de till synes på måfå runtirrande människorna var vi tacksamma att vi redan gjort den julhandel vi behövde...

Vi passade istället på att besöka Drewex, en av favoritbutikerna för konstnärsmaterial, och fyllde på med pennor och annan utrustning. Eftersom vi inte är säkra på öppettider i mellandagarna och kring nyår, kändes det skönt att fylla på så att inget plötsligt saknas... Jag är pinsamt nog petig med mina teckningspennor och vill ha reserver liggandes så att jag aldrig drabbas av den stora inspirationen och inte har något att rita med... Pinsamt nog insåg vi att vi slunkit in precis innan butiksägarna skulle äta lunch och vandrade lungt runt mellan hyllorna. Det enda vi märkte var att det var behagligt lungt i butiken, till skillnad från utomhus. Att det berodde på att vi var helt ensamma tänkte vi inte på. Tur att vi är välkända i butiken.

Mellan paketinslagning och annat pyssel, hann jag ordna lite med ramar. Tillsammans med det fåtalet normala exemplar av Pumpkinhead, fick jag ett par stora och fina uppförstoringar. Ett av detta större exemplar lät jag rama in och resultatet blev en riktig höjdare. Mycket bättre än jag föreställt mig att det skulle bli. Det kommer att bli en ren fröjd att få upp den på väggen i studion.

På tal om Pumkinhead, så har jag inte kunnat släppa figuren utan känner att det skulle kunna gå att göra något mer av honom...därför har jag suttit ner och skissat lite för att se vad det eventuellt skulle kunna leda till. Även om han egentligen bara var en illustrationsövning, så känns det som om han har en fantastisk glöd som inte borde få dö ut. Vad som än händer så fick jag till en rolig skiss på pumpan och visst ser han glad ut? Det måste bero på att han börjar få extra uppmärksamhet!

Ny sida och fortsatt avtal

Jag spenderade morgonen med att sitta på ett café tillsammans med en gammal vän från gymnasietiden, Mattias Nilsson, som numera är skicklig webbdesigner och avslutar snart sin utbildning till informationsarkitekt. Som jag förstår det handlar det om att lära sig strukturera information i system med allt från användartestning, databaser, modellering och programmering eller implementering. Exakt vad det innebär har jag som digital lekman inte särskilt bra koll på, men jag vet att han är en digital mästare...han har flera gånger räddat min dator från härdsmälta...

Mattias har lovat att fixa till min webb-portfolio på dannyahrling.nu och vi, förutom att pratade gamla minnen och vardagsäventyr, spånade idéer på hur den färdiga sidan skulle kunna se ut. Resultatet kommer att bli spännande men det kommer dröja lite innan all grafik är färdig.

Så snart vi fikat klart var det hög tid för mig att springa vidare, då jag hade ännu ett möte att ta mig an. Nu med Daniel Carlsson som arbetar vid Egmont Kärnan som Art Director. Det är Daniel som ger mig manusuppdrag och det är alltid nyttigt att ses då och då mer än genom e-post. Främst för att få veta att materialet jag producerar motsvarar förväntningarna.

Givetvis är det alltid lite nervöst, ingen vill höra att de gjort ett dåligt jobb. Men så var inte fallet denna gången heller. Daniel och hans medarbetare verkar mycket nöjda med vårt samarbete hittills, så skrivandet fortsätter under 2009 också.

Dessutom är Daniel, tillsammans med bland annat Ted Stridh (redaktör för DigitalComics.nu) och Tomas Engström (skribent för Loading.se), några av de stolta ägarna till de första exemplaren av Pumpkinhead. Tavlan är egentligen inte i produktion, men lite intresse har visats för den så det kan bli aktuellt inom en inte allt för avlägsen framtid att jag låter den, tillsammans med andra motiv, tryckas upp.

På tal om motiv, så kunde jag inte låta bli att skissa på en cartoon-variant av karaktären Kryten från kultserien Red Dwarf. Som en kul grej tuschade och färglade jag den. Är man ett gammalt fan av denna kultserie så är man...